Det har varit lite röriga dagar som tagit massor av energi.
Nykle har tappat en sko och han har verkligen den sämsta hovkvalité jag någonsin stött på, så hela hoven är söndertrasad. Det ser verkligen inte bra ut, och jag kan bara hoppas på att få tag på hans hovslagare innan helgen!

Nelly har jag inte haft någon bra känsla med alls...
De senaste dagarna har det kommit ganska många för att titta på henne, som vill se min nya häst. Det har mest varit familjemedlemmar, men det räcker för att jag ska få världens prestationsångest. Jag vill liksom visa upp min fina nya häst, försöka få alla att se vad jag ser; hur fantastisk hon är. Men så nu när hon inte får gå ut så mycket i hagen och det blivit så himla varmt så har hon blivit väldigt seg och omotiverad i ridningen, så hon känns som en 20-årig arbetshäst att rida. Det slutar i alla fall med att jag inte har överseende med allt som spelar emot henne och ställer alldeles för höga krav eftersom jag vill visa upp vad hon kan.
Hon finner sig egentligen i det, men jag mår så himla dåligt efteråt och jag skäms så eftersom jag blir besviken.

Usch, det blir bara dumt av alltihopa...

Jag tycker ju så mycket om henne, och jag vet ju egentligen att det är såhär med unghästar; varannan dag är de fantastiska, varannan är allt som bortblåst. Det är så det ÄR, och så det alltid varit. Ändå är som att när jag väl sitter där uppe tror jag att hon ska vara annorlunda eftersom hon är MIN unghäst. Inte världens shysstaste mamma kanske....

Nu har jag i alla fall bestämt att de sista dagarna innan betessläppet ska vi vara så mycket själva som möjligt. Bara mysa och ha det bra tillsammans, inga mer krav nu förän efter semester...!

Syster tog i alla fall några fina bilder: