Goguen
Ulle ställde en fråga, som jag tänkte ta upp i ett inlägg!
Den handlade om hur jag rider med Goguen.
Jag har förklarat det i något inlägg tidigare från Irland, men det tåls att ta upp igen eftersom jag verkligen tycker att det är en fantastisk hjälptygen om man använder den på det sättet jag gör =)
Den som lärde mig det här var FEI-domaren G. Holstein, och mitt syfte med användandet är att erbjuda hästen extra stöd utan att riskera den dragkamp man ofta stöter på med en Gramantygel. Liksom när Goguen används traditionellt (som det är meningen att man ska använda den) verkar den framförallt genom att öka trycket på nacken om hästen spänner upp denna. Först när hästen går emot trycket mycket så kan Goguen verka via bettet också, men framförallt kommer trycket över nacken:
Med detta vill jag understryka att jag inte på något vis är för att tvinga hästen på tygeln!!!
DOCK anser jag att det är den absolut mest fundamentala regeln vid samspelet mellan häst och människa att hästen ska flytta undan för trycket, så om hästen upplever ett tryck över nacken så ska den sänka huvudet för att det ska lätta. Om ryttaren är tillräckligt skicklig och ödmjuk, agerar rättvist och ger hästen alla förutsättningar att arbeta korrekt (vilket jag ser som en förutsättning för användning av hjälptyglar över huvud taget), så ska hästen flytta undan för tryck. Funkar inte det, om hästen protesterar på något vis eller undviker att flytta undan från trycket varesig det är över nacken eller från skänklar eller vikt, så anser jag att man inte bör gå vidare alls! Det kan handla om allt ifrån att hästen har ont och inte KAN flytta, eller så är kommunikationen så behindrad att man kanske till och med behöver hoppa av och börja om med arbetet från marken innan man provar att sitta upp igen.
Så, jag ville bara få det sagt.
Åter till själva Goguen då! ;)
Jag rider med den såhär:
DOCK anser jag att det är den absolut mest fundamentala regeln vid samspelet mellan häst och människa att hästen ska flytta undan för trycket, så om hästen upplever ett tryck över nacken så ska den sänka huvudet för att det ska lätta. Om ryttaren är tillräckligt skicklig och ödmjuk, agerar rättvist och ger hästen alla förutsättningar att arbeta korrekt (vilket jag ser som en förutsättning för användning av hjälptyglar över huvud taget), så ska hästen flytta undan för tryck. Funkar inte det, om hästen protesterar på något vis eller undviker att flytta undan från trycket varesig det är över nacken eller från skänklar eller vikt, så anser jag att man inte bör gå vidare alls! Det kan handla om allt ifrån att hästen har ont och inte KAN flytta, eller så är kommunikationen så behindrad att man kanske till och med behöver hoppa av och börja om med arbetet från marken innan man provar att sitta upp igen.
Så, jag ville bara få det sagt.
Åter till själva Goguen då! ;)
Jag rider med den såhär:
Istället för att fästa remen som går från sadelgjorden upp till nacken och ner genom bettringarna tillbaka i remmen igen (som på den första lånade bilden), så fäster jag istället i ett par tyglar.
Alltså, de enda fasta punkterna är fästet i sadelgjorden och min hand, där emellan kan (vid nacken och genom bettringarna) glider remmarna fritt. Jag kan ju förtydliga att det ser precis likadant ut på andra sidan.
Inverkan ter sig alltså såhär:
När jag kortar Gogue-tyglarna så kan jag reglera hur högt jag vill att hästen ska kunna gå med nacken. Det sker ingen verkan i munnen/bettet alls om inte hästen tar upp nacken så högt den kan (så att hjälptygeln späns) och samtidigt försöker föra nosen framåt. Hästen kan således, även med kortade tyglar sträcka fram nosen så länge den inte spänner upp nacken samtidigt.
Så länge funkar den på precis samma sätt som när den är fast (som på första bilden). De fördelar man får av att rida med tyglarna är att man som ryttare har ännu mer kontroll på situationen och man kan låta Goguens inverkan ske med hårfina nyanser istället för bara PÅ eller AV.
När Goguen sitter på det traditionella sättet utgör den endast en tydlig regel för hästen om hur högt den får gå med nacken, typ: "Hit, men inte längre". När man rider med tyglarna kan man ÄVEN erbjuda hästen ett stadga och en stillhet, vilket exempelvis hästar som Bella trivs med och behöver för att slappna av.
När Bella ger efter och sänker nacken släpper inte bara allt utan även om Goguen inte längre hindrar henne erbjuder den fortfarande ett stöd.
Jag använder goguen eftersom jag tycker att den på ett shysst sätt förtydligar för hästen vad jag som ryttare vill = att den ska söka sig framåt nedåt. SAMTIDIGT som den gör det bekvämt för hästen att vara där!
Alltså, de enda fasta punkterna är fästet i sadelgjorden och min hand, där emellan kan (vid nacken och genom bettringarna) glider remmarna fritt. Jag kan ju förtydliga att det ser precis likadant ut på andra sidan.
Inverkan ter sig alltså såhär:
När jag kortar Gogue-tyglarna så kan jag reglera hur högt jag vill att hästen ska kunna gå med nacken. Det sker ingen verkan i munnen/bettet alls om inte hästen tar upp nacken så högt den kan (så att hjälptygeln späns) och samtidigt försöker föra nosen framåt. Hästen kan således, även med kortade tyglar sträcka fram nosen så länge den inte spänner upp nacken samtidigt.
Så länge funkar den på precis samma sätt som när den är fast (som på första bilden). De fördelar man får av att rida med tyglarna är att man som ryttare har ännu mer kontroll på situationen och man kan låta Goguens inverkan ske med hårfina nyanser istället för bara PÅ eller AV.
När Goguen sitter på det traditionella sättet utgör den endast en tydlig regel för hästen om hur högt den får gå med nacken, typ: "Hit, men inte längre". När man rider med tyglarna kan man ÄVEN erbjuda hästen ett stadga och en stillhet, vilket exempelvis hästar som Bella trivs med och behöver för att slappna av.
När Bella ger efter och sänker nacken släpper inte bara allt utan även om Goguen inte längre hindrar henne erbjuder den fortfarande ett stöd.
Jag använder goguen eftersom jag tycker att den på ett shysst sätt förtydligar för hästen vad jag som ryttare vill = att den ska söka sig framåt nedåt. SAMTIDIGT som den gör det bekvämt för hästen att vara där!
Med Bella som exempel kan jag då säga att när jag rider utan Goguen har hon lite mindre förtroende för min hand eftersom även om jag har en stilla hand så är den inte 100% stilla, vilket gör henne orolig i munnen och tillslut stressad. Det funkar fint i skritt och i lugn trav, men galoppen har vi fortfarande så pass svårt för att hon vill ha extra stöd.
Hade jag haft graman på, som ENDAST verkar genom bettet och munnen, hade budskapet inte varit lika tydligt och det förutsätter att hästen är 100% med på hjälperna (framförallt att den accepterar bettet helt och hållet, vilket Bella inte riktigt gör än). Om hästen inte är i harmoni med bettet blir Gramanen en väldigt orättvis och forcerad hjälptygel som många gånger tvingar hästen till något istället för att helt enkelt bara förtydliga ryttarens språk vilket jag anser att Goguen gör om den används korrekt.
Oj vilket långt inlägg det blev!
Men, nu hoppas jag att ni är helt med på hur och varför jag använder Goguen. Har ni några frågor så lovar jag att besvara dem efter bästa förmåga.
Men, nu hoppas jag att ni är helt med på hur och varför jag använder Goguen. Har ni några frågor så lovar jag att besvara dem efter bästa förmåga.
Jag vill även poängtera att Goguen
givetvis även kan användas på ett
felaktigt och forcerat sätt. Så man
bör vara helt säker på sin
ryttarförmåga och inte använda
den MOT hästen. Det är aldrig ok.
Dela gärna med er om era egna tankar kring det här! =)
Tycker ni att jag resonerar konstigt?
Lärde ni er något?
Tycker ni att jag resonerar konstigt?
Lärde ni er något?
Tror ni att ni eller någon ni känner skulle kunna få hjälp av Goguen?
Tycker ni att det låter som ett bättre alternativ än Gramanen?
Tycker ni att det låter som ett bättre alternativ än Gramanen?
Fråga om salt!
Fick den här frågan och tänkte att svaret kanske intresserar fler!
Det stämmer som du skriver, saltsten är inte ultimat som enda saltkälla för hästar.
En del hästar gillar salt och kan slicka i sig onödigt mycket, medan en del hästar inte gillar salt och får inte i sig tillräckligt. En sak som är säker är i alla fall att det är svårt för oss hästägare att hålla koll på hur mycket salt hästen faktiskt får i sig per dag.
