Har suttit och planerat och analyserat som en tok hela morgonen. Kollat igenom i princip varenda hoppfilm jag har på datorn och skrivit ner punkter att förbättra osv.
Jag snubblade i alla fall över en filmsnutt jag glömt att jag hade. Det är på hästen jag provred innan Nelly. Hästen jag totalt kärade ner mig i och kämpade för. Säljarna var skumma och Chefens varningslampor blinkade hysteriskt. Chefen tyckte att det var en fantastisk hopphäst, men då han inte litade på säljarna försökte han hitta massa fel och jag var så himla arg på honom minns jag... ;)
Efter 8 timmars velande efter provridningen bestömde jag mig för att göra historiens mest omfattande veterinärbesiktning och köra på magkänslan, då jag verkligen gillade den här hästen. Allt var bokat och klart, men morgonen innan besiktningen ringde säljarna upp och sa att de sålt hästen till USA, då det skulle gå snabbare än via min besiktning, plus att köparna gett dom ett bud över mitt. Jag fick aldrig ens chansen att driva det vidare. Han hämtades av de nya ägarna samtidigt som jag fick telefonsamtelet...

SILVER hette han, en 7 årig valack med 'gammeldags' irländsk stam och mycket blod. Aldrig tävlat mer än några jakter, men när ägaren red honom innan mig skuttade han lätt över 1.50. Fantastiska lilla häst, hoppas de tar hand om dig, var du nu än är!
Visst, på ett sätt kommer jag alltid vara tacksam, hade jag köpt honom hade jag inte åkt och kollat på Nelly. Och kanske kommer framtiden visa att Nelly är den rätta för mig på alla sätt och vis.
Men, Silver kommer alltid vara the one that got away...