Eftersom det ska ridas terrängtävling i morgon så passade jag och Katha på att ta med våra (mina) hästar hästar ut på terrängbanan för att känna lite på dem. Detta med blandat resultat - haha!
Rupert är så söt, och han försöker verkligen hela tiden,
men ibland blir det bara inte rätt:


Det fanns en del sådana hinder som på bilden ovan, som ser ut som bank-hopp men med en stock på som man helt enkelt bara ska hoppa över. Men eftersom vi tränat så mycket bank, och upp/ned-hopp med rupert så förstår han inte riktigt skillnaden och försöker desperat hinna med att mellanlanda uppe på hindret. Jag och de andra som var med oss på terrängbanan höll på att skratta ihjäl oss varje gång han gjorde det. Jag var beredd på ett jätte-hopp eftersom han laddade så, men istället blev det ett men mellanlandning, haha!

Oftast gick det dock betydligt bättre:




Ibland fick han till riktigt fina språng, men hindrena är så låga att man aldrig riktigt får en helt bra feeling. Samtidigt är han bara fyra och knappt riden, så jag vill inte heller hoppa jättemycket högre... Jag ska försöka få till lite löshoppning någon dag. Då borde jag kunna få låta Rupert hoppa lite också =)
Det ska bli spännande att kunna jämföra dessa bilder (och filmer) med hur vi ser ut om några månader - älska teknik!

Jag är dock liiite besviken över det faktum att jag inte får rida Billy. Det är ju faktiskt jag som rider honom varje dag och jag som fått honom så fin på så kort tid... samtidigt hade det ju varit orättvist mot Katha att hon inte fick rida i morgon på grund av halt häst. Det känns ändå lite tråkigt eftersom jag i så fall hade kunnat hoppa lite högre klasser med Billy, eftersom han redan gått enstjärnigt (tror jag?) och hoppar precis allt på terrängbanan utan att blinka - men nu är det Katha som kan kan sitta där och glida med ist...
Ja, lite sur är jag nog, men sådant är livet!
Det är 'samma' tävling igen nästa vecka, och då ska jag rida båda mina pojkar!

♦

Förutom detta så har vi ägnat hela dagen åt att preppa terrängbanan! Den vi ska rida känns lång, 2,5km, men det är kanske inte så farligt. Jag och Katha har varit ute i skogen och klippt träd för att kunna dekorera massa hinder, vi har prytt blomkrukor, samlat ihop massa grejer och rejsat runt med fyrhjulingen som huliganer! Sam sa att vi var som en orkan här på gården, och förstörde allt i vår väg. Fast vi egentligen bara hade sönder en grind* och vagnen till fyrhjulingen, och det hade faktiskt kunnat hända vem som helst....
Och han sa det med glimten i ögat.
Så det blir nog bra med det, haha!!

Önska mig lycka till i morgon!