...men vi har redan lärt oss en hel del.

Det är lite lustigt det där med att man vill ha det man inte kan få, gräset är alltid grönare på andra sidan och man vet inte vad man har förrän det är borta.
Nu har det ju inte hänt något ödesdigert så, men Nelly är halt och kommer antagligen va halt i några dagar till, och då börjar tankarna dra igång direkt. Liksom de gör så fort ridningen inte känns bra eller vi stött på ett farthinder av något annat slag. Nu, bara för att jag inte får, så vill jag inget hellre än att få sitta upp och galoppera över fälten! ;)

Jag och Nelly har massor kvar att utforska,
massor kvar att lära oss och befästa.
Men kollar man tillbaka på det året som gått, det år vi haft varandra, så har det ju faktiskt hänt jättemycket! Lika inspirerande jag tycker det är att blicka mot vår framtid kan jag tycka att det är att tänka på allt vi lyckats med hittills.
Nelly kunde till exempel inte galoppfattning när hon kom till mig. När man satt upp betydde ett tryck med skänklarna skritt, och två tryck trav, haha! Så att fatta galopp har hon lärt sig. Att gå i form och bära sig genom övergångar har hon lärt sig. Sidvärtsrörelser och så har vi ju börjat med förvänd galopp nu.
I vår gick hon faktiskt från 90cm till en klockren 110 (förutom den massiva ryttarmissen) på mindre än två månader, på fyra tävlingar. Ja, vi har faktiskt hunnt med en del, även om vi tagit det mesta i frustrerande lugnt tempo ;)

Jag har inte fått panik över hältan än, även om det var värre idag.
Jag ska se hur benet ser ut efter en dag i hagen, och vidta åtgärder utifrån det.
Humm..