AAAAAAH!
CV + PB är klart.
Jag är alltså helt klar för att börja söka jobb på Irland.
Aaaaah!
Det känns himla rätt dock, och det känns skönt..!
Jag skickar nog ut mitt mail i morgon.
Då åker jag ju till Karlstad och kommer inte ha så mycket att göra.
Då kanske jag även kan visa bilderna jag skickar med här på bloggen.
Wish me luck!
Haha, en jätterolig bild på mig när jag var med skolan i Cornwall och provade
duchy Collage's hästar - detta var ett fullblod, och jag kan säga att det gick sjukt fort när vi hoppade.
Han var helgalen, det syns nästan på bilden - och jag bara skrattade X)
Jag är alltså helt klar för att börja söka jobb på Irland.
Aaaaah!
Det känns himla rätt dock, och det känns skönt..!
Jag skickar nog ut mitt mail i morgon.
Då åker jag ju till Karlstad och kommer inte ha så mycket att göra.
Då kanske jag även kan visa bilderna jag skickar med här på bloggen.
Wish me luck!
Haha, en jätterolig bild på mig när jag var med skolan i Cornwall och provade
duchy Collage's hästar - detta var ett fullblod, och jag kan säga att det gick sjukt fort när vi hoppade.
Han var helgalen, det syns nästan på bilden - och jag bara skrattade X)
Do you wanna ride?
YES I DO!
Ridabstinens idag igen...
Shit alltså, det är nästan så att en åsna hade fått duga!
Jag vill verkligen rida, trimma, hoppa, tävla, tänka, planera, genomföra!
Just nu håller jag på att väla ut bilder och filmer som jag ska skicka med mitt CV, och jag blir så sugen!
Jag har ju inte heller några nya filmer, så jag sitter och vill korrigera min sits och tempo hela tiden X)
Åååh, om jag bara hade kunnat få haft en film på när jag trimmade med Kentucky, eller när jag red honom
för Danne - då hade jag kunant söka anställning var som helst! =P
Jag måste verkligen ta tag i det här nu.
Har jag tur så får jag i alla fall rida lite när jag åker till Värmalnd måndag till onsdag!
♥
That's it.
DET KOMMER BLI FÄLTTÄVLAN.
JÄKLAR vilken rolig gren =D
Banan idag var heeelt otrolig, så välskött och med fantastiska hinder.
Ryttarna var lite blandade, alla var såklart duktiga och modiga, men en del ekipage verkade inte
riktigt klara för uppgiften vilket resulterade i en hel del stopp - men bra jobbat i alla fall!
Jag såg två omkullridningar, på samma hinder (!), som såg ganska otäcka ut, men ryttarna
klarade sig hyffsat bra och hästarna verkade bara ha blivit skärrade.
Jag vart så grymt inspirerad och hejjade nog på mest av alla, haha!
Under våren började ju ett visst intresse för Dressyr växa inom mig, även om jag aldRig hann starta
någon tävling med Kenny. Jag har kollat in motståndet lite på tävlingar ändå, och vi hade klarat oss
rätt bra! Terräng har ju alltid jag och Kenny ä l s k a t, men efter hennes skada för tre år sedan vågade
jag ju inte riskera fler terrängritter. Det skulle vi börjat med nu i sommar också...
Fälttävlan ska jag absolut rida med min nästa häst - den jag tar med mig hem från Irland.
Jag gillar fortfarande banhoppningen liiite mer, men man måste ju inte välja antingen eller =)
♦
Min lilla digitalkamera fick jobba idag - den skötte sig helt ok, men när man är på hästtävling
så vill man ju verkligen ha en systemkamera alltså...
Världens fränaste hinder!
Jag SKA hoppa det någon gång - även om mamma sa att hon kommer blunda och skrika då, haha!
Min älskade mammi köpte en jacka till mig idag på tävlingarna också!
Vi har funderat ett tag på vilken slags jacka som är allra bäst att ha på Irland, och kommit fram till
att en lagom tjock, totalt vind- och vattentät skulle vara det ultimata.
En vaxad jacka, typ Barbour är det vi tänkt köpa.
Men så idag på tävlingen snubblade vi över en så snygg vaxad jacka från Schockemöhle Sports!
Den är brun, vilket ju passar bättre till mina nya hjälm, och lite mer ridvänlig än Barbourjackorna.
Så självklart var jag helt såld!
Originalpriset låg en bit över 2000kr, men den var på rea eftersom den är från förra kollektionen,
så det var bara att tacka och ta imot!
Tack mamma ♥
Jag har försökt leta upp en bra bild på nätet, men dem jag hittat är inte bruna, så ni får
se de lite muppiga bilderna vi tog när jag provade (eftersom butiken inte hade någon spegel med sig).
Inte helt smickrande bilder, tar bättre en annan dag!
Hehe, nu är snart min Herrgårds/Country Living-outfit fulländad med nya jackan, hunterstövlar och
vår landrover. Det fattas bara lite lera, en häst och lite höstmiljö - sedan kan jag vara covergirl, haha!
JÄKLAR vilken rolig gren =D
Banan idag var heeelt otrolig, så välskött och med fantastiska hinder.
Ryttarna var lite blandade, alla var såklart duktiga och modiga, men en del ekipage verkade inte
riktigt klara för uppgiften vilket resulterade i en hel del stopp - men bra jobbat i alla fall!
Jag såg två omkullridningar, på samma hinder (!), som såg ganska otäcka ut, men ryttarna
klarade sig hyffsat bra och hästarna verkade bara ha blivit skärrade.
Jag vart så grymt inspirerad och hejjade nog på mest av alla, haha!
Under våren började ju ett visst intresse för Dressyr växa inom mig, även om jag aldRig hann starta
någon tävling med Kenny. Jag har kollat in motståndet lite på tävlingar ändå, och vi hade klarat oss
rätt bra! Terräng har ju alltid jag och Kenny ä l s k a t, men efter hennes skada för tre år sedan vågade
jag ju inte riskera fler terrängritter. Det skulle vi börjat med nu i sommar också...
Fälttävlan ska jag absolut rida med min nästa häst - den jag tar med mig hem från Irland.
Jag gillar fortfarande banhoppningen liiite mer, men man måste ju inte välja antingen eller =)
♦
Min lilla digitalkamera fick jobba idag - den skötte sig helt ok, men när man är på hästtävling
så vill man ju verkligen ha en systemkamera alltså...
Världens fränaste hinder!
Jag SKA hoppa det någon gång - även om mamma sa att hon kommer blunda och skrika då, haha!
Min älskade mammi köpte en jacka till mig idag på tävlingarna också!
Vi har funderat ett tag på vilken slags jacka som är allra bäst att ha på Irland, och kommit fram till
att en lagom tjock, totalt vind- och vattentät skulle vara det ultimata.
En vaxad jacka, typ Barbour är det vi tänkt köpa.
Men så idag på tävlingen snubblade vi över en så snygg vaxad jacka från Schockemöhle Sports!
Den är brun, vilket ju passar bättre till mina nya hjälm, och lite mer ridvänlig än Barbourjackorna.
Så självklart var jag helt såld!
Originalpriset låg en bit över 2000kr, men den var på rea eftersom den är från förra kollektionen,
så det var bara att tacka och ta imot!
Tack mamma ♥
Jag har försökt leta upp en bra bild på nätet, men dem jag hittat är inte bruna, så ni får
se de lite muppiga bilderna vi tog när jag provade (eftersom butiken inte hade någon spegel med sig).
Inte helt smickrande bilder, tar bättre en annan dag!
Hehe, nu är snart min Herrgårds/Country Living-outfit fulländad med nya jackan, hunterstövlar och
vår landrover. Det fattas bara lite lera, en häst och lite höstmiljö - sedan kan jag vara covergirl, haha!
Segersjö Dagarna!
Idag ska jag släpa med mina föräldrar och kolla på en- och trestjärnig fälttävlan i Segersjö!
Det ska bli riktigt spännande faktiskt. Jag har inte varit och sett på fälttävlan sedan tvåan på gymnasietnär vi annordnade enstjärnig på skolan.
Meningen var ju faktiskt att jag skulle börja med fälttävlan när jag fick min älskade Kenny - det var man ju i princip tvungen att göra om man köpte en Irländare =)
Vi påbörjade specialidrott fälttävlan när jag började på Plönninge, men det gick inte så jättebra.
På dressyrträningarna var det programträning som gällde, och eftersom Kenny var så outbildad fick hon
prestationsångest och blev jättestressad av att utförar rörelser i ett visst mönster istället för när hon var redo för dem. Som ni kanske förstår ville jag inte utsätta henne för det utan slutade med att träna dressyr på skolan. Terrängträningen fullkomligt älskade hon, men jag var ju väldigt oerfaren och blev lite osäker ibland. Kenny trodde ju alltid att hon ägde banan och skulle hela tiden vinna över de andra hästarna, så vi hade alltid ett jäkla tempo och hon hoppade skyhögt över alla hinder! Jag tränade terräng för Johan Lundin (och Tina ibland) och han tyckte att Kenny var fantastisk, men livsfarlig. Han fick mig att svära på att aldrig tävla mer än enstjärnigt på henne eftersom hon var 'för' modig. Han menade att det var tur att hon var så hinderklok, "för den där hästen stannar fan inte!", haha! Det var därför han inte ville att vi skulle rida för höga klasser, för även om vi skulle klara det galant upp till de svåra klasserna, så kommer hon inte stanna - ens om hon skulle behöva, och det kan bli farligt. Jag har dock alltid sett det som en fördel att hon varit modig,
jag älskar hennes vilda Irländska hjärta!
