Haha, jag börjar förstå varför folk tröttnar på listan vid det här laget. Frågorna börjar bli lite.... konstiga? Men fine, I shall finish!

Sååå... En vanlig dag då består av:

* Skola - Oftast föreläsningar på 2-4 timmar, men ibland har vi även labbar och praktiska övningar (= lek och bus på högskolenivå). De kommande veckorna kommer vi dessutom ha ett grupparbete som ska göras utöver det vanliga.
* Stallet/jobbet - Fixa med stallägarinnans hästar.
* Stallet/Nelly - Fixa allt med Nelly ♥
* Det dagliga degandet vid datorn - inte bara blogg + facebook utan jag underhåller mig med rätt mycket streamade serier!
* Äter, sover, går på toaletten osv, haha!

Oj va svårt....
Det är ju så himla mycket man vill!

Men, för att få med så mycket som möjligt av vad det perfekta livet skulle vara för mig så kan jag ju börja med att jag skulle kunna jobba med hästar på heltid, ha min egna stora anläggning med massa härliga individer runt mig (både två och fyrbenta).

De typiska Kentucky-gårdarna är ju bara för fantastiska! Men jag hade inte velat bo i just Kentucky... England är mitt paradis, så det är där jag får smälla upp ett stall som det ovan, haha! Fast det hade gått bra med ett litet typiskt Engelskt naturstenstall också....
Angående mitt eget boende hade det gärna fått vara ett slott, haha! Helt ärligt! Jag kan verkligen se mig själv bli crazy förälskad i en greve och bo i hans slott, haha!

Så ja... En stor fin hästgård där jag kan jobba resten av livet och tillslut kämpa mig upp till fälttävlanseliten, och en ruskit rik man i tweedjacka och helst rött hår... Det är nog drömmen!


Nicholas Cages lagom stora slott hade inte suttit fel, haha!

Det har ju alltid varit hoppning för mig. Från det allra första språnget på Prinsen så var jag fast! Även om jag inte tävlat speciellt mycket i Sverige tidigare så gick all min ridning ut på att det var hoppning som gällde. Men på ett sätt har jag aldrig riktigt tyckt att jag passat in på hopptävlingarna... Jag kan inte gå in på detaljer eftersom jag ändå har så pass många bloggläsare, men även om det inte var viktigt för mig att vinna (det har alltid bara varit på en få-rutin-nivå) så tyckte jag aldrig att de som faktiskt förtjänade att vinna vann.

Jag ville vara på en tävling där tilliten mellan häst och ryttare är en av de faktorer som avgör framgång. Där modet hos häst och ryttare är vitalt och där mångsidighet och hårt arbete verkligen belönas. För mig är fälttävlan det ultimata testet av ett ekipage. Självklart går det, som inom alla ridsportens grenar, att 'fuska' och/eller köpa sig framgång, men jag finner det betydligt svårare, och av min erfarenhet att dömma inte alls lika vanligt förekommande.
Det är den tuffaste ridsportsgrenen.
Det är livsfarligt.
Det är SÅ värt det!




Åh!
Det ska bli så himla häftigt att debutera med Nellisan till våren!
Vi ska åka på varenda tävling vi har möjlighet till!!!

Eftersom jag bestämt mig för att inte skriva om Kenny i bloggen så blir det en låt som påminner mig om Nellisan, jag börjar nog älska henne... kanske ;)

Så, förutom Benny Hill, haha:


Jag kommer aldrig riktigt förstå mig på Lady Gaga - men å andra sidan, vem kommer det, haha?
Men, den här låten kommer nog alltid få mig att tänka på Nelly. Den spelades JÄMT på radion när vi åkta för att provrida hästar på Irland... Och sen känns den lite passande också eftersom alla (framförallt chefen) var så himla oroliga när jag berättade att jag på helt egen hand köpt en 4 årig jakthäst som jag hittat vid ett litet privatstall i Fermoy, och när hon väl kom så tog de sig för pannan och försökte dölja för den lyriska svenskan att de tyckte hästen såg ut som en övervuxen åsna, haha!
Men, så sa jag åt dom att vänta med att dömma tills jag i alla fall släpper henne i hagen. Så skrittade Nelly sin skritt, travade sin trav, galopperade sin galopp och visade upp sin spänst - och efter det fick jag bara gratulationer!

