Värsta dagen hittills...
Det kommer bilder på min shopping i morgon, jag lovar,
just nu måste jag bara få i mig vätska och vila.
Jag blev nedboxad av en Kathas 3-åring Ricky idag. Han stegrade över mig och slog ner frambenen över min axel och arm samt sparkade mig på smalbenet. Det var mer otäckt än något annat, och jag har bara något blåmärka och ömma muskler.
Det blir dock värre... Mycke värre...
När vi löshoppade unghästarna gick min fina Skorpan omkull så illa att jag trodde han bröt nacken. Det var ett så hemskt fall, och han blev så shockad och rädd. Usch...
Jag har kollat honom varja timma efter fallet (han går i ute i en liten flock med andra bäbisar) och han kan inte äta, inte gå ordentligt och skakar hela tiden. Hans kropp och antagligen sinne är fortfarande svårt shockad, han har aldrig gått omkull innan, eller slagit sig så mycket i hela sitt liv så det är inte så konstigt. Jag har försökt mata honom med små äppelbitar men det är knappt att han kan tugga dem.
Efter 4 timmar utan större skillnad ringde jag Chefen o storgrät. Chefen sa att han kollar till honom han också, och att han kommer vara såhär 'sjuk' nu ett tag framöver, men att det inte verkar vara något akut fel på honom. Jag vet att jag kanske överreagerar en del, men det gör ont i hjärtat att se ens bäbis må så dåligt...
10 min efter vårt samtal ringde Chefen upp och sa att vi skulle prova att lägga på honom ett täcke så han inte blir kall, plus ge honom lite smärtstillande för att se hur han mår i morgon bitti.
Han var jätterädd för täcket, men orkade inte göra så mycket motstånd. Vi var tvugna att dela flocken då de ranghöga hästarna trodde att han var en ny häst (såg konstig ut med täcket + att det lånade täcket luktade Rupert) och började terrorisera honom. Inte lätt att vara lite pytt...!
Jag vet inte varför jag tar det här så hårt, men jag gråter floder och verkar inte kunna lugna ner mig. Ska duscha o ta en kopp te och försöka sova...
Åh, vad jag hoppas han mår bättre i morgon.
Världens finaste Skorp ♥
Foto: Katya Ryjoukhina
just nu måste jag bara få i mig vätska och vila.
Jag blev nedboxad av en Kathas 3-åring Ricky idag. Han stegrade över mig och slog ner frambenen över min axel och arm samt sparkade mig på smalbenet. Det var mer otäckt än något annat, och jag har bara något blåmärka och ömma muskler.
Det blir dock värre... Mycke värre...
När vi löshoppade unghästarna gick min fina Skorpan omkull så illa att jag trodde han bröt nacken. Det var ett så hemskt fall, och han blev så shockad och rädd. Usch...
Jag har kollat honom varja timma efter fallet (han går i ute i en liten flock med andra bäbisar) och han kan inte äta, inte gå ordentligt och skakar hela tiden. Hans kropp och antagligen sinne är fortfarande svårt shockad, han har aldrig gått omkull innan, eller slagit sig så mycket i hela sitt liv så det är inte så konstigt. Jag har försökt mata honom med små äppelbitar men det är knappt att han kan tugga dem.
Efter 4 timmar utan större skillnad ringde jag Chefen o storgrät. Chefen sa att han kollar till honom han också, och att han kommer vara såhär 'sjuk' nu ett tag framöver, men att det inte verkar vara något akut fel på honom. Jag vet att jag kanske överreagerar en del, men det gör ont i hjärtat att se ens bäbis må så dåligt...
10 min efter vårt samtal ringde Chefen upp och sa att vi skulle prova att lägga på honom ett täcke så han inte blir kall, plus ge honom lite smärtstillande för att se hur han mår i morgon bitti.
Han var jätterädd för täcket, men orkade inte göra så mycket motstånd. Vi var tvugna att dela flocken då de ranghöga hästarna trodde att han var en ny häst (såg konstig ut med täcket + att det lånade täcket luktade Rupert) och började terrorisera honom. Inte lätt att vara lite pytt...!
Jag vet inte varför jag tar det här så hårt, men jag gråter floder och verkar inte kunna lugna ner mig. Ska duscha o ta en kopp te och försöka sova...
Åh, vad jag hoppas han mår bättre i morgon.
Världens finaste Skorp ♥
Foto: Katya Ryjoukhina
Kommentarer
Karoline
vad jobbigt, stackars lilla skorpan. Hoppas att han blir bättre, förstår att du är ledsen :(
Usch, vilken chock!
Erika
Ingen bra dag... Hoppas att ni båda mår bättre imorgon!
lisa
stackare! Men när man nått botten finns det bara en väg att gå. Och den leder rakt upp!
Trackback