Många vet säkert om att det här med salt och vätska går hand i hand.
När en häst svettas så förlorar den både salt och vätska, alltså behöver man fylla på med både salt och vätska efter ansträngning (framförallt viktigt på sommaren när det är varmt och hästarna svettas mer). Viktigt att komma ihåg är att hästar inte känner törst på riktigt samma vis som vi människor. Hos hästar är det när salthalten i blodet blir tillräckligt hög/koncentrerad som hästarna vill dricka för att spä ut koncentrationen och hålla en jämn balans. När hästen då svettas och gör sig av med salt blir salthalten i blodet aldrig tillräckligt hög och hästen kommer inte känna något behov av att dricka även om den faktiskt har vätskebrist!
Nu kanske ni förstår bättre varför det här med salt är så viktigt för våra hästar?
Man brukar utgå ifrån att hästens dagliga saltbehov är 0.2 gram per 100 kg häst. Alltså ska en 500kg häst ha 10g. Detta gäller varje dag, om hästen inte svettas. I de allra flesta färdigfoder finns det tillsatt salt, och fattas det bara lite utöver fodergivan så kan en saltsten räcka. MEN, vill man vara säker så kan man ge extra salt.
EDIT:
En observant läsare såg min miss här, bra!
Jag har blandat ihop saltet med rent Na, och därför stämmer inte den givan jag skrev! Om man är osäker på hur mycket salt ens häst får i sig, och framförallt för hästar som tuggar i sin sin saltsten för nöjes skull, så är det bättre att ta bort saltstenen och ge följande underhållsgiva: 5g salt per 100 kg häst - förutsatt att hästen inte får ett saltrikt kraftfoder, och den givan måste då öka om hästen svettas.
Vid extra salt gäller dessa mått ungefär:
1 msk = 20g
1 dl = 110g
För min egen del,
så får Nelly nu när träningen inte är så hård, förutom sin saltsten i boxen, ca 1 msk salt per dag. Till sommaren när hon är i hårdträning kommer hon få omkring 3 msk per dag.
! VIKTIGT ATT NOTERA !
* Saltbrist kan, som jag skrivit om ovan, orsaka vätskebrist som i vissa fall kan orsaka hemskheter som kolik.
* Saltbrist kan vara orsaken om hästen börjar äta på saker den tidigare inte gjort så som jord, trä och inredning i boxen. Det kan även leda till ruggig hårrem.
* Man kan i princip inte ge för mycket salt så länge hästen har fri tillgång på friskt vatten. Som jag skrev ovan sköter hästens kropp den balansen och späder ut saltet.
* Köper man salt i matbutiken så tänk på att köpa den sorten utan jod. Jag kan annars rekommendera Kraffts saltpåse - billigare och bättre, varar länge!
Elektrolyter, är jag inte jätte-påläst om.
När jag gick min foderutbildning fick vi rådet att det räcker med rätt mängd salt + fri tillgång till friskt vatten. Det är lättare att göra 'fel' med elektrolyter eftersom det är fler kemiska variabler i den blandningen och den kräver lite mer pyssel än att helt enkelt bara ge salt och vatten. Vissa veterinärer har idéer om att de elektrolyt-tillskott vi ger inte ska vara bra alls för hästarna - men som sagt är jag inte tillräckligt påläst för att uttala mig.
HOPPAS ATT NI LÄRDE ER NÅGOT! =)
Svar från frågestunden
Jag tolker er tystnad om videoklippen som att jag o Nellisan är ett fulländat ekipage, i stil med Edward o Totilas eller John o Milton - så vi tackar och bockar för det, haha!
Här kommer svaren från frågastunden:
Här kommer svaren från frågastunden:
FANNYS FRÅGA:
Gillar verkligen din blogg. Finns ingen plats för hästar i mitt liv längre (tyvärr...) så det är kul att "följa med" någon annan till stallet via datorn :)
Jag är så nyfiken på hur det var med Fabae under tiden du jobbade på AH. Var det någon som tog hand om han lite extra, blev han riden nått?
Det var verkligen min allra bästa vän där borta på Irland. Det blev rätt ensamt där då jag var den enda som bodde/jobbade på gården de 9 månaderna jag var där, så jag spenderade all ledig tid med Fabae. Fy som jag saknar den hästen alltså..
Pga av jobb och utlandsstudier har jag fortfarande inte haft möjlighet att åka tillbaka och det svider i Irlands-hjärtat..
Ska dock göra min hotell-praktik snart så det är mycket möjligt att jag hamnar på Four Seasons, Conrad eller liknande i Dublin :)
SVAR:
Fabaes liv var helt ok, men inte jätteroligt...
Kan inte gå in på så mycket detaljer såhär på bloggen, men han hade/har hamnat i en fullständigt låst position. Eftersom han inte har någon officiell ägare så kan han varken säljas eller 'använads' (ridas)... Vi borstade på honom några gånger, liksom vi gorde med de andra hästarna vars ägare sällan kom. Men annars strosade han in och ut ur hagen tillsammans med polarna, inte mer. Tror han släpptes på lösdrift tillsammans med några andra valacker när jag åkte. Han verkade dock pigg och glad egentligen, många hästar har det betydligt värre!
Du bode ha fått köpa honom.... Hörde att han var riktigt fin när du hade honom!
Hälsa Irland från mig när du kommer dit ;)
EMMYS FRÅGA:
Vad är dröm-målet med Nelly? Hur långt tror du att hon kan gå?
SVAR:
Just nu är jag ju på en Nelly-high, och tror verkligen med hela mitt hjärta att hon är oslagbar - så idag tror jag att hon kan nå hur långt som helst, utan tvekan. Hur och när och var har jag ju dock ingen aning om....
Om vi kan göra det tillsammans eller om mina prioriteringar eller det faktum att jag inte är ekonomiskt oberoende i slutändan kommer hindra oss kan man ju heller inte veta, men jag tänker tro och hoppas in i det sista..! Drömmen är att delta vid något av de större mästerskapen, och det långsiktiga målet har vi inte fastställt än. Just nu tycker jag att 2* fälttävlan hade räckt gott o väl, men det kommer garanterat ändras ju mer vi avancerar.
ERIKAS FRÅGOR:
1. Hur tacklar du förluster/motgångar?
2. Vart vill du helst bosätta dig senare i livet?
3. Hur var känslorna innan du for iväg till Irland?
SVAR:
1. Humm, det beror på. Inom ridningen har jag alltid tacklat motgångar väldigt bra eftersom jag av någon anledning har grymt tålamod när det kommer till hästar. Eftersom jag nästan bara haft o göra med unghästar så har det blivit väldigt få resultatmål, så då behöver man inte tackla några direkta förluster. Utanför ridningen är jag hemsk; klarar inte av att ha fel och blir verkligen så sjukt pisst om jag förlorar i något, haha!
2. ENGLAND. Alla gånger. Har varit bestämt sedan jag var 4 år. Då bestämdes även att jag skulle gifta mig med en rödhårig greven med ett lagom stort slott. Eller Robin Hood. Vilket jag står fast vid. Amen.
3. Oj, undrar just hur ärlig man bör vara... Innan hade jag inte så mycket känslor, var bedövad av sorg och depression och behövde fly. Så jag gjorde det, och det kändes bra.
MYS FRÅGA:
Är verkligen helt ny här så kanske en snabb presentation vem du är och lite till?
SVAR:
Kom på att jag blir en gnutta frustrerad när jag kommer in på en ny blogg och det inte finns någon ordentlig presentation, så jag ska faktiskt skapa en under en egen kategori. Kommer inom kort!
ANONYMS FRÅGOR & SVAR:
ponny/häst
hoppning/dressyr
utebana/ridhus
trimma/rida ut
halvblod/fullblod
unghäst/läromästare (skrev ett inlägg om det nyligen ^^)
utan träns/barbacka
hjälm/utan hjälm (99% av gångerna iaf)
benskydd/lindor
tävla/träna
titta på dressyrtävling/titta på hopptävling
höst/vår
Sverige/Irland (impossible...)
jobba med hästar/tjäna massa pengar
bo i stan/bo på landet
cykla/gå
buss/tåg
transport/lastbil (båda är ju kalas..!)
solsemester/upptäcktsresa
shoppa till dig/shoppa till hästen
LISAS FRÅGA:
Fem konstiga saker man inte visste om dig?
SVAR:
Haha, konstiga o konstiga, här kommer i alla fall några grejer jag kan komma på på rak arm
1. Jag brukar kolla på gårdar i England och i Skåne. Försöker hålla koll på var priserna ligger och vilka områden jag gillar, haha. Tycker det är mysigt att planera och drömma mig bort ibland, tänka "Ja, där hade man kunnat bo". För flera år sedan hade jag en sida som bara hade engelska slott och herrgårdar till salu, det var fränt!
2. Jag har alltid älskat kött, ända sedan jag var liten. MEN, sedan i somras så har jag slutat äta gris och ko (etik o moral) och får allt svårare att köpa kött när jag handlar mat. För mig känns det väldigt konstigt.
3. Jag kan har rosépeppar på ALLT. Det och rosmarin brukar jag ha på nästan all mat jag tillagar, haha. De flesta av mina vänner tycker INTE om det, vilket ställer till det ibland ;)
4. Jag är faktiskt bra på att sjunga, även om jag ALDRIG gör det och sällan erkänner det. När jag var liten sjöng jag JÄMT och alla trodde jag skulle bli artist när jag blev stor. Men så slutade jag eftersom jag tyckte att det blev pinsamt att det blev så uppmärksammat och eftersom min röst ändrades så mycket när jag blev äldre. Jag sjunger forfarande alltid när jag lagar mat, och ofta när jag är på bra humör, men helst inte inför andra...!
5. Jag är mer utseendefixerad än jag vill erkänna, haha!
ALEXANDRAS FRÅGOR:
1. Jag kom på en fråga idag när jag fyllde spannarna haha som jag måste fråga eftersom att alla säger olika. Min häst får kornkross eftersom att det ska vara rikt på fett men jag har hört att det inte ska vara så bra för deras magar, stämmer det?
2. Hur skulle du föda upp en häst som har lätt för att tappa och är lite tanig? ^^
SVAR:
1. Viktigt att komma ihåg när det kommer till foder är att det finns trender här som överallt annars. Jag har också stött på liknande rykten, men det skulle inte förvåna mig om de uppstått för att kornkross helt enkelt anses 'omodernt' ;)
Kornkross innehåller mer energi än havre, men de flesta uppfattar det som om hästarna inte blir lika heta av kornet. Därför tycker jag att kornkross är ett bra alternativ om man har en häst som lätt faller ur men som man inte vill ska bli piggare av en mer energirik foderstat.
Min förra häst stod högt i blod och var väldigt skarp och het samtidigt som hon hade svårt att hålla hullet, och hon fick kornkross under alla de år jag hade henne och jag är nöjd med resultatet. Och jag har aldrig personligen stött på en häst som ska ha tagit skada av att äta kornkross.
2. Jag anser i många fall att perfekt uträknade foderstater är överflödiga. Man kan se det mesta med ögonen och hur hästen känns. Men så fort man stöter på något foderrelaterat problem skulle jag ge rådet att räkna ut en foderstat, utifrån den kan man sedan se om det fattas hästen något och börja där.
Rent generellt gäller det ju att få i hästen mer energi, helst i så ren form som möjligt; exempelvis olja. Beroende på hur grovfodret ser ut och hur man vill/kan matcha så finns det nu för tiden effektiva färdigfoder för hästar som lätt tappar hull. Handlar det inte bara om rent hull utan även muskelmassa (vilket det ofta gör) så är det viktigt att inte förbise proteinet heller.
Men alltså, rent konkret om jag inte hade möjlighet till att räkna ut en foderstat eller vad det nu kan vara och man kan utesluta mask, så hade jag börjat med att ge hästen fri tillgång på grovfoder, och kompletterat kornkrosset med olja. Många får fina resultat av att komplettera grovfodret med lucern, ett mer proteinrikt alternativ som kan vara bra om grovfodret inte är det.
LISAS FRÅGA:
Vad är egentligen roligast: Att träna eller tävla?
SVAR:
Jag älskar att tävla, jag blir larvigt exalterad!
Men det är inte för att jag vill vinna, återigen eftersom jag bara tävlingat unga/oerfarna hästar, jag bara älskar att delta! Hela tävlingsanläggningarna och själva grejen är det bästa jag vet. Irland är bättre än Sverige på det sättet... Jag hade dock kunnat överleva utan att tävla mer, men jag hade inte klarat mig utan att rida eller träna någonsin igen. För mig är vägen till målet ofta större och roligare än att uppnå själva målet, så svaret blir absolut träna!
Det blev en del att skriva ändå =)
Fränt, då var bloggens första frågestund avklarad..!
CourseWalk app!
Jag har ju nu blivit en av alla app-älskare där ute.
Använder mina dagligen, då framförallt min tränings- och kost-app, den är kalasbra! Men, det är inte den jag ska skriva om nu.
CourseWalk
SÅ.HIMLA.SMART.
Mja, det kanske inte är så viktigt för mig o Nelly som är rookies, för oss är det kanske mer kul! I varje fall tycker jag att det är en riktigt bra app som ska införskaffas när det är dags för vår debut.
Man kan alltså, med hjälp av programmets gps, rida upp hela banan, mäta den, placera ut och ta kort på alla hinder samt skriva kommentarer om alla hinder. Dessutom kan man markera vart det går uppför och vart det går nerför...
Det här tror jag kan vara ett riktigt bra verktyg när man rider för att vinna och vill ge sig själv en så bra chans som möjligt. Aldrig har det nog funnits ett så bra sätt att memorera en bana, in i minsta detalj!
Awesome!
Tjohoo!
Använder mina dagligen, då framförallt min tränings- och kost-app, den är kalasbra! Men, det är inte den jag ska skriva om nu.
CourseWalk
SÅ.HIMLA.SMART.
Mja, det kanske inte är så viktigt för mig o Nelly som är rookies, för oss är det kanske mer kul! I varje fall tycker jag att det är en riktigt bra app som ska införskaffas när det är dags för vår debut.
Man kan alltså, med hjälp av programmets gps, rida upp hela banan, mäta den, placera ut och ta kort på alla hinder samt skriva kommentarer om alla hinder. Dessutom kan man markera vart det går uppför och vart det går nerför...
Det här tror jag kan vara ett riktigt bra verktyg när man rider för att vinna och vill ge sig själv en så bra chans som möjligt. Aldrig har det nog funnits ett så bra sätt att memorera en bana, in i minsta detalj!
Awesome!
Tjohoo!
Till Matilda
Jag fick en fråga av Matilda om jag kunde berätta hur jag gör när jag tränar Nelly att buga, och visst kan jag det.
Jag valde att 'göra själv', men det finns massor av människor på Bukefalos som är duktiga på trickträning + att det finns en del youtubeklipp med olika metoder.
Alla hästar är individer och därför fungerar olika metoder på olika häst. Nu när jag lärt känna Nelly allt bättre insåg jag att jag inte ville hålla mig till någon 'strikt' metod då det hade lett till att jag förväntade mig att hon skulle reagera på ett visst sätt - och med Nelly kan man aldrig riktigt förutse hennes reaktion ;)
Därför bestämde jag mig helt enkelt för hur jag ville att hon skulle göra, och försökte uppmuntra henne till att göra det. Uppmuntra = muta med morot!
Första tillfället
1. Få henne att förstå att jag vill att hon ska droppa sitt huvud/ta ner huvudet till marken.
2. Få henne att förstå att jag vill att hon ska in med huvudet mellan frambenen.
3. Få henne att stretcha lite längre bak mellan frambenen
4. Jag lyfter hennes ena framben samtidigt som jag ber henne stretcha bak och 'tar' med det upplyfta benet lite bakåt.
Andra tillfället
1. Direkt in med huvudet mellan frambenen.
2. Jag lyfter ena frambenet och gör som vid punkt 4 vid första tillfället.
3. Försöker försiktigt ställa ner det upplyfta frambenet så hon tar stöd på marken när hon stretchar bakåt. Detta tyckte hon var lite otäckt och fick lite problem med balansen vilket gjorde henne osäker så då avslutade vi med:
4. In med huvudet mellan frambenen.
Tredje tillfället
1. Jag lyfter benet och hon stretchar bakåt som vid första punkt 4.
2. Jag ställer försiktigt ner henens knä när hon stretchar bak och nu vet hon vad det handlar om!
3. Upprepar att ställa ner knät och försöker få henne att dröja kvar på marken lite lite längre varje gång så hon inte kastar sig upp igen.
!!! VIKTIGT !!!
Efter VARJE GÅNG hon gjort det jag bett henne om får hon morot + muntligt beröm + kli i pannan + klapp på halsen, massor av allt! Hon ska verkligen veta at hon är duktig som gör rätt och tycka att det är kul! Detta är det viktigaste av allt!
Detta är alltså så långt vi kommit hittills, och jag är jättestolt!
HUR jag ska lära henne nästa steg vet jag inte förrän jag står där ;)
Men det som är kvar är ju då att hon ska stanna på marken (helst tills jag ber henne gå upp, men det kan nog bli svårt med en så egensinnig häst, haha) och att hon ska lyfta+ställa ner ena bakbenet helt själv så att jag bara kan stå brevid utan att göra något förra efteråt då hon såklart får massa mortötter och beröm ♥
Så, så gör jag!
