Nellisan fortsätter briljera ♥

Idag red vi ännu en träning för Emma, och ännu en gång var det överkurs för Nelly. Verkligen svåra övningar, även för de betydligt mer rutinerade hästarna i gruppen (men betydligt mindre grundgalopp än Nelly the elephant). Men, skam den som ger sig, sa Nelly!
Övning 1
Bestod av hoppning på volt, två vinklade hinder med 3 galoppsprång emellan. Nelly gick jämt och fint på 2 galoppsprång om hon fick gå i lagom/något samlat tempo. Det var alltså jättesvårt för oss att få in ett till, men det gick ett par gånger. Dessutom skulle flera rida denna övning samtidigt = en till faktor att oroa sig för = de andra ryttarna. Nelly travar lika fort som de galopperar, så vi kom ju ikapp alla innan vi ens kommit i närheten av hindren... Det löste vi genom att jag helt enkelt bad om att få hoppa själv, då gick det lite lättare.
Övning 2
Bestod av tre vinklade hinder som skulle hoppas på volt, med 5m/1 galoppsprång emellan. Nelly hade lätt kunnat gå på studs... Men, denna övning var hon jätteduktig och hoppade utan problem även om det var väldigt mycket lättare åt vänster. Vi valde att inte hoppa denna så högt dock, lämnade hindrena på 80cm eller så, den som hoppade högst i vårt grupp red dem på 110, det hade vi aldrig klarat i dagsläget.
Övning 3
Bestod av att hoppa ungefär som ett dog-leg, alltså två hinder i vinkel, 4 normala galoppsprång emellan. Nelly blev lite förbryllad över att äntligen få gå i normal tempo så första gången hade vi svårt att nå fram till ut-hindret, men andra gången hoppade hon jättefint. Tror det var ca 110.

Efteråt snackade vi lite om att det verkligen var överkurs för Nelly, men att hon verkligen inte bangar för något! Min fina kämpe! Jag tog upp att jag blir lite förbryllad av att jag ska rida sådana här ansträngade tillbaka-övningar på en häst som har lite dåligt med framåtbjudning, och så diskuterade vi lite kring det...
Vi redde också ut det här med förra tävlingen. Känsla vs resultat liksom. Så himla typiskt mig, som läser idrottspsykologi, att göra tabben att fokusera på resultatet iställer för prestationen! Lite pinsamt nästan...
Vi kom i alla fall fram till att vi kanske kommer ha några sådana här icke-felfria rundor nu medan vi besfäster vår nya ridstil. Nelly får helt enkelt inte lika mycket tid på sig i sprången att till fullo använda sin teknik eftersom vi rider i ett högre tempo. Då hinner inte benen riktigt med och bommar faller. Innan har hon antagligen vecklat ut bakbenen så väl just eftersom hon tagit sig tid att göra det. Jag tror dock med full säkerhet att Nellys larvigt fina bakben kommer tillbaka senare när vi hoppar högre och återigen spenderar mer tid i luften över hindren.

Slutet gott, allting gott.
God natt!