Banhoppningen ägde vi, haha - så det blev det som vi satsade helt på sedan, som ni kanske vet, och det
slutade med att jag tog studenten med ett MVG i specialidrott Hoppning istället =)
Ja, nu vet ni lite om min korta fälttävlanskarriär ;)
Jag hoppas kunna ta lite bilder vid Segersjö idag, dem får ni se ikväll i så fall!
Jag hoppas kunna ta lite bilder vid Segersjö idag, dem får ni se ikväll i så fall!
I need a little fabulous is that so wrong?
Idag har jag:
1. Köpt en GPA Speed Air.
I know, jag skulle vänta tills jobbet var inbokat och klart - men jag har inte världens tålamod ;)
Jag har alltid tänkt att jag skulle ha en svart ToT, men det blev en brun - det kändes fränare!
2. Beställt en ny telefon!
Det var dags, jag har inte kunnat läsa hela mina sms sedan Falsterbo...
Jag förälskade mig i alla fall i färgen på HTC Smart - så den blev det...!
It's lovely, and matches my lipstick ♥
Nuuuu är det slutshoppat för ett tag X)
1. Köpt en GPA Speed Air.
I know, jag skulle vänta tills jobbet var inbokat och klart - men jag har inte världens tålamod ;)
Jag har alltid tänkt att jag skulle ha en svart ToT, men det blev en brun - det kändes fränare!
2. Beställt en ny telefon!
Det var dags, jag har inte kunnat läsa hela mina sms sedan Falsterbo...
Jag förälskade mig i alla fall i färgen på HTC Smart - så den blev det...!
It's lovely, and matches my lipstick ♥
Nuuuu är det slutshoppat för ett tag X)
Nya staden
Jag cyklade in en sväng till Örebro city igår, och jag gillar verkligen den här staden...!
Den är som Halmstad, fast större och har ett fantastiskt slott mitt i smeten - I like!
♦
Jag köpte ju en ny plattång för ett tag sedan, och jag tyckte att en vända till stan var ett utmärkt tillfälle
att prova vad den går för = Lockarna blev superbra!
Jag vill ju inte ha det lockigt hela vägen, utan en mer naturlig look med lockar och volym nedanför ansiktet.
Jag vart riktigt nöjd med mitt nya vapen, haha =)
♦
På stan hittade jag en ursöt outfit som jag köpte:
- En tunn beige löst sittande top
- Denimblå manchester miniskirt!
- Blommiga (yes, your heard me!) tights på samma beiga botten som toppen.
Den är som Halmstad, fast större och har ett fantastiskt slott mitt i smeten - I like!
♦
Jag köpte ju en ny plattång för ett tag sedan, och jag tyckte att en vända till stan var ett utmärkt tillfälle
att prova vad den går för = Lockarna blev superbra!
Jag vill ju inte ha det lockigt hela vägen, utan en mer naturlig look med lockar och volym nedanför ansiktet.
Jag vart riktigt nöjd med mitt nya vapen, haha =)
♦
På stan hittade jag en ursöt outfit som jag köpte:
- En tunn beige löst sittande top
- Denimblå manchester miniskirt!
- Blommiga (yes, your heard me!) tights på samma beiga botten som toppen.
Tävling hos Lovicious!
Nybörjar-knep på elitnivå?
Jag har tänkt på en sak som jag inte kan bestämma mig för om det är fascinerande eller irriterande.
När jag började rida på ridskola och inte riktigt fattade vad jag skulle ha min skänklar till mer än att
få ponnyn till att galoppera fortare så att jag vann (hehe), DÅ brukade jag, som alla andra små barn,
ställa min ponny utåt i svängarna inne på banan för att den inte skulle gena och missa hindret.
När man sedan lärde sig vad ridning is all about, förstod man ju att man ska RIDA hästen genom
svängen. Alltså ställa den inåt och arbeta den runt inneskänkeln för att få en så korrekt anridning till
nästa hinder som möjligt.
Självklart gör man så! Allt annat vore fusk, eller fel i alla fall.
MEN!
Vad är det man alltid ser nästan ALLA ryttare göra i den grand prixer som sänds på tv eller som
ser på en tävling IRL? Både nationella och internationella?
JO, hästarna går utåtställda i svängarna för att inte gena och ryttarna står oftast lite lätta i sitsen
och 'åker med'.
WTF?
ÄR det verkligen så lätt att rida dessa Grand Prix-hästar att man faktiskt KAN åka med, om man bara
har öga för distanser och kan lägga hästen rätt på hinder?
Jag kan ju hoppas att ryttarna över hvud taget KAN göra såhär inne på en 1.60-bana eftersom hästen
blir så effektivt tränad alla andra dagar i veckan.
För om det inte är så, då kanske ridningen inte är en så svår sport som vi utövare alltid försvarar den
för att vara...
Och de vill vi ju inte...!
När jag började rida på ridskola och inte riktigt fattade vad jag skulle ha min skänklar till mer än att
få ponnyn till att galoppera fortare så att jag vann (hehe), DÅ brukade jag, som alla andra små barn,
ställa min ponny utåt i svängarna inne på banan för att den inte skulle gena och missa hindret.
När man sedan lärde sig vad ridning is all about, förstod man ju att man ska RIDA hästen genom
svängen. Alltså ställa den inåt och arbeta den runt inneskänkeln för att få en så korrekt anridning till
nästa hinder som möjligt.
Självklart gör man så! Allt annat vore fusk, eller fel i alla fall.
MEN!
Vad är det man alltid ser nästan ALLA ryttare göra i den grand prixer som sänds på tv eller som
ser på en tävling IRL? Både nationella och internationella?
JO, hästarna går utåtställda i svängarna för att inte gena och ryttarna står oftast lite lätta i sitsen
och 'åker med'.
WTF?
ÄR det verkligen så lätt att rida dessa Grand Prix-hästar att man faktiskt KAN åka med, om man bara
har öga för distanser och kan lägga hästen rätt på hinder?
Jag kan ju hoppas att ryttarna över hvud taget KAN göra såhär inne på en 1.60-bana eftersom hästen
blir så effektivt tränad alla andra dagar i veckan.
För om det inte är så, då kanske ridningen inte är en så svår sport som vi utövare alltid försvarar den
för att vara...
Och de vill vi ju inte...!
Zebror och hästlängtan
Jag drömde om Zebror i natt, och jag kan bara inte komma över hur vackra de var!
I drömmen skulle jag vakta eller hålla koll på en vild flock med Zebror, men eftersom dem
var vilda djur fick jag inte ta i dem eller närma mig dem - även om jag på något vis skulle visa
dem att jag inte var något hot.
Det slutade med att jag gick omkring och sjöng för dem, och tillslut kom dem fram till mig =)
De var rätt sträva i sin päls, men annars ungefär som hästar.
Och så fiiiina dem ÄR!
I drömmen skulle jag vakta eller hålla koll på en vild flock med Zebror, men eftersom dem
var vilda djur fick jag inte ta i dem eller närma mig dem - även om jag på något vis skulle visa
dem att jag inte var något hot.
Det slutade med att jag gick omkring och sjöng för dem, och tillslut kom dem fram till mig =)
De var rätt sträva i sin päls, men annars ungefär som hästar.
Och så fiiiina dem ÄR!
Det andra som slagit mig är: Jag har inte ridit på 3 månader.
Jag har inte ridit på tre månader!
Fram till i måndags hade jag inte sett eller rört vid en häst på fem veckor.
Men mamma tog med mig till Karlslunds ridskola, och det kändes faktiskt helt ok.
Planen är att ha det lite som motion att cykla till Karlslund varje dag, och bara vara lite med hästarna.
Jag vill verkligen rida, men jag vet inte hur man gör om man inte har egenhäst?
Att rida på ridskola för instruktör är uteslutet, jag kan oftast mer än instruktörerna och får därför
inte ut något av det - men kanske om man hade fått rida på ridskolehästarna på egen hand.
Kanske hjälpa dem med någon som är busig eller bråkig?
Jag har även kommit på mig själv med att kika lite på annonser...
Inte för att jag ska köpa någon häst, mer för att hålla koll på vad som finns där ute och vad man gör
när man är hästlös.
Hittade en heeelt otrolig ponny igår.
Hade det varit en ungponny, som jag alltså hade kunant rida och tävla, hade jag köpt den utan att
tveka - oavsett vad de begärde för den.
Det var en grov cob, irländare med ett sådant otroligt språng att man blev lycklig av att se den!
Hoppade i alla lägen med en så fulländad fram- och bakbensteknik att de var skrämmande.
En häst som hoppade så hade man kunnat begära oändligt mycket pengar för...
Ja, fin var han, men det är inte en sådan jag är ute efter tyvärr...
Och jag ska inte göra n¨ågot drastigt nu innan jag åker till Irland =)
Idag blir det nog att jag känner lite på staden Örebro, och åker till hästarna!
Ireland update!
