Skorpan mår bra!
Eller ja, bättre i alla fall!

I morse när jag kom ut stod han fortfarande o hängde i ett hörn, och jag tror inte han legat ner på hela natten. Han kom inte heller för att möta mig när han åsg mig komma, det såg ut som om han ville, men han kom liksom inte för sig att göra det. Väl framme fick han några små äppelbitar som han gladeligen åt upp och jag kände igenom hela honom efter värme, svullnad och ömmande områden. Han reagerade inte någonstans, men när han sedan följde efter mig till grinden gick han fortfarande lite på tvären.
Under dagen blev det bättre och bättre, och även om han är lite krokig fortfarande så äter han, dricker och går omkring en del! Halleluja!

Jag red Nelly efter jobbet idag också, två dagar sedan senaste ridturen.
Hon var kalasduktig! Hade på goguen då han varit ojämn i formen de senaste ridturerna, gått lite upp och ner och verkar inte riktigt veta vart hon ska göra av sig. Men jag behövde aldrig använda den för hon var så fin så! Vi galopperade tre stora volter i båda varven och inte ett enda galoppombyte! Finaste tjejen!

Nu på kvällen försökte jag ta lite bilder på min shopping också, men efter ett par bilder dog min kamera av någon mystisk anledning... Fick i alla fall med det viktigaste:

De två ridtröjorna till höger, den vita vet jag inte riktigt vad jag ska ha till ;)



Fin långklänning med massa tyglager i kjolen.
Liiite pyjamas-varning kanske, men till rätt tillställning är den riktigt vacker..!



Kort klänning med lite lätt ballongkjol i jeanstyg




Fastnade för den här direkt!
Supertunn, men oj så fin på!



Enda bilden jag hann med på skorna, visar de fyra remmarna som går över vristen, sedan är det remmar över foten också...



Lilla söta necessären!

Det kommer bilder på min shopping i morgon, jag lovar,
just nu måste jag bara få i mig vätska och vila.

Jag blev nedboxad av en Kathas 3-åring Ricky idag. Han stegrade över mig och slog ner frambenen över min axel och arm samt sparkade mig på smalbenet. Det var mer otäckt än något annat, och jag har bara något blåmärka och ömma muskler.

Det blir dock värre... Mycke värre...
När vi löshoppade unghästarna gick min fina Skorpan omkull så illa att jag trodde han bröt nacken. Det var ett så hemskt fall, och han blev så shockad och rädd. Usch...
Jag har kollat honom varja timma efter fallet (han går i ute i en liten flock med andra bäbisar) och han kan inte äta, inte gå ordentligt och skakar hela tiden. Hans kropp och antagligen sinne är fortfarande svårt shockad, han har aldrig gått omkull innan, eller slagit sig så mycket i hela sitt liv så det är inte så konstigt. Jag har försökt mata honom med små äppelbitar men det är knappt att han kan tugga dem.
Efter 4 timmar utan större skillnad ringde jag Chefen o storgrät. Chefen sa att han kollar till honom han också, och att han kommer vara såhär 'sjuk' nu ett tag framöver, men att det inte verkar vara något akut fel på honom. Jag vet att jag kanske överreagerar en del, men det gör ont i hjärtat att se ens bäbis må så dåligt...
10 min efter vårt samtal ringde Chefen upp och sa att vi skulle prova att lägga på honom ett täcke så han inte blir kall, plus ge honom lite smärtstillande för att se hur han mår i morgon bitti.
Han var jätterädd för täcket, men orkade inte göra så mycket motstånd. Vi var tvugna att dela flocken då de ranghöga hästarna trodde att han var en ny häst (såg konstig ut med täcket + att det lånade täcket luktade Rupert) och började terrorisera honom. Inte lätt att vara lite pytt...!
Jag vet inte varför jag tar det här så hårt, men jag gråter floder och verkar inte kunna lugna ner mig. Ska duscha o ta en kopp te och försöka sova...

Åh, vad jag hoppas han mår bättre i morgon.

Världens finaste Skorp ♥
Foto: Katya Ryjoukhina

Idag har jag varit i Newbridge med Chefens nanny Sanna (som också är från Sverige). Det var en kanondag, och med ömmande fötter sitter jag nu här nydushad med en kopp te och senaste Cosmopolitan!

