Ja, jag vet inte om det är mest sorgligt att åka eller kul att komma hem.
Jag har i alla fall inte gråtit något, och det ser jag som bra..!

Har tagit en sista ridtur på Rupert nu på eftermiddagen. Eller ja, sista för den här gången i alla fall, planerar redan när jag ska komma tillbaka o hälsa på!
Han var i alla fall fantastisk som vanligt!
Vi red ut barbacka och galopperade som tokar över fälten och hoppade några små stockar och bara myste. Det var en perfekt avslutningsritt ♥

Nelly har också fått sig en sista Irlands-tur.
Vi var också ute och galopperade, men med sadel ;)
Hon bockade och brallade och pep och tyckte att det var hur lajbans som helst! Fina lilla häst!

Nu ska jag strax åka in till stans (enligt mig) bästa pub och äta middag tjejerna, efteråt blir det några öl, men inte för många, ska upp tidigt i morgon och kommer vara på resande fot i ca 12 timmar!

See yah in Sweden!

Här på Irland som jag aldrig gjort tidigare! Jag har säkert glömt mer än hälften och kommer väl komma på dem så småning om, och självklart har jag vuxit som människa och fått hur mycket viktiga ryttar-erfarenheter som helst, men här är i alla fall några konkreta grejer:

 

• Köpt en häst!

• Varit först i ett ärevarv

• Ramlat av och skadat mig för första gången

• 'Hoppat in' tre hästar

• Ridit in två hästar

• Lärt mig köra fyrhjuling

• Dömt en dressyrtävling (klubbnivå, men ändå!)

• Tävlat dressyr

• Tävlat fälttävlan

• Röntgat lungorna

• Fått dropp

• Blivit 'jagad' av Irländska staten

• Blivit genomsökt av en polis mitt på gatan

• Blivit helad av ett ryskt medium

• Deltagit i ett Kinesiskt rese-tv-repotage

• Ätit Dominos pizzor (och älskat dem!)

• Sett en Rugbymatch live

• Sett otäcka omkullridningar på nära håll

• Skypat

Rupert i Ross House

Igår visade Rupert inte längre någon hälta, men jag nöjde mig med att longera honom. Idag var han har pigg o glad som helst så Chefen ville att jag skulle ta några skutt med honom inför lördag, med tanke på att det var så länge sedan vi hoppade sist.
Rupert kändes faktiskt lite trött när vi började, men tände snart till! Vi kom om inte perfekt så bra på alla hinder och Chefen tyckte att jag red bra. Det är samma sak som alltid, att jag måste sluta tänka så mycket och bara rida ;) När jag gör det blir det jättebra! Chefen tyckte att vi är ett riktigt bra team nu, och att vi klarar alla svårigheter han presenterar oss för - kul!

Jag känner mig så grymt taggad inför lördag!
Nu gäller det!
Jag VILL verkligen till Dublin Horse Show!

Det jag kommer behöva tänka på är att lägga upp ett bra tempo med en bra grundgalopp. När jag tittar på mer rutinerade ekipage på större tävlingar tycker ajg alltid att de rider så himla fort, men samtidigt förstår ju jag också att det behövs kraft och energi får att få till sprången. Nu kommer ju jag och Rupert bara hoppa 1m, men han är fortfarande en ganska orutinerad unghäst på 1.59m i mankhöjd, så han behöver också ett hälsosamt tryck för att få till bra språng.
Jag kommer också behöva tänka på att inte tappa galoppen i svängarna, vilket jag gör ibland. Det ska nästan vara lite för frisk galopp i svängarna för att sedan kunna slappna av och vänta in hindret i anridningen. Chefen vill ha hästarna i en framåt galopp mot hindret, och helst ska de komma ur den galoppen lite för nära, för att på så vis hoppa upp sig och använda sin kropp bättre i språnget. Flack ridning är det värsta han vet... ;)
Fokus, fokus, fokus är nästa grej. Hela tiden nästa hinder och aldrig ta blicken från hindret jag ska till! Det här ska vi allt klara av =)

... är när Svensk ridsport börjar göra sådana här roliga grejer:

http://www3.ridsport.se/Tavling/Hoppning_/Nyheter/2011/06/StannaiHammaroefterRiksmasterskapet/

Det blir ju inte aktuellt för Nellisan förrän om ett par år, men kul att möjligheterna börjar komma!

