Så klokaste läsare♥ & dagens ridpass
Det hjälper verkligen min tankeprocess att få höra era idéer och erfarenheter, och framförallt att höra om hur ni löst det hela.
A hade en idé om att det kanske är något i min sits eller min ridning som är grunden i problemet, och det var faktiskt det första jag försökte utreda. Men, om det skulle var anågot jag gör, så är det i så fall att jag är för försiktigt och inverkar för lite. På senare tid har jag dock blivit tydligare och mer konsekvent med mina hjälper, så det verkar inte vara det heller.
Pratar lite då och då med hennes förra ägare, och hon bara skrattar åt mig när jag säger att Nelly är skogstokig och brallar på fälten (som hon gjorde ganska mycket en period) eftersom Nelly var världens lugnaste, segaste under inridningen ;) Nu menar hon att Nelly är som hon känner igen henne, lite bekväm sådär. Det tyder också på att det inte är något med mig eller min ridning, vilket jag på ett vis tycker är skönt. Å andra sidan har jag väldigt lätt för att ändra och anpassa min ridning, så då hade det antagligen varit lite lättare att lösa problemet om det bara var att ändra mig...
N's förslag var övergångar, och det är det vi tränar på mest! Övergångar mellan gångater gör hon jättebra, men variationen inom gångarten är kanske inte så jättestor. Det tar mig emot lite att 'ta tillbaka', vilket sådan övergångsträning krävt eftersom hon inte är stark nog att bära sig i ens den mista samling just nu...
Erika, min tränare vill också att jag ska bli mer konsekvent - och använda skänklara ordentligt tills den dag hon mer eller mindre plötsligt accepterar dom och jag kan börja använda mig av svagare hjälper igen. Det tycker jag dock inte fungerar alls... Är också lite orolig för att ha en skänkeldöv häst i framtiden, och det vill jag inte riskera... =/
Louise & Alexandra är också inne på att jag ska höja kraven, och det är det rådet jag fått mest. Frågan är bara hur. Det går emot alla mina principer att vara tvungen att rida med sporrar och spö och pusha henne, jag gör allt innan jag gör det... Det har tagit mycket tid och tålamod att bygga upp den tilliten jag och Nelly har nu, jag vill verkligen inte riskera att hon förlorar förtroendet för mig för att jag är för tuff mot henne. Hon är dessutom ingen häst man vill ha emot sig, tror det är svårt att vinna tillbaka hennes tillit om man en gång gjort sig oförtjänt.
Jag är lite lugnare nu, och har kommit till insikten att hon är en ovanligt stor nybilven 5-åring med stora gångarter; hon kommer behöva mer tid än andra. På mitt jobb på Irland fanns det en stor valack som inte 'kunde' galoppera ordentligt förrän han var 6 år, och han gick ändå 1.30 som 7-åring. Kanske kommer vi inte kunna göra allt jag önskat i år eftersom Nelly kanske kommer behöva mer tid, men det är det som är tjusningen med unghästar - tid har man alltid!
DET SOM SKA SKE NU ÄR:
* Nytt kompletteringskraftfoder, och generellt mer kraftfoder. Nu ska hon få ett ganska skarpt, som hon ändå skulle få sen när vi började rida mer fälttävlan.
* Prova olika tränare, se om någon tacklar problemet på ett sätt som känns rätt för oss.
* Jag ska ställa högre krav, be om lite mer, speciellt om jag känner att hon faktiskt kan!
* Jag ska prova att rida med dressyrspö, och se om jag fåt någon reaktion om jag petar till henne, får jag det så känns den metoden bättre än att nöta med sporrar.
Vi åkte till ridhuset och hoppade idag, det var en annan van unghästryttare där samtidigt och jag fick chansen att bolla idéer med henne. Det var hon som tryckte på det här med dressyrspö, och hon tyckte det var värt att prova.
Hon var riktigt imponerad av Nelly, tyckte hon hade vansinnigt bra teknik genom hela språnget, och hon fick sig ett gott skratt när hon såg hur jag fick klamra mig fast för allt vad jag var värd när Nelly tog i några gånger, haha! Sådant är alltid kul att höra =)
Hon trodde absolut att det är något som kommer lösa sig med mer tid, tålamod och rutin, och det gjorde mig faktiskt lite lugnare...
Hon skulle också på pay n jumpen på söndag, så då ses vi igen ;)
Nelly hoppade några helt makalösa språng idag, och jag höll på att flyga av flera gånger..! Aaah, jag trodde vi var förbi det där, haha! Idag när vi hoppade lite större språng fick jag dock lite mer fakta att analysera om vad det är som faktiskt händer. 'Problemet' även här här att hon inte går tillräckligt mycket fram, men också att hon överhoppar sig i kombination med att hon fåt något slags schwung genom kroppen som gör att det känns som om man landra/är påväg nedåt i oääändlighet!
Min enda chans att sitta kvar är om jag hoppar typ XC-style:
Alltså; Hälarna fram och släppa efter på tyglarna.
Men det tar för lång tid för mig att samla ihop tyglarna i tid till nästa hinder, och hela mitt kroppspråk säger det 'bromsa!', vilket jag ju inte alls vill att hon ska göra X)
ÅH! Va svårt det ska vara, haha!
Det här måste vi ju då få hjälp av en tränare med - för jag fattar verkligen inte hur jag ska göra. ALLA hennes språng känns som kombinerade nedhopp..!
Ska prova att antingen dra ut ett hinder eller en stock på ett fält så fort marken tinar för att se om det blir samma där. Ibland fortsätter hon ju jättefint efter hindret och då är det inga problem. Men när hon laddar all energi uppåt så funkar ingenting =O
Hallå! Du har samma problem som mig, jag har med en femåring som har brist på framåtbjudning eller vad man ska säga, iaf när man träna i ridhus, inte så mkt utomhus på bana (svårt nu). Jag tränar för Peter E, och det är absolut förbjudet att sitta och trycka på med skänklarna hela tiden, de ska bara användas när man ska framåt och då ska hästen reagera pang bom på direkten punkt slut! Annars blir det som du säger att det blir helt skänkeldöva(döda). De ska gå framåt för egen maskin och detta börjar man då lämpligtvis med att träna i skritt, går hästen inte fram i skritten så ha ett spö som du klatchar til med på rumpan så den pinnar på, så fort den saktar ner igen och inte traskar på raskt så på den igen, upprepa upprepa! Det är oerhört viktigt att det funkar i skritt till att börja med, funkar det inte där kommer inte det andra heller att fungera. Traven behöver man inte jobba så mkt, eller rättare sagt hoppa över det ibörjan, (jo trava för att värm upp såklart), fatta galopp och se till att den går fram direkt, strunta i form och så för det kommer sen när du fått igång motorn (bakkärran), reagerar den inte på direkten framåt i galopppen så får man piska på, det är inte så hemskt som det låter och det brukar bli så att hästen fattar poängen rätt snabbt och blir lite mer "på tå". Jag tycker det funkar bäst att gå på på bogen här i galoppen, några snabba där liksom. Kan bli att de går emot om man tar bakom sadeln, likadant med dressyrspö det tycker jag att de kan bli lite småirriterade på, men det får man testa sig fram med olika längder och så. Iaf du ska tänka sken typ, full fart framåt en långsida sen skritt (el halt) och det ska inte ta någon lång tid heller, segar den så bromsa mot väggen. Detta är viktig träning för att få igång dem och för att få dem känsliga för hjälperna, man tjänar ingenting att sitta och mesa och vara för snäll, framåt framåt! Sen när det fungerar ja DÅ är det läge att prova samla up lite något steg eller så.
Lycka till =)
Just det, sen tror jag det löser sig mer självmant när man kan susa runt mer i skogen =)(längtar till våren)
//Anna
Svar till Anna
Hej! Tack så mycket för ditt råd!
Det är något ungefär som det du beskriver som jag tänkte prova - men då att peta med dressyrspö istället för att 'piska på'. Det är lite på grund av att hon svarar bättre för spö på rumpan än på bogen, men mest för att jag inte gillar att använda spö. Jag har gjort det någon gång näst hästarna jag suttit på varit riktigt dumma eller rent av farliga = jag använder det bara som en sista utväg för att dra en så tydlig gräns att den inte går att missförstå på något vis. Men som rid-redskap är jag inte bekväm med det. Jag är dödens töntig, och får fruktansvärt dåligt samvete - så det är inget jag vill sitta och mata med...!
Men, tack så hemskt mycket för ditt råd och övningarna ska jag prova på, men med dressyrspö då istället =)
Ja jag menar inte heller piska som piska/pryla hästen, mer klatcha/peta, använda det som ett förtydligande til framåt... och i samband då såklart när man driver på med skänkeln, så att hon fattar att det är egentligen skänkeln man går fram för, de fattar rätt snabbt så efter ett tag behöver man inte peta på, men kan såklart behöva upprepas då och då. Ja det är en smaksak vilket spö man tycker passar/fungerar bäst, jag brukar variera mig :)
//Anna
är inne på annas linje, du varken piskar/pryglar/matar(ev undantag bockande elak ponny(missförstå inte detta heller det finns elaka ponnyer och det finns busiga ponnyer) med ett spö, det gör dem bara stressade eftersom det inte går att koppla till en uppgift. ex. hjälpa till vid skänkelvikning (peta precis innan bakbenet lyfts=mer vinkling="samlingen" kan börja!)
och however, att "ta tillbaka".. tja, hur ber du henne vänta och lyssna? hur tar du tillbaka från en "ökning"? Hur gör du en halt? Hur fungerar kommunikationen om inte grundläggande saker som gas och broms fungerar? Det är ju det all fortsatt ridning bygger på -samma grundprinciper("kan du stanna kan du bromsa" Peter Eriksson) ("Det är noggrannheten i övergångarna som ger hästen dens styrka och balans" Kyra K). (fast undvik att korta skritten på unghäst= tar från framåtbjudningen och är svår att rätta till). Känn aldrig att det spjärnar i handen när du "miskar", det ska komma bakifrån även då. Nöt inte - två steg, fungerar det inte -gör om.
Det är ryttarens ansvar att sätta hästen i balans, men en unghäst balanserar inte runt en timmas ridpass av sig självt -det måste komma stegvis -det är det som är uppbyggnad. Lite samma är det ju när man går över till hoppning, finns ingen kommunikation och samförståelse om vilken takt/tempo som är hästens rätta -går den i undertempo(för lite power) KOMMER den överhoppa sig(eller "springa ifrån hjälperna"), för att det är enda sättet. ett undertempo till ett enkelhinder är till för styrketräna -inte lämpligt för så grön unghäst. En stor häst bör man jobba att få kvickare - åter till övergångar. (en kvickare häst blir dessutom inte som tuggummi=mer motiverad och engagerad till arbetet)
Jag håller även med sista inlägget om en lös-framåttänkande framridning.
//Nina, dipl. ridinstruktör
Jag ska ge övergångarna en chans, men det tar emot lite att bromsa henne när framåtbjudningen är så kass även om det bara är för några steg...
Aja, det kanske fungerar jättebra! Som sagt är jag öppen för nästan alla förslag och är villig att prova det mesta innan jag skrotar en idé.
Jag diskuterade hoppningen med den nyinflyttade tjejen i stallet (även hon väldigt van vid unghästar) och hon tyckte nog att jag ska 'hoppa in' henne på nytt.
Nellisan blev aldrig ordentligt inhoppad över bommar, utan reds bara i terrängen, så det kan nog vara idé att backa lite - i alla fall höjdmässigt.
Hon ska hoppa in sin unghäst nu också, så då är vi två och det tycker hästarna nog är roligare!
Jag ska fortfarande åka på Pay n Jumpen i helgen, men hoppar kanske lägre, och låter allt ta lite längre tid. I alla fall så mycket tid Nelly behöver.
Jag ska reda ut vilka som är MINA krav och vilka som är krav jag uppfattar från min omgivning. Det är ju faktiskt bara mina som är relevanta.
Nej du ska inte bromsa henne, du ska stanna (får inte ta många steg), skritta tio sekunder sen galopp igen :) Tänk inte det som att du ska bromsa, det är ju en lika viktig utbildning att de lyssnar snabbt tillbaka och fullt naturlig träning, du ska ju ha igång "motorn" först innan du saktar av och då är det inga problem att sakta av ju :) Sen fram igen osv... När du får gas och broms att fungera (steg 1) lite mer "explosivt" (på direkten), ja då tycker jag man kan börja rida de "riktiga" övergångarna.
//Anna
Sv: haha försöker göra det för de mesta iaf, blir bäst så ;)
