Drömhästen
Med risken att låta hur klyschig som helst,
så är faktiskt Nelly väldigt nära min absoluta drömhäst ♥
Min drömhäst är ett skimmelsto på ca 170, med ett urgulligt ansikte och uttryck samt en så stark personlighet att det nästan driver en till vansinne lika ofta som det får en att kikna av skratt..!
Hon skulle ha en utstrålning som får mig att tappa andan när hon visar upp sig, och stora kraftfulla gångarter. Hennes språng skulle vara stort med väl ihopvecklade framben och väl utvecklade bakben, men framförallt skulle hennes vilja att hoppa överglänsa hennes tekniska förmåga.
Exteriört önskar jag att hon är mer åt det grövre hållet än det slankare, jag föredrar power framför speed när det kommer till intryck.
Alltså, när Nelly är i god form och om vi vrider upp framåtbjudningen ytterligare, så är hon min drömhäst! Fina fina Nelly, jag tror verkligen att hon skulle kunna gå hur längt som helst om inget sätter käppar i hjulen på henne. Ett helt stall med hästar kan inte nå upp till samma karisma som hon! ♥
Idag var jag och Nelly på återbesök.
Jag har hela tiden känt mig ganska likgiltig, liksom Nelly har betett sig nästan deprimerad. I morse hade jag dock onda aningar, jag var orolig och det kändes som om det inte skulle gå bra. Usch, jag vill ju verkligen inte behöva utsätta henne för en operation!
Det gick i alla fall bra!!!
Knölen är inte borta, men hon är inte halt eller öm längre. Hon är faktiskt inte det minsta halt NÅGONSTANS, utan helt fräsch o fin! Därför ska jag i morgon äntligen få börja rida på min fina fin Nell igen! Ååååh som jag längtat!!! Det ska inte vara världens mest utdragna, utan vi ska skritta i en tio dagar och sen börja jogga och efter någon vecka prova på lite galopp. Detta för att se hur knölen svarar på belastning, det kan antingen bli bättre eller sämre. Blir det sämre får det bli operation ändå, men jag hoppas såklart på det bättre..!
Fina Nellybelly!
Va jag har saknat henne!
Jag har hela tiden känt mig ganska likgiltig, liksom Nelly har betett sig nästan deprimerad. I morse hade jag dock onda aningar, jag var orolig och det kändes som om det inte skulle gå bra. Usch, jag vill ju verkligen inte behöva utsätta henne för en operation!
Det gick i alla fall bra!!!
Knölen är inte borta, men hon är inte halt eller öm längre. Hon är faktiskt inte det minsta halt NÅGONSTANS, utan helt fräsch o fin! Därför ska jag i morgon äntligen få börja rida på min fina fin Nell igen! Ååååh som jag längtat!!! Det ska inte vara världens mest utdragna, utan vi ska skritta i en tio dagar och sen börja jogga och efter någon vecka prova på lite galopp. Detta för att se hur knölen svarar på belastning, det kan antingen bli bättre eller sämre. Blir det sämre får det bli operation ändå, men jag hoppas såklart på det bättre..!
Fina Nellybelly!
Va jag har saknat henne!
Kommentarer
Lotta
Skönt att det gick bra, håller tummarna nu att hon fortsätter vara frisk och fräsch
Svar:
confessionsofanequestrienne.blogg.se
Trackback