Jag gillar också nya looken på förbundets hemsida!

... är när man rider ut på sin halv-vilda 4-åring med 3 (var av 2 irländare) galningar som alla har tonåriga hästar och pelham.

När de springer, då springer Nelly.
När de stannar, så stannar INTE Nelly.


Det får nog bli ett lugnt ridpass idag som någon slags kompensation...

Rupert är halt.
Han är ganska jättehalt faktiskt...
Någonting i vänstra bogen gör att han bokstavligt talat släpar benet efter sig och rör sig helt inte över huvud taget.

När Chefen kom ut till mig i ett av stallen idag sa han att jag kunde rida Rupert lite lätt idag (efter 4 dagar i rad som skolhäst) för i morgon hade han och hans fru tänkt ta med Rupert och mig och hennes häst till en annan anläggning för att träna på att hoppa hemifrån. Han har ju redan hoppat så mycket med ridskolan, men lite för att få en bra känsla inför lördagen.

Det finns tre sannolika anledningar till denna hälta:

1. Rupert är ovan att gå i ridskolan och har pushats lite för hårt.
2. Rupert har fått en spark i hagen
3. Rupert fejkar

Nu tänker nog ni "Vadå fejkar, hur kan hon tro att den stackars halta hästen fejkar!?". Jo, för Rupert är den smartaste lilla ponnyhästen jag någonsin har och någonsin kommer att träffa. Det har hänt fleeeera gånger att han, efter att ha ridits i ett lite högre tempo i några dagar, plötsligt blir halt på olika ställen. Men hon som red in honom gjorde han det ofta, såg till att bli halt på olika ben och ställen dagen innan en Hunter trial. För mig blev han ju också mystiskt halt dagen innan en Hunter trial en gång.
Nu kan det alltså vara så att eftersom jag märkt att Rupert inte är helnöjd med sitt nya jobb som ridskolehäst, så strejkar han. Han vill ha en ledig dag, och då tar han sig en ledig dag.
Jag har egentligen inget emot att låta honom vila idag, men om han inte blir frisk innan lördag o jag missar chansen att rida om en plats på Dublin Horse Show... Ja... Då blir jag sur!

Jag har ridit Nelly med Nova-bettet den senaste tiden, och även om det oftast känns bra så känns det ibland som om vi får fel effekt från det bettet. När Nelly tappar koncentrationen blir hon inte längre lika känslig och det leder automatiskt till att jag ger henne tydligare, upprpeande hjälper som hon tillslut blir irriterad på. Det jag märkt med Nova-bettet är att börjar slänga med huvudet och drar tyglarna ur händerna på mig i ett försök att bli fri från stödet på bettet. Igår satte jag därför tillbaka det tredelade mässingbettet med faste ringar för att se vad som hände. Hon gick superfint!
Hon hade ett lätt stöd i tyglarna och bra påskjut genom hela kroppen, nästan hela passet. Hon blir lite väl djup i formen ibland, men det gör mig inte så mycket nu i början. Kalasfin i skritt och trav är hon, jämn och riktigt trevlig att rida. Men så kommer vi till den där galoppen!
I högervarvet gick det ändå ganska bra; 4 varv på 20m volt utan ett enda galoppombyte. Dock är hon inte speciellt stadig i formen här utan går lite på och av tygeln. Det tror jag kan ha att göra med att jag inte fokuserar så mycket på just formen i galoppen utan mer på att hon ska hålla samma galopp och lyssna på skänklarna. Men godkänt i högervarvet i alla fall. Vänster gick egentligen också mycket bättre än tidigare..! 2 varv på 20m volten klarade vi innan hon föll in emot innerskänkeln för att på samma ställe nästa varv byta bak. Jag kunde dock korrigera henne ganska snabbt och red efter det två varv till som kändes mycket bättre.
Jag är lite emot idén att jag kanske behöver ha sporrar på henne redan nu som 4-åring, men samtidigt så är det en hjälp jag nog bör prova.

