Internet har varit nere i 36 h, och det har varit så mycket jobbigare än det borde!

Det första som missats är i alla fall att jag tränade Rupert och Kilamonjaro för Chefen i onsdags! Hoppning på gräs, med de fina hindrena från **-fälttävlan! Vi hoppade samma bana, men lägre höjd.
Först ut var Rupert, och jag var faktiskt liiite nervös...
Jag har inte ridit honom pöå sådär länge igen, och han har inte alls gått bra för ridskole-eleverna, så jag var rädd att det skulle vara som att sitta upp för ett helvår sedan. Men det var det verkligen inte, vilken stjärna han är!
Kändes super under uppvärmningen även om vi hade lite problem när vi hoppade fram.
(Chefen hade lagt upp det så att vi hoppade fram på utebanan och se gick in och hoppade första delar av och sedan hela banan på gräs för att det skulle kännas lite som på tävling.)
Eller, problem och problem egentligen.
Från staketet till oxern vi skulle hoppa vid 'framhoppningen' var det lite drygt 30m, och när det är sådana distanser har jag en förmåga att alltid lägga hästarna lite för stort på hindret...
Chefen vill gärna att man ska komma lite nära för att få hästarna att hoppa upp sig lite mer under uppvärmning/framhoppning, så han lät mig inte komma undan även om Rupet hoppar kanonsprång om han får komma lite stort. När vi hade exakt samma stora avsprångspunk 3 gånger på raken (ja, man kunde faktiskt se en liten grop bildas i gruset där han tog avstamp varje gång) så sa Chefen till mig att komma till honom. Jag var beredd på något slags skäll, men fick istället det största berömet han någonsin gett mig..!


Medan jag väntar på att få bilden skickad...
Tagen av PD's Photo.

You are a good rider, sa han. Och att jag har en så bra känsla i all min ridning men framförallt hoppningen, och att mitt problem är att släppa allt annat och bara rida på den känslan. Om jag har en lång anridning tappar jag lite fokus och 'öppnar mina sinnen' istället för att lämna huvudet tomt och bara se hindret och känna språnget.

Jag har aldrig fått beröm av honom på det viset, det är alltid bara 'bra', 'super' eller 'gör om och gör rätt'. Jag blev riktigt rörd och stolt, och sedan satte jag baske mig avsprångspunkten precis där han ville ha den!

Väl inne på gräsbanan sedan skötte sig Rupert fantastiskt!
Alla distanser var lite långa eftersom vi hoppade lägre höjder än banan var konstruerad för, men vi kom perfekt på vart enda hinder! Det vi hade lite problem med här var att rytmen inte skulle bli för hetsig i och med att jag var tvungen att rida honom mer framåt. Rytmen är annars min och Rupert starka sida. Erik Holstein brukar ha oss som praktexempel där (sånt blir man också stolt av!), han menar att jag och Rupert skulle kunna hoppa samma övning en hel kväll med exakt samma rytm hela tiden, och att det är mer unikt än man kanske tror..!
Dock innebär det som idag att det kan bli lite hetsigt, nästan lite ponnyridning, ibland när jag vet att jag måste rida större och mer framåt. Svårast var det i 3-kombinationen när hindrena var 1m, men distanserna var för 1,20, där jäklar fick vi stretcha, haha! Avslutningsvis hoppade vi banan, men relaterade avstånd, 3- och 2-kombination samt trippelbarr på 1,10m! Första banan på 1,10 för oss! Rupert var såklart felfri den rundan ♥

---

Kilamonjaro då?
Jo då, lilleman skötte sig!
Jag var livrädd först med tanke på hur mycket han bockade sist vi hoppade och eftersom det var på gräs, men han kändes super! Vi hoppade tillslut en bana på 6 hinder inkl bank, plank, trippel och reklam-matta på kanske 70cm! Tjohoo!
Bockade inte en gång, och stack förbi ett hinder - annars spot-on!
Jättekul att han kändes så bra och lyssnade och sög tag i hindren!
Chefens plan börjar ta form för 'lilla' killy också...
När jag åker hem ska han antagligen få vila, och han ska operera problemet med luftvägen. Efter det ska han bli 100% återställd, och så ska Chefen tävla banhoppning med honom. Han är ju egetnligen avlad för fälttävlan, men även om han blir helt återställd efter operationen så tror chefen mer på honom som hopphäst. Han är ju kanon i dressyren också, men vi får väl se. Med den galoppen han har (så mycket bakbensaktion att den knappt går att sitta i!) så bör han kunna gå de högsta klasserna, det är vad Chefen hoppas i alla fall. Han kommer nog sluta på nära 18h också, och det är strax över 1,80 i mankhöjd! Galet!
Nu som fyraåring är han 1.76, och då har baken växt över manken nu igen..!
Ett riktigt hoppe-monster kommer han bli, och det ska bli så kul att se vart han är om några år. När han hoppar runt sin första Grand Prix ska jag sträcka på mig och säga "Jag var den första som galopperade och hoppade den där", hehe!


Kilamonjaro 3 år i höstas!