... så är det inget emot hur det är idag.
Dessutom är jag ledig och kan verkligen lägga ner mig på att älta hur trist och deprimenrande allting är. Inget blir bättre av att det redan var en hel del smågrejer som jag våndats över och som nu känns 1000 gånger större och helt ohanterbara!


Foto: Lisa Härdne

För bara några veckor sedan fick ryttaren i mig en riktig boost och jag kände verkligen hur bra jag hade kunnat bli om jag fick chansen att använda och visa hela min potential. Nu känns den ryttaren som ett blurrigt minne. Helt plötsligt är allting svårt och skrämmande.
Hindren framför mig är inte små möjligheter till att flyga utan något så stort och svårt att jag lika gärna kan ge upp eftersom jag ändå aldrig kommer ta mig över det utan att på något sätt förstöra för hästen.
Unghästarna är inte små ystra glädjepaket som jag lär mig massor av utan oberäkneliga vildar som förr eller senare kommer lyckas slå mig till marken igen.

Jag är helt enkelt osäker.

Det är något helt nytt för mig.
Jag har aldrig varit osäker som ryttare innan, och jag vill inte vara det! Det känns skit helt enkelt, och jag vet inte hur jag ska komma ur den här spiralen..!
Kanske ska jag koncentrera på Dressyren ett tag, om jag överlever söndagens terrängtävling och torsdagens fälttävlan det vill säga.


Nu ska jag nog gå ut och rida Rupert.
Förhoppningsvis kan han få mig på bättre tankar...