Idag tror jag att det får bli en skrittrunda barbacka! MYS!

Just nu håller jag på att packningsexperimentera!
Försöker lista ut hur mycket jag kan packa i väskor och hur mycket jag behöver skicka hem i förväg... Det är SVÅRT, men det ska nog gå det här serni ;)

Ja, nu är allt bestämt och bokat.

Den 17:e juni 2011 vid lunchtid
tar jag mitt sista steg på Irländsk mark för den här gången.

Det känns väldigt konstigt faktiskt, men som jag längtar!
Visst har jag fortfarande ångest inför att lämna mitt irländsk liv, framförallt mina älskade hästar... Men, man kan inte ha allt, och den här gången väljer jag Sverige och min familj och mina vänner - Uj vad jag saknar er!

Nelly kommer åka strax efter mig.
Har ännu inte fått något mer klart besked från transportören än att hon SKA åka och att det antagligen blir några dagar EFTER min avfärd. Chefen har lovat att ta hand om henne om det blir så ;)


Jag förra sommaren på haveldals strand...
Så brun är jag inte nu...

Nellys nya bästis är gårdens finaste avelssto Susie..!

Åh, idag har jag o Nellisan haft en sådan ritur där jag bara ler hela tiden.
Hon är så himla ball!
Vi red ut på terrängbanan, men då jag inte hade någon säkerhetsväst på mig tänkte jag inte hoppa något. Hennes galopp kändes dock super, så jag tänkte att några små (50-70cm) stockar kan vi ju prova.
Jisses vad hon hoppar!!!
Provade för första gången att sätta lite tryck i henne (annars när jag hoppar s har jag i princip bara styrt och togit mantag), och JESUS vilka språng hon tar! Jag har aldrig suttit på en unghäst som jag fått den här känslan på, jag tror verkligen att hon har det där lilla extra. Om hon får alla förutsättningar så är jag helt övertygad om att hennes kapacitet räcker för de klasserna jag vill kunna rida i framtiden, och mer där till!
Vi hoppade kanske bara 6-7 språng, men då vi hade en sån kanonkänsla avslutade vi där med en galopp över stora fältet med gräs upp till magen på Nelly ♥

---

Imorgon kommer det bli en dag av beslut.
Jag kommer få reda på exakt vilken dag transportfirman kommer och hämtar Nelly, jag kommer beställa flygbiljetten hem och börja packa!
Helt sjukt...
Jag har en stor låda i köket som jag ska packa nu i morgon med så mycket vinter-grejer jag kan få plats med och skicka hem den med posten. Ändå har jag ingen aning om hur jag ska få plats med alla grejer! Har ju köpt massa grejer här som ska med hem, galet!

Skorpan mår bra!
Eller ja, bättre i alla fall!

I morse när jag kom ut stod han fortfarande o hängde i ett hörn, och jag tror inte han legat ner på hela natten. Han kom inte heller för att möta mig när han åsg mig komma, det såg ut som om han ville, men han kom liksom inte för sig att göra det. Väl framme fick han några små äppelbitar som han gladeligen åt upp och jag kände igenom hela honom efter värme, svullnad och ömmande områden. Han reagerade inte någonstans, men när han sedan följde efter mig till grinden gick han fortfarande lite på tvären.
Under dagen blev det bättre och bättre, och även om han är lite krokig fortfarande så äter han, dricker och går omkring en del! Halleluja!