Hoppas du Matilda och ni andra som vill prova hittar en bra teknik för era hästar!
Jag valde att 'göra själv', men det finns massor av människor på Bukefalos som är duktiga på trickträning + att det finns en del youtubeklipp med olika metoder.
Alla hästar är individer och därför fungerar olika metoder på olika häst. Nu när jag lärt känna Nelly allt bättre insåg jag att jag inte ville hålla mig till någon 'strikt' metod då det hade lett till att jag förväntade mig att hon skulle reagera på ett visst sätt - och med Nelly kan man aldrig riktigt förutse hennes reaktion ;)
Därför bestämde jag mig helt enkelt för hur jag ville att hon skulle göra, och försökte uppmuntra henne till att göra det. Uppmuntra = muta med morot!
Första tillfället
1. Få henne att förstå att jag vill att hon ska droppa sitt huvud/ta ner huvudet till marken.
2. Få henne att förstå att jag vill att hon ska in med huvudet mellan frambenen.
3. Få henne att stretcha lite längre bak mellan frambenen
4. Jag lyfter hennes ena framben samtidigt som jag ber henne stretcha bak och 'tar' med det upplyfta benet lite bakåt.
Andra tillfället
1. Direkt in med huvudet mellan frambenen.
2. Jag lyfter ena frambenet och gör som vid punkt 4 vid första tillfället.
3. Försöker försiktigt ställa ner det upplyfta frambenet så hon tar stöd på marken när hon stretchar bakåt. Detta tyckte hon var lite otäckt och fick lite problem med balansen vilket gjorde henne osäker så då avslutade vi med:
4. In med huvudet mellan frambenen.
Tredje tillfället
1. Jag lyfter benet och hon stretchar bakåt som vid första punkt 4.
2. Jag ställer försiktigt ner henens knä när hon stretchar bak och nu vet hon vad det handlar om!
3. Upprepar att ställa ner knät och försöker få henne att dröja kvar på marken lite lite längre varje gång så hon inte kastar sig upp igen.
!!! VIKTIGT !!!
Efter VARJE GÅNG hon gjort det jag bett henne om får hon morot + muntligt beröm + kli i pannan + klapp på halsen, massor av allt! Hon ska verkligen veta at hon är duktig som gör rätt och tycka att det är kul! Detta är det viktigaste av allt!
Detta är alltså så långt vi kommit hittills, och jag är jättestolt!
HUR jag ska lära henne nästa steg vet jag inte förrän jag står där ;)
Men det som är kvar är ju då att hon ska stanna på marken (helst tills jag ber henne gå upp, men det kan nog bli svårt med en så egensinnig häst, haha) och att hon ska lyfta+ställa ner ena bakbenet helt själv så att jag bara kan stå brevid utan att göra något förra efteråt då hon såklart får massa mortötter och beröm ♥
Så, så gör jag!
Hoppas du Matilda och ni andra som vill prova hittar en bra teknik för era hästar!
En fråga från Josefine
Först och främst får jag säga TACK så mycket ;)
Jag blir alltid lika glad för sådana här kommentarer!
Jag har svarat på någon fråga om packning och hur man hittar ett jobb utomlands här,
så nu ska jag försöka formulera några konkreta tips rent allmänt om jag förstått frågan rätt.
Såhär på rak arm får jag nog sammanfatta det till de tre stora:
- VAR BEREDD PÅ ALLT!
- TA INGEN SKIT!
- GLÖM INTE GUMMISTÖVLARNA!
Irland är inte som Sverige med både för- och nackdelar, det har jag också skrivit om tidigare. Med rådet att du ska vara beredd på allt menar jag båda dessa aspekter: Var öppensinnad och ta till dig allt nytt du får lära dig, det finns kunskap och lärdom på Irland du aldrig kommer stöta på i Sverige eller någon annan stans. Men var också beredd på att du kommer stöta på saker som du INTE bör ta med dig eller ta lärdom av. Det finns mycket skumma typer och människor med en hästhållning som aldrig hade varit laglig i Sverge, och beroende på situationens allvar kan man hantera det på två olika sätt:
1. Ibland får man helt enkelt ta sedan dit man kommer. Kom ihåg att du är en person som är på besök i landet, och i en del fall gäller då att du inte kan kräva att de ska rätta sig efter dig - utan du får istället, om än motvilligt, rätta dig efter dem.
2. I vissa fall kan man hamna i en situation där råd nummer två verkar: Ta ingen skit! Ser du något som är under all kritik eller som gör dig upprörd är det självklart att du ska säga till om det och visa att du tycker att det är fel. Inte vid mitt senaste besök på Irland, men en gång för många år sedan visste jag att "om jag gör en big deal av det här, då kommer de skicka ut mig här ifrån med huvudet före", men min moral var alldeles för stark för att jag inte skulle visa att jag tyckte att det var fördjävligt. De skickade inte ut mig, men jag var inte älskad av alla efter den dagen - men det var ändå värt det.
Ta ingen skit har också en annan bemärkelse, och det är att du inte ska göra vad som helst. Stå på dig, annars står någon annan på dig! Slit inte ut dig, jobba under förhållanden som du tycker är ok - och om du inte tycker att det är ok - säg till! Ingen bidrar ifrån att du blir olycklig.
Och såklart då, felet som allt för många gör:
Glöm för guds skull inte gummistövlarna!
Jag själv rekommenderar verkligen Hunterstövlarna, annars kommer dina fötter nog inte överleva många långa arbetsdagar i skitväder ;)
Om du vill får du jättegärna skriva vart du ska någonstans, kanske vet jag om vilket ställe det är och kan ge mer specifika tips om just den anläggningen =)
HA SÅ KUL!
Tjohoo, galen Huntertrial med Aussie X)
Packningstips till Emma!
Jag har fått en förfrågan om vad jag tycker att man ska tänka på vid packning inför en utlandsflytt för hästjobb. Faktum är att jag har fått den frågan ganska många gånger, men inte riktigt kommit på något konkret att svara eftersom min egen packning kanske inte var optimal, haha...
JAG GJORDE SÅHÄR:
Efertsom det bara var en vecka tills Emma skulle resa, så har du säkert redan bokat flyg? Annars är ett riktigt bra tips: Åk med Norwegian! Hos dem får du checka in ett extra bagage för inte så mycket pengar, vilket betyder att du då sammanlagt kan ta med dig 50kg! Det var guld värt för mig!
Lite om själva packningen då:
Det är hääärligt att bo på Irland!
JAG GJORDE SÅHÄR:
- Tog allt jag hade som jag ville ha med.
- Insåg att jag bara kunde ta med mig ungefär hälften.
- Fick panik.
- Började rensa och prioritera...
Efertsom det bara var en vecka tills Emma skulle resa, så har du säkert redan bokat flyg? Annars är ett riktigt bra tips: Åk med Norwegian! Hos dem får du checka in ett extra bagage för inte så mycket pengar, vilket betyder att du då sammanlagt kan ta med dig 50kg! Det var guld värt för mig!
Lite om själva packningen då:
- Många ridbyxor.
När man jobbar i ett stall kan man inte vara rädd för att skita ner sig. Jag är egetnligen en sådan person som älskar att matcha mina ridkläder och hålla mig ren och fräsh. Det fungerar inte här. Då jag bytt ridbyxor ganska ofta har jag endast lyckats slita ut två par sedan jag flyttade hit. Tillskillnad från Tyskan jag bor med som slitit ut kanske fem... Det är dessutom svårt att hitta bra ridbyxor här, så det anser jag bättre att ta med sig hemifrån! - GUMMISTÖVLAR!
Det har inte gått en dag utan att jag gått omkring i mina älskade oranga Hunters♥ Det är faktiskt omöjligt att överleva i det här klimatet utan dem...! - Glöm inte bort livet utanför hästarna ;)
Ta med dig en hel del 'vanliga' kläder också. Jag hade inte prioriterat det, men fick ganska snart åka på shoppingturer för att ha något att ta på mig då det blir en del pubkvällar och turer in till stan. - Varma kläder
Jo, nu jobbar ju jag i t-shirt eller linnen om dagarna, men på morgonen är det fortfarande kallt ibland, och det finns dagar när det blåser så att man tror att man ska lyfta. Så vindtäta grejer, och såklart vattentäta grejer. Min dunväst används dagligen då den kan vara skön att dra på sig även om man bara har en t-shirt under..!
Det är hääärligt att bo på Irland!
Att leta hästjobb
Först och främst; Tack så mycket!
Jag gjorde ju på ett lite speciellt sätt när jag hittade mitt nuvarande jobb (jag letade upp större Irländska equestrian centres, mailade dem mitt CV och sa att mig klarar ni er inte utan, hehe) men den Tyska tjejen som jag jobbar tillsammans med, och nästan alla andra jag pratat med hittade sina jobb på Yard and Groom.
