Efter att ha pratat med min syster som tyckte att jag skulle gå fram med försiktighet när det kom till skrittandet av Nelly, och då framförallt det uppsuttna skrittandet, så gick jag igår med bestämda steg och hämtade henne i hagen.
På med träns, reflextäcke, benskydd (PC!) och benreflexer, och hjälm på mig.
Sen satt jag upp.

Nej, jag jag är varken adrenalin junkie eller självmordsbenägen...
Jag är bara väldigt romantisk!

Jag tänkte nämligen såhär:
Min och Nellys tillit, hur stark vår relation till varandra är kommer antagligen vid flera tillfällen under vår karriär på något sätt vara avgörande. Jag anser att jag inte kan kräva att hon ska lita på att jag tar hand om henne, om jag inte först visar att jag litar på att hon tar hand om mig.
Så, jag tog ut henne till uppsittningsblocket, såg henne djupt i ögonen och sa till henne att hon fick vara pigg, hon fick vara busig, men jag ska bannemig få sitta kvar.
Och det fick jag!

Hon små-stegrade några gånger när hon tyckte att jag bromsade för mycket, och sparkade bakut i frustration någon gång, men kvar satt jag!

Det är något av ett nyårslöfte för mig det här året, att inte vara så förbannat försiktig! Dumdristig kommer jag aldrig kunna vara, men att våga ta fler chansningar behöver jag för min personliga utveckling!