Mina förebilder: Jessica Kürten
J E S S I C A K Ü R T E N
The spirit of a true Irish horse, in a human.
♦
Jessica är min förebild av många olika anledningar.
Men den främsta är hennes glöd.
Nästan allt jag skrev i ett tidigare inlägg som var positivt med de Irländska hästarna, finns också hos Jessica. Hon är stark, driven, ödmjuk, passionerad, medveten och älskar verkligen sina hästar! Många ryttare har mycket att lära av denna fantastiska ryttarinna.
Hur många gånger har man inte sett henne rida en omhoppning och spänt väntat på den där sista galoppsträckan till den där sista enorma oxern där de andra ryttarna visst gasat halvhjärtat men där Jessica verkligen visar att hon har full tillit till sin häst och satsar allt bokstavligt talat utan förhållningar. Varje gång funkar det!
Hon är helt otrolig på det tycker jag! Att verkligen lita på sin häst förmåga att klara sin även på världens svåraste banor. Tänk om alla ryttare faktiskt trodde så mycket på sina hästar som Jessica gör, något säger mig att vi hade haft ännu fler fantastiska hästar då...
Om det jag beundrar mest hos Jos är hans medvetenhet, hans filosofi och förståelse för hästar som de individer dem faktiskt är, så är det jag beundrar mest hon Jessica hennes kärlek till det hon gör och dem hon gör det med. Jag ska också kunna rida med sådan tillit och känsla en vacker dag.
Jessica är en av få världsryttare som man kan se framför sig hur hon är ute och galopperar i skogen eftersom hon tycker att det är roligt, eller hur hon verkligen helhjärtat glädjs av alla framsteg som görs, hur små de än må se ut för omvärlden...
Att jag dessutom vet från en säker källa att hon är precis så fantastisk i verkligheten som hon förekommer i media gör henne bara ännu bättre.
Det finns nog inte heller någon annan ryttare som google har så många bilder på när man verkligen ser hur hon älskar hästen hon står bredvid eller sitter på:
The spirit of a true Irish horse, in a human.
♦
Jessica är min förebild av många olika anledningar.
Men den främsta är hennes glöd.
Nästan allt jag skrev i ett tidigare inlägg som var positivt med de Irländska hästarna, finns också hos Jessica. Hon är stark, driven, ödmjuk, passionerad, medveten och älskar verkligen sina hästar! Många ryttare har mycket att lära av denna fantastiska ryttarinna.
Hur många gånger har man inte sett henne rida en omhoppning och spänt väntat på den där sista galoppsträckan till den där sista enorma oxern där de andra ryttarna visst gasat halvhjärtat men där Jessica verkligen visar att hon har full tillit till sin häst och satsar allt bokstavligt talat utan förhållningar. Varje gång funkar det!
Hon är helt otrolig på det tycker jag! Att verkligen lita på sin häst förmåga att klara sin även på världens svåraste banor. Tänk om alla ryttare faktiskt trodde så mycket på sina hästar som Jessica gör, något säger mig att vi hade haft ännu fler fantastiska hästar då...
Om det jag beundrar mest hos Jos är hans medvetenhet, hans filosofi och förståelse för hästar som de individer dem faktiskt är, så är det jag beundrar mest hon Jessica hennes kärlek till det hon gör och dem hon gör det med. Jag ska också kunna rida med sådan tillit och känsla en vacker dag.
Jessica är en av få världsryttare som man kan se framför sig hur hon är ute och galopperar i skogen eftersom hon tycker att det är roligt, eller hur hon verkligen helhjärtat glädjs av alla framsteg som görs, hur små de än må se ut för omvärlden...
Att jag dessutom vet från en säker källa att hon är precis så fantastisk i verkligheten som hon förekommer i media gör henne bara ännu bättre.
