... I close my eyes just to wish that when I open them again, there you'll be.
I feel so unsafe and lost living in this world without you, the fight for you is all I've ever known.
Moving on is not a choice I make, it's just something that's happening all around me, I guess that's what they call the circle of life. I'm already getting tired of comparing everyone I meet with everything that you were, just to find myself dissapointed time after time, and once again having to face the fact that I'll never feel that way again.
The way I felt with you.


Jag har arbetat en del på egen hand de senaste dagarna, vilket betyder att jag har haft tid att tänka. Ungefär 99% av de tankarna handlar om Kenny. Oftast blir jag inte så ledsen längre, oftast bara minns jag, oftast gör det mig glad och tacksam och varm om hjärtat. Även det lika ofta gör lika ont som innan.

Jag har försökt lyfta blicken för andra hästar.
Jag är väldigt säker på att det kommer bli en annan häst. En ny häst. Men jag har ingen aning om hur jag ska göra för att jag ska bli nöjd och tillfreds med mitt kommande val. Vad är det för slags häst jag ska skaffa mig?
Jag vet vad jag vill ha. Jag vill bara ha Kenny.
Men nu är livet så hemskt och orättvist att det inte är något alternativ, så vad är så mitt andrahandsval? Är det en häst som Rupert? En liten finurlig unghäst med viss kapacitet som jag skulle kunna ha som projket, utvecklas med och sedan sälja? Eller vill jag ha en renodlad tävlingshäst? Någon med kapacitet utöver det vanliga som kan ta mig till en helt ny nivå och verkligen satsa på tävlingsbanorna?
Jag vet verkligen inte...
Alla säger att det inte är någon brådska, och självklart är det inte det. Men vissa dagar känns det som om det skulle göra saknaden lite lättare om jag har något att uppehålla mig med.
Det är nog dock så att jag kommer få acceptera att det kommer ta tid. Just nu hittar jag ändå bara fel hos alla hästar jag sitter upp på. Ingen är som hon, så ingen känns bra. Och är mitt hjärta inte tillräckligt mottagligt för att ens ge dessa andra hästar en ärligt chans att visa att man kan vara bra på andra sätt, så är jag antagligen inte redo.

Man kan inte bygga något hållbart på en bräcklig grund, och mitt hjärta är helt enkelt för bräckligt än.


Jag hoppas att jag snart ser ljuset på andra sidan av den här dippen jag har just nu... Min mamma kommer snart o hälsar på, läger här på gården komemr bli aningen lugnare snart och jag har inte haft en ledig dag på snart två veckor. Bara jag får vila upp mig lite så blir nog tillvaron lite ljusare, både i min värld och på bloggen.