Jag är egentligen inte den 'självhyllande' typen, men idag kan jag inte annat än hålla med min Chef när han sa att det inte är konstigt att mina unghästar tycker så mycket om mig.
De kommer alltid och trängs vid grinden när jag kommer, de gnäggar efter mig i hagen, till och med Skorpan (Dunlicky) lämnar sin flock och traskar glatt fram till mig när än jag kommer. Och de låter mig alltid göra precis vad jag vill med dem!
De blir liksom glada när jag kommer, och jag blir glad av att se dem!

Chefen o jag pratade lite om detta fenomen idag, och vi var ganska överrens om att det var för att jag leker med dem. Jag möter dem liksom på deras nivå - på ett bra sätt. Enligt Chefen är det "tyvärr ganska ovanligt"...

När jag funderade lite på det, så stämmer det faktiskt. Jag leker ganska mycket med mina hästar!
När jag märkte att Kilamonjaro började testa och utmana mig så försökte jag inte mästra honom eller visa att det var jag som bestämde, jag försökte hitta lösningar för att få honom gladare och hitta andra vägar istället för att ge honom anledning att revoltera. Det ledde till att vi nu har ett ganska varierat schema, eftersom han verkar betydligt mer nöjd med det upplägget.
Skorpan går jag in till i lösdriften så fort jag har tid, minst en gång om dagen och bara tar på honom. Låter honom nosa o undersöka, kliar honom i pannan och ser om jag får ta på honom överallt. Vilket jag alltid får =)
Med Rupert var dagens motion ett praktexempel.
Han har vilat tre dagar, så eftersom jag visste att han skulle vara superpigg, och jag inte vill provocera fram några bocksprång så släppte jag honom lös i ridhuset och bara busade med honom i 15 min det första jag gjorde. Han var superbusig och struttade runt där inne som en galning, han hoppade till och med ett hinder som stod framme, haha! Efter busandet ryktade vi länge, och sedan blev det en liten ridtur ute i snön. Det var egetnligen bara en liten skrittrunda, men när amn tänker efter tränade vi: kordination, styrka och tillit. Kordination eftersom det var halt och ibland ojämt underlag, så han var tvungen att tänka vart han satte tassarna, Styrka när han fick pulsa genom snön och Tillit till mig när jag sa att det var ok att gå där det var isigt även om han var osäker eftersom jag såg att det gick att gå där, och Tillit till honom när jag lät honom bestämma.

Rupert busar i Ridhuset idag!

Jag blev riktigt glad när jag kom på det här.
Jag känner mig duktig med unghästarna, som om jag förstår dem och ser deras behov. Det ser jag absolut som en av mina starkaste sidor som ryttare ♥