Jag red Nelly efter jobbet idag också, två dagar sedan senaste ridturen.
Hon var kalasduktig! Hade på goguen då han varit ojämn i formen de senaste ridturerna, gått lite upp och ner och verkar inte riktigt veta vart hon ska göra av sig. Men jag behövde aldrig använda den för hon var så fin så! Vi galopperade tre stora volter i båda varven och inte ett enda galoppombyte! Finaste tjejen!

Nu på kvällen försökte jag ta lite bilder på min shopping också, men efter ett par bilder dog min kamera av någon mystisk anledning... Fick i alla fall med det viktigaste:

De två ridtröjorna till höger, den vita vet jag inte riktigt vad jag ska ha till ;)



Fin långklänning med massa tyglager i kjolen.
Liiite pyjamas-varning kanske, men till rätt tillställning är den riktigt vacker..!



Kort klänning med lite lätt ballongkjol i jeanstyg




Fastnade för den här direkt!
Supertunn, men oj så fin på!



Enda bilden jag hann med på skorna, visar de fyra remmarna som går över vristen, sedan är det remmar över foten också...



Lilla söta necessären!

Det kommer bilder på min shopping i morgon, jag lovar,
just nu måste jag bara få i mig vätska och vila.

Jag blev nedboxad av en Kathas 3-åring Ricky idag. Han stegrade över mig och slog ner frambenen över min axel och arm samt sparkade mig på smalbenet. Det var mer otäckt än något annat, och jag har bara något blåmärka och ömma muskler.

Det blir dock värre... Mycke värre...
När vi löshoppade unghästarna gick min fina Skorpan omkull så illa att jag trodde han bröt nacken. Det var ett så hemskt fall, och han blev så shockad och rädd. Usch...
Jag har kollat honom varja timma efter fallet (han går i ute i en liten flock med andra bäbisar) och han kan inte äta, inte gå ordentligt och skakar hela tiden. Hans kropp och antagligen sinne är fortfarande svårt shockad, han har aldrig gått omkull innan, eller slagit sig så mycket i hela sitt liv så det är inte så konstigt. Jag har försökt mata honom med små äppelbitar men det är knappt att han kan tugga dem.
Efter 4 timmar utan större skillnad ringde jag Chefen o storgrät. Chefen sa att han kollar till honom han också, och att han kommer vara såhär 'sjuk' nu ett tag framöver, men att det inte verkar vara något akut fel på honom. Jag vet att jag kanske överreagerar en del, men det gör ont i hjärtat att se ens bäbis må så dåligt...
10 min efter vårt samtal ringde Chefen upp och sa att vi skulle prova att lägga på honom ett täcke så han inte blir kall, plus ge honom lite smärtstillande för att se hur han mår i morgon bitti.
Han var jätterädd för täcket, men orkade inte göra så mycket motstånd. Vi var tvugna att dela flocken då de ranghöga hästarna trodde att han var en ny häst (såg konstig ut med täcket + att det lånade täcket luktade Rupert) och började terrorisera honom. Inte lätt att vara lite pytt...!
Jag vet inte varför jag tar det här så hårt, men jag gråter floder och verkar inte kunna lugna ner mig. Ska duscha o ta en kopp te och försöka sova...

Åh, vad jag hoppas han mår bättre i morgon.

Världens finaste Skorp ♥
Foto: Katya Ryjoukhina

Det har varit full rulle nu i några dagar igen, och jag har somat vid 9-10 varje kväll (väldigt olikt mig..).
Igår och i förrgår hade jag något slags häst-mara, och hann med massa hästar! Killy, Rupert, Mandela, Dunmore, Skorpan och Georgia!


