Jag har två 'egna' hästar att pyssla med varje dag! =)

Jag är jätteglad för dem, även ifall det överraskande nog är två pojkar. Rupert och Kilimanjaro är alltså numera Majas hästar, haha! Båda är ju bebisar, men det ser jag bara som ett plus. Det ska bli så kul att se hur de båda utvecklas tillsammans med mig, och vad vi lyckas uppnå under min tid här!

Rupert red jag på utebanan idag igen.
Helt vill jag bara rida ut honom, galoppera på fälten så att han verkligen tycker att det är roligt att bli riden, men det går hästar på nästan alla fälten här omkring, och Sam är inte jätteglad i idén att släppa iväg någon ensam på en unghäst ut på fälten eller terrängbanan... Men, jag jobbar på det ;)
Ridningen av Rupert gick i alla fall mycket bättre idag än tidigare!
Jag gjorde verkligen allt i min makt för att sitta så still som möjligt, och hålla händerna ganska breda och låga (det är vad unghästarna här är vana vid, så jag tänkte att man ju i alla fall kan börja där). Jag får verkligen jobba som en gnu när jag rider honom, men det är värt det för de stunder då han verkligen slappnar av och bär upp sig själv. Återigen ska det bli riktigt kul att se hur fin han blivit om några veckor eller så, när han orkar bära upp sig längre stunder. Vid ett tillfälle under passet idag gick han verkligen som en gud, jag bara sken som en sol uppe på hans rygg. Men så bytte jag varv och fick börja om från början igen. Vi kommer nog komma i mål tillslut dock, det känns som det!

Jag måste erkänna att jag var liiite nervös inför ridningan av Kilimanjaro idag. Som tur var kom Sam och vi dskuterade lite vad som hade kunnat gått fel igår. Allt blev ju bättre när jag tog av honom gogen (som jag ej satt på) och då såg vi både direkt att den var för kort. Antagligen hade han blivit lite klaustrofobisk eller så...
Därför fixade vi idag så att gogen inte satt fast utan att jag kunde ha den som ett par extra tyglar, och själv kontrollera hur mycket den skulle inverka. Detta fungerade prima!
Först var det dock longering som gällde, och jag har lite problem med att han inte riktigt lyssnar på mig där... Att se Sam longera honom var en fröjd, ett sådant sjukt samspel de har! Sams önskan är att jag och Kilimanjaro ska få samma relation som de. Meningen med att jag ska ha Kilimanjaro som 'min egen' är för att Sam hoppas att han ska kunna bygga ett förtroende för en ny ryttare, lyssna och känna igen mig och känna att jag är 'hans människa'.
Det ser jag fram emot, det låter mysigt!
Jag ska dessutom bli lite mer 'lärd' av Kilimanjaro, lära mig hur man gör med unghästarna här på gården för att sedan agera 'jocket', som Sam så fint uttrycker det, på de kommande unghästarna som vi ska jobba med under vintern. Då ska jag och Katarina även få an varsin två-och-ett-halvt-åring att 'leka med' =)

Sam inspirerade mig mycket idag, han är så klok i sin hästhållning


.
Dagens outfit.
X-dry jacka - Cavallo ridbyxor - Hunterstövar
Chefen beordrade mig att ta på mina fina hunterstövlar när jag skulle ta in hästarna. De tycker att jag är helknäpp som åker flygplan med mina wellis, men inte har dem när jag går i gegga. Jag kan inte låte bli att hålla med lite grann, så jag får nog offra bästa stövlarna nu när vädret är som det ska här på Irland (= spöregnar).