Fem år

I måndags, den 7 mars, var det fem år sedan Kenny blev min.
Vi brukade alltid fira denna dagen som hennes födelsedag,
och hon skulle ha blivit 12 år.

Det har nu gått 232 dagar sedan vi sa farväl, och jag saknar henne fortfarande varje dag. Jag minns fortfarande hur det kändes att sitta på henne och krama henne, och hur hon doftade. Den senaste tiden har jag kunnat vara glad och tacksam över tiden vi fick ihop, de flesta dagarna går riktigt bra...

Denna årets viktigaste dag förtjänar ett eget inlägg,
men är två dagar försenat eftersom det helt enkelt fortfarande är jobbigt att titta på bilder och skriva lagom mycket utan att hjärtat börjar blöda igen.


En del tycker att jag torterar mig själv när jag lyssnar på musiken vi brukade rida till och tittar på alla tusentals bilder, men jag känner så himla mycket kärlek när jag gör det, att det är värt att det gör ont.





You gave me wings and made me fly
You touched my hand I could touch the sky
I lost my faith, you gave it back to me
You said no star was out of reach
You stood by me and I stood tall
I had your love I had it all
I'm grateful for each day you gave me
Maybe I don't know that much
But I know this much is true
I was blessed because I was loved by you

You were my strength when I was weak

You were my voice when I couldn't speak
You were my eyes when I couldn't see
You saw the best there was in me
Lifted me up when I couldn't reach
You gave me faith 'coz you believed
I'm everything I am
because you loved me



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0