Dunmore var den mest spännande att rida!
(ska försöka fixa en bild på honom)
Det är Skorpans storebror (5 år) som Kat vanligtvis rider men Chefen ville se vad som hände om jag satt upp. De har haft väldiga problem med honom då han är extremt nervös och stressar konstant under ryttare (detta pga dåliga erfarenheter under inridning) och de har försökt ända sedan september med att vinna hans förtroende och få honom att varva ner. Han har blivit bättre, men långt ifrån bra. De senaste veckorna har Kat inte galopperat honom alls då hon känt att han flippar ur då och hon förlorar allt arbete de lagt ner innan själva galoppen, så när jag satt upp försökte jag rida lite som hon rider.
Jag fann dock att det inte gjorde så mycket och försökte fundera på vad jag skulle göra här näst. Då kom jag att tänka på alla tränare som alltid säger åt mig att stänga allt annat ute och bara rida på min känsla. Bara göra det som känns rätt för mig. Så, även om jag trodde att han kanske skulle explodera under mig, så fattade jag galopp.
Visst, de tre första galoppsprången var panikartade, men så pratade jag lugnande med honom och visade precis exakt vad det var jag ville att han skulle göra, och så gjorde han det!
Först bara stod jag upp i galoppen och lät honom rulla på, ingen snabb galopp utan lugn och stadig med ganska fri. Sedan satte jag mig ner i sadeln och efter något varv på volten kunde jag verkligen jobba honom med min skänkel fram till handen och han verkade nöjd. Först då bröt vi av till trav och gjorde samma sak där med lite skänkelvikningar och övergångar... Kalasfin!

Det kändes som om jag tog ett steg vidare i min utveckling som ryttarinna under det där ridpasset, och det kändes väldigt bra att jag faktiskt kunde lita på min känsla med ett så tydligt resultat.



Alla andra hästar har också gått bra!
Skorpan har börjat spöka lite dock... Verkar inte helt till freds och inte som vanligt. Något stör honom, och jag ska försöka komma under fund med vad den kommande veckan. Georgia är super, så henne är det nog dags att sitta på snart igen ;)

Åååh vad han är bra min Rupert!
Jag är helt hög på extas efter dagens hoppning!

Chefen skulle ha hoppträning med Katha och jättehästen (nästan 1.80) som hon rider, och tyckte att jag och Rupert kunde hoppa lite också då han verkar vara på topp nu.
Detta var tredje gången på raken som vi hoppar och han känns som en GUD!
Vi hoppade några linjer och avlutade med en bana där alla hindrena låg på 1,10, och han hoppade verkligen suveränt! Jag la honom perfekt på alla hinder och han bara flög över..!
Det känns som om både han och jag fokuserar bättre när det är en bana vi ska hoppa, och framförallt som nu när vi börjat höja upp lite. Chefen var helnöjd och menade att Rupert bara blir bättre och bättre för varje gång. Jäklar vilket språng han har, sa han, och jag kan bara hålla med!

Enda negativa som jag kan känna är att jag blir lite snabb med överlivet ibland, det är liksom en grej min kropp har fått för sig när oxrarna blir bredare och då Rupert är så pass liten... Men chefen sa att det antagligen känns lustigare än vad det ser ut, och så länge Rupe är nöjd så behöver jag inte ändra. Det kan jag ju hålla med i..!

Nu är lunchen snart slut, ut till jobbet igen!

Red ut med Katha efter jobbet.
Vi var ute i 1½ timme och hann med att ta en del kort. Detta är favorit bilden!
Nelly var så himla duktig och fin hela tiden, stod till och med still när jag fotade Katha (hon stampade med frambenen, men stod still!). Finaste skruttan!
Igår när jag red lite markarbete inså jag att jag nog måste fortsätta göra det lite oftare ändå, hon glömmer bort så lätt ;) Nej men vänstergaloppen är fortfarande så svag att jag kommer behöva underhålla det arbete jag redan lagt ner på den. Nelly tycker mest att det är jobbigt o besvärligt, hon föredrar dagar som denna när hon får galoppera på fälten bredvid bästisen Natal =)

Såhär kan man larva sig ibland när man har en så kool häst som jag ;)

Internet har varit nere i 36 h, och det har varit så mycket jobbigare än det borde!

