Emotional
Ligger i soffan och stirrar upp i taket.
Lämnade in uppsatsen idag och var på riktigt gott humör när jag körde hem från stan. Några kilometer hemifrån var jag ungefär en handsbredd från en frontalkrock med en taxi som gjorde en omkörning där hans sikt inte var i närheten av vad en omkörning i den hastigheten kräver. Och där kom jag.
Fy fan. Med staket på sidan fanns det ingen chans för mig att veja utan jag bara ställde mig på bromsen, höll in tutan och blundade. Väntade på världens smäll.
Istället lyckades den jäveln forcera bilen han körde om till en tvärnit lik min, och slank igenom luckan med centimetrar på sin sida. Han stannade inte ens. Och jag grinade och skakade så mycket att jag knappt tog mig hem.
Jag vet verkligen inte vad det är jag gjort för fel, vilket karma-balans jag upprört, men allt går verkligen åt helvete. Sjuk, hjärnskakning, inbrott, inställt badminton, halt häst och nu varit alldeles för nära en olycka som lika gärna hade kunnat döda mig.
Damn! Jag vill verkligen inte slänga ut sådant här på bloggen. Bloggen har jag för att det är kul och för att dokumentera min (och Nellys) utveckling och för att jag har så fina läsare. Men vad gör man i sånna här lägen? Jag vet inte vad det är meningen att jag ska skriva, eller inte skriva, göra eller inte göra.
Det känns som om jag antingen behöver låsa in mig eller åka långt bort.
Nelly ska till veterinären i morgon. Och jag svär, om ödet eller karma eller vem det nu är som sticker nålar i min voodoodocka låter min olycka gå ut över henne, då jävlar smäller det.
Lämnade in uppsatsen idag och var på riktigt gott humör när jag körde hem från stan. Några kilometer hemifrån var jag ungefär en handsbredd från en frontalkrock med en taxi som gjorde en omkörning där hans sikt inte var i närheten av vad en omkörning i den hastigheten kräver. Och där kom jag.
Fy fan. Med staket på sidan fanns det ingen chans för mig att veja utan jag bara ställde mig på bromsen, höll in tutan och blundade. Väntade på världens smäll.
Istället lyckades den jäveln forcera bilen han körde om till en tvärnit lik min, och slank igenom luckan med centimetrar på sin sida. Han stannade inte ens. Och jag grinade och skakade så mycket att jag knappt tog mig hem.
Jag vet verkligen inte vad det är jag gjort för fel, vilket karma-balans jag upprört, men allt går verkligen åt helvete. Sjuk, hjärnskakning, inbrott, inställt badminton, halt häst och nu varit alldeles för nära en olycka som lika gärna hade kunnat döda mig.
Damn! Jag vill verkligen inte slänga ut sådant här på bloggen. Bloggen har jag för att det är kul och för att dokumentera min (och Nellys) utveckling och för att jag har så fina läsare. Men vad gör man i sånna här lägen? Jag vet inte vad det är meningen att jag ska skriva, eller inte skriva, göra eller inte göra.
Det känns som om jag antingen behöver låsa in mig eller åka långt bort.
Nelly ska till veterinären i morgon. Och jag svär, om ödet eller karma eller vem det nu är som sticker nålar i min voodoodocka låter min olycka gå ut över henne, då jävlar smäller det.
Kommentarer
Malin & Keyson
Fy sjutton!! Vilken otur du har! :( Tur att alla klarade sig, vissa borde verkligen inte få ha körkort!! Vet inte hurvida du tror på healing & sånt där, men skickar iväg lite bra energi!
Sanna
Oj! ni hade verkligen änglarna i hälarna i dag!
Maja läs "Angels in my hair" av Lorna Byrne. Så kanske du glömmer voodoodockan.
Stor kram från Irland!
Lisa
Lilsis, jag funderar på hur jag ska kunna röva bort dig från vardagen just nu. Jag misstänker att det börjar bli dags för att planera den där resan...
Trackback