På YaG kan både gårdar/företag/anläggningar och jobbsökande göra en presentation av sig själv. Du som jobbsökande kan alltså kika runt på de olika ställen som söker hjälp, och arbetsgivarna/gårdarna kan kolla in din presentation av dig själv och förhoppningsvis bli intresserade.
Jag tycker att det här är en superidé, och även om jag inte använt mig av sajten själv, så kan många jag känner rekommenera den!
Citat av Chefen igår
"If you want to have a real shot in the equestrian world, you have two options:
1. Marry a millionaire
2. Be a millionaire"
Två undringar ;)
- Jo men visst kan jag det.
Ska väl kunna skriva ihop ett Irlandsinlägg om lite allt möjligt, inte bara hästlivet! Just nu i finanskristillvaron gör man väl landet inte riktigt rättvist, men de har ju klarat sig igenom tuffa tider innan.
- Oj, hur ska jag svara på det här, haha!
Hela min häst-filosofi bygger på ett vattentätt band av kommunikation, kärlek och respekt mellan häst och ryttare. För mig är det absolut viktigaste att jag och hästen känner tillit till varandra och att vi såklart tycker om och som sagt respekterar varandra. Irländarna är generellt 'ökända' för att vara mer hårdhänta i sin hästhantering än andra hästnationer, och som en bekräftelse till detta tycker många av de andra hästägarna här att jag gullar med och skämmer bort mina hästar med alldeles för mycket uppmärksamhet och positiv respons. Själv tycker jag det är sjukt hur de neglegerar sina hästar - men det är olika helt enkelt. Jag finner att genom mitt sätt att hantera och möta framförallt unghästarna så blir de helt enkelt tryggare. Genom att visa så tydligt jag bara kan hur mycket jag tror och litar på dem, så tror och litar de på mig. Skorpan och Georgia är två väldigt känsliga individer, vilket gör att de flesta uppfattar dem som nerviga och heta. Egentligen är de bara väldigt lyhörda och om man bara möter dem på rätt sätt så kan de bli lika lugna och trygga som vilken annan häst som helst.
Mitt senaste exempel på detta är den muntliga kommunikationen med Georgia vid lonering. Jag har upptäckt att man vanligtvis talar ganska högt till sin häst när man longerar. Man vill vara tydlig med sitt kommando, och därför utropar man vad man vill att hästen ska göra, till exempel "Trava!". Detta ropande gör Georgia stressad och osäker, så istället talar jag till henne som om hon stod bredvid mig. Chefen tycker att det ser ut som om jag inte säger någonting alls utan bara står där, men Georgia är så lyhörd och koncentrerad på mig att jag kan få henne att skritta, trava, galoppera och stanna utan att någon annan är hon hör mig.
Svårt att förklara, men jag hoppas att ni får en idé om hur jag tänker!
Inte ok någonstans.
Jag fick en länk från Malin, det är säkert fler av er som redan sett det:
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1389233/Den-irlandska-krisen-i-hastarnas-spar.html
Det fick mig att börja gråta.
Jag visste att det var illa, men följer inte nyheterna så mycket, och här ute på landsbygden märker vi inte av detta alls. Jag blir så arg och besviken på människan när sådant här händer. Man måste ju någonstans veta att man övergiver hästen till sitt öde, utan mat eller skydd, och att de överlever inte det!
Det är i sådana här stunder jag vill ha en egen gård och bara samla upp alla dessa hästar, ge dem ett hem, en trygghet och massor av kärlek. Kanske bedriva någon slags omplaceringsverksamhet. Men man ger ju inte ens de här hästarna en chans...
Alla hästar förtjänar att bli älskade och värdesatta!
Fy fan vad jag känner mig maktlös.
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1389233/Den-irlandska-krisen-i-hastarnas-spar.html
Det fick mig att börja gråta.
Jag visste att det var illa, men följer inte nyheterna så mycket, och här ute på landsbygden märker vi inte av detta alls. Jag blir så arg och besviken på människan när sådant här händer. Man måste ju någonstans veta att man övergiver hästen till sitt öde, utan mat eller skydd, och att de överlever inte det!
Det är i sådana här stunder jag vill ha en egen gård och bara samla upp alla dessa hästar, ge dem ett hem, en trygghet och massor av kärlek. Kanske bedriva någon slags omplaceringsverksamhet. Men man ger ju inte ens de här hästarna en chans...
Alla hästar förtjänar att bli älskade och värdesatta!
Fy fan vad jag känner mig maktlös.
Rupert = Räddaren i nöden!
Nu ska jag berätta något som jag tycker är lite häftigt.
Med jämna mellanrum kommer det ut en veterinär, som alla känner väl här på gården, och tar lite blod från Rupert. Han är supersnäll att sticka och får alltid ett äpple efteråt! Varför nu då detta?
Jo, så som jag har förstått det hela har Rupert en ovanlig blodgrupp och hans blod används för att rädda fölisar som inte fått några antikroppar från sin mamma.
Antikropparna får ju fölisen i sig genom råmjölken, men om det uppsptått problem så att fölet inte fått i sig detta kan man ta ett blodprov för att se om fölisen saknar plasma i sitt blod. Om den inte har tillräckligt kan den få blod av en matchande blodhäst = Rupert!
Som jag skrev ovan har Rupert alltså en ovanlig blodgrupp, och därför 'samlar' man på hans!
Med jämna mellanrum kommer det ut en veterinär, som alla känner väl här på gården, och tar lite blod från Rupert. Han är supersnäll att sticka och får alltid ett äpple efteråt! Varför nu då detta?
Jo, så som jag har förstått det hela har Rupert en ovanlig blodgrupp och hans blod används för att rädda fölisar som inte fått några antikroppar från sin mamma.
Antikropparna får ju fölisen i sig genom råmjölken, men om det uppsptått problem så att fölet inte fått i sig detta kan man ta ett blodprov för att se om fölisen saknar plasma i sitt blod. Om den inte har tillräckligt kan den få blod av en matchande blodhäst = Rupert!
Som jag skrev ovan har Rupert alltså en ovanlig blodgrupp, och därför 'samlar' man på hans!
Maja Rekommenderar!
Ja, det är mitt ansikte (med glasögon) på ett annat ansikte!
Nu ska jag rekommendera något som säkerligen aldrig blivit rekommenderat på någon hästblogg tidigare:
Ett par ridbyxor från Hööks!
När jag var hemma i Sverige över jul hittade jag ett par ridbyxor på Hööks i (det numera väldigt moderna funktionsmatrialet) Softshell. De var svarta och oskodda och väldigt sköna att ha på sig, så jag köpte dem.
Nu är de mina mest använda ribyxor - helt sjukt bra!
Sitter tajt som attan men eftersom det är softshell blir det alldeless lagom mycket stretch, och bäst av allt är att de är helt vattentäta! Förstår ni att ALLA Irländare är så avundssjuka att de nästan dör när de går omkring i regnställ medan jag kan gå i ridbyxor?
Jag har faktiskt till och med spillt en hink vatten i knät, utan att bli det minsta blöt på benen, och byxorna torkade så pass fort att jag inte ens behövde byta dem!
Fodret är mjukt fleece, så de är dessutom varma och goa.
Nu såg jag på Hööks hemsida att de bara har något enstaka par kvar, och att de är helskodda (mina är oskodda?) så jag kan bara hoppas att de eller någon annan gör fler softshell ridbyxor, så himla smart!
Man hade ju då kunnat önska att de görs i lite roliga färger också, nu fanns ju endast svart...
Bild lånad från Hööks
Läsarfråga
Självklart ska jag berätta det!
Det var faktiskt riktigt bra att du frågade, för vi använder Goguen på ett sätt här som jag aldrig sett tidigare.
Bild från google.
Såhär ser en Gogue ut.
(enligt regelboken...)
Det löper alltså en bred läderrem från sadelgjorden mellan hästens framben, en bit upp delas den i två tunna rep som löper upp till ett par ringar som fästs på vardera sida om hästens nacke med hjälp av en bred vadderad läderplatta som läggs ovanpå hästens nacke med en ring i vardera ände. Repen fortsätter sedan genom ringarna, ner genom bettringarna och tillbaka till läderremmen mellan grambenen. Detta är alltså hur den 'är meningen' att sitta på hästen.
Goguens funktion liknar Champonens, då en Chambon ser ungefär likadan ut, men fästs direkt i bettringarna istället för att fortsätta tillbaka till läderremmen mellan frambenen.
Jag är egentligen en person som inte gillar hjälptyglar över huvud taget. Jag och min förra häst hade antagligen fått ganska mycket hjälp av att använda oss av dem istället för att kämpa så hårt på egen hand, men jag litar helt enkelt inte på dem. Jag är en erfaren ryttare med god medvetenhet om utrustningen jag använder när jag rider, men eftersom jag vet hur fel det kan bli om man så bara gör ett missttag med denna typ av hjälptygel så vågade jag helt enkelt inte riskera min hästs sköra psyke.