Det första som missats är i alla fall att jag tränade Rupert och Kilamonjaro för Chefen i onsdags! Hoppning på gräs, med de fina hindrena från **-fälttävlan! Vi hoppade samma bana, men lägre höjd.
Först ut var Rupert, och jag var faktiskt liiite nervös...
Jag har inte ridit honom pöå sådär länge igen, och han har inte alls gått bra för ridskole-eleverna, så jag var rädd att det skulle vara som att sitta upp för ett helvår sedan. Men det var det verkligen inte, vilken stjärna han är!
Kändes super under uppvärmningen även om vi hade lite problem när vi hoppade fram.
(Chefen hade lagt upp det så att vi hoppade fram på utebanan och se gick in och hoppade första delar av och sedan hela banan på gräs för att det skulle kännas lite som på tävling.)
Eller, problem och problem egentligen.
Från staketet till oxern vi skulle hoppa vid 'framhoppningen' var det lite drygt 30m, och när det är sådana distanser har jag en förmåga att alltid lägga hästarna lite för stort på hindret...
Chefen vill gärna att man ska komma lite nära för att få hästarna att hoppa upp sig lite mer under uppvärmning/framhoppning, så han lät mig inte komma undan även om Rupet hoppar kanonsprång om han får komma lite stort. När vi hade exakt samma stora avsprångspunk 3 gånger på raken (ja, man kunde faktiskt se en liten grop bildas i gruset där han tog avstamp varje gång) så sa Chefen till mig att komma till honom. Jag var beredd på något slags skäll, men fick istället det största berömet han någonsin gett mig..!


Medan jag väntar på att få bilden skickad...
Tagen av PD's Photo.

You are a good rider, sa han. Och att jag har en så bra känsla i all min ridning men framförallt hoppningen, och att mitt problem är att släppa allt annat och bara rida på den känslan. Om jag har en lång anridning tappar jag lite fokus och 'öppnar mina sinnen' istället för att lämna huvudet tomt och bara se hindret och känna språnget.

Jag har aldrig fått beröm av honom på det viset, det är alltid bara 'bra', 'super' eller 'gör om och gör rätt'. Jag blev riktigt rörd och stolt, och sedan satte jag baske mig avsprångspunkten precis där han ville ha den!

Väl inne på gräsbanan sedan skötte sig Rupert fantastiskt!
Alla distanser var lite långa eftersom vi hoppade lägre höjder än banan var konstruerad för, men vi kom perfekt på vart enda hinder! Det vi hade lite problem med här var att rytmen inte skulle bli för hetsig i och med att jag var tvungen att rida honom mer framåt. Rytmen är annars min och Rupert starka sida. Erik Holstein brukar ha oss som praktexempel där (sånt blir man också stolt av!), han menar att jag och Rupert skulle kunna hoppa samma övning en hel kväll med exakt samma rytm hela tiden, och att det är mer unikt än man kanske tror..!
Dock innebär det som idag att det kan bli lite hetsigt, nästan lite ponnyridning, ibland när jag vet att jag måste rida större och mer framåt. Svårast var det i 3-kombinationen när hindrena var 1m, men distanserna var för 1,20, där jäklar fick vi stretcha, haha! Avslutningsvis hoppade vi banan, men relaterade avstånd, 3- och 2-kombination samt trippelbarr på 1,10m! Första banan på 1,10 för oss! Rupert var såklart felfri den rundan ♥