Det finns nog inte heller någon annan ryttare som google har så många bilder på när man verkligen ser hur hon älskar hästen hon står bredvid eller sitter på:
Mina Förebilder: Jos Lansink
J O S L A N S I N K
En sann hästmänniska och en av de klokaste vi har inom ridsporten
♦
Jos har varit min största förebild ända sedan han blev korad Världsmästare tillsammans
med Cumano år 2006. Jag minns att jag var helt förhäxad av deras prestation under hela mästerskapet.
Det som inspirerar mig mest hos Jos är att han är så fantastiskt klok, och att han vågar tro på sig själv
och hålla sig till sina metoder även om det aldrig är helt riskfritt att göra det när man håller på med
hästar - det finns alltid folk med åsikter som inte stämmer överrens med ens egna.
Jos är den Världsryttaren vars ridfilosofi stämmer bäst överrens med min egen.
Han tror nämligen starkt på det här med att gynna hästarnas hållbarhet.
För honom verkar det vara viktigare att hästarna är glada och presterar bra när det verkligen gäller,
än att vara på tävling varje vecka för att vinna hem massa pengar.
Hans hästar får gå ut i hage, de rids ut i skogen och får galoppera på en galoppbana.
Allt för att hålla dem nöjda och glada - det är sann ryttaranda!
För några år sedan täckte Jos mittenuppslaget i Tidningen Ridsport med en artikel kring ett citat
från en intervju han givit: "Hästar är inga maskniner"
Efter det började jag nog avguda honom på allvar...
Hela artikeln handlade om hur väl han tog hand om sina hästar, hur viktigt han tyckte att det var med
variation i vardagsridningen och hur sparsamt han belastade sina hästar med stora tävlingar.
En sak som verkligen fastnade i mitt huvud från den artikeln var till exempel att Cumano året efter
VM endast gick 8 tävlingar - på hela året!
Det krävs en stor man, med ett stort hjärta att spara på en häst som man vet hade kunnat tjäna
så vansinnigt mycket pengar åt en, bara för att hästen skulle få må gott.
Att han behärskar att kombinera sin klokhet och välvilja till hästarna med fantastisk ridteknik
och känsla gör honom till en Gud i mina ögon!
Han har även bevisat gång på gång vilket vinnan koncept det är, och det är därför han vunnit mitt
häst-hjärta =)
I wanna be just like Jos!
And I really want a horse like Cumano ♥
En sann hästmänniska och en av de klokaste vi har inom ridsporten
♦
Jos har varit min största förebild ända sedan han blev korad Världsmästare tillsammans
med Cumano år 2006. Jag minns att jag var helt förhäxad av deras prestation under hela mästerskapet.
Det som inspirerar mig mest hos Jos är att han är så fantastiskt klok, och att han vågar tro på sig själv
och hålla sig till sina metoder även om det aldrig är helt riskfritt att göra det när man håller på med
hästar - det finns alltid folk med åsikter som inte stämmer överrens med ens egna.
Jos är den Världsryttaren vars ridfilosofi stämmer bäst överrens med min egen.
Han tror nämligen starkt på det här med att gynna hästarnas hållbarhet.
För honom verkar det vara viktigare att hästarna är glada och presterar bra när det verkligen gäller,
än att vara på tävling varje vecka för att vinna hem massa pengar.
Hans hästar får gå ut i hage, de rids ut i skogen och får galoppera på en galoppbana.
Allt för att hålla dem nöjda och glada - det är sann ryttaranda!
För några år sedan täckte Jos mittenuppslaget i Tidningen Ridsport med en artikel kring ett citat
från en intervju han givit: "Hästar är inga maskniner"
Efter det började jag nog avguda honom på allvar...
Hela artikeln handlade om hur väl han tog hand om sina hästar, hur viktigt han tyckte att det var med
variation i vardagsridningen och hur sparsamt han belastade sina hästar med stora tävlingar.
En sak som verkligen fastnade i mitt huvud från den artikeln var till exempel att Cumano året efter
VM endast gick 8 tävlingar - på hela året!