Den högt och lågt ständigt omdiskuterade Gramanen är fortfarande inget jag skulle välja att sätta på en häst. Jag får helt enkelt inte vad jag är ute efter med en sådan hjälptygel.
Åter till Goguen då!
Goguens fuktion går helt enkelt ut på (liksom Chambonen o Gramanen) att uppmuntra hästen till att söka sig framåt nedåt. Det som är den stora fördelen med alla nämnda hjälptyglar är att när hästen gör detta, så släpper genast 'all påfrestning' från det/de ställen där de påverkar hästen, och hästen får därigenom bekräftat att den gör rätt.
Det jag inte gillar med gramanen är att det enda stället den hjälptygeln påverkar hästen är i munnen (hävande), anledningen till att så många hästar blivit förstörda när en ovan/omedveten hand hållt i tyglarna.
Goguen å andra sidan verkar framförallt på nacken, skulle man slita och dra i tygeln hade såklart även munnen påverkats, men jag själv hade aldrig satt mig eller en häst i en situation där det fanns risk för detta.
Jag skulle säga att goguen är bättre än gramanen alla gånger, men framförallt för den ovana hästan/unghästen som kanske inte förstår vad du vill även om man använder gramanen. Goguen är tydligare och där igenom mildare (obs! som med ALLA hjälptyglar beror det såklart på handen som håller i dem, men i regel är tydligare = mildare, eftersom man behöver mindre styrka ju tydligare man är).
När jag ser bilden på en Gogue ovan lyfter jag dock lite på ögonenbrynen.
Jag skulle tro att man fäster den på ovanvisat sätt när man har en häst som redan går i en bra form, söker sig framåt nedåt, men kanske blir ostadig och går av tygeln ibland. Då finns goguen där som stöd när hästen tar upp huvudet.
Här på gården använder vi goguen på följande sätt(se vita linjen):
Istället för att fästa repen tillbaka i remmen från sadelgjorden, fäster vi dem i ett par tyglar istället. Jag rider alltså med två tyglar, så som bilden på fin-fina Rupert visar. På det viset har jag full kontroll på hur den används, när den används, och när jag inte vill använda den släpper jag helt enkelt tyglarna och hästen är 'helt fri' från goguens inverkan. Det är nog därför jag tycker att det är ok att använda den här hjälptygeln: den belastar inte hästens mun (om man inte sliter och drar, läs ovan), den uppmuntrar snarare än tvingar, den ger precis lagom stöd eftersom man styr stödet med sin hand precis som med en vanlig tygel, och man kan släppa den när man inte vill använda den.
Exempel på när Goguen är super:
När man ska göra något lite mer krävande med sin häst och då vill kunna erbjuda extra stöd och support, men före och efter den specifika övningen behöver man ingen hjälp. Då kan man ha goguen på från början men låta den vara, sedan plockar man upp den när man behöver den, för att sedan släppa den igen när man inte vill ha den längre. Simple!
Hoppas det här svarar på sin fråga Jenny!
Här är en filmsnutt från i september när jag red Rupert med Goguen för första eller andra gången. Det är lite svårt att se pga kvaliten, men i skritten kan man nog se att goguen är på och att sen hänger löst när han jobbar på rätt sätt. Ha nu överseende med att varken jag eller hästen var i speciellt bra form när filmen gjordes, och det är första gången i sitt liv Rupert faktiskt jobbar i form och inte springer med huvudet i skyn ;)
Mineralsnack!
Hoppas att ni kan hänga med i mineralsnacket!
Annars är det bara att fråga!
Jag tycker mineraler är superfascinerande! Foto: Google.com
Igår hade jag och H (Chefens far) ett väldigt långt och intressant samtal om hästar och mineraler!
Här på anläggningen gör de nämligen sitt eget kraftfoder, eller ja, egentligen gör de ju allt hjälv: Strö, hö och alltså även kraftfoder. Detta kraftfoder är av utmärkt kvalité och mixas samman på beställning så att det man ger hästarna är fräscht och nyblandat. Det gillar jag!
Det är nämligen så att huvudingridientsen i fodret är krossad havre, och det är inget annat än fakta att krossad havre härsknar (ung som mjölk) efter 14 dagar, då det innehåller så mycket (nyttiga) oljor mm.
Därför har jag aldrig varit ett fan av att köpa krossad havre färdigt i säck eftersom man allt för ofta inte hinner göra slut på det i tid. I alla fall, åter till detta kraftfoder.
Det är alltså krossad havre, men lite extra melass på för smak och extra energi samt mineraler, allt mixat till en mumsig blandning som hästarna älskar! Det jag och H började prata om igår var vad det egentligen var för mineralblandning.
Det förhåller sig som så att det är en mineralblandning perfekt utformad efter hur gårdens marker ser ut och alltså hur höts, hösilagets, havrens och betets värden ser ut. Till exempel så är området kopparfattigt, så det är extra koppar i mineralmixen.
Koppar! Foto: Google.com
Efter lite allmänt snack, och efter att H förstått att jag har rätt bra koll på alla mineralers värden och betydelse för hästar efter min tre-års-foderkurs på gynmasiet så kom det fram att han var den första på Irland som presenterade att Koppar faktiskt var BRA om inte LIVSVIKTIGT för hästar. För drygt 20 år sedan trodde man nämligen att det var tvärt om farligt för hästarna med koppar och gjorde allt man kunde för att hålla dem borta från det. Nu vet man dock bättre, även om jag själv tycker att man fortfarande lätt glömmer bort denna mineral i hästarnas foderstater.
Tips!
Man upptäcker att hästar har kopparbrist genom att deras päls blir väldigt torr och sliten och i vissa fall kan hästen uppträda 'hängigt'.
Det kan dock bli problem åt andra håller också. Om hästen skulle få i sig för mycket koppar kan den inte tillgodose sig järnet i sin foderstat, och kommer uppvisa symptom på järnbrist även om hästen faktiskt får i sig tillräckligt med järn. I ett sådant fall hjälper det alltså inte att öka på järnintaget, utan minska kopparintaget.
När det kommer till mineraler handlar det om balans. Vårt Svenska ord LAGOM passar in väldigt bra i detta sammanhang. Man är alltid ute efter att hålla mineralintaget på en 'lagomnivå'.
Tips 2!
Samma sak gäller balansgången mellan kalcium och magnesium. Om en häst får i sig för mycket kalcium är det inte skadligt i sig eftersom den helt enkelt kommer kissa ut överskottet, men det kan rubba kroppens upptag av magnesium. Magnesiumbrist kan yttra sig på lite olika sätt, när man häst hade det fick hon väldigt svårt att bygga muskler och var väldigt 'pigg' i huvudet - nästan nervös. Det är ett ganska vanligt beteende vid magnesiumbrist.
Magnesium finns som pulver som man ibland
kan behöva ge sin häst om den inte får i sig
tillräckligt, men håll koll på kalciumnivån innan
ni börjar med diverse tillskott. Foto: google.com.
Annars är det bara att fråga!
Jag tycker mineraler är superfascinerande! Foto: Google.com
Igår hade jag och H (Chefens far) ett väldigt långt och intressant samtal om hästar och mineraler!
Här på anläggningen gör de nämligen sitt eget kraftfoder, eller ja, egentligen gör de ju allt hjälv: Strö, hö och alltså även kraftfoder. Detta kraftfoder är av utmärkt kvalité och mixas samman på beställning så att det man ger hästarna är fräscht och nyblandat. Det gillar jag!
Det är nämligen så att huvudingridientsen i fodret är krossad havre, och det är inget annat än fakta att krossad havre härsknar (ung som mjölk) efter 14 dagar, då det innehåller så mycket (nyttiga) oljor mm.
Därför har jag aldrig varit ett fan av att köpa krossad havre färdigt i säck eftersom man allt för ofta inte hinner göra slut på det i tid. I alla fall, åter till detta kraftfoder.
Det är alltså krossad havre, men lite extra melass på för smak och extra energi samt mineraler, allt mixat till en mumsig blandning som hästarna älskar! Det jag och H började prata om igår var vad det egentligen var för mineralblandning.
Det förhåller sig som så att det är en mineralblandning perfekt utformad efter hur gårdens marker ser ut och alltså hur höts, hösilagets, havrens och betets värden ser ut. Till exempel så är området kopparfattigt, så det är extra koppar i mineralmixen.
