Det har ju alltid varit hoppning för mig. Från det allra första språnget på Prinsen så var jag fast! Även om jag inte tävlat speciellt mycket i Sverige tidigare så gick all min ridning ut på att det var hoppning som gällde. Men på ett sätt har jag aldrig riktigt tyckt att jag passat in på hopptävlingarna... Jag kan inte gå in på detaljer eftersom jag ändå har så pass många bloggläsare, men även om det inte var viktigt för mig att vinna (det har alltid bara varit på en få-rutin-nivå) så tyckte jag aldrig att de som faktiskt förtjänade att vinna vann.

Jag ville vara på en tävling där tilliten mellan häst och ryttare är en av de faktorer som avgör framgång. Där modet hos häst och ryttare är vitalt och där mångsidighet och hårt arbete verkligen belönas. För mig är fälttävlan det ultimata testet av ett ekipage. Självklart går det, som inom alla ridsportens grenar, att 'fuska' och/eller köpa sig framgång, men jag finner det betydligt svårare, och av min erfarenhet att dömma inte alls lika vanligt förekommande.
Det är den tuffaste ridsportsgrenen.
Det är livsfarligt.
Det är SÅ värt det!




Åh!
Det ska bli så himla häftigt att debutera med Nellisan till våren!
Vi ska åka på varenda tävling vi har möjlighet till!!!