Den senaste tiden har det hänt konstiga saker med mig inför tävlingar.
Jag tycker både att det är väldigt mystiskt (eftersom det inte hände innan jag började läsa idrottspsykologi), och lite intressant (eftersom jag läser idrottspsykologi).

Psykologiskt är jag näst intill perfekt:
Lugn
Metodisk
Förväntansfull
Bra planering
Väl förberedd
Glad

Fysiskt beter sig min kropp som om jag är på väg till elektriska stolen:
Rysningar
Stickande ledvärk
Illamående
Kan inte sitta still
Kan inte slappna av i musklerna
Kolsyra i hjärtat


JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE VARFÖR.
Först trodde jag ju att det var gammal hederlig nervousitet, men det är ett psykologiskt fenomen där jag uppfyller alla kriterier för att inte vara nervös. Ändå beter sig min kropp som om det är exakt vad jag är. Men i huvudet känner jag mig inte nervös ALLS. Då trodde jag ju en period att det helt enkelt slog slint när jag blev lite för förväntansfull, att jag inte kunde hantera den känslan och att den därför ballade ur på det här viset. MEN, att vara förväntansfull ska någonstans kännas bra, och det här känna verkligen inte bra alls.
Två gånger har jag kräkts. Det har i och för sig varit sex månader isär, men jag har mått så illa att jag kräkts, och så ska det ju inte vara?
Det hela uspelar sig som tur (i oturen?) är bara i bilen, så fort jag kommit fram (och/eller efter jag kräkts) så går det över och allt blir bra igen. Det här betyder att Nellisan aldrig 'råkar ut för mig' när jag mår såhär, för jag mår bra när vi lastar, och bra när vi lastar ur. Där emellan är allt katastorf. Det blir värre om jag inte kör, om jag bara sitter brevid och får älta mina dåliga känslor....

Jag har provat ALLT,
alla övningar vi lärt oss i utbildningen, all visualisering, all meditation, ALLT. Jag mår likadant ändå. Jag är på väg att ge upp eftersom det ändå går över tills dess att jag ska prestera, men det förstör ändå lite av tävlingsdagen - som annars hade kunnat vara BARA rolig!
Just nu tävlar ju jag och Nelly helt utan press, inga krav på prestation eller resultat. Vi ska bara ha roligt och få mer rutin. Då är det så himla tråkigt att det hela tiden ska börja med att jag mår dåligt.

♦

Ja, jag vet inte riktigt vad jag vill få fram av att skriva det här.
Men jag behövde väl ventilera av lite frustration. Jag hoppas verkligen att det här går över ju mer tiden går och ju mer tävlingar vi åker på...


Inför tävlingen i Hermanstorp VAR jag ju nervös inför att hoppa hindrena utan att ha tränat på dem eller hoppat så höga fasta hinder med Nelly någonsin, det var den första tävlingen jag kräktes inför....
Det enda gemensamma med de två tävlingar som det hänt vid är att jag faktiskt åt frukost innan, jag kanske helt enkelt inte kan göra det =S