Jag shoppade dock loss helt galet, köpte inte mindre än

• 3 urläckra klänningar
• Ridstrumpor
• En frän stickad tröja
• 2 stickade ridtröjor
• Underkläder
• En classy necessär
• Supersnygga klackar med remmar o diamonds
• Armband
• Smink

= Lyckad shoppingdag ;)


Vi gick såklart till bäta Cupcake-cafét också!

You're crazy, but I like it







Efter några minuters busande blev Nelly lite över-busig och bestämde sig för att hoppa ut. Ut ur hagen, över grinden flög hon och medan jag sprang efter henne galopperade hon upp till stallet och in i sin egen box. Smart häst det där.
Men åter till shocken då:
HON HOPPADE GRINDEN!
Det är alltså en 1.30 hög järngrind som jag inte förstår hur hon kunde få för sig att hoppa över! Den första sekunden efteråt kunde jag bara tänka: Jesus vilket scoop hon har! Vilket språng!
Sen fick jag panik över att hon var lös och tillslut lättad över att hon är så smart att hon hittar sin egen box.

Min fina Loca ♥

Det har varit full rulle nu i några dagar igen, och jag har somat vid 9-10 varje kväll (väldigt olikt mig..).
Igår och i förrgår hade jag något slags häst-mara, och hann med massa hästar! Killy, Rupert, Mandela, Dunmore, Skorpan och Georgia!


Dunmore var den mest spännande att rida!
(ska försöka fixa en bild på honom)
Det är Skorpans storebror (5 år) som Kat vanligtvis rider men Chefen ville se vad som hände om jag satt upp. De har haft väldiga problem med honom då han är extremt nervös och stressar konstant under ryttare (detta pga dåliga erfarenheter under inridning) och de har försökt ända sedan september med att vinna hans förtroende och få honom att varva ner. Han har blivit bättre, men långt ifrån bra. De senaste veckorna har Kat inte galopperat honom alls då hon känt att han flippar ur då och hon förlorar allt arbete de lagt ner innan själva galoppen, så när jag satt upp försökte jag rida lite som hon rider.
Jag fann dock att det inte gjorde så mycket och försökte fundera på vad jag skulle göra här näst. Då kom jag att tänka på alla tränare som alltid säger åt mig att stänga allt annat ute och bara rida på min känsla. Bara göra det som känns rätt för mig. Så, även om jag trodde att han kanske skulle explodera under mig, så fattade jag galopp.
Visst, de tre första galoppsprången var panikartade, men så pratade jag lugnande med honom och visade precis exakt vad det var jag ville att han skulle göra, och så gjorde han det!
Först bara stod jag upp i galoppen och lät honom rulla på, ingen snabb galopp utan lugn och stadig med ganska fri. Sedan satte jag mig ner i sadeln och efter något varv på volten kunde jag verkligen jobba honom med min skänkel fram till handen och han verkade nöjd. Först då bröt vi av till trav och gjorde samma sak där med lite skänkelvikningar och övergångar... Kalasfin!

Det kändes som om jag tog ett steg vidare i min utveckling som ryttarinna under det där ridpasset, och det kändes väldigt bra att jag faktiskt kunde lita på min känsla med ett så tydligt resultat.



Alla andra hästar har också gått bra!
Skorpan har börjat spöka lite dock... Verkar inte helt till freds och inte som vanligt. Något stör honom, och jag ska försöka komma under fund med vad den kommande veckan. Georgia är super, så henne är det nog dags att sitta på snart igen ;)

Åååh vad han är bra min Rupert!
Jag är helt hög på extas efter dagens hoppning!

Chefen skulle ha hoppträning med Katha och jättehästen (nästan 1.80) som hon rider, och tyckte att jag och Rupert kunde hoppa lite också då han verkar vara på topp nu.
Detta var tredje gången på raken som vi hoppar och han känns som en GUD!
Vi hoppade några linjer och avlutade med en bana där alla hindrena låg på 1,10, och han hoppade verkligen suveränt! Jag la honom perfekt på alla hinder och han bara flög över..!
Det känns som om både han och jag fokuserar bättre när det är en bana vi ska hoppa, och framförallt som nu när vi börjat höja upp lite. Chefen var helnöjd och menade att Rupert bara blir bättre och bättre för varje gång. Jäklar vilket språng han har, sa han, och jag kan bara hålla med!

Enda negativa som jag kan känna är att jag blir lite snabb med överlivet ibland, det är liksom en grej min kropp har fått för sig när oxrarna blir bredare och då Rupert är så pass liten... Men chefen sa att det antagligen känns lustigare än vad det ser ut, och så länge Rupe är nöjd så behöver jag inte ändra. Det kan jag ju hålla med i..!

Nu är lunchen snart slut, ut till jobbet igen!

Red ut med Katha efter jobbet.
Vi var ute i 1½ timme och hann med att ta en del kort. Detta är favorit bilden!
Nelly var så himla duktig och fin hela tiden, stod till och med still när jag fotade Katha (hon stampade med frambenen, men stod still!). Finaste skruttan!
Igår när jag red lite markarbete inså jag att jag nog måste fortsätta göra det lite oftare ändå, hon glömmer bort så lätt ;) Nej men vänstergaloppen är fortfarande så svag att jag kommer behöva underhålla det arbete jag redan lagt ner på den. Nelly tycker mest att det är jobbigt o besvärligt, hon föredrar dagar som denna när hon får galoppera på fälten bredvid bästisen Natal =)

Såhär kan man larva sig ibland när man har en så kool häst som jag ;)

Jag tänkte att jag kanske ska berätta lite mer om gårdagen, som var så lyckad!

Först ut var Kilamonjaro med sin Dressyr.

På framridningen
Han kändes jättefin lillkillen! Jag kommer inte helt överrens med hans nya dressyrsadel (Wintec med massa stöd så man sitter som fastklistrad, jag är ju van vid hoppsadlar där man 'är sitt eget stöd' och har lite mer frihet, så jag känner mig passiv i denna sadel) men det gick ganska bra ändå!
Detta var hans andra dressyrtävling med galopp i programet, och första utomhus. Det vi hade svårast för var att banan kändes så himla liten, 20x40 utan väggar som stöd är bara för svårt med en 1.75 hög 4-åring med mastodont-gång! I galoppen halkade han dessutom vilket gjorde honom så upprörd att han inte lugnade ner sig förrän vi var klara... Men det gör inte så mycket, domaren var en sådan domare som gillar de stora långlinjerade hästarna med mycke gång, så han fick riktigt höga poäng ändå = 68,någonting%
Vi var bara tre som red utom tävlan på unghästar, men vi hade en egen prisutdelning ändå. Väldigt generöst av arrangörerna tycker jag, och Killy vann!


Sen var det dags för Rupert

Hehe, efter prisutdelning
Jag tyckte att Rupert skötta sig mycket bra i sin dressyr, men som jag nämnde tidigare var domaren en sådan som gillar de stora dressyrhästarna och alltså inte de små hopphästarna som egetnligen är bättre. Dessutom gjorde jag tydligen fel när det kommer till att "Give and retake the rein", för då låter jag bara hästen stretcha och bli låg i formen men tydligen ska man ha löst hängande tyglar för att visa att hästen kan bära upp sig själv. Så där fick jag 4:or eftersom jag hade kontakt med hästens mun hela tiden, något jag inte ångrar eftersom jag på en 5-åring som Rupert hellre ser at han följer min hand och söker stödet än håller sin 'huvudposition' utan stöd. Himla dum grej att ha med tycker jag, men det är väl för att jag inte är någon dressyr-ryttare.
Han fick en del 8:or i alla fall, så det var ju kul..!
Vi hamnade som sagt 4:a av kanske 12 ryttare, så det får vi vara nöjda med!

Hoppningen var dökul!
Den här tävlingen motsvarar en lokal tävling i Sverige, så klasserna för dagen var 80, 90 och 1,00. De två första klasserna hade vunnits av ryttare från min klubb (Annaharvey Riding club), och vi hade ganska goda chanser med mig och Kat i sista klassen. Kat red dessutom en ganska rutinerad häst så alla höll tummarna. Banan var ganska lång, 11 hinder var av två kombinationer och de flesta gick runt på ca 75 sek. Det var grymt vindigt och hade regnat hela natten, så jag var lite nervig då hovslagaren glömt Ruperts broddhål och jag hoppade utan. Vanligtvis hade jag inte broddat för en 1,00-klass öht, men Rupert är så liten att det känns som när man hoppade 1,20 med Kenny..! I alla fall var det många som stoppade på de färgglada hindrena och många hade 4 fel, så till omhoppning var vi bara fyra. Jag såg hur regnmolnen började komma och blev riktigt glad när jag fick höra att jag skulle starta först, det är ju inte så sannolikt att man vinner om man startar först, men jag kommer i alla fall inte behöva vara rädd för att sladda i svängarna. Jag hade något av en plan, men så rev vi första hindret! Han var liksom inte riktigt med på noterna, efter det skärpte jag mig och hoppade runt den 6 hinder långa omhoppningen på dagens snabbaste tid! Inga av de andra var felfria, så vi vann!
I första klassen hade vinnaren 0 fel och tid 49 sek.
I andra klassen hade vinnaren 0 fel och 45 sek.
I sista klassen hade jag 4 fel och 43 sek.
Go Rupert!
Och då red pressade jag honom inte ens utan bara bad om lite större galoppsprång och valde rätt vägar! Han är världens bästa lilla 5-åring den där Rupert ♥
Alla var så imponerade, och ingen kunde tro att Rupert egentligen skulle gå i 'Green horse'-klasser (unghästklasser). De tyckte att han var så fin och duktig, och jag kan bara hålla med!

En annan lite rolig sak hände när jag kom ut från omhoppningen. Det en av de andra omhoppningsekipagen hade sin tränare med sig, en kille som red för försvaret (de är ganska respekterade tävlingsryttare här), han sittade på mig och sa "This is not reaaly your scene is it?". Han menade att jag såg ut som om jag hörde hemma vid betydligt större evenemang och frågade vad jag egentligen tävlade för klasser. För mig var det väldigt skönt att höra då jag nästan fått lite höjdskräck av att bara hoppa unghästar och unghästklasser. Med Kenny kunde jag ju hoppa 1.40 hemma utan problem, men här tycker jag att 1,00m med Rupert är spännande... Det beror ju såklart på hästen, men ändå. Deet var andra gången den här veckan som hoppryttaren i min fått ego-boost, och det känns såklart både välbehövligt och bra =)

Kenny, 1.20 i Falkenberg.
Hoppa kunde hon, finaste skruttan...!

Idag insåg jag hur lite tid jag har kvar här på Irland.
Jag åker hem om en månad...

Den första tanken som slåt mig då är att det ska bli så skönt att komma hem, skönt att träffa alla nära och kära och spännande att komma tillbaka till vardagen.
Nästa tanke som slår mig är att jag måste lämna Rupert.


För min egen del är det fruktansvärt.
Jag älskar honom verkligen, han har varit mitt störta stöd i sorgen efter Kenny, han har tröstat på ett sätt ingen annan kunnat eller kan. Vi är ett team.
Så ja, jag är orolig för mitt eget hjärta och min egen styrka som kommer sättar på prov vid det här avskedet, men jag är också orolig för Rupe...
De har provat att sätta in honom i ridkolan då och då för att vänja honom av vid att bara ha mig som sin ryttare, och det har inte gått så bra som jag hoppats. Han är lite för ung och lite för känslig än, och då jag vet hur mycket han skulle kunna uppnå om han fick ha en och endast en ryttare så känns det ännu lite jobbigare. Jag vet och har accepterat att jag inte får köpa honom, och på ett sätt känns det tryggt att han alltid kommer finnas här på gården. Men allra helst vill jag ha honom hos mig.
Han visar så väl att han tycker om mig.
Han är så gosig och gnäggar alltid efter mig, hur ska han kunna förstå varför jag lämnar honom? Att jag inte gör det för att jag vill utan för att det är så livet är?


När jag åker här ifrån,

Vem ska ta hand om och stötta Kilamonjaro?