---

Kilamonjaro då?
Jo då, lilleman skötte sig!
Jag var livrädd först med tanke på hur mycket han bockade sist vi hoppade och eftersom det var på gräs, men han kändes super! Vi hoppade tillslut en bana på 6 hinder inkl bank, plank, trippel och reklam-matta på kanske 70cm! Tjohoo!
Bockade inte en gång, och stack förbi ett hinder - annars spot-on!
Jättekul att han kändes så bra och lyssnade och sög tag i hindren!
Chefens plan börjar ta form för 'lilla' killy också...
När jag åker hem ska han antagligen få vila, och han ska operera problemet med luftvägen. Efter det ska han bli 100% återställd, och så ska Chefen tävla banhoppning med honom. Han är ju egetnligen avlad för fälttävlan, men även om han blir helt återställd efter operationen så tror chefen mer på honom som hopphäst. Han är ju kanon i dressyren också, men vi får väl se. Med den galoppen han har (så mycket bakbensaktion att den knappt går att sitta i!) så bör han kunna gå de högsta klasserna, det är vad Chefen hoppas i alla fall. Han kommer nog sluta på nära 18h också, och det är strax över 1,80 i mankhöjd! Galet!
Nu som fyraåring är han 1.76, och då har baken växt över manken nu igen..!
Ett riktigt hoppe-monster kommer han bli, och det ska bli så kul att se vart han är om några år. När han hoppar runt sin första Grand Prix ska jag sträcka på mig och säga "Jag var den första som galopperade och hoppade den där", hehe!


Kilamonjaro 3 år i höstas!

Ibland får jag sting av hemlängtan, och det blir allt oftare ju mer vi närmar oss juni. Jag kommer sakna allt här så vansinnigt mycke, men jag börjar känna mig färdig. Jag tror och hoppas att jag är redo att åka hem och möta vardagen... Nu gäller det bara att ta vara på tiden som är kvar här ♥



Jag har inget att rapportera på Nelly-fronten, mer än att hon är fabulous!
Idag fick hon sin 2/3 vaccination och ska därmed vila lite till...
Vi har inte ridit på 4 dagar med idag, och det börjar kännas lite faktiskt. Saknar att rida henne, men känner att det här är rätt just nu. Tänkte rida ut en sväng i morgon i alla fall.
Jag har pratat med gårdens foderexpert (han äger ett foderföretag i alla fall) och han har lovat att ta med Djävulsklo till Nelly på torsdag. Jag tänkte ge henne det nu i en vecka eller så då det ska vara exceptionell bra mot inflammationer och allmänt bra för leder. Då jag misstänker att det är en mild inflammation som orsakar gallan så känns det som en bra lösning..!

Visstja: Igår anmälde chefen mig till en tävling på Söndag!
Det är den tävlingen jag hade velat rida Nelly i, men vi får se hur gallan ser ut. Känns allt ok hoppar vi kanske vår första Clear Round-klass. I nuläget ska jag i alla fall starta i både dressyr och hoppning med Rupert, och endast dressyr med Kilamonjaro. Killy är helvild just nu, så vi får väl se hur dt blir med det... Jag hoppas på att kunna rida Rupert i morgon. Min fina prins, jag saknar verkligen att rida honom ♥

Till helgen annordnas årets första fälttävlan här på gården. Vår anläggnings första fälttävlan för året alltså. Alla yr omkring hela dagarna och det är massor att göra och förbereda! Inte minst för oss stall-slavar, haha!
Idag har vi:

• Målat lite fler bommar (har ca 6 hela hinder kvar) och de blir verkligen fina!
• Kapat träd i 'djungeln', ungefär 1 miljard träd faktiskt. Kände mig som en riktigt skövlare! Men jisses vilka fina häckar det blir på terränghindrena ;P
• Målat terränghinder

Allt börjar ta form nu och det ska bli så spännande till helgen!
Jag ska egentligen vara ledig, men det här kommer jag nog inte undan..!
Med lite otur kommer jag få skriva åt en av dressyrdomarna, är faktiskt lite rädd för det om jag ska vara ärlig. För det första skriver jag inte sådär supersnyggt, för det andra så mummlar dressyrdommarna här en del och för det tredje finns det en del rid-ord som jag inte har 100% koll på hur man stavar! Jaja, det löser sig...