Bra att du frågade så att jag inte glömmer bort att hålla Bloggen uppdaterad om det ämnet
den faktiskt kretsar kring X)
Nej, inget datum är bestämt än.
Faktiskt så är ju inte ens platsen bestämd än, men jag har skrivit klart mitt CV!
Det har tagit lite tid eftersom jag tycker att det kan vara lite, lustigt, att marknadsföra sig själv
så som man faktiskt gör i ett CV. Men nu är det klart i alla fall!
Lite speciellt att skriva om hela på Engelska också, men jag är lika bekväm med Englanska
som Svenska, så det var inte direkt svårt =)
Det som är kvar att göra är att be min kära mor läsa igenom det, eftersom det alltid är bra att
få synpunkter och tips från någon annan mer erfaren, och komma på hur jag ska skriva själva
mailet som i princip ska förmedla
"Hej jag heter Maja och ni kan inte leva utan mig"
Haha..!
I'm King of the WORLD!
Jag känner mig inte riktigt bekväm med att publicera hela mitt färdiga CV här på Bloggen,
men ni kan ju i alla fall få se vad jag har gjort under mina år som arbetande ungdom, haha!
Dessutom tänkte jag berätta lite om hur jag formulerat mitt CV:
Det viktigaste tycker jag är det personliga brevet man skriver, och det är just det som jag
ska skriva i mailet jag nämnde ovan. Där ska man göra en så ärlig och bra presentation av
sig själv som möjligt, men den får inte bli för lång - då orkar ingen läsa det ;)
Det personliga brevet ska övertyga arbetsgivaren att Dig vill han/hon ha, och ska vecka ett
intressa att kika vidare på själva CV:t.
När det då kommer till att man ska presentera sina arbetserfarenheter så har jag valt att göra
så här i mitt CV: Efter en kort presentation av mitt fullständiga namn, personnummer, adress,
telefonnummer och mail skrev jag en "Work experience - Short version" som alltså kort och gott
presenterar vad jag gjort och när. Detta följs av en "Work experience - Detailed version" som
kortfattat presenterar arbetsplatsen och mina arbetsupgifter.
Efter detta är det dags att presentera min utbildning, i detta fall har jag nöjt mig med en kort men
detaljerad presentation av Plönningegymnasiet och mina betyg i alla hästrelaterade kurser samt
vad jag 'lyckats med' på skolan.
CV:t avslutas med en kort presentation av vad jag gjort med Kenny ♥
Det ni ska få ta del av här är en version av min "Work experience - Short version"
Det ser inte ut exakt såhär i CV:t, men innehållet är desamma!
2004 Summerholiday-work at Sundsbergs Gård
2005 Summerholiday-work at Sunne Ryttarförening
2006 Worked at Eurohorse for Lucky Rider Magazine
2006 Workexperience at Skintaregården
2006 Summerholiday-work at Hi Tech Café
2007 Workexperience at Ryttargården Equestrian Centre
2007 Summerholiday-work at Hi Tech Café
2008 april Workexperience at Flammabygget Equestrian Centre
2008 nov Workexperience at Clonshire Equestrian Centre
2008 sept First week of being responsible for the Schools stables
2008 dec Christmasholiday-work at the Schools stables
2009 may Second week of being responsible for the schools stables
2009 Summerholiday-work at Hemköp
2010 Summerholiday-work at Hemköp
---------------------
2006-2009 Working weekends at Ryttargården Equestrian centre
2009 Graduation at Plönninge upper secondary school
- Good grades
- Scholarship
- Winner of the school championship in Showjumping
2009 Begin studies at Halmstad Univercity, Socialpsychology
2010 Takes a studie-break since my Kilkenny past away
Man har hunnit med en del ändå, hehe!
♦
What? Wait.... What?
Stuff I don't understand:
Jag har sett ungefär 1000 inlägg på hästbloggarna om hur dåliga och patetiska låg-pris-märken
är som "härmar" allmänt känt dyra märken.
En del bloggare går lös fullständigt, eldar upp sig och blir riktigt förbannade på låg-pris-märkena, kallar
det dålig stil, "kom med något eget" och så vidare.
Det här tycker jag om det:
1. Det är ju lite tråkigt för dem som kom med originalet, men oftast ser man ju ganska tydligt vad det
är som är just original och vad det är som är en inspiration till originalet.
2. Som jag skrivit tidigare: De dyrare märkena KAN JU FAKTISKT INTE ta sig ensamrätt på 'stilrent', det
måste budgetalternativen få använda också - speciellt med tanke på att det är det som säljer inom
ridsporten. Annars hade alla märken konkurerat ut varandra tills det bara fanns ett fåtal kvar att välja
mellan, och det hade ju varit ganska tråkigt - om inte för konsumenterna så för entrepenörerna som
kanske har en superidé men som det då inte finns plats för på marknaden, eller anledning att satsa på.
3. Bara en tanke, varför är det egentligen fult att härmas? Är det en jantegrej?
Jag menar, fine om man härmar någon på ett förlöjligande sätt på denna personens bekostnad,
då förstår ju vem som helst att det är dumt och elakt gjort,
men om man ser någon som har en jättefin jacka, och så härmas man genom att gå och köpa en likadan
- varför är det elakt? Inte blir man väl sur om någon kommer fram och frågar vart man köpt sina
snygga skor, eller? Om det är en främling verkar det ok, men om en kompis eller bekant köper samma
som en själv, då är dem dumma härmapor... What!?
4. Om man inte får härmas/spegla/inspireras då kan väl hela modevärlden bara lägga ner, va?
5. Om alla nu hatar dessa låg-pris-märken och deras 'härmeri', varför får de hästbloggare som bara
visar upp sina original och 'dyra utrustning' skit för att dem gör det?
Är man en snobb om man har det dyra, och en härmapa/wannabe/fattiglapp om man har dem
inspirerade plaggen? Blir folk aldirg nöjda?
6. Själv anser jag att man oftast får vad man betalar för. Vill man ha något i toppenkvalitet och som
verkligen ska hålla, då får man betala för det. I ett stall tycker jag faktiskt att man riskerar att just
slita ut plagg ganska snabbt, och därför är det ibland värt att lägga extra pengar på kvalitet istället
för att behöva köpa nytt hela tiden.
MEN, om någon annan hellre köper billigt och mycket så spelar det väl ingen roll för mig!?
Jag har blivit överraskad åt båda hållen flera gånger. Jag har haft marknadens dyraste ridbyxor
och sett sömmarna gå upp framför ögonen på mig, och det bästa täcket Kenny någonsin haft köpte jag, märkeslöst, på en mässa för 300 spänn...
Sådär, nu har jag fått avreagera mig lite igen ;)
Kom gärna med era egna synpunkter!
Förstår ni mitt resonemang eller har jag fått allt om bakfoten?
Kom gärna med era egna synpunkter!
Förstår ni mitt resonemang eller har jag fått allt om bakfoten?
Tack
Jag är så uppfylld av tacksamhet att det känns som om jag ska explodera!
Att jag är glad eller lycklig hade varit att överdriva, men jag är så tacksam och lugn just precis nu ♥
Att jag är glad eller lycklig hade varit att överdriva, men jag är så tacksam och lugn just precis nu ♥
Jag fick drömma om Kenny i natt.
Vissa nätter har jag varit helt desperat efter att bara få se henne igen.
Men det går inte att tvinga fram en dröm, och jag har ingen som helst kontroll över mina drömmar.
Det är också det som gör det så fantastiskt när jag väl drömmer; Jag har ingen aning om att det är
en dröm, utan lever varje minut, varje sekund som om det vore verklighet.
Hade jag fått välja hade jag velat drömma om henne varje natt.
Men nu får jag inte det, och hittills har jag fått nöja mig med två drömmar på 32 dagar.
I första drömmen borstade jag på henne hela natten.
Jag borstade och luktade och kände, och det var precis som verkligheten. Hennes bångstyriga
självlockiga man och svans, och hennes sametslena päls... Ååååh vad det var härligt!
I natt skulle vi rida.
Vi skulle rida och på något sätt visste jag att det var sista gången.
Men ingen var ledsen, det fanns ingen sorg - det fanns bara vi.
Jag gjorde i ordning henne så som jag alltid gjorde, och bestämde mig efter lite övervägande att ha
hackamoret. Hon var så fin och förväntansfull, precis som hon alltid var inför ett ridpass.
Hon ville knappt stå still på gången, utan ville bara komma iväg någon gång.
Jag ledde ut henne till bänken, samlade ihop tyglarna och tog tag i manen och slängde mig upp
barbacka som så många gånger förr. Jag hann ta ett djupt andetag på hennes rygg innan jag vaknade.
Egentligen hade jag aldrig velat vakna, bara stannat i drömmen. Tiden var så kort och jag fick liksom
inte nog. Men jag kunde aldrig få nog av Kenny i livet, så hur hade jag kunnat få det i en dröm?
Ändå var det tillräckligt på något vis.
Jag vaknade, öppnade mina ögon och var lugn...
Det jag känner är tacksamhet.
Dessa drömmar är det enda jag har kvar, och jag är verkligen tacksam för dem.
Ingenting kommer någonsin vara nog, men det är alltid något...
Och jag har hellre en alldelss för kort dröm med Kenny, än ingenting alls.
Den 20 juli 2010, sista dagen tillsammans.
♥
She maybe the reason I survive
The why and wherefore I'm alive
The one I care for through the rough and ready years
Me, I'll take the laughter and the tears
And make them all my souvenirs
For where she goes I've got to be
The meaning of my life is
She
Friday the 13th - Late?
Förra fredagen insåg jag inte att det hade varit den ökända fredagen förrän det var efteråt.
Man kan lugnt säga att jag fick igen tusen falt idag...
Man kan lugnt säga att jag fick igen tusen falt idag...
- Det började med en helvetesnatt.
Kunde inte sova, drömde massor så att jag tvärvaknade helt utmattad och grinig. - Insåg liiiite för sent att jag började en timma tidigare 'än vanligt' på jobbet - jävlar!
- Bad har day, i kvadrat! Blev tillslut hård hästsvans med allt hår bakåt - min bästa panikfrisyr.
- Jag hade dessutom, under helvetesnatten, fått en enmansinvasion från vårt kära grannland till
min kind (a.k.a en finne). - Får liiite bråttom till jobbet.
Hamnar på en smal vägen med morgontrafik och massa motionscyklister (NEJ vi har ingen cykelväg)
och känner att jag börjar tappa tålamodet. När det det äntligen är omkörningsbart och inte
cyklister över riktigt hela vägen blir jag lite för snabb på gasen
(Nej, jag är ingen fart dåre, hehe... he...) och stressen av klockan gör att en liten skvätt adrenalin
går ner genom benet till gaspedalen.
Då går det ut en jävel mitt framför mig på vägen och börjar vinka på mig, och jag hinner accelerera
ganska bra innan jag inser att det är Farbror Polisen.
HELVETES JÄVLAR!
Adrenalinet fullständigt spruta ut ur öronen på mig och jag kör gråtfärdig till sidan och skäms
som aldrig förr eftersom jag trodde att jag skulle tvingas tacka mitt körkort bye bye.
Det visade sig dock snart att jag inte körde så fort, det kändes bara som det eftersom jag kört i
8km/h bakom cyklisterna så länge. Polisen ville bara att jag skulle blåsa och visa körkort och
skrattade därför lite åt en helhysterisk Maja som halvskriker alla svar i falset och behöver tre
försök innan jag lyckas få in tillräckligt med luft i lungorna för att kunna blåsa ett godkänt prov. - Kom till jobbet och var helt skakis och tryckte därför på fel knappat i kassan i ungefär en timme
innan jag var på banan igen. - Och på den vägen har det varit hela dagen....
Behöver jag säga att jag är helt slut?
Eller att jag inte vill något hellre än att gå och lägga mig och börja om i morgon?
MEN, är det något jag har svårt för så är det att sova när det spöregnar och blåser.
OCH VAD TROR NI DET BÖRJADE GÖRA NU!?
Ok.
Nu är det måttade råget kokt.
Nuuu är jag sur på riktigt.
God Natt alla sköna bloggisar, hoppas er dag inte sugit lika hårt och att ni får sova riktigt
gott i natt.
Eller att jag inte vill något hellre än att gå och lägga mig och börja om i morgon?
MEN, är det något jag har svårt för så är det att sova när det spöregnar och blåser.
OCH VAD TROR NI DET BÖRJADE GÖRA NU!?
Ok.
Nu är det måttade råget kokt.
Nuuu är jag sur på riktigt.
God Natt alla sköna bloggisar, hoppas er dag inte sugit lika hårt och att ni får sova riktigt
gott i natt.
So long
Flaggstång
Flaggstång
'Cuz we are living in a material world...
... And I am a Material girl!
För att få motivation att stanna kvar i Halmstad veckan ut och jobba 'färdigt' för sommaren (vill
ju egentligen bara åka hem till mina föräldrar och gå i ide, fullständigt!) så har jag lovat mig själv
En GPA Speed Air för de pengar jag tjänar denna veckan.
Då känns allt genast lite lättare.
Jag blir i alla fall mer motiverad på jobbet och anser att min uppoffring är värt det.
♦ ◊ ♦ ◊ ♦
Jag har dock en mycket logisk anledning till detta inköp också (måste ha det om min kära pappa
får för sig att ifrågasätta det, haha), nämligen att jag ju faktiskt ska till Irland.
Är det någonstans på jorden det regnar mer än på Irland? Nej.
Är det någonstans man blir lerigare under ridturen? Nej.
Vill man rida i en JW-sammetshjälm då? Nej.
Vill man rida ystra unghästar i sin CO Proffesional-tävlingshjälm då? Nej.
BEHÖVER MAN FAKTISKT EN HÅRD HJÄLM DÅ? Ja!
See my point?
Ni som har en Speed air, är ni nöjd med den?
Är det någon som vet den egentliga skillnade mellan 'originalet' och evolution?
Tycker du bättre om tone in tone eller silverdetaljer?
Blingad, lackad eller opimpad?
För att få motivation att stanna kvar i Halmstad veckan ut och jobba 'färdigt' för sommaren (vill
ju egentligen bara åka hem till mina föräldrar och gå i ide, fullständigt!) så har jag lovat mig själv
En GPA Speed Air för de pengar jag tjänar denna veckan.
Då känns allt genast lite lättare.
Jag blir i alla fall mer motiverad på jobbet och anser att min uppoffring är värt det.
♦ ◊ ♦ ◊ ♦
Jag har dock en mycket logisk anledning till detta inköp också (måste ha det om min kära pappa
får för sig att ifrågasätta det, haha), nämligen att jag ju faktiskt ska till Irland.
Är det någonstans på jorden det regnar mer än på Irland? Nej.
Är det någonstans man blir lerigare under ridturen? Nej.
Vill man rida i en JW-sammetshjälm då? Nej.
Vill man rida ystra unghästar i sin CO Proffesional-tävlingshjälm då? Nej.
BEHÖVER MAN FAKTISKT EN HÅRD HJÄLM DÅ? Ja!
See my point?
Ni som har en Speed air, är ni nöjd med den?
Är det någon som vet den egentliga skillnade mellan 'originalet' och evolution?
Tycker du bättre om tone in tone eller silverdetaljer?
Blingad, lackad eller opimpad?
Bloglovin!
När solen skiner och det regnar....
.... Dansar alla Guds änglar ♥
Det är ju mitt absoluta favoritmärke, och dem gör min inte besviken i år heller:
Så som jag ser det är det meningen att man ska da den under ett täcke för att motverka skav
eller så, men på bilderna använder dem den som en Halsduk.
Haha, jag känner mig lite blåst, men det ser onekligen mysigt ut!
Gud vad jag fick springa omkring på skolan! Det kändes som första året all over again!
Först fick jag gå in på receptionen för att fråga vart jag kunde hitta formuläret. Dem hänvisade mig
vidare till biblioteket där jag skulle skriva ut formuläret från skolans elevhemsida. Ok, tänkte jag.
Skriva ut från skolans datorer har jag ju bara gjort tusen gånger förut =)
Neeeej, då har dem installerat nya program så att jag var tvungen att fixa dit servicekillen för att
lyckas skriva ut skiten - screw pdf!
Tre datorer hann jag avverka innan jag utmanade ödet med en Mac som ordnade problemet på 30 sek.
När jag då äntligen hade pappret i handen ropar de i högtalarna att det är 5 min kvar till stängning, och
jag har ungefär femtioelve saker att fylla i. Shit.
Racerpennan skrev i allt och skrev under för att sedan inse att jag skulle leta mig fram till Q-huset.
Q-huset? Wtf?
Jag har gått på skolan i ett år och har ingen aning om var det ligger!!!
Det var bara att älga iväg, och som tur var hittade jag det - bakom R-huset (Nej, bokstäverna har ingen
som helst logik, därför borde de döpas om till apan och lemuren eller något annat roligare...
Jag ska nog föreslå det när jag kommer tillbaka!)
Nu är jag i alla fall officiellt inte en student på Högskolan längre.
Det känns som helt klart sätt väg att gå.
På måndag slutar jag jobba och åker till Örebro - då kan Irlandsplanerna börja på riktigt!
Först fick jag gå in på receptionen för att fråga vart jag kunde hitta formuläret. Dem hänvisade mig
vidare till biblioteket där jag skulle skriva ut formuläret från skolans elevhemsida. Ok, tänkte jag.
Skriva ut från skolans datorer har jag ju bara gjort tusen gånger förut =)
Neeeej, då har dem installerat nya program så att jag var tvungen att fixa dit servicekillen för att
lyckas skriva ut skiten - screw pdf!
Tre datorer hann jag avverka innan jag utmanade ödet med en Mac som ordnade problemet på 30 sek.
När jag då äntligen hade pappret i handen ropar de i högtalarna att det är 5 min kvar till stängning, och
jag har ungefär femtioelve saker att fylla i. Shit.
Racerpennan skrev i allt och skrev under för att sedan inse att jag skulle leta mig fram till Q-huset.
Q-huset? Wtf?
Jag har gått på skolan i ett år och har ingen aning om var det ligger!!!
Det var bara att älga iväg, och som tur var hittade jag det - bakom R-huset (Nej, bokstäverna har ingen
som helst logik, därför borde de döpas om till apan och lemuren eller något annat roligare...
Jag ska nog föreslå det när jag kommer tillbaka!)
Nu är jag i alla fall officiellt inte en student på Högskolan längre.
Det känns som helt klart sätt väg att gå.
På måndag slutar jag jobba och åker till Örebro - då kan Irlandsplanerna börja på riktigt!
Lite Halmstadsbilder kan jag bjuda på =)
HÖGskolan ;) 
Biblioteket som går ut i vattnet!
Torget med Kyrkan i bakgrunden 
Bästa Shoppinggatan!
Regnbågen kikade fram på vägen hem 
UPPDATE!
Såg just HV Polos Autumn/Winter Kollektion, och dog lite!Det är ju mitt absoluta favoritmärke, och dem gör min inte besviken i år heller:
Denna förtjänade sin helt egen bild:
Så som jag ser det är det meningen att man ska da den under ett täcke för att motverka skav
eller så, men på bilderna använder dem den som en Halsduk.
Haha, jag känner mig lite blåst, men det ser onekligen mysigt ut!
Wednesday
Mysigt värre..!
Solen skiner, det blåser helt galet mycket och jag sitter med nya Horzekatalogen och en kopp te.
Vill börja med att säga: WOW!
Shiiit va fina grejer Horze börjat göra, I'm impressed!
Här är några favoriter:
Många tycker säkert att det har lite Kingsland-influenser, men jag gillar det ändå!
Kingsland kan ju faktiskt inte ha ensamrätt på "Stilrent" ;)
Ni som inte fått katalogen, beställ den!
Eller gå in på hemsidan och kika, för dem har tagit fantastiskt fina bilder =)
Idag är jag ledig.
Sedan ska jag jobba ända till söndag kväll, och på måndag bär det av till Örebro.
Saker behöver alltså göras innan dess...
Solen skiner, det blåser helt galet mycket och jag sitter med nya Horzekatalogen och en kopp te.
Vill börja med att säga: WOW!
Shiiit va fina grejer Horze börjat göra, I'm impressed!
Här är några favoriter:
Många tycker säkert att det har lite Kingsland-influenser, men jag gillar det ändå!
Kingsland kan ju faktiskt inte ha ensamrätt på "Stilrent" ;)
Ni som inte fått katalogen, beställ den!
Eller gå in på hemsidan och kika, för dem har tagit fantastiskt fina bilder =)
Idag är jag ledig.
Sedan ska jag jobba ända till söndag kväll, och på måndag bär det av till Örebro.
Saker behöver alltså göras innan dess...
Idag ska jag därför:
- Åka till Högskolan och fylla i ett Studieuppehållsformulär
- Tvätta, massor!
- Städa huset, eller i alla fall börja
- Fortsätta översättningen och finslipningen av mitt CV (till Irland)
- Smörja tatueringen med helosan 1000 gånger
- Plocka en miljard björnbär - mums!
Beside my heart forever
Nu är det gjort.
Stundtals gjorde det fruktansvärt ont, men det var verkligen värt det.
Nu har jag Kenny bredvid mitt hjärta för alltid ♥
Mo Bhan betyder Min vita på Irländs Gaeliska, och Min vita är ju Kenny.
Det är även aska blandat i bläcket, så det känns mer äkta på något vis.
Bättre bild kommer när jag får chansen att ta i dagsljus ;)
Jag är så himla nöjd!
Det känns bra och tryggt att ha den där.
Min älskade Kenny, du fattas mig!
Stundtals gjorde det fruktansvärt ont, men det var verkligen värt det.
Nu har jag Kenny bredvid mitt hjärta för alltid ♥
Mo Bhan betyder Min vita på Irländs Gaeliska, och Min vita är ju Kenny.
Det är även aska blandat i bläcket, så det känns mer äkta på något vis.
Bättre bild kommer när jag får chansen att ta i dagsljus ;)
Jag är så himla nöjd!
Det känns bra och tryggt att ha den där.
Min älskade Kenny, du fattas mig!
Håll i hatten!
Det blev lite shoppat ändå!
Peelingvantar, Dry shampoo, ögonfransböjare, nagelstärkade lack.
Bobby's Shampoo & Balsam
Haha, rolig bild på min nya platt-lock-tång.
Pierre Robert Hipsters.
Jag var bara tvungen, det är märket från den där reklamen med tjejen som hjälper
till att putta på bilen i sina 'Pierre Robert underwear'. De är säkert jättebra ;)
2 kg hantlar i frän färg
Jag är riktigt nöjd med mina köp, allt var bra-att-ha-saker!
Jag har ju gett mig fan på att börja träna när jag flyttar till Örebro.
Hantlarna ska jag ha med mig när jag joggar hade jag tänkt =)
I morgon är det dagen med stort D.
I morgon ska jag tatuera mig, och det ska bli så häftigt!
Tatueringen kommer bli så himla fin, och det kommer kännas så bra att ha den.
Mer om detta i morgon!
Peelingvantar, Dry shampoo, ögonfransböjare, nagelstärkade lack.
Bobby's Shampoo & Balsam
Haha, rolig bild på min nya platt-lock-tång.
Pierre Robert Hipsters.
Jag var bara tvungen, det är märket från den där reklamen med tjejen som hjälper
till att putta på bilen i sina 'Pierre Robert underwear'. De är säkert jättebra ;)
2 kg hantlar i frän färg
Jag är riktigt nöjd med mina köp, allt var bra-att-ha-saker!
Jag har ju gett mig fan på att börja träna när jag flyttar till Örebro.
Hantlarna ska jag ha med mig när jag joggar hade jag tänkt =)
I morgon är det dagen med stort D.
I morgon ska jag tatuera mig, och det ska bli så häftigt!
Tatueringen kommer bli så himla fin, och det kommer kännas så bra att ha den.
Mer om detta i morgon!
Ny Telefon?
Jag är i desperat behov av en ny telefon!
På väg till falsterbo i juli tappade jag min telefon i marken och sedan dess har displayen
en 1cm tjock svart ram som inte går att få bort. Det batyder att va 4cm av varje sms är
fullkomligt oläsbart.
Det är inte jättekul.
De senaste två åren har jag haft min fina fina s500i:
Jag har verkligen älskat min telefon, den är verkligen snygg!
Meeeen, den håller inte speciellt bra, och nu vill jag variera mig.
Nej, jag vill inte ha en Iphone.
Det må vara den outstanding bästa telefonen just nu, men den är stor.
Den är värdelös att ha med sig i stallet och jag är expert på att spea skärmar, och
med tanke på att hela den telefonen är en enda stor skärm så blir det inge bra.
Jag behöver egentligen inte heller speciellt mycket funktioner eftersom jag ändå alltid
har datorn nära till hands.
Det jag kommit fram till, som kommer vara det absolut viktigaste egenskaperna hos min nya:
1. Det ska gå att ringa på den.
2. Det ska gå att sms med den.
3. Den får gärna ha gps (jag är noll lokalsinna)
4. Den ska vara snygg.
Fyran är nästan viktigast, jag vägrar he en ful telefon, haha!
Den här har jag kärat ner mig i:
Den är apsnygg, och roigt rosa!
Dock råkar det sto Dolce & Gabbana på den, vilket gör att priset skenar lite...
men jag får se, jag hittar ingen annan som är lika fin och stilren.
Yeye, i-landsproblem kanske, men jag är verkligen i behov av en ny.
Sa jag att min s500i är ihoplimmad med trälim?
På väg till falsterbo i juli tappade jag min telefon i marken och sedan dess har displayen
en 1cm tjock svart ram som inte går att få bort. Det batyder att va 4cm av varje sms är
fullkomligt oläsbart.
Det är inte jättekul.
De senaste två åren har jag haft min fina fina s500i:
Jag har verkligen älskat min telefon, den är verkligen snygg!
Meeeen, den håller inte speciellt bra, och nu vill jag variera mig.
Nej, jag vill inte ha en Iphone.
Det må vara den outstanding bästa telefonen just nu, men den är stor.
Den är värdelös att ha med sig i stallet och jag är expert på att spea skärmar, och
med tanke på att hela den telefonen är en enda stor skärm så blir det inge bra.
Jag behöver egentligen inte heller speciellt mycket funktioner eftersom jag ändå alltid
har datorn nära till hands.
Det jag kommit fram till, som kommer vara det absolut viktigaste egenskaperna hos min nya:
1. Det ska gå att ringa på den.
2. Det ska gå att sms med den.
3. Den får gärna ha gps (jag är noll lokalsinna)
4. Den ska vara snygg.
Fyran är nästan viktigast, jag vägrar he en ful telefon, haha!
Den här har jag kärat ner mig i:
Den är apsnygg, och roigt rosa!
Dock råkar det sto Dolce & Gabbana på den, vilket gör att priset skenar lite...
men jag får se, jag hittar ingen annan som är lika fin och stilren.
Yeye, i-landsproblem kanske, men jag är verkligen i behov av en ny.
Sa jag att min s500i är ihoplimmad med trälim?
Shall we begin?
Nu tror jag att det allra mesta är i ordning här på min nya Blogg,
så det kanske ska börja skrivas lite inlägg.
Det gär blir ju faktiskt det första officiella inlägget, dem tidigare är ju till för flikarna här ovan.
Idag är jag i alla fall ensam för första gången sedan Kenny lämnade mig.
Mamma och Papap har åkte hem till Örebro, och jag ska också åka dit när min sista jobbvecka är
avklarad. Just nu befinner jag mig alltså fortfarande i Halmstad där jag bott de senaste 4 åren.
det känns dock inte riktigt bra att bo här ensam utan Kenny, och därför flyttar jag hem till mor och
far en period...
Men jag ska som sagt jobba färdigt på mitt sommarjobb först.
Kassan på Hemköp i Haverdal är det som gäller.
Jag ska passa på den här vecka att försöka hinna med några typiska Hallands-grejer innan jag åker.
Träffa vännerna som bor här nere, vara mycket nere vid havet och kanske ta en resa till Ullared.
så det kanske ska börja skrivas lite inlägg.
Det gär blir ju faktiskt det första officiella inlägget, dem tidigare är ju till för flikarna här ovan.
Idag är jag i alla fall ensam för första gången sedan Kenny lämnade mig.
Mamma och Papap har åkte hem till Örebro, och jag ska också åka dit när min sista jobbvecka är
avklarad. Just nu befinner jag mig alltså fortfarande i Halmstad där jag bott de senaste 4 åren.
det känns dock inte riktigt bra att bo här ensam utan Kenny, och därför flyttar jag hem till mor och
far en period...
Men jag ska som sagt jobba färdigt på mitt sommarjobb först.
Kassan på Hemköp i Haverdal är det som gäller.
Jag ska passa på den här vecka att försöka hinna med några typiska Hallands-grejer innan jag åker.
Träffa vännerna som bor här nere, vara mycket nere vid havet och kanske ta en resa till Ullared.
Till Ullared åker jag med skräckblandad förtjusning.
Jag brukar aldrig köpa speciallet mycket där, mer än nagellack, eyeliner och hästgodis.
Jag tycker att det är jobbigt, trångt, stressigt och ångestladdat där inne.
Men, på något sätt, kan jag tycka att det är lite fascinerande att åka dit.
Det är väl Socialpsykologen inom mig som finner det intressant att studera människorna där inne.
I vissa fall beter dem sig som vilddjur:
Armbåga sig fram,
drar och sliter i saker,
morrar och grymt på varandra,
kör in sin vagn i ryggen på en oskyldig förbipasserande (ja, jag har varit med om det!),
går över lik för att nå kön som går 6% snabbare än den bredvid osv.
I andra fall handlar det om sjuuuuk planering:
Jag har till exempel sett en dam som gick med kundvagnen och delade ut order (beställningar) till
FYRA män som sprang runt omkring och hämtade det hon bad dem om.
Ja, samtidigrt som jag lätt får panik där inne, är det vilsamt att bli sådär objektiv på något vis...
Once upon a time...
Nu tänkte jag skriva lite kortfattat om vad jag gjort hittills i livet.
Jag är född och uppvuxen i Värmland (Sunne), men jag visste redan i tidig ålder att jag inte skulle stanna där hela livet. Jag tror att jag var 5-6 år när jag beslutade mig för att gifta mig med en Brittisk greve eller lord med rött hår och ett stort slott. Detta står jag fast vid fortfarande, även om det kanske skulle vara ok med en Irländs greve också... Haha!
Men allt började alltså i Sunne.
Jag var inte det minsta intresserad av häst när jag var liten. Eller ja, de var väl fina att se på, men ganska stora och otäcka också. Min moster hade en stor tävlingsanläggning och min storasyster hade en unghäst, men av någon anledning ville jag inte alls. Men, min kära mor såg en glimt av den kommande passionen innan jag själv gjorde det. Min moster hade sin 22-åriga tävlingsponny kvar på anläggningen som avelssto, och henne tyckte jag om! Jag borstade på henne nästan varje dag och tillslut gjordes en 'sadel' av ett schabrak och en täckesgjord och hästskötarna ledde mig runt i paddocken och jag fick hoppa hinder. Bommarna må ha legat på marken med Bibbi som inte hade fått hoppa på 5 år blev helt lyrisk och tog i för kung och fosterland, haah!
Jag var kanske 7 år gammal när jag red Bibbi.
Men Bibbi dog och så mitt intresse för hästar igen..
Vid 11 års ålder tröttnade mamma på att jag inte sälv insåg hur roligt jag tyckte att det var med hästar så hon körde mig och en kompis till 'Mias ridlekis' en eftermiddag i augusti. Jag ångrade mig säkert 12 gånger på vägen dit, och skrek att jag vägrade rida. Men när vi kom fram insåg jag att 'ridlekiset' endast hade shettisar, och en kolsvart vis namn Prinsen fångade mitt hjärta på en gång! Jag lärde mig snabbt hur det här med ridning gick till, och som födelsedagspresent i november fick jag ha Prinsen på min mosters anläggning i en vecka!
Åh va mysigt vi hade det, jag och Prinsen!
Den kommande sommaren kom ännu en ponny in i mitt liv: Fighter. Fighter var Sunne Ryttarförenings B-ponny. Deras stjärna.
Han var 1.27m i mankhöjd, och hoppade med lätthet 1.30 under ryttare. Jag må ha kunnat rida shettis när jag fick Fighter, men en 'så stor' ponny kunde jag inte rida! Jag minns att min syster skrattade åt mig eftersom jag höll på att skumpa av i galoppen och eftersom Fighter gjorde lite som han ville utan att jag kunde påverka honom alls. Jag ramlade nog av 100 gånger under tiden jag hade honom, haha! Men från att inte ha kunnat galoppera ordentligt på honom, gick vi, på 6 veckor, till att kunna jobba honom i form, veta vad en skänkelvikning var, kunna ställa och böja på ett voltspår och hoppa en bana på 80cm inkl bank och pulvermangrav.
Sedan började jag på Sunne Ryttarförenings ridskola, och red i en vanlig ridgrupp i 1½ år. Detta följdes av att jag gick i den prestigefulla ' Hoppgruppen' på onsdagar i 1½ år. I Hoppgruppen fick man ha 1 häst som det bara var en själv som hoppade, men hade alltså nästan som en egen träningshäst som man även fick tävla när man ville. När jag skulle börja i hoppgruppen var alla de bra hopphästarna redan upptagna, men jag hade gett mig tusan på att vara med ändå. "Jag tar Rocky" sa jag, och alla drog efter andan. Sedan började alla skratta. Dem menade att jag var alldeles för duktig och hade alldeles för höga ambitioner för sur-Rocky. Rocky hade stått på ridskolan i 3 år, var 10 år gammal och dem hade inte fått honom över 40cm. Han vägrade, stack förbi och slängde av sina ryttare till höger och vänster. Men jesus vad snygg han var! En riktig welsh-cob D-ponny, grov som en liten arbetshäst med lockig man och svans, och hovskägg. Han var mörkbrun med en stor bred bläs och vita kronor - en riktigt snygging!
Jag hade aldrig ridit honom innan, men dagen så jag och Rocky skulle göra premiär i Hoppgruppen var läktaren fullproppad med folk. De förväntade sig att Rocky skulle smita, stanna och slänga av mig som han alltid gjorde. Men jag var förberedd.
Jag längde mina läder något så att jag verkligen kom åt honom, la spöt på bogen så att han kände
att det bara låg där, och sedan jävlar hoppade vi!
Rocky hoppade 1.20 det hoppasset.
Innan dess hade jag bara hoppat 90cm.
Detta var inledningen på 1½ roliga ponnyår med Rocky.
Gud vad vi hoppade, och gud vad alla gapade, haha!
Han var flachigare än flashigast och betedde sig alltid som en hingst på tävlingar,
och det tycke jag var jättehäftigt!
Then
Along came Kenny...
Sedan fick jag min älskade Kenny!
Henne kan ni läsa om under fliken med hennes namn ♥
Vid 15 års ålder bar det i alla fall av till Halmstad.
Jag flyttade 50 mil hemifrån för att börja på Plönninges Ridsportsgymnasium med Kenny. Där spenderade jag 3 fantastiskt roliga och lärorika år. Bland annat har jag haft sammalagt fyra månaders praktik, där en av Perioderna spenderades på Irland. Jag tog studenten med toppbetyg i nästan alla ämnen, och alla hästämnen. Det har varit så roligt att lära sig allt om foder, hästskötsel, sårvård, hovslageri osv. Jag avslutade dessutom med att vinna skolmästerskapen i hoppning med Kenny!
Ja, det var nog en kort resume av mitt hästiga liv det!
Jag kommer antagligen fylla på här efter hand, inte minst med bilder :)
Jag är född och uppvuxen i Värmland (Sunne), men jag visste redan i tidig ålder att jag inte skulle stanna där hela livet. Jag tror att jag var 5-6 år när jag beslutade mig för att gifta mig med en Brittisk greve eller lord med rött hår och ett stort slott. Detta står jag fast vid fortfarande, även om det kanske skulle vara ok med en Irländs greve också... Haha!
Men allt började alltså i Sunne.
Jag var inte det minsta intresserad av häst när jag var liten. Eller ja, de var väl fina att se på, men ganska stora och otäcka också. Min moster hade en stor tävlingsanläggning och min storasyster hade en unghäst, men av någon anledning ville jag inte alls. Men, min kära mor såg en glimt av den kommande passionen innan jag själv gjorde det. Min moster hade sin 22-åriga tävlingsponny kvar på anläggningen som avelssto, och henne tyckte jag om! Jag borstade på henne nästan varje dag och tillslut gjordes en 'sadel' av ett schabrak och en täckesgjord och hästskötarna ledde mig runt i paddocken och jag fick hoppa hinder. Bommarna må ha legat på marken med Bibbi som inte hade fått hoppa på 5 år blev helt lyrisk och tog i för kung och fosterland, haah!
Jag var kanske 7 år gammal när jag red Bibbi.
Men Bibbi dog och så mitt intresse för hästar igen..
Vid 11 års ålder tröttnade mamma på att jag inte sälv insåg hur roligt jag tyckte att det var med hästar så hon körde mig och en kompis till 'Mias ridlekis' en eftermiddag i augusti. Jag ångrade mig säkert 12 gånger på vägen dit, och skrek att jag vägrade rida. Men när vi kom fram insåg jag att 'ridlekiset' endast hade shettisar, och en kolsvart vis namn Prinsen fångade mitt hjärta på en gång! Jag lärde mig snabbt hur det här med ridning gick till, och som födelsedagspresent i november fick jag ha Prinsen på min mosters anläggning i en vecka!
Åh va mysigt vi hade det, jag och Prinsen!
Den kommande sommaren kom ännu en ponny in i mitt liv: Fighter. Fighter var Sunne Ryttarförenings B-ponny. Deras stjärna.
Han var 1.27m i mankhöjd, och hoppade med lätthet 1.30 under ryttare. Jag må ha kunnat rida shettis när jag fick Fighter, men en 'så stor' ponny kunde jag inte rida! Jag minns att min syster skrattade åt mig eftersom jag höll på att skumpa av i galoppen och eftersom Fighter gjorde lite som han ville utan att jag kunde påverka honom alls. Jag ramlade nog av 100 gånger under tiden jag hade honom, haha! Men från att inte ha kunnat galoppera ordentligt på honom, gick vi, på 6 veckor, till att kunna jobba honom i form, veta vad en skänkelvikning var, kunna ställa och böja på ett voltspår och hoppa en bana på 80cm inkl bank och pulvermangrav.
Sedan började jag på Sunne Ryttarförenings ridskola, och red i en vanlig ridgrupp i 1½ år. Detta följdes av att jag gick i den prestigefulla ' Hoppgruppen' på onsdagar i 1½ år. I Hoppgruppen fick man ha 1 häst som det bara var en själv som hoppade, men hade alltså nästan som en egen träningshäst som man även fick tävla när man ville. När jag skulle börja i hoppgruppen var alla de bra hopphästarna redan upptagna, men jag hade gett mig tusan på att vara med ändå. "Jag tar Rocky" sa jag, och alla drog efter andan. Sedan började alla skratta. Dem menade att jag var alldeles för duktig och hade alldeles för höga ambitioner för sur-Rocky. Rocky hade stått på ridskolan i 3 år, var 10 år gammal och dem hade inte fått honom över 40cm. Han vägrade, stack förbi och slängde av sina ryttare till höger och vänster. Men jesus vad snygg han var! En riktig welsh-cob D-ponny, grov som en liten arbetshäst med lockig man och svans, och hovskägg. Han var mörkbrun med en stor bred bläs och vita kronor - en riktigt snygging!
Jag hade aldrig ridit honom innan, men dagen så jag och Rocky skulle göra premiär i Hoppgruppen var läktaren fullproppad med folk. De förväntade sig att Rocky skulle smita, stanna och slänga av mig som han alltid gjorde. Men jag var förberedd.
Jag längde mina läder något så att jag verkligen kom åt honom, la spöt på bogen så att han kände
att det bara låg där, och sedan jävlar hoppade vi!
Rocky hoppade 1.20 det hoppasset.
Innan dess hade jag bara hoppat 90cm.
Detta var inledningen på 1½ roliga ponnyår med Rocky.
Gud vad vi hoppade, och gud vad alla gapade, haha!
Han var flachigare än flashigast och betedde sig alltid som en hingst på tävlingar,
och det tycke jag var jättehäftigt!
Then
Along came Kenny...
Sedan fick jag min älskade Kenny!
Henne kan ni läsa om under fliken med hennes namn ♥
Vid 15 års ålder bar det i alla fall av till Halmstad.
Jag flyttade 50 mil hemifrån för att börja på Plönninges Ridsportsgymnasium med Kenny. Där spenderade jag 3 fantastiskt roliga och lärorika år. Bland annat har jag haft sammalagt fyra månaders praktik, där en av Perioderna spenderades på Irland. Jag tog studenten med toppbetyg i nästan alla ämnen, och alla hästämnen. Det har varit så roligt att lära sig allt om foder, hästskötsel, sårvård, hovslageri osv. Jag avslutade dessutom med att vinna skolmästerskapen i hoppning med Kenny!
Ja, det var nog en kort resume av mitt hästiga liv det!
Jag kommer antagligen fylla på här efter hand, inte minst med bilder :)
The Equestrian Centre
Här är det då meningen att jag ska skriva om den anläggningen jag ska åka till på Irland. Än har jag ju inte bestämt mig vart, eller pratat med någon mer än att jag fått hjälp att hitta några olika stora Equestrian centres.
Mina enda krav har varit att det ska vara ganska stort, och i vacker miljö. Stort ska det vara eftersom jag hellre tar hand om 10-20 hästar per dag än 4. Jag vill inte riskera att knyta för starka band till någon, detta ska vara ett jobb.
Vackert ska det vara efetrsom jag finner Irland som ett så vackert land, och jag vill se och uppleva det från sin bästa sida. Jag är ju en walker, jag älskar att promenera, och vill kunna vara ute och galoppera i härliga skogar och på enorma fält, haha!
Så länge kan jag visa lite bilder från min tidigare Irlandsresa,
när jag hade min praktik på Clonshire equestrian centre.
Utsikten från mitt fönster!
Två ponnyer jag hopptränade åt deras ägare.
JD, cool och lat kille med kapacitet som han inte använda, haha!
TK som jag red varje dag, vi fick vara med på en tävling också!
Det var en nyttig erfarenhet!
De hade superfina terränghinder, en av Irlands största banor!
Jättehärliga ridvägar!
Fina hagar till hästarna...!
Jag trivdes bra på Clonshire, men nu vill jag till ett annat ställe.
Vart får vi se, när tiden är mogen.
Mina enda krav har varit att det ska vara ganska stort, och i vacker miljö. Stort ska det vara eftersom jag hellre tar hand om 10-20 hästar per dag än 4. Jag vill inte riskera att knyta för starka band till någon, detta ska vara ett jobb.
Vackert ska det vara efetrsom jag finner Irland som ett så vackert land, och jag vill se och uppleva det från sin bästa sida. Jag är ju en walker, jag älskar att promenera, och vill kunna vara ute och galoppera i härliga skogar och på enorma fält, haha!
Så länge kan jag visa lite bilder från min tidigare Irlandsresa,
när jag hade min praktik på Clonshire equestrian centre.
Utsikten från mitt fönster!
Två ponnyer jag hopptränade åt deras ägare.
JD, cool och lat kille med kapacitet som han inte använda, haha!
TK som jag red varje dag, vi fick vara med på en tävling också!
Det var en nyttig erfarenhet!
De hade superfina terränghinder, en av Irlands största banor!
Jättehärliga ridvägar!
Fina hagar till hästarna...!
Jag trivdes bra på Clonshire, men nu vill jag till ett annat ställe.
Vart får vi se, när tiden är mogen.
The Plan
Många ställer sig (och mig) den frågan;
Hur tänkte jag här egentligen?
Vad är planen?
Jo, planen är en flykt till De gröna kullarnas ö, till Kennys ö.
Till Irland.
Kenny var grunden till hela min identitet, utan henne har jag inget, är ingen och finner ingen trygghet. Jag måste på något vis lära mig att leva utan henne, hitta min egen identitet och bli trygg i mig själv. Jag kommer aldrig acceptera att hon är borta, och jag kommer för alltid att bära minnet av henne med mig, men jag ska inte låta mig själv bli ett spöke.
När jag då insåg att jag måste hitta mig själv och bli trygg i att vara bara jag, då insåg jag även att detta inte är något jag kan göra här hemma i Sverige. Jag mste utmana mig själv, hemifrån, där jag bara har mig själv att luta mig mot och bli stark i detta. Svaret på hur jag skulle kunna göra detta kom ganska naturligt.
Jag pluggar egentligen just nu till Socialpsykolog, men det finns inte ens chans att jag skulle finna motivation till mina studier så kort tid efter att Kenny lämnat mig. Jag vill göra något jag kan, något med mina händer, jobba. Det förhåller sig som så att det enda jag verkligen kan, och som jag kan göra med förbundna ögon är just hästar. Därför kändes det plötsligt som om ett hästjobb på Irland var den enda rätta väg att gå.
Det är så jag har tänkt. Det är planen!
Det är den vägen, den resan bloggen handlar om.
Följ mig följa den ;)
Hur tänkte jag här egentligen?
Vad är planen?
Jo, planen är en flykt till De gröna kullarnas ö, till Kennys ö.
Till Irland.
Kenny var grunden till hela min identitet, utan henne har jag inget, är ingen och finner ingen trygghet. Jag måste på något vis lära mig att leva utan henne, hitta min egen identitet och bli trygg i mig själv. Jag kommer aldrig acceptera att hon är borta, och jag kommer för alltid att bära minnet av henne med mig, men jag ska inte låta mig själv bli ett spöke.
När jag då insåg att jag måste hitta mig själv och bli trygg i att vara bara jag, då insåg jag även att detta inte är något jag kan göra här hemma i Sverige. Jag mste utmana mig själv, hemifrån, där jag bara har mig själv att luta mig mot och bli stark i detta. Svaret på hur jag skulle kunna göra detta kom ganska naturligt.
Jag pluggar egentligen just nu till Socialpsykolog, men det finns inte ens chans att jag skulle finna motivation till mina studier så kort tid efter att Kenny lämnat mig. Jag vill göra något jag kan, något med mina händer, jobba. Det förhåller sig som så att det enda jag verkligen kan, och som jag kan göra med förbundna ögon är just hästar. Därför kändes det plötsligt som om ett hästjobb på Irland var den enda rätta väg att gå.
Det är så jag har tänkt. Det är planen!
Det är den vägen, den resan bloggen handlar om.
Följ mig följa den ;)
Kilkenny, my one true love
Åh vad jag älskat denna häst!
When I'm with you
My whole world stands still
You're my one and only thrill
Jag ska försöka skriva den här presentationen utan att bli allt för sentimental, men jag kommer även att försöka hålla den ganska kort nu till en början. Kanske orkar jag fylla på mer allt eftersom...
Kilkenny blev min den 7 mars 2006, då var hon sju år gammal.
Hon var i princip helt outbildad och tyckte ingenting var speciellt roligt i ridningen, men jag visste direkt jag satt upp att det här var en stjärna. Vilken exteriör, vilken power, vilken skönhet. Vilken häst!
Hon löshoppade 1.70 som om det vore småpotatis och var alltid snabbast när vi galopperade på galoppbanan, ingen kunde mäta sig med Kenny!
Sedan det första kärleksfulla ögonblicket då vi hämtade och körde hem henne till oss har det varit den mest fantastiska tiden i mitt liv. Hon har förgyllt varje dag med sin klokhet och kärlek, och vi har haft så otroligt roligt tillsammans. Men det har inte bara varit en dans på rosor, vi har genomgått svåra prövningar också. En ett års konvalecens, motgångar på träning och tävling i flera år innan allt lossnade.
Det har varit värt varenda ansträngning, varenda tår.
Även om jag kunde, hade jag inte ändrat på något alls...
Vårt sista år tillsammans har varit som en dröm.
Allt har bara lossnat och fungerat!
Hon utvecklades till en riktigt fin dressyrhäst och i hoppningen blev hon bara mer och mer spektakuler för varje tävling vi åkta på.
Kenny hade alltid en sådan fantastisk karisma, och en iögonfallande utstrålning som ingen kunde ignorera. Vart vi än åkte; veterinären, träning, tävling, you name it, så kom det alltid fram folk som bara ville ta på henne, berömma hennes skönhet och undra hur man kunnat avla fram en sådan drömhäst.
För det var verklingen vad hon var, en riktig drömhäst!
♥
Även om vi fick fyra otroliga år och fyra fina månader tillsammans, så togs hon ifrån mig på ett plötsligt och mer smärtsamt sätt än ord kan beskriva... Jag hade känt att något var fel, allvarligt fel med henne, men när vi åkte iväg till veterinären var jag säker på att vi åkte för att få henne bra igen. Veterinären hittade felet på en gång. Mitt hjärta värker bara jag tänker på det... Skelettcancer.
Kenny hade en stor tumör på andra nackkotan som hade börjat växa och som sakta med säkert klippte alla nervbanor till bakbenen.
Snart skulle hon varken kunna resa sig eller gå.
Jag trodde att vi skulle leva tillsammans för alltid.
Jag var ju hennes, hon var ju min!
Det gör fortfarande ont hela tiden, och jag vet inte hur jag ska kunna leva ett liv utan henne. Varje dag är en kamp och det gör så ont...
Min enda tröst är att vi kommer ses igen en dag, Kenny kommer vänta på mig ♥
Kilkenny
my everything
When I'm with you
My whole world stands still
You're my one and only thrill
Jag ska försöka skriva den här presentationen utan att bli allt för sentimental, men jag kommer även att försöka hålla den ganska kort nu till en början. Kanske orkar jag fylla på mer allt eftersom...
Kilkenny blev min den 7 mars 2006, då var hon sju år gammal.
Hon var i princip helt outbildad och tyckte ingenting var speciellt roligt i ridningen, men jag visste direkt jag satt upp att det här var en stjärna. Vilken exteriör, vilken power, vilken skönhet. Vilken häst!
Hon löshoppade 1.70 som om det vore småpotatis och var alltid snabbast när vi galopperade på galoppbanan, ingen kunde mäta sig med Kenny!
Sedan det första kärleksfulla ögonblicket då vi hämtade och körde hem henne till oss har det varit den mest fantastiska tiden i mitt liv. Hon har förgyllt varje dag med sin klokhet och kärlek, och vi har haft så otroligt roligt tillsammans. Men det har inte bara varit en dans på rosor, vi har genomgått svåra prövningar också. En ett års konvalecens, motgångar på träning och tävling i flera år innan allt lossnade.
Det har varit värt varenda ansträngning, varenda tår.
Även om jag kunde, hade jag inte ändrat på något alls...
Vårt sista år tillsammans har varit som en dröm.
Allt har bara lossnat och fungerat!
Hon utvecklades till en riktigt fin dressyrhäst och i hoppningen blev hon bara mer och mer spektakuler för varje tävling vi åkta på.
Kenny hade alltid en sådan fantastisk karisma, och en iögonfallande utstrålning som ingen kunde ignorera. Vart vi än åkte; veterinären, träning, tävling, you name it, så kom det alltid fram folk som bara ville ta på henne, berömma hennes skönhet och undra hur man kunnat avla fram en sådan drömhäst.
För det var verklingen vad hon var, en riktig drömhäst!
♥
Även om vi fick fyra otroliga år och fyra fina månader tillsammans, så togs hon ifrån mig på ett plötsligt och mer smärtsamt sätt än ord kan beskriva... Jag hade känt att något var fel, allvarligt fel med henne, men när vi åkte iväg till veterinären var jag säker på att vi åkte för att få henne bra igen. Veterinären hittade felet på en gång. Mitt hjärta värker bara jag tänker på det... Skelettcancer.
Kenny hade en stor tumör på andra nackkotan som hade börjat växa och som sakta med säkert klippte alla nervbanor till bakbenen.
Snart skulle hon varken kunna resa sig eller gå.
Jag trodde att vi skulle leva tillsammans för alltid.
Jag var ju hennes, hon var ju min!
Det gör fortfarande ont hela tiden, och jag vet inte hur jag ska kunna leva ett liv utan henne. Varje dag är en kamp och det gör så ont...
Min enda tröst är att vi kommer ses igen en dag, Kenny kommer vänta på mig ♥
Kilkenny
my everything
Maja Linnéa Janson - Who the hell is she?
T h i s i s m e.
Maja Linnéa Janson.
För tillfället finner jag det ofantligt svårt att presentera mig själv, då jag fram tills för 4 veckor sedan var, och endast var, 'Kilkennys matte'.
Kenny var mitt hjärta, min bästa vän, min familj, mitt livs kärlek, mitt syre, mitt allt.
Hon får en alldeles egen presentation under fliken med hennes namn.
Det Kenny lämnade kvar var bara jag.
Jag är född i november, 1990, och är i och med detta skorpion.
Jag är oftast väldigt passionerad i det jag ger mig in i, och har därför knytit många starka band sedan jag gav mig in i ridsportens värld. Jag tycker också om att måla, även om det inte blivit så mycket av det desenaste åren. Jag hoppas kunna ta igen det nu i höst!
Jag älskar att resa, och då framförallt till Storbritanien. Jag har varit i England vid ett 9-tal tillfällen, på Irland en gång (än så länge) och förutom detta över större delen av Europa och New York.
Jag gillar inte tomater, champinjoner, oliver och ostbågar.
Inte heller insekter eller att vara ensam.
Ja, det får nog duga som en kort presentation av mig så länge!
Maja Linnéa Janson.
För tillfället finner jag det ofantligt svårt att presentera mig själv, då jag fram tills för 4 veckor sedan var, och endast var, 'Kilkennys matte'.
Kenny var mitt hjärta, min bästa vän, min familj, mitt livs kärlek, mitt syre, mitt allt.
Hon får en alldeles egen presentation under fliken med hennes namn.
Det Kenny lämnade kvar var bara jag.
Jag är född i november, 1990, och är i och med detta skorpion.
Jag är oftast väldigt passionerad i det jag ger mig in i, och har därför knytit många starka band sedan jag gav mig in i ridsportens värld. Jag tycker också om att måla, även om det inte blivit så mycket av det desenaste åren. Jag hoppas kunna ta igen det nu i höst!
Jag älskar att resa, och då framförallt till Storbritanien. Jag har varit i England vid ett 9-tal tillfällen, på Irland en gång (än så länge) och förutom detta över större delen av Europa och New York.
Jag gillar inte tomater, champinjoner, oliver och ostbågar.
Inte heller insekter eller att vara ensam.
Ja, det får nog duga som en kort presentation av mig så länge!
lass="navheader">VÄLKOMMEN!
