Grubbel
Jag måste verkligen ta lite nya bilder nu!
det har bara varit så himla tråkigt väder i ett par dagar med regn och rusk, och inomhusbilder är aldrig lika kul. Men ni har ju till exemel inte ens fått se hur lilla Georgia ser ut, det måste fixas!
Idag har hästarna presterat väldigt ojämt, men det är väl så det är med bäbisar. Nu när jag inte rider Billy längre (Jenny heter tjejen som hyr honom nu, och hon är som tur är en ruskigt duktig dressyrryttare!) så har jag inte en pålle under 5 år = bäbisar hela bunten!
Finaste Billy!
En del har varit superduktiga, andra bråkiga och en del rent ut sagt vilda. Men det jag reflekterat mest över idag har varit Rupert, så för att bevara mina tankar kring allt nytt vi lär oss just nu får det här inlägget handla om honom:
Idag har jag och Rupert provat dressyrsadlar, närmare bestämt sex stycken, tror ni någon passade? Nej! Rupert är nämligen ganska rund, utan att vara bred, och hans manke är låg men lång = svårt att hitta en dressyrsadel som ligger bra. Hoppsadlar verkar ha mycket lättare för att passa hans rygg. I alla fall så var den som passade bäst såklart den med mest obekvämt säte, så nu är det väl bara att lida pin.
Fortsatte med Giselas övningar med honom, med strålande resultat! Vi hade en hel publik som tittade på oss tillslut och alla var överrens om att han aldrig sett så bra ut som han gjorde idag! Hoppas att det är ännu bättre efter en veckas träning.
Rupert verkar finna sig i övningarna, men jag är faktiskt lite obekväm... Gisela sa att det kanske skulle kännas värre än det var för mig eftersom jag är så himla mjuk i min ridning, men eftersom Rupert blev så 'barskt' inriden så förstår han helt enkelt inte ännu vad jag vill när jag ber så snällt. Därför måste jag bli tydligare och mer konsekvent, och i detta fallet betyder det att jag ibland måste bli lite starkare i mina tygeltag = känns inte riktigt bra. Jag har grubblat på det hela dagen eftersom flera sagt "Jag fattar inte varför du inte provat det här förut?" och jag har liksom inte kunnat komma med något bra svar eftersom jag aldrig skulle komma på tanken att prova på att hårdna i handen...
Men så kom jag att tänka på att det fanns tränare som ville att jag skulle göra på liknande sätt med Kenny, och då var resultatet katastrofalt eftersom Kenny fick panik och bara reste sig.
Det är Kenny som gjort mig till den ryttren jag är idag, och i det paketet ingår det att rida med så lite hand det bara är möjligt.
Med Rupert ska det tydligen inte vara så. Tro nu inte att vi sitter och drar ihop den stackars ponnyhästen med styrka, utan mer att jag måste var supertydlig med vad jag vill och att det ibland innefattar tygeltag som i min värld är mer än vad jag är bekväm med.
Det säger egentligen mer om mig än om tygeltagen.
I alla fall så lovade Gisela att jag tillslut kommer kunna rida honom så som jag vill = med inget i handen mer är ett lätt stöd, men vi är helt enkelt inte där än.
Som tur är lär sig Rupert fantastisk fort, och jag behövde bara vara övertydlig vid ett par enstaka tillfällen idag! Skönt!
det har bara varit så himla tråkigt väder i ett par dagar med regn och rusk, och inomhusbilder är aldrig lika kul. Men ni har ju till exemel inte ens fått se hur lilla Georgia ser ut, det måste fixas!
Idag har hästarna presterat väldigt ojämt, men det är väl så det är med bäbisar. Nu när jag inte rider Billy längre (Jenny heter tjejen som hyr honom nu, och hon är som tur är en ruskigt duktig dressyrryttare!) så har jag inte en pålle under 5 år = bäbisar hela bunten!
Finaste Billy!
En del har varit superduktiga, andra bråkiga och en del rent ut sagt vilda. Men det jag reflekterat mest över idag har varit Rupert, så för att bevara mina tankar kring allt nytt vi lär oss just nu får det här inlägget handla om honom:
Idag har jag och Rupert provat dressyrsadlar, närmare bestämt sex stycken, tror ni någon passade? Nej! Rupert är nämligen ganska rund, utan att vara bred, och hans manke är låg men lång = svårt att hitta en dressyrsadel som ligger bra. Hoppsadlar verkar ha mycket lättare för att passa hans rygg. I alla fall så var den som passade bäst såklart den med mest obekvämt säte, så nu är det väl bara att lida pin.
Fortsatte med Giselas övningar med honom, med strålande resultat! Vi hade en hel publik som tittade på oss tillslut och alla var överrens om att han aldrig sett så bra ut som han gjorde idag! Hoppas att det är ännu bättre efter en veckas träning.
Rupert verkar finna sig i övningarna, men jag är faktiskt lite obekväm... Gisela sa att det kanske skulle kännas värre än det var för mig eftersom jag är så himla mjuk i min ridning, men eftersom Rupert blev så 'barskt' inriden så förstår han helt enkelt inte ännu vad jag vill när jag ber så snällt. Därför måste jag bli tydligare och mer konsekvent, och i detta fallet betyder det att jag ibland måste bli lite starkare i mina tygeltag = känns inte riktigt bra. Jag har grubblat på det hela dagen eftersom flera sagt "Jag fattar inte varför du inte provat det här förut?" och jag har liksom inte kunnat komma med något bra svar eftersom jag aldrig skulle komma på tanken att prova på att hårdna i handen...
Men så kom jag att tänka på att det fanns tränare som ville att jag skulle göra på liknande sätt med Kenny, och då var resultatet katastrofalt eftersom Kenny fick panik och bara reste sig.
Det är Kenny som gjort mig till den ryttren jag är idag, och i det paketet ingår det att rida med så lite hand det bara är möjligt.
Med Rupert ska det tydligen inte vara så. Tro nu inte att vi sitter och drar ihop den stackars ponnyhästen med styrka, utan mer att jag måste var supertydlig med vad jag vill och att det ibland innefattar tygeltag som i min värld är mer än vad jag är bekväm med.
Det säger egentligen mer om mig än om tygeltagen.
I alla fall så lovade Gisela att jag tillslut kommer kunna rida honom så som jag vill = med inget i handen mer är ett lätt stöd, men vi är helt enkelt inte där än.
Som tur är lär sig Rupert fantastisk fort, och jag behövde bara vara övertydlig vid ett par enstaka tillfällen idag! Skönt!
Kommentarer
Anonym
Gulle dig, min skatt!
Jag är i Örebro nu, mysigt de mä
Basa basa
josephine -
Ja dem e galet snygga.. :)
jaa , då har vi lite samma krav ändå :)vill med ha en som är ca 165-173 ungefär som jag kan rida 130-140 med och förhoppningsvis yrsm ! Men det är inte lätt som man har en maxbudget ;)
Så sant så sant, det är nästan bara samma hästar som rullar hela tiden suck Har lite kontakt med en som importerar från irland men han tar hem dem som är nästan väldigt bra för att det är lättast att sälja dem.
Trackback
