Det gick helt ok att löshoppa vilddjuren!
Det var första gången de någonsin var inne i ridhuset, och vi tog in dem två-och-två för att:

• Springa omkring som galningar
• Lugna ner sig
• Bli livrädda för en bom men sedan hoppa över den ändå
• Hoppa ett litet hinder (40, kanske 50cm)
• Lugna ner sig igen
• Gå ut

Det var väldigt blandat när det kommer till prestationerna.
En del såg man direkt att det skulle bli en Dressyrare, en del visade fin teknik även över ett så litet hinder och en del var bara hopplösa, haha!
Av alla 12 var Chefen riktigt nöjd med 1, helt ok nöjd med 8 och hade 3 som han sa skulle hålla honom vaken i natt. Det var intressant att höra och märka hur olika alla som såg på tyckte, och vad de söker efter i en häst.
Chefen vill ha en som kan gå trestjärnig fälttävlan, så han ville mest av allt se mod, bra instinkter och klokhet.
Evelyn (som jag jobbar med) ville också ha mod, men mer fart och fläkt, ett stort språng och en stadig/satt modell.
Chefens fru dregglade i princip över alla med lite gång i sig, haha.
Och jag då, vad gillade jag att se? Jo, jag måste faktiskt erkänna att det som fångar mitt intresse är en näpen häst. En häst med vaken blick, spetsade öron och 'harmoniska' former och linjer. Det hittar man kanske inte så lätt när man kollar på 2- och 3-åringar, men en del var helt klart mer iögonfallande än andra. Visst kan jag också bli imponerad när de tar i och överhoppar sig så att man får en skymt av ett par kvicka framben eller naturligt välutvecklad bakbensteknik, men jag fastnar i regel mer för den generella attityden till hindret.

Under och efter varje hästpar kommenterade alla vad de såg och vad de tyckte, och när alla par var klara fick vi välja ut en av hästarna som vi fann mest intressant och argumentera lite för detta. Det tyckte jag var en riktigt kul 'lek' om man får kalla det det.

Chefen tror på Killi's lillasyster, ännu bara 2 år och ser ut som en miniatyr av sin bror. Hon var verkligen en klok häst, kom fram och hälsade och visste precis vart hon skulle och de andra hästarna följde henne mer än gärna. Hon var den enda av hästarna som inte ens tittade på bommen första varvet.
Evelyn valde 'sin' treåring, alltså den hon ska rida in i vår. Det är ett sto med lite kaxig attityd och väldigt satt kropp för sin ålder. Hon visade upp fina framben och överhoppade sig ganska ordentligt, men är som sagt väldigt grov i kroppen.
Chefens fru gillade Kathas treåring bäst. Han hoppade som en kratta, verkar helt hopplös i huvudet (superkorkad verkligen), men har väldigt mjuka svävande gång - så han borde passa Katha.
Jag hade lite svårt att bestämma mig. Jag var också imponerad av Chefens favorit, men ändå tilltalas jag mer av Skorpan. Skorpan var inte speciellt imponerande idag. Lugn och uppförde sig moget i förhållande till de andra, men hoppade nästan för avslappnat. Jag tror dock på honom. Jag ser faktiskt hellre att hästar i den här åldern håller sig i skinnet och hoppar lite flackt än att de stressar upp sig och överhoppar sig som raketer.

Det ska bli riktigt spännande att börja med Skorpan!
Jag ska försöka göra något med honom varje dag, med massa positiv stimuli!