Haha, jag bara ler nu när jag tänker på det!
Chefen var övertygad om att jag blivit lurad och hade sådan ångest, haha!

Av de bloggar jag läst som gjort den här listan har 100% valt en ryttare, och då i de allra flesta fall Rolf-Göran. Sure, det hade inte varit helt fel att byta liv med någon av the big shots för en dag - men det är inte någon av dom jag valt i första hand..!
Det hade nog varit antingen:


The fabulous Christina Aguilera
Hon är fantastiskt vacker, har den enligt mig perfekta kroppen och sjungen som en gudinna! Gud vad kul jag skulle ha om jag kunde sjunga som hon... Wow! Att även kunna bära upp en klänning som hon ihop med svallande hollywood-lockar och rödare än rödast läppar hade verkligen varit en upplevelse!

ELLER


Whoever Josh Lucas loves, haha!

Jag har egentligen aldrig varit direkt rädd för att ramla av,
men ju mer erfarenhet jag får, desto mer medveten blir jag om hur illa det faktiskt går för en del ekipage. Min största rädsla inom ridsporten just nu är att jag och Nelly skulle gå omkull ute på terrängbanan så illa att vi efter det aldrig ses mer.
Men det kommer jag aldrig låta hända.

Det finns massor av saker som aldrig får hända, men,
jag ser det som en del i min personliga utveckling att inte oroa mig för det!

Istället oroar jag mig för viktigare saker, som exempelvis om jag faktiskt kommer våga färga håret? Provade nyss att mixtra med lite kändisfrisyrer, och jag ser verkligen HELT annorlunda ut när jag bara byter hårfärg...! JAG känner inte ens igen mig! Men, jag tror att det hade varit en nyttig erfarenhet, haha!
Eller vad säger ni?



Haha, det var lite spännnade ändå X)

Jag är en kameliont, grymt anpassningsbar i olika situationer och umgängen.
Jag söker ständigt utmaningar och har ett starkt behov av att göra (och lyckas med) det som andra anser omöjligt.
Jag är anmärkningsvärt intelligent, men väldigt bra på att dölja det om jag vill.


En bild från någonstans, vid något tillfälle på Falsterbo i somras, haha!

INOM HÄSTVÄRLDEN
Jag vill vara noggrannare än jag är, kan man väl säga!
Jag känner mig lite obekväm om det jag har på mig inte matchar, men efter att ha jobbat i ett stall så går det ur en ganska snabbt ;)
Alla mina hästkläder går dock i samma toner, mycket brunt och marinblått med några få undantag som ändå passar bra med de grundfärgerna. Jag tycker att det är dödens fult med strumpor som inte är knälånga till ridbyxor, och stora flyffiga bomberjackor tycker jag inte heller om. Det ska sitta slimmat och bra, men såklart vara bekvämt.
Jag är rätt lättpåverkad vad det gäller ridmode, så jag gillar Kingslands stil, även om jag tycker det är synd att de inte har så bra kvalité längre. Pikeurs ridbyxor tycker jag om, men blir galen på att alla deras hackor och tröjor är korta i modellerna (det blir så fult om ridbyxorna inte är überhöga i midjan). Equiline har jag alltid gillat, de får mig att känna mig smal, haha! Animo har börjat växa allt mer i mina ögon, kalassnygga grejer som hade skurit sig alldeles lagom till mina klassiska garderob!


