Shall we begin?
Nu tror jag att det allra mesta är i ordning här på min nya Blogg,
så det kanske ska börja skrivas lite inlägg.
Det gär blir ju faktiskt det första officiella inlägget, dem tidigare är ju till för flikarna här ovan.
Idag är jag i alla fall ensam för första gången sedan Kenny lämnade mig.
Mamma och Papap har åkte hem till Örebro, och jag ska också åka dit när min sista jobbvecka är
avklarad. Just nu befinner jag mig alltså fortfarande i Halmstad där jag bott de senaste 4 åren.
det känns dock inte riktigt bra att bo här ensam utan Kenny, och därför flyttar jag hem till mor och
far en period...
Men jag ska som sagt jobba färdigt på mitt sommarjobb först.
Kassan på Hemköp i Haverdal är det som gäller.
Jag ska passa på den här vecka att försöka hinna med några typiska Hallands-grejer innan jag åker.
Träffa vännerna som bor här nere, vara mycket nere vid havet och kanske ta en resa till Ullared.
så det kanske ska börja skrivas lite inlägg.
Det gär blir ju faktiskt det första officiella inlägget, dem tidigare är ju till för flikarna här ovan.
Idag är jag i alla fall ensam för första gången sedan Kenny lämnade mig.
Mamma och Papap har åkte hem till Örebro, och jag ska också åka dit när min sista jobbvecka är
avklarad. Just nu befinner jag mig alltså fortfarande i Halmstad där jag bott de senaste 4 åren.
det känns dock inte riktigt bra att bo här ensam utan Kenny, och därför flyttar jag hem till mor och
far en period...
Men jag ska som sagt jobba färdigt på mitt sommarjobb först.
Kassan på Hemköp i Haverdal är det som gäller.
Jag ska passa på den här vecka att försöka hinna med några typiska Hallands-grejer innan jag åker.
Träffa vännerna som bor här nere, vara mycket nere vid havet och kanske ta en resa till Ullared.
Till Ullared åker jag med skräckblandad förtjusning.
Jag brukar aldrig köpa speciallet mycket där, mer än nagellack, eyeliner och hästgodis.
Jag tycker att det är jobbigt, trångt, stressigt och ångestladdat där inne.
Men, på något sätt, kan jag tycka att det är lite fascinerande att åka dit.
Det är väl Socialpsykologen inom mig som finner det intressant att studera människorna där inne.
I vissa fall beter dem sig som vilddjur:
Armbåga sig fram,
drar och sliter i saker,
morrar och grymt på varandra,
kör in sin vagn i ryggen på en oskyldig förbipasserande (ja, jag har varit med om det!),
går över lik för att nå kön som går 6% snabbare än den bredvid osv.
I andra fall handlar det om sjuuuuk planering:
Jag har till exempel sett en dam som gick med kundvagnen och delade ut order (beställningar) till
FYRA män som sprang runt omkring och hämtade det hon bad dem om.
Ja, samtidigrt som jag lätt får panik där inne, är det vilsamt att bli sådär objektiv på något vis...
Kommentarer
Trackback
