Idag var jag på ett riktigt bra humör, och eftersom chefen var upptagen på annant håll tog jag mitt öde i mina egna händer och bestämde mig för att prova att rida Rupert barbacka!

Några privatryttare red i paddocken när jag kom och de blev helt chockade när jag kom utan sadel. De frågade om jag var galen? Är inte rupert bara fyra år? Har någon någonsin ridit barbacka på honom förut? Kommer han bocka?

Nej. Jo. Nej. Möjligtvis.

Men det gick hur bra som helst!
Han tyckte att det var konstigt i början, men bockade inte en endaste gång, och gick fint och avslappnat på tygeln hela tiden =)
Vi provade till o med att galoppera lite, och det gick bra, haha!


Söthäst!


När jag kom in igen väntade Chefen och hans fru på mig.
Det var dags för ett samtal sa de.

De har bestämt sig för att inte sälja Rupert.
Inte till mig. Inte till någon.

De har en livslång plan för honom som redan är utlagd och klar, och han är helt enkelt för viktig för systemet eller vad man ska kalla det. De sa också att det egentligen inte spelar någon som helst roll vad jag skulle ge dem för bud eftersom en häst som han är alldeles för ovanlig för att släppa iväg för en summe pengar, hur stor denna summan än skulle kunna vara. Hästar som Rupert, hästar med hjärtan som Rupert är för sällsynta. Det kommer komma många gäster och ridskoleelever hit som kommer förälska sig i honom, för det är en sådan person han är, och han behövs här.
Jag kan ju inte direkt argumentera...

Först var jag riktigt ledsen.
Vi hade kunnat haft så himla kul ihop, Rupert och jag!
Men jag förstår precis vad de menar, och accepterar deras beslut.

Så sökandet fortsätter...