UTANFÖR HÄSTVÄRLDEN
Jag älskar allt som är Preppy och Leighton Meester's karaktär Blair i GG är min gud!
Jag har alltid gillat idéen med skoluniformer och tjatade hål i huvudet på min mamma när jag var yngre om att jag ville flytta till England o gå i skola där. Nu när jag går till skolan och oftast om jag har ärenden på stan är det klackar som gäller; stövlar eller väl valda pumps. Kappor äger jag tillräckligt många för att bada i, och det snyggaste jag vet just nu är en knappt knälång kappa, snygga knästrumpor och pumps till en kort kjol (gärna rutig) till en stickad tröja eller skjorta + pullover/väst.
Lockigt hår på det också, sen känner jag mig som hemma!


Jag har faktiskt en liknande klänning som jag köpte på Irland!
Fiiint serru!
Nu ska jag bara bli lika snygg o smal som henne också ;)

Ha!
Det här är nog den roligaste punkten på listan - egopunkten!

Det jag får mest beröm för är:
- Min generella ryttarkänsla
- Min ödmjukhet
- Mitt tålamod
- Min känsla för rytm
- Min förmåga att anpassa mig till olika hästar
- Mitt tillvägagångssätt när jag utbildar unga hästar
- Min hoppsits
- Mitt mjuka ridsätt
- Min förmåga att ta instruktioner och ta till mig kritik

Det faktum att jag fått höra det här ganska ofta (och blivit så smickrad!) så har jag fått gott självförtroende på de ovanstående punkter. Jag vågar lita mycket på min känsla, jag känner mig duktig med unghästar och tycker att jag får en fin kontakt med de flesta hästar. En del av berömet jag fått kommer från stora ryttare/tränare som jag har som förebilder och/eller ser upp till, och då värmer det extra mycket - såklart!

Något annat som kan räknas till det som jag är bra på är min hästkunskap. Jag har ju faktiskt läst 3 år häst/ridsport på gymnasiet, med allt ifrån riding och teoretisk 'ridning' till anatomi, sjukdomar, foderlära osv. Det har jag verkligen haft användning för både i mitt jobb med hästar och med den dagliga hanteringen av mina egna!


Jag var tydligen riktigt bra på att vara Santa's Elf också, haha!
Nu när jag var på Irland berättade John att killarna i verkstaden bredvid hans veterinärklinik hade frågat om den snygga blonda 'elfen' skulle vara på Annaharvet vid Jul i år igen, haha!
Vadå dold talang??
(Jag förlåter ALDRIG chefen för att han tvingade mig till det!)

Det här skrev jag ju om i mitt "Inför Målsättning 2012"-inlägg.

Det handlar alltså om min sits och min fysik.

Min handställning är redan bättre, och blicken är jag mer medveten om så den kommer nog sakta men säkert bli bättre den med. =)
Fysträningen har jag fått ta pause med eftersom jag varit sjuk och vaknar fortfarande med feber, men snart kan jag nog komma igång igen. Det har redan hänt en del med min kropp, vilket jag gillar! Så nu är det främst konditionen som ska trimmas.

Något nytt jag hittat som jag behöver träna upp är min Nelly-hoppsits.
Jag har alltid fått massa cred för min hoppsits, att den är precis rätt tajmad och att hästen aldrig blir störd. Men med Nelly hamnar jag gärna lite före henne i språnget... Det ÄR för att jag fått en hjärnspärr efter alla gånger hon hoppat superstort och skjutit mig ur sadeln, så nu är jag helt enkelt rather safe then sorry - men det håller ju inte i längden nu när hon inte överhoppar sig längre. Så DET är väl det viktigaste just nu!
Det betyder egentligen bara att vi helt enkelt måste hoppa mer, och det hade vi ju tänkte ändå ;)


'Idolen' Jos är en av FÅ elitryttare som jag tycker har bra sits över hindren, framförallt eftersom hans underskänklar inte flyger bak, utan han har ett bra tramp i stigbyglarna och perfekt balans på rätt sätt utan att knipa med knäna!

Ok, ska jag vara helt ärlig?

När? Så sent som när jag var 12 år.
Varför? Mamma tvingade mig.

Det har alltid funnits hästar omkring mig; Mamma red som ung, min moster och alla hennes hästar och min syster började rida som liten pytt. Men, jag var en riktigt liten prinsessa när jag var liten och tyckte att hästar var fina att se på, men hemskt stora på nära håll. Dessutom var jag alldeles för upptagen med alla mina små pojkvänner, kompisar och allt som var rosa, haha!
Men, jag ville verkligen ha en hobby. Så jag provade ALLT prinsessigt jag kunde komma på: Balett, Jazzdans, Konståkning, målarskola osv (detta mellan kanske 6-11 års ålder).
Tillslut en augustidag det år jag skulle fylla 12 bestäme mamma och hennes väninna att jag och väninnans dotter skulle åka och prova lyckan på en nystartad "Shettis-ridskola". Jag var helt på idén ända tills vi satt i bilen då jag bönade och bad för mitt liv hela vägen dit, haha!
Väl framme vägrade jag gå ut och var helt säker på att jag skulle så ihjäl mig. Men, så såg jag en svart liten ponny i en hage genom bildörrens fönster, blev nyfiken, och pallrade mig ut.

Efter 2 minuter med Prinsen ville jag rida.
Efter 5 minuter på Prinsens rygg ville jag inte ha någon ledare längre.
Efter 10 minuter ville jag galoppera.

Min tredje gång på ridskolan hoppade jag för första gången, och sen var jag fast.

---

Jag tror att det på ett vis var bra att jag började förhållandevis sent med ridningen, i och med att jag hade bra egen balans och kroppskontroll (vilket man inte har om man börjar som 6-åring), eftersom jag snabbt tyckte att det var så kul och visade en viss fallenhet för det hela lärde jag mig väldigt fort!

Jag red aldrig i samma grupp mer än 2 gånger eftersom jag snabbt avancerade förbi de andra. Jag var totalt orädd och nog lite galen, ramalde av hela tiden men det var bara upp igen och fortsätta ;)
Jag var ganska kort fortfarande när jag var 12 år, men när sommaren kom det året jag skulle bli 13 var det med stor sorg jag insåg att Prinsen var för lite för mig...

Då fixade istället min fantastiska familj så att jag fick en sommar med Fighter.

Fighter var en B-ponny som lånades av den "riktiga" ridskolan (som bara hade 'stora' ponnys).
Jag hade lite problem med fighter i början, han var väldigt vild och busig jämfört med snällaste Prinsen, och jag tyckte att det gick så fort med hans jättegångarter, haha!
Jag kunde inte sitta ner i galoppen på en så stor ponny utan studsade mest runt där uppe!

Men,
eftersom jag fick ha honom i hela två månader, på min mosters anläggning, så fick vi massor av hjälp. ALLA ville hjälpa till med den lilla B-ponnyn (där fanns bara stora tävlingshästar) så vi fick alltid lektioner av hästskötare eller tränare. Jag var livrädd för dressyrtränaren minns jag, som ironiskt nog är samma Danne som jag rider för nu, så det var hans hästskötare som fick hjälpa oss mest.
Efter de två månaderna hade jag förstått vad det här med hästens form och 'på tygeln' innebar (även om jag tyckte att det var bra krångligt), jag kunde använda mina skänklar till mer än framåtdrivning = jag kunde rida skänkelvikningar, jag och Fighter hade hoppat en bana på 80cm inkl bank och pulvermangrav och jag hade lärt mig massor av ansvar!


Sen red jag flera år på den "riktiga" ridskolan innan vi köpte Kenny o jag flyttade ner till Halmstad för att gå på gymnasium och här är jag ju kvar fortfarande ;)

En bild på Nelly är väl ganska given?

---

Min älskade Kenny få också vara med:

---

Och Rupert:

---

Och tillslut favoriten bland elithästarna, Cumano: