Det kan vara så att allt blir bättre ju mer rutin och erfarenheter vi får, och ju mer vi kommer in i träningen (Nellisan är ju fortfarande under igångsättning och har en bit kvar till att nå tävlingskondition), men vi har onekligen lite problem.



Det är egentligen många småproblem, där allt kommer tillbaka till framåtbjudningen och att hon inte är framme för skänkeln. Jag har lagt ner ganska mycket tid på att vela fram och tillbaka vad det gäller hennes energi: att den inte skulle räcka till och hur jag skulle kunna matcha en bättre foderstat. MEN, jag blir ständigt påmind om att hon har massor av energi - jag kommer bara inte åt den på rätt sätt.
När vi ska arbeta känns det lite motigt och vi når aldrig en riktigt bra balans...
Antingen går hon inte tillräckligt mycket framåt vilket leder till balansproblem, eller så går det för fort och gången blir för stor och hon får liksom inte plats på ridbanan/ridhuset.
Snabbt blir hon i alla fall 'matt' och jag får rida som ett djur, vilket blir ansträngt och känns inte helt bra. Innan har jag hela tiden trott att hon helt enkelt är en bäbis som blivit mentalt trött av träningen, men sen kan hon fjanta runt hur länge som helst eller busa som en tok i hagen efteråt...? Energin finns alltså där, men den är inte riktigt tillämpningsbar vid ridning/träning, känns det som.

Känslan jag får som ryttare är att hon vill,
men att hon känner sig begränsad.

Tankarna som snurrar runt i huvudet på mig:
* Är det här något som kommer med tiden, med rutin/erfarenhet och så fort hon vuxit i sin kropp bättre? Ska jag sluta försöka pusha henne att jobba på banan och hålla mig till uteritter och åkrar så mycket som möjligt? Innan hon kom till mig var hon ju bara riden ute i naturen, så det här med ridbanor och ridhus är ju fortfarande ganska nytt för henne - kan det ha med saken att göra? Att hon liksom inte riktigt förstår meningen med dom? Skulle det kunna hjälpa att åka till en massa olika ridbanor och ridhus, så att det blir mer spännande, eller får jag bara falsk framåtbjudning i form av spänhet då?

* Är det här bara en 'tröskel' vi behöver komma över? Har vi fastnat lite på ett ställe och det gäller att vara mer istadig än hon? Nellisan är ju ett riktigt sto, så det tjänar ingenting till att bråka med henne eller ställa orimliga krav, men man kanske måsta vara slug och uthållig...? Bara fortsätta tills poletten en dag faller ner?

* Tränare. Vi behöver tränarhjälp med det här. Någon som kan vara mer objektiv än vad jag kan. Därför fick jag världens rush och anmälde mig och Nelly till ett par träningstillfällen hos olika tränare för att kunna få tips från flera håll:
11 februari - Dressyrträning för Tina på Susedalen
27 eller 28 februari - Dressyrträning för Danne på Tiarp
1 mars - Tömkörning för KG på Mickedala
2 mars - Markarbete för KG på Mickedala

Ja.... Vi får se hur det går!