Saker man gör på nationaldagen
Jag har alltid varit väldigt patriotisk ;P
Nej, det är inte alls så häftigt som det låter, förresten.
Det är bara det att när jag sitter med de sista 10 dagarnas skolarbete och verkligen har svårt att finna glädje och motivation, så slogs jag av tanken att studera utomlands - igen.
Jag drev den här frågan ganska hårt ett tag i våras, men efter att jag insåg att skolan inte tänkte skicka mig för gratis studier i Cambridge blev jag sur och la ner projektet.
Men, efter att jag började leka med tanken igen återgick jag till att kolla in det universitet som jag skulle kunna åka till... Den ligger på precis rätt ställe i England, är en lagom stor stad med lagom långt till flera riktiga storstäder, det är den bästa platsen att utgå ifrån rid-och-tävlings-mässigt, och stallen runt omkring är FINA.
Dessutom hade jag kunnat ansöka om stipendium som hjälp en hel del..!
Naturen är verkligen SJUKT vacker runt staden och stallen, och det finns många gamla fina byggnader vilket tant Maja är väldigt svag för, hehe.
Självklart utreder jag det här med stallplats först, då det är avgörande!
Om det kostar som i Stockholm kommer jag inte kunna åka i vilket fall som helst. Men, om det inte är jättedyrt, och jag får stipendium, plus fullt studielån, plus att jag kanske kan jobba lite i stallet.
DET HADE VARIT AWESOME!
Gud vilken dröm det skulle vara att få plugga utomlands & dessutom ha med hästen!!
Sv: Mår illa av tanken på att jag inte kommer få höra de där fina gnägget om några veckor.. :(
Det vore så häftigt om det blev av ju!! Hoppas det går att ordna :)
Sv: I söndags hände något som tyvärr var avgörande för min & K's tid tillsammans.. Vi red an på en liten stock, han va så förbaskat fin, bjöd & hoppade som den medfödda terränghästen han är, kvar i lyckoruset var jag i ½ sekund efter hindret då han blir "rädd" för något (fanns absolut inget att kolla på) kastar & vänder hem, jag landar på ett ben, de andra låret hamnade med all kraft på en sten, dum som ja va släppte ja inte tygeln & hängde med någon meter, tills han kickade mig i magen..
Jag har aldrig varit så lugn förut, fast de gjorde så ont så jag trodde att jag skulle dö på stället, tog ja de bara lugnt, reste mig upp, tog in honom & sadlade av & ledde ut honom i hagen igen. Jag har gjort allt jag har kunnat för honom, han kommer aldrig kunna lita på mig & jag aldrig på honom. Jag har försökt matcha allt, jag har gett upp många drömmar & många människor i mitt liv. Allt för att det skulle fungera. Det han har varit med om tidigare kan han inte släppa taget om. Jag kan inte fortsätta riskera mitt liv längre, fast jag vill..
Med andra ord, har jag fattat mitt tuffaste, jobbigaste & ledsammaste beslut ever.. Han kommer få somna in inom de närmsta veckorna. Älskade häst <3
Hjärtat & kroppen gör så ont, aldrig kan jag få lyckas eller nå mina drömmar & mål.. Detta är 6e hästen sen 2010 som vi tvingas avliva, nu fixar jag inte mer död! Lägger hästarna åt sidan efter denna process, det finns en gräns på hur mycket smärta man klarar att gå igenom.. :(
Han ska få njuta av bete någon vecka till, så tills dess måste jag fundera ut hur & var allt ska ta slut.. Det är så fruktansvärt att behöva ta ett sånt här beslut :(