Det krävs en stor man, med ett stort hjärta att spara på en häst som man vet hade kunnat tjäna
så vansinnigt mycket pengar åt en, bara för att hästen skulle få må gott.
Att han behärskar att kombinera sin klokhet och välvilja till hästarna med fantastisk ridteknik
och känsla gör honom till en Gud i mina ögon!
Han har även bevisat gång på gång vilket vinnan koncept det är, och det är därför han vunnit mitt
häst-hjärta =)
I wanna be just like Jos!
And I really want a horse like Cumano ♥
Mina Förebilder: Danne
D A N N E
Dan Aspegren
Min Guru, Min dressyr-Gud, Min räddare i nöden!
♦
Utan Danne hade jag inte varit bråkdelen av den ryttare jag är idag.
Jag trodde att jag kunde rida när jag träffade Danne. Jag hade redan då MVG i alla mina
hästrelaterade kurser på skolan, kunde genomföra upp till medelsvåra banor och program på
många olika sorters hästar och hade utbildat några unghästar mer eller mindre på egen hand.
För att inte tala om hur mycket jag kämpat med Kenny...
Egentligen, så kunde jag ingenting.
Danne lärde mig att ridning inte är det man sitter och gör på hästryggen. Det är inte att "få hästen att göra si eller så". Ridning är en känsla, och innan man hittat den känslan kan kalla sig vad man vill - men någon ryttare är man inte, inte på riktigt.
Det har alltid varit det bästa och det värsta jag vet att rida för Danne.
Det bästa eftersom han har lärt mig så fantastisk mycket, och för det kommer jag vara honom evigt
tacksam. Det värsta eftersom man varje gång blir påmind om vilken liten ryttare man är,
och hur mycket det är som man ännu inte behärskar hur redo man än tror att man är för utmaningen.
Danne kan sitta på en stol i ett hörn av ridhuset medan man själv är i andra änden, och ändå veta
precis vad man gör med liltån på sidan som inte är mot honom.
Han kan därifrån säga att man behöver vinkla ut den liltån, eller sitta en centimeter mer på ytter sittben
och så fort man gör det så känns allt helt fantastiskt och hästen rör sig som om den skulle sväva.
Danne är den enda jag vet som kan
ådstakomma mirakel genom en minikorrigering från andra sidan ridhuset.
Konstigt nog har jag inget foto på Danne, så ni kan tyvärr inte få se hur han ser ut.
Men det är ändå ganska oviktigt.
För han ser ut som vem som helst, men jag vet att han är någon helt annan.
♦
Danne är Chefstränare på Hovstallet i Stockholm,
och det är en ynnest att jag fått rida för honom de gånger jag fått.
Han har ett prestgefyllt medaljsystem i sin tränarkonst.
Beroende på hur väl ryttaren rider kan hon/han göra sig förtjänt av en guld-, silver- eller bronsmedalj.
Under alla hans år som tränare har endast två personer någonsin gjort sig förtjänt av varsin
bronsmedalj - längre har ingen nått än så länge.
Jag är inte där än, men jag kämpar på!
Det skulle krävas en roman om jag skulle berätta om de underverk som Danne gjorde tillsammans
med mig och Kenny.
Den förvandlingen vi genomgick kommer jag alltid bära med mig och vara tacksam för ♥
Tack Världens Bästa Danne!
Dan Aspegren
Min Guru, Min dressyr-Gud, Min räddare i nöden!
♦
Utan Danne hade jag inte varit bråkdelen av den ryttare jag är idag.
Jag trodde att jag kunde rida när jag träffade Danne. Jag hade redan då MVG i alla mina
hästrelaterade kurser på skolan, kunde genomföra upp till medelsvåra banor och program på
många olika sorters hästar och hade utbildat några unghästar mer eller mindre på egen hand.
För att inte tala om hur mycket jag kämpat med Kenny...
Egentligen, så kunde jag ingenting.
Danne lärde mig att ridning inte är det man sitter och gör på hästryggen. Det är inte att "få hästen att göra si eller så". Ridning är en känsla, och innan man hittat den känslan kan kalla sig vad man vill - men någon ryttare är man inte, inte på riktigt.
Det har alltid varit det bästa och det värsta jag vet att rida för Danne.
Det bästa eftersom han har lärt mig så fantastisk mycket, och för det kommer jag vara honom evigt
tacksam. Det värsta eftersom man varje gång blir påmind om vilken liten ryttare man är,
och hur mycket det är som man ännu inte behärskar hur redo man än tror att man är för utmaningen.
Danne kan sitta på en stol i ett hörn av ridhuset medan man själv är i andra änden, och ändå veta
precis vad man gör med liltån på sidan som inte är mot honom.
Han kan därifrån säga att man behöver vinkla ut den liltån, eller sitta en centimeter mer på ytter sittben
och så fort man gör det så känns allt helt fantastiskt och hästen rör sig som om den skulle sväva.
Danne är den enda jag vet som kan
ådstakomma mirakel genom en minikorrigering från andra sidan ridhuset.
Konstigt nog har jag inget foto på Danne, så ni kan tyvärr inte få se hur han ser ut.
Men det är ändå ganska oviktigt.
För han ser ut som vem som helst, men jag vet att han är någon helt annan.
♦
Danne är Chefstränare på Hovstallet i Stockholm,
och det är en ynnest att jag fått rida för honom de gånger jag fått.
Han har ett prestgefyllt medaljsystem i sin tränarkonst.
Beroende på hur väl ryttaren rider kan hon/han göra sig förtjänt av en guld-, silver- eller bronsmedalj.
Under alla hans år som tränare har endast två personer någonsin gjort sig förtjänt av varsin
bronsmedalj - längre har ingen nått än så länge.
Jag är inte där än, men jag kämpar på!
Det skulle krävas en roman om jag skulle berätta om de underverk som Danne gjorde tillsammans
med mig och Kenny.
Den förvandlingen vi genomgick kommer jag alltid bära med mig och vara tacksam för ♥
Tack Världens Bästa Danne!
Mina Förebilder
Ja, som jag skrev i det här inlägget så har jag lite svårt att hitta den där motivationen som ger
Blogginläggen lite extra glans, eftersom jag inte får skriva om det som gör mig motiverad
= min egen ridning!
Men, så kom jag på något annat som motiverar och framförallt inspirerar mig:
M I N A F Ö R E B I L D E R !
Först tänkte jag skriva ett gigantus inläggus, men kom på att det kanske var bättre att skapa en ny
kategori och ge dem alla ett varsitt inlägg - det förtjänar de.
Jag har nämligen ett par förebilder inom ridningen, vissa mer, vissa mindre.
Vissa som ni känner till, vissa som ni aldrig hört talas om.
Spännande värre!
Alla är/har varit betydelsefulla för mig och min utveckling som ryttare på sitt sätt, och det ska bli
jättekul att presentera dem för er!
Första presentationen kommer strax...
Blogginläggen lite extra glans, eftersom jag inte får skriva om det som gör mig motiverad
= min egen ridning!
Men, så kom jag på något annat som motiverar och framförallt inspirerar mig:
M I N A F Ö R E B I L D E R !
Först tänkte jag skriva ett gigantus inläggus, men kom på att det kanske var bättre att skapa en ny
kategori och ge dem alla ett varsitt inlägg - det förtjänar de.
Jag har nämligen ett par förebilder inom ridningen, vissa mer, vissa mindre.
Vissa som ni känner till, vissa som ni aldrig hört talas om.
Spännande värre!
Alla är/har varit betydelsefulla för mig och min utveckling som ryttare på sitt sätt, och det ska bli
jättekul att presentera dem för er!
Första presentationen kommer strax...