♦ ◊ ♦

Nelly är megabrunstig igen!
Det var lugn och ro i lite mer än 2 veckor, och nu är hon spritt språngande galen igen. Eller nja, galen är hon inte, inte mer än vanligt i alla fall, men oj så kär! Den lycklige är en rödhårig Irländare av cob-typ som heter Rua (som betyder 'röd' på Irländska!). När jag skulle leda Nelly förbi hans box idag satte de panna-mot-panna och pratade lågt med varandra (med sådana mummlande huhuhu-ljud hästar gör), så himla söta!
Som tur är (eller?) så går de i hagarna bredvid varandra och kan i alla fall låtsas att de betar ihop.

Dagens ridpass bestod av en urmysig uteritt i regnet.
Allt var så grönt och skönt och milt att det bara var mysigt att det regnade. Vi galopperade en del och Nelly fick faktiskt riktigt med fart idag, med kärlek o hormoner som bränsle skulle jag tro ;)
Det fantastiska med dagens uteritt var dock följande: Hon gick på tygeln hela rundan! Hon var liksom bekväm med att jobba, och det blev en helt annan harmoni i ridningen. Fjäderlätt höll jag stöder i tyglarna och hon tog det direkt! Fina fina Nelly!!!

Det har jag utropat de två senaste dagarna jag red Rupert.
Var beredd på att han skulle vara som för ett halvår sedan när jag satt upp på honom för två dagar sedan. Det var första gången JAG red honom i dressyrsadeln på nästan en månad, och jag kände bara på mig att inget skulle fungera. Så fel man kan ha!
Det var lektioner i både ridhuset o på ridbanan, så vi gick ut på det stora fältet bredvid (vilket vi båda ändå föredrar..). Från det att jag kortade tyglarna tills det att jag gav honom långa tyglar igen efter 20 min så log jag. Både av stolthet över honom, och mig själv som utbildat honom själv. Jäklar va fin han är!
Han är superstabil i formen i alla gångarter och övergångar, han gör super skänkelvikningar, förvänd galopp och vi gjorde dessutom flera klockrena galoppombyten! Fina fina Rupert!!!

Jag red honom på samma sätt igår, och filmade faktiskt lite! Ska se när jag har tid att klippa ihop filmen så jag kan lägga ut den.

Idag har han fått vila, i morgon ska jag bara rida ute och känna lite på honom, och på söndag är det Horsewares stora lagtävling! Sännande!!!


Sötnöten!

Först tänke jag visa två bilder som jag tycker speglar mina trolls personligheter bra:

Georgia: Nyfiken, gillar att utforska ingående. Fantastiskt vackra ögon som visat att hon nog är rätt klok ändå, även om hon är hysterisk ibland...



Skorpan: All over your face, haha!
Han är verkligen sådan dock, hela tiden. Kräver all uppmärksamhet, pillar mycket med munnen på allt och alla o vet precis hur gullig han är och hur mycket han kan utnyttja det ;)

♦

TILL DEN STORA NYHETEN NU DÅ;
JAG RED PÅ GEORGIA HÄR OM DAGEN!!!
Jag befann mig i en situation där jag kände att antingen sitter jag upp nu, eller så riskerar jag att aldrig sitta upp igen. Så jag satt upp, skrittade o travade utan panik eller bockningar från Georgias sida. Så himla skönt och roligt! En jättetröskel för oss att komma över =D

Följande dagar har båda busfröna varit super och jag har gått mycketpromenader och gjort lite andra grejer med dom än att bara rida för att bygga ett slitstarkt förtroende mellan oss! Käns bra!

Jag har egentligen massor jag vill skriva o berätta, men de senaste två kvällarna har jag inte kommit in i lägenheten förrän efter 21, och efter mat+dush är jag då för trött för att uppdatera.
Sorry...

Det kommer mer största sannolikhet i morgon, ett par inlägg!