Funderar nu igen...
Problemet, som jag snart analyserat sönder och samman, är ju framåtbjudningen och att hon inte är framme för skänkeln (vilket jag har haft många olika förklaringar och anledningar till), samt hennes motivation till arbete. Jag finner att hon blir väldigt omotiverad av att ridas på banan, samtidigt som hon måste kunna gå på banan om vi ska kunna rida för tränare och hoppa ordentligt. Saken är inte den att hon är i för dålig kondition eller inte har energi till det, hon har bara ingen lust/ingen motivation.
Jag har nu suttit och spånat kring hur jag skulle kunna få henne mer motiverad till arbete, men det är svårt. Nu nästa vecka ska den nya hästen sättas igång efter vila och då har vi äntligen någon att rida ut med, det tror jag hon kan tycka är buskul! Hoppning har hon tyckt varit jätteroligt och motiverande, men nu känns det som om hon inte blir sådär överdrivet sprallig av det längre. Det tror jag beror på att vi hoppar så små hinder... Det är för lätt helt enkelt (jag tror även det är därför hon hoppar bättre på tävling). MEN jag kommer inte vilja börja hoppa högre förrän hon går fram ordentligt - och så vips är vi i en ond cirkel =/
Vi rider ut mer än de flesta,
men nu i det här vädret/kylan har det blivit mycket till samma ställen (fältet/kliva runt i skogen) eftersom det inte går att rida på vägarna. Då känns det som om hon blir lite omotiverad av det efter ett tag också! Först sitter jag då och försöker komma på massor av idéer som hon skulle kunna tycka är kul och foder som skulle kunna få henne lite skarpare.
Men så slås jag av tanken att hon är ju faktiskt en häst! Och hon har ett mycket bättre unghäst-liv än många andra hästar! Tänk bara på de generella unghästarna i Tyskland (eller för all del mång anadra länder också), som kanske inte ens får gå ut i hagen och som bara rids på banan/i ridhuset. FINE att DE blir omotiverade ibland - Nelly har verkligen ingen ursäkt!
Jag ska prova att ge henne mer mat. Även om hennes närigsbehov är tillgodosett ska hon få lite mer krutmat så kanske hon blir lite mer 'lätt-tänd'. Sen blir ju livet lite mer spännande nu när det kommer dras igång med träningar och tävlingar, jag hoppas verkligen att det blir bättre då!
Alternativen jag har att välja på ridmässigt är att antingen släppa efter på kraven och se om det gör allting lite 'lättare' och så så även framåtbjudningen, eller så växlar jag upp och kräver mer. De flesta anser att jag borde ställa högre krav, men jag vet inte riktigt... Kanske får jag prova mig fram lite.
Foto: Lisa Härdne
Jag vill ju bara göra det som är bäst för älskade Nelly,
men hon är så himla smart att jag aldrig vet när hon utnyttjar mig och inte... ;)
Har själv en häst som vissa dagar kan kännas otroligt otaggad och inte alls motiverad till arbete, detta beror oftast helt på mig själv. För ett år sen började jag träna för min nuvarande tränare som sysslar mycket med Feldenkrais. Numera vet jag att oftast, ska inte säga alltid då det kan bero på andra saker, är det jag själv som stör. Jag kanske klämmer henne emellan ljumskarna eller "mördar" henne med sittbenen så hon har inte någon chans att röra sig under mig. Dessa små sakerna kan göra hästen otroligt omotiverad och kännas seg för när man väl ändrar på det blir det en helt annan häst.
Vad jag försöker komma fram till med detta babblet är, och inte för att vara anklagande eller elak, att det kanske är något i din sits eller kropp som stör henne?
kör mkt övergångar! svenskar är skitbra på att nöta i samma tråkiga tempo. så ställ högre krav -men på unghästars sätt. klart hästen behöver utmaningar även om hon är stor -när ska man börja om inte nu? inte fler än 5 steg i varje tempo(eller ett fjärdedels voltvarv eller hur man nu vill sätta upp dt) -och det finns mer än öka och minska -hitta nyanser i alla gångarter. Övergångar och övergångar i skänkelvikningar. bommar -på olika avstånd, ex på volter eller i hörnen. av utmaningar föder motivation -sålänge det inte blir överväldigande -och då rider man ut för att variera. Lycka till!
Nellie har många "problem" och egenheter som påminner mycket om min häst(5år)! Så det är kul att läsa hur du funderar kring allt.
Mitt egensinniga sto har MYCKET energi, men kan ofta koppla bort den när det vankas arbete. Jag har renodlat hjälperna en tid, rider mest rakriktning-övergångar-tempoväxlingar. Ganska korta pass. Hon har blivit mer fram för skänkeln. Men inte helt ok ännu. I banhoppningen fungerar hon jättebra, där har jag ridit framåt och sedan bara rätat upp mig mot hinder och inte rört munnen. Det tycker hon är superkul också!
Men hon kan verkligen koppla bort mig ibland, och skita i skänkeln. Ibland rör hon sig knappt framåt, och ibland exploderar hon i bockserier. Så inget bra förhållande ännu med skänkeln och henne... Tränaren tjatar på och jag MÅSTE bli mer konsekvent i det dagliga arbetet. Tror att det handlar om respekten för skänkeln och inte arbetslusten egentligen. Sen är det väl lite unghästigt också!
Känner igen hennes beteende från en häst jag hade hemma på utbildning som var precis lika dan. Men jag blev så trött på henne tillslut så jag satte åt henne ordentligt och när hon fattade att jag menade allvar så gick hon som en klippa. Som du själv säger är hon inte dum så jag tror helt klart hon driver med dej för hon vet att hon kommer undan då.
Det skadar ju faktiskt inte att du blir mycket tuffare på henne och ser om det funkar, skulle det inte göra det är det ju bara att backa tillbaks till där ni är idag utan att hon tagit någon skada av det :)
på mitt gamla jobb hade vi en unghäst som blev lite träig ibland och inte riktigt svarade för skänkeln och så, så då körde vi två pass ungefär där vi krävde väldigt mycket av henne och efter det har hon varit världens mest underbara häst. saknar henne :)