Koppar! Foto: Google.com
Efter lite allmänt snack, och efter att H förstått att jag har rätt bra koll på alla mineralers värden och betydelse för hästar efter min tre-års-foderkurs på gynmasiet så kom det fram att han var den första på Irland som presenterade att Koppar faktiskt var BRA om inte LIVSVIKTIGT för hästar. För drygt 20 år sedan trodde man nämligen att det var tvärt om farligt för hästarna med koppar och gjorde allt man kunde för att hålla dem borta från det. Nu vet man dock bättre, även om jag själv tycker att man fortfarande lätt glömmer bort denna mineral i hästarnas foderstater.
Tips!
Man upptäcker att hästar har kopparbrist genom att deras päls blir väldigt torr och sliten och i vissa fall kan hästen uppträda 'hängigt'.
Det kan dock bli problem åt andra håller också. Om hästen skulle få i sig för mycket koppar kan den inte tillgodose sig järnet i sin foderstat, och kommer uppvisa symptom på järnbrist även om hästen faktiskt får i sig tillräckligt med järn. I ett sådant fall hjälper det alltså inte att öka på järnintaget, utan minska kopparintaget.
När det kommer till mineraler handlar det om balans. Vårt Svenska ord LAGOM passar in väldigt bra i detta sammanhang. Man är alltid ute efter att hålla mineralintaget på en 'lagomnivå'.
Tips 2!
Samma sak gäller balansgången mellan kalcium och magnesium. Om en häst får i sig för mycket kalcium är det inte skadligt i sig eftersom den helt enkelt kommer kissa ut överskottet, men det kan rubba kroppens upptag av magnesium. Magnesiumbrist kan yttra sig på lite olika sätt, när man häst hade det fick hon väldigt svårt att bygga muskler och var väldigt 'pigg' i huvudet - nästan nervös. Det är ett ganska vanligt beteende vid magnesiumbrist.
Magnesium finns som pulver som man ibland
kan behöva ge sin häst om den inte får i sig
tillräckligt, men håll koll på kalciumnivån innan
ni börjar med diverse tillskott. Foto: google.com.
Ruperts övningar!
Jag fick för mig att skriva ner vad jag gör med Rupert just nu, för det är verkligen bra övningar att ha till hands när man ska hjälpa sin unghäst att lättare förstå de sidförande hjälperna, eller som i Ruperts fall när han ska lära sig dem för första gången.
När jag började rida Rupert kunde han utan problem (bortsett från höger galoppen) gå i alla gångarter, start och stop. Men mer än så var det inte. Formen var näst intill katastrofal, och han hade aldrig lärt sig att skänklarna kunde betyda mer än "framåt".
Nu är det minsann andra bullar!
För det första ser hans nacke ut såhär idag:
O Chefen har gett oss basic-övningar som gör det superlätt för honom att flytta i sidled. Dessa kommer jag nu presentera nedan!
R U P E R T - Ö V N I N G I
Denna övning går alltså ut på att vi följer fyrkantsspåret i skritt.
När vi kommer till ett hörn så 'genar' vi och styr rakt mot väggen ungefär där kvartslinjen tar vid och när vi når väggen så gör vi halt, hästen behöver inte stå i mer än 30 graders vinkel från väggen. De två-tre sista stegen innan halten trampar jag ner ordentligt i yttre stigbygel och vinklar huvudet lite åt samma håll för att tydligt flytta över min vikt till denna sida. Sedan, direkt ur halten (som endast bör vara en sekund eller två) ställer jag Rupert en knutta utåt och lägger på ytterskänkeln för att be honom flytta i sidled.
Första gången räcker det med att kan korsar en enda gång, viktigt är dock att han korsar över både fram och bak. Nästa gång ber man om två steg i sidled, gånger där på tre osv.
Skulle det hända något, eller om hästen står emot av någon anledning så avslutar man övningen OMGÅENDE och ser till att uppmuntra hästen till att gå framåt igen, man får under inga omständigheter forcera en unghäst (eller någon häst för den delen) att göra något! Aldrig någonsin!
Om hästen gnatar på ordentligt efter den uppkomna incidenten kan man prova igen i nästa hörn, men börja om igen så att ett endaste steg i rätt riktigt duger - och var noga med att berömma hästen så att den förstår att den gör rätt och är duktig!
När hästen förstår sig på denna övning och allt känns enkelt kan man gå vidare:
R U P E R T - Ö V N I N G II
Denna övning känner kanske fler igen, den är ganska klassisk.
Det hela går i alla fall ut på att man nu använder sig av kvartslinjerna, vänder upp på dessa, flytter över vikten till innersidan den här gången och ber hästen flytta ut mot väggen. Inte hela vägen första gången, utan även här bygger man succsesivt på övningen tills man är i mål!
Med Rupert brukar jag göra Övning I ett par gånger, och sedan pausa och göra något annat. Efter en stund upprepar jag nån enstaka gång och går sedan över till Övning II. Med hjälp av dessa övningar lärde han sig flytta sidled utan problem på två dagar! Nu kan jag ställa och böja honom på volter och i hörn utan problem även i trav. Snart ska vi nog prova på Övning II i trav och se vart vi hamnar, haha!
Ja, nu vet ni vad vi tränar på just nu =)
När jag började rida Rupert kunde han utan problem (bortsett från höger galoppen) gå i alla gångarter, start och stop. Men mer än så var det inte. Formen var näst intill katastrofal, och han hade aldrig lärt sig att skänklarna kunde betyda mer än "framåt".
Nu är det minsann andra bullar!
För det första ser hans nacke ut såhär idag:
O Chefen har gett oss basic-övningar som gör det superlätt för honom att flytta i sidled. Dessa kommer jag nu presentera nedan!
R U P E R T - Ö V N I N G I
Denna övning går alltså ut på att vi följer fyrkantsspåret i skritt.
När vi kommer till ett hörn så 'genar' vi och styr rakt mot väggen ungefär där kvartslinjen tar vid och när vi når väggen så gör vi halt, hästen behöver inte stå i mer än 30 graders vinkel från väggen. De två-tre sista stegen innan halten trampar jag ner ordentligt i yttre stigbygel och vinklar huvudet lite åt samma håll för att tydligt flytta över min vikt till denna sida. Sedan, direkt ur halten (som endast bör vara en sekund eller två) ställer jag Rupert en knutta utåt och lägger på ytterskänkeln för att be honom flytta i sidled.
Första gången räcker det med att kan korsar en enda gång, viktigt är dock att han korsar över både fram och bak. Nästa gång ber man om två steg i sidled, gånger där på tre osv.
Skulle det hända något, eller om hästen står emot av någon anledning så avslutar man övningen OMGÅENDE och ser till att uppmuntra hästen till att gå framåt igen, man får under inga omständigheter forcera en unghäst (eller någon häst för den delen) att göra något! Aldrig någonsin!
Om hästen gnatar på ordentligt efter den uppkomna incidenten kan man prova igen i nästa hörn, men börja om igen så att ett endaste steg i rätt riktigt duger - och var noga med att berömma hästen så att den förstår att den gör rätt och är duktig!
När hästen förstår sig på denna övning och allt känns enkelt kan man gå vidare:
R U P E R T - Ö V N I N G II
Denna övning känner kanske fler igen, den är ganska klassisk.
Det hela går i alla fall ut på att man nu använder sig av kvartslinjerna, vänder upp på dessa, flytter över vikten till innersidan den här gången och ber hästen flytta ut mot väggen. Inte hela vägen första gången, utan även här bygger man succsesivt på övningen tills man är i mål!
Med Rupert brukar jag göra Övning I ett par gånger, och sedan pausa och göra något annat. Efter en stund upprepar jag nån enstaka gång och går sedan över till Övning II. Med hjälp av dessa övningar lärde han sig flytta sidled utan problem på två dagar! Nu kan jag ställa och böja honom på volter och i hörn utan problem även i trav. Snart ska vi nog prova på Övning II i trav och se vart vi hamnar, haha!
Ja, nu vet ni vad vi tränar på just nu =)
Progress - Min sits!
Vem hade kunnat tro att jag skulle åka till IRLAND och FÖRBÄTTRA MIN SITS?
Ja, inte jag själv i alla fall...
Irländarna är ju inte erkända stilryttare direkt, och jag måste erkänna att jag sett ett par riktiga skräckexempel under min vistelse här: Krokiga ryggar, ständigt framåtlutande överliv, skump i sadeln, noll balans, långa tyglar, låga händer ja - listan kan göras lång.
Många tränare har gjort sitt bästa för att finslipa på min sits genom åren, men de flesta av dem har varit väldigt försiktiga med att göra för mycket eftersom de inte vill störa min ridkänsla genom att tvinga mig att tänka på hur jag har händerna, blicken mm. Det är både smickrande och lite irriterande. Det jag har fått förklarat för mig är att det är så små korrigeringar som behövts att det inte spelat så stor roll..
Det som har varit mitt problem har vairt min blick.
Jag tittar gärna på hästens öron när jag rider.
Jag är liksom så koncentrerad på hästen att jag måste titta på den för att inte tappa fokus. Jag är dessutom en väldigt följsam ryttare, hamnar aldrig efter i ett språng och blir aldrig hård i handen, baksidan av detta är att jag gärna ger efter för mycket med min hand och förlorar där igenom böjen i arbågen och rider istället med raka armar.
Den tredje korrigering som behövts och som hänger ihop med de två ovanstående är att mina axlar ibland följer med i eftergiften och faller framåt.
Fördelen med detta är som sagt att man blir väldigt följsam, nackdelen att man blir FÖR följsam och tappar hållningen.
Detta var en ganska vanlig syn efter att jag ridit 6 månader utan tränare och utan speglar:
Som ni ser är det egentligen inga stora fel på sitsen, men man vill liksom 'dra tillbaka' ryttaren i sadeln lite och be mig sträcka på mig. Det vill jag i alla fall.
Tipsen jag tidigare fått har vairt:
Men inget av dessa harhållt i längden...
Det enda Chefen här har sagt till mig angående sitsen har varit:
'hands to belly button!'
Det får mig att hålla mina händer där de ska vara, och sedan faller restan bara på plats! Min blick åker upp och axlarna tillbaka och bröstet fram.
Skitbra!
Så nu sitter jag mer såhär:
Denna bilden är dock tagen för en månad sedan, nu är det ännu bättre.
Händerna här är inte super till exempel, men jag blir stadigare hela tiden!
Med detta vill jag väl helt enkelt säga att lösningarna kan finnas där du minst anar det =P
Ja, inte jag själv i alla fall...
Irländarna är ju inte erkända stilryttare direkt, och jag måste erkänna att jag sett ett par riktiga skräckexempel under min vistelse här: Krokiga ryggar, ständigt framåtlutande överliv, skump i sadeln, noll balans, långa tyglar, låga händer ja - listan kan göras lång.
Många tränare har gjort sitt bästa för att finslipa på min sits genom åren, men de flesta av dem har varit väldigt försiktiga med att göra för mycket eftersom de inte vill störa min ridkänsla genom att tvinga mig att tänka på hur jag har händerna, blicken mm. Det är både smickrande och lite irriterande. Det jag har fått förklarat för mig är att det är så små korrigeringar som behövts att det inte spelat så stor roll..
Det som har varit mitt problem har vairt min blick.
Jag tittar gärna på hästens öron när jag rider.
Jag är liksom så koncentrerad på hästen att jag måste titta på den för att inte tappa fokus. Jag är dessutom en väldigt följsam ryttare, hamnar aldrig efter i ett språng och blir aldrig hård i handen, baksidan av detta är att jag gärna ger efter för mycket med min hand och förlorar där igenom böjen i arbågen och rider istället med raka armar.
Den tredje korrigering som behövts och som hänger ihop med de två ovanstående är att mina axlar ibland följer med i eftergiften och faller framåt.
Fördelen med detta är som sagt att man blir väldigt följsam, nackdelen att man blir FÖR följsam och tappar hållningen.
Detta var en ganska vanlig syn efter att jag ridit 6 månader utan tränare och utan speglar:
Som ni ser är det egentligen inga stora fel på sitsen, men man vill liksom 'dra tillbaka' ryttaren i sadeln lite och be mig sträcka på mig. Det vill jag i alla fall.
Tipsen jag tidigare fått har vairt:
- Tänk 'Dolly Parton'
Alltså brösta upp sig helt enkelt, sträcka på sig och bak med axlarna.
- Räkna lampor i taket
För att få mig att titta upp, fungerade ända tills lamporna tog slut..!
- Tänk 'skulderblad-ihop'
Också et bra tips egentligen, man får en bra hållning när man tänker så.
- Snodd vid hästens öron så du blir påmind varje gång du tittat på den
Fungerade också ett tag...
Men inget av dessa harhållt i längden...
Det enda Chefen här har sagt till mig angående sitsen har varit:
'hands to belly button!'
Det får mig att hålla mina händer där de ska vara, och sedan faller restan bara på plats! Min blick åker upp och axlarna tillbaka och bröstet fram.
Skitbra!
Så nu sitter jag mer såhär:
Denna bilden är dock tagen för en månad sedan, nu är det ännu bättre.
Händerna här är inte super till exempel, men jag blir stadigare hela tiden!
Med detta vill jag väl helt enkelt säga att lösningarna kan finnas där du minst anar det =P
Pass me the Honey, Honey!
En av de mest användbara sakerna jag hittills lärt mig här på Irland är vad fantastiskt bra Honung är!
Vanlig hederlig honung alltså..!
En del kanske redan vet att anledningen till varför honung är så bra vid förkylning/halsont/hosta är för att det är kraftigt antiseptisk, alltså bakteriedödande. Jag har dock aldrig tidigare varit med om att man använder det till sår, men det gör man här. Det första man gör när en häst kommer in med en skada eller ett sår är att utvärdera om man behöver en veterinär, om inte så rengörs såret med så lite kemikalier som möjligt (oftast bara varm koksaltlösning) och sedan smetar man på honung. Detta gäller framförallt vid djupare sår.
Första gången jag såg dem göra såhär var vid en sårskada på ett av fölen. Det var ett sår på ett par kvadratcentimeter oc det hade redan börjat infekteras och bildas var. Så såret tvättades, man satte på honungen och det hela lämnades obandagerat. Proceduren upprepades under tre dagar, en gång om dagen, sedan var huden helt återhämtad och såret läkt!
Jag kunde knappt tro det, men det fungerar otroligt bra!
Och jag brukar alltid tycka att ju mer naturligt man kan hålla saker och ting kring hästarna destor bättre, så från och med nu kommer det alltid finnas honung i mitt stallapotek!
Ett hett tips till er alltså,
B U Y H O N E Y!
Vanlig hederlig honung alltså..!
En del kanske redan vet att anledningen till varför honung är så bra vid förkylning/halsont/hosta är för att det är kraftigt antiseptisk, alltså bakteriedödande. Jag har dock aldrig tidigare varit med om att man använder det till sår, men det gör man här. Det första man gör när en häst kommer in med en skada eller ett sår är att utvärdera om man behöver en veterinär, om inte så rengörs såret med så lite kemikalier som möjligt (oftast bara varm koksaltlösning) och sedan smetar man på honung. Detta gäller framförallt vid djupare sår.
Första gången jag såg dem göra såhär var vid en sårskada på ett av fölen. Det var ett sår på ett par kvadratcentimeter oc det hade redan börjat infekteras och bildas var. Så såret tvättades, man satte på honungen och det hela lämnades obandagerat. Proceduren upprepades under tre dagar, en gång om dagen, sedan var huden helt återhämtad och såret läkt!
Jag kunde knappt tro det, men det fungerar otroligt bra!
Och jag brukar alltid tycka att ju mer naturligt man kan hålla saker och ting kring hästarna destor bättre, så från och med nu kommer det alltid finnas honung i mitt stallapotek!
Ett hett tips till er alltså,
B U Y H O N E Y!
Yes to carrots!
Är man hästälskare så
är man automatiskt
morotsälskare!
Jag har hittat en serie med produkter som heter
Yes to carrots!
De är grymma och jag vill verkligen rekommendera dem!
Tittar man på innehållsförteckningen så hittar man bara saker man känner igen:
- Vatten
- Olja från morotsfrön
- Morotsjuice
- Lera från döda havet
- Rosmarin
- Pumpa
- Sesamfrön
- Avocado
- Sötpotatis
- Granatäpple
- Honung
m.m.
Och allt är organiskt/ekologiskt och gör huden mumma-mjuk!
Det finns shampoo, balsam, handkräm, bodylotion och ännu mer grejs.
Ja, jag ville bara tipsa!
Jag vet inte ens om det finns i Sverige, men jag gillar denna serie skarpt och handkrämen har verkligen räddat mina händer från det hårda Irländska klimatet =)
är man automatiskt
morotsälskare!
Jag har hittat en serie med produkter som heter
Yes to carrots!
De är grymma och jag vill verkligen rekommendera dem!
Tittar man på innehållsförteckningen så hittar man bara saker man känner igen:
- Vatten
- Olja från morotsfrön
- Morotsjuice
- Lera från döda havet
- Rosmarin
- Pumpa
- Sesamfrön
- Avocado
- Sötpotatis
- Granatäpple
- Honung
m.m.
Och allt är organiskt/ekologiskt och gör huden mumma-mjuk!
Det finns shampoo, balsam, handkräm, bodylotion och ännu mer grejs.
Ja, jag ville bara tipsa!
Jag vet inte ens om det finns i Sverige, men jag gillar denna serie skarpt och handkrämen har verkligen räddat mina händer från det hårda Irländska klimatet =)
