Samma dag som jag kom var det full rulle här på gården med ambulanser och oroliga människor. En tjej som jag ännu inte träffat hade fallit av sin häst på terrängbanan så illa att hennes ben stod 90 grader rakt ut från hennes kropp. Senare, på sjukhuset, visade det sig att höften och lårbenet var brutet på fyra stället. Usch..!
Hon kommer inte kunna rida på minst 6 månader, så fram tills dess ska jag ta hand om hennes häst (eftersom han egentligen är Sams häst). Den nya killen heter Billy, är 7-8år och betydligt mer utbildad än mina småpojkar. Men Billy kommer jag få starta några jakter och tävlingar nu under hösten, så får vi se hur det går!
Unghästarna jag har hand om är så unga än så länge att ingen är redo för tävlingsbanorna än, det skulle kanske vara Rupert om någon månad, men jag vill se hur det går för honom på hemmaplan först.

Idag har jag fått lite hjälp av Sam med mina adra två hästar (igår fick jag ju lite Kilimanjaro-direktiv). Det är så skönt att vi har samma tänk! Jag är väldigt bra på att identifiera olika problem eller svårigheter, men har inte riktigt tillräckligt med erfarenhet för att lösa dem, det har Sam. Så jag kommer helt enkelt till honom och ber om tips, och det har hittills fungerat varje gång!
'Ostadigheterna' med Rupert löste vi idag med the gog. Jag ska rida honom med den nu i en vecka eller så för att underlätta för oss båda och för att det blir så mycket enklare för honom då. Han verkade trivas riktigt bra med den. Anledningen till att han inte förstår vad jag menar när jag försöker använda mina skänklar för att flytta honom i sidled är för att han helt enklet inte lärt sig det än, lilleman. Det är det vi ska jobba med allra mest nu. Jag ska kombinera mina vikthjälper med skänklarnas inverkan för att tillslut få honom att förstå att de betyder samma sak. Det är jättebra träning för mig också eftersiom jag verkligen måste renodla mina hjälper för att inte göra honom förvirrad.
Billy ska jag mer få 'på banan' igen. Han kan ju tränas lite mer än de andra, och det vi ska jobba mest med är hans reaktionsförmåga. Jag ska liksom inte behöva banka igenom mina önskade rörelser, utan han måste bli mer allert! I morgon gäller det därför att sporrarna åker på, och att mina benmuskler kommer att dödens dö.
Killi hann jag tyvärr inte med idag, vi hade så grymt mycket att göra här på gården! Men han är ju bara tre år, så det gör honom gott med lite vila. Istället blev det en ordntligt borstning och pussar och mys. Han är en sådan häst som har svårt att behålla hullet nu när det bli lite kallare, så vi försöker jobba förebyggande med massa mat och idag fick han dessutom täcke på.

Jag ska verkligen försöka ta bilder på pojkarna så att ni bättre får se hur de ser ut. Lite snabb-fakta med vad jag än så länge vet om dem kan jag ju tills vidare dela med mig av:

Rupert
4 år, skimmel, valack.
Jag är gaaanska säker på att han är ren connemara, dock 1.55-58 i
mankhöjd. Sent tagen och grunderna sitter inte riktigt än, men han vill göra
rätt för sig och är superkelig i boxen.
Gnäggar alltid när jag går förbi!

Kilimanjaro
3 år, mörkbrun, valack.
Jag har faktiskt inte frågat vem pappan är, men mamma tävlade upp till
tvåstjärning fälttävlan med Sam och de hoppade 1.60 på hemmaplan utan
problem. Han kallas 'Giraffen' eftersom han har lååånga ben och låång hals
och är ca 1.75 i mankhöjd. Inte den bästa exteriören, men även han är nästan
larvigt snäll och godhjärtad. Jag har ännu inte galopperat på honom.

Billy
7-8 år, mörkbrun, valack.
Den hästen jag vet minst om, men han är ungefär lika stor som Killi (1.75),
lite 'snällare' exteriör kanske. Han är lat på banan men ska vara en riktigt
stjärna i terrängen. Han har tävlat 1.10 utan problem,
så det ska bli intressant att se vad han går för!