Jöbb jöbb jöbb
Det har varit full rulle nu i några dagar igen, och jag har somat vid 9-10 varje kväll (väldigt olikt mig..).
Igår och i förrgår hade jag något slags häst-mara, och hann med massa hästar! Killy, Rupert, Mandela, Dunmore, Skorpan och Georgia!
Dunmore var den mest spännande att rida!
(ska försöka fixa en bild på honom)
Det är Skorpans storebror (5 år) som Kat vanligtvis rider men Chefen ville se vad som hände om jag satt upp. De har haft väldiga problem med honom då han är extremt nervös och stressar konstant under ryttare (detta pga dåliga erfarenheter under inridning) och de har försökt ända sedan september med att vinna hans förtroende och få honom att varva ner. Han har blivit bättre, men långt ifrån bra. De senaste veckorna har Kat inte galopperat honom alls då hon känt att han flippar ur då och hon förlorar allt arbete de lagt ner innan själva galoppen, så när jag satt upp försökte jag rida lite som hon rider.
Jag fann dock att det inte gjorde så mycket och försökte fundera på vad jag skulle göra här näst. Då kom jag att tänka på alla tränare som alltid säger åt mig att stänga allt annat ute och bara rida på min känsla. Bara göra det som känns rätt för mig. Så, även om jag trodde att han kanske skulle explodera under mig, så fattade jag galopp.
Visst, de tre första galoppsprången var panikartade, men så pratade jag lugnande med honom och visade precis exakt vad det var jag ville att han skulle göra, och så gjorde han det!
Först bara stod jag upp i galoppen och lät honom rulla på, ingen snabb galopp utan lugn och stadig med ganska fri. Sedan satte jag mig ner i sadeln och efter något varv på volten kunde jag verkligen jobba honom med min skänkel fram till handen och han verkade nöjd. Först då bröt vi av till trav och gjorde samma sak där med lite skänkelvikningar och övergångar... Kalasfin!
Det kändes som om jag tog ett steg vidare i min utveckling som ryttarinna under det där ridpasset, och det kändes väldigt bra att jag faktiskt kunde lita på min känsla med ett så tydligt resultat.
Alla andra hästar har också gått bra!
Skorpan har börjat spöka lite dock... Verkar inte helt till freds och inte som vanligt. Något stör honom, och jag ska försöka komma under fund med vad den kommande veckan. Georgia är super, så henne är det nog dags att sitta på snart igen ;)
Igår och i förrgår hade jag något slags häst-mara, och hann med massa hästar! Killy, Rupert, Mandela, Dunmore, Skorpan och Georgia!
Dunmore var den mest spännande att rida!
(ska försöka fixa en bild på honom)
Det är Skorpans storebror (5 år) som Kat vanligtvis rider men Chefen ville se vad som hände om jag satt upp. De har haft väldiga problem med honom då han är extremt nervös och stressar konstant under ryttare (detta pga dåliga erfarenheter under inridning) och de har försökt ända sedan september med att vinna hans förtroende och få honom att varva ner. Han har blivit bättre, men långt ifrån bra. De senaste veckorna har Kat inte galopperat honom alls då hon känt att han flippar ur då och hon förlorar allt arbete de lagt ner innan själva galoppen, så när jag satt upp försökte jag rida lite som hon rider.
Jag fann dock att det inte gjorde så mycket och försökte fundera på vad jag skulle göra här näst. Då kom jag att tänka på alla tränare som alltid säger åt mig att stänga allt annat ute och bara rida på min känsla. Bara göra det som känns rätt för mig. Så, även om jag trodde att han kanske skulle explodera under mig, så fattade jag galopp.
Visst, de tre första galoppsprången var panikartade, men så pratade jag lugnande med honom och visade precis exakt vad det var jag ville att han skulle göra, och så gjorde han det!
Först bara stod jag upp i galoppen och lät honom rulla på, ingen snabb galopp utan lugn och stadig med ganska fri. Sedan satte jag mig ner i sadeln och efter något varv på volten kunde jag verkligen jobba honom med min skänkel fram till handen och han verkade nöjd. Först då bröt vi av till trav och gjorde samma sak där med lite skänkelvikningar och övergångar... Kalasfin!
Det kändes som om jag tog ett steg vidare i min utveckling som ryttarinna under det där ridpasset, och det kändes väldigt bra att jag faktiskt kunde lita på min känsla med ett så tydligt resultat.
Alla andra hästar har också gått bra!
Skorpan har börjat spöka lite dock... Verkar inte helt till freds och inte som vanligt. Något stör honom, och jag ska försöka komma under fund med vad den kommande veckan. Georgia är super, så henne är det nog dags att sitta på snart igen ;)
Kommentarer
Trackback