Vem ska klappa på och berätta för Georgia va duktig hon är?

Vem ska busa med och klia Skorpan bakom öronen?

Vem ska älska Rupert?
♥

Nu blev det jobbigt....

Kilamonjaro vann sin Dressyr!
Rupert kom 4:a i sin Dressyr!
Rupert vann sin Hoppning!

Mina hästar är bääääst!!!

De som bestämmer om sådant här har ÄNTLIGEN beslutat att mitt lag kom 2:a under kvaltävlingen i Ross House, så den 11:e juni bär det iväg till en stor häst-festival där vi ska ge allt för att ta oss till Dublin Horse Show!!!
OM vi lyckas, så får jag helt enkelt flyga över hit i augusti för att rida där!

Så himla kul!!!


Nu ska jag snart gå o lägga mig för att ladda inför morgondagens tävlingar!
Kilamonjaro ska göra sitt svåraste Dressyrtest hittills, på gräs utan brodd (kan sluta hur som helst...), Rupert ska både Dressyra och Hoppa, så jag hoppas att han kan hålla koncentrationen uppe för båda.
Planen var dessutom att hoppa Clear Round med Nelly,
men det verkar lite struligt, så vi får se vad jag gör...!
Iiih!

Igår var jag och Englands Drottning i Dublin:

Tullamores tågstation.
Det är något med blonda lockar, under dagen fick jag sammanlagt 10 bil-tut, 5 komplimanger (var av en från en polis) och ett "Wow". Ja, egoboost så det räckte och blev över i alla fall, haha!


Framme i Dublin, det var lååångt från trågstationen till själva centrum!


Låååångt, som sagt...


Framme vid stora shoppinggatan!
Där jag spenderade 6h i icke-ingådda skor...


Mmmm...
Fikan på Debenhams var prefekt!


Svanar
Kändes väldigt somrigt att de var där!


Poliser i mängder!
Eftersom Drotningen var på besök var det poliser precis överallt! Alla röda ringar visar hur tätt de står, 2 eller 3 per cirkel. När man bytte gata var man tvungen att visa sin väska och så... Det körde omkring massor av polisbilar, polismotorcyklar o vanliga cyklar också. De körde till och med omkring i små båtar på vattnet!

Internet har varit nere i 36 h, och det har varit så mycket jobbigare än det borde!

Det första som missats är i alla fall att jag tränade Rupert och Kilamonjaro för Chefen i onsdags! Hoppning på gräs, med de fina hindrena från **-fälttävlan! Vi hoppade samma bana, men lägre höjd.
Först ut var Rupert, och jag var faktiskt liiite nervös...
Jag har inte ridit honom pöå sådär länge igen, och han har inte alls gått bra för ridskole-eleverna, så jag var rädd att det skulle vara som att sitta upp för ett helvår sedan. Men det var det verkligen inte, vilken stjärna han är!
Kändes super under uppvärmningen även om vi hade lite problem när vi hoppade fram.
(Chefen hade lagt upp det så att vi hoppade fram på utebanan och se gick in och hoppade första delar av och sedan hela banan på gräs för att det skulle kännas lite som på tävling.)
Eller, problem och problem egentligen.
Från staketet till oxern vi skulle hoppa vid 'framhoppningen' var det lite drygt 30m, och när det är sådana distanser har jag en förmåga att alltid lägga hästarna lite för stort på hindret...
Chefen vill gärna att man ska komma lite nära för att få hästarna att hoppa upp sig lite mer under uppvärmning/framhoppning, så han lät mig inte komma undan även om Rupet hoppar kanonsprång om han får komma lite stort. När vi hade exakt samma stora avsprångspunk 3 gånger på raken (ja, man kunde faktiskt se en liten grop bildas i gruset där han tog avstamp varje gång) så sa Chefen till mig att komma till honom. Jag var beredd på något slags skäll, men fick istället det största berömet han någonsin gett mig..!


Medan jag väntar på att få bilden skickad...
Tagen av PD's Photo.

You are a good rider, sa han. Och att jag har en så bra känsla i all min ridning men framförallt hoppningen, och att mitt problem är att släppa allt annat och bara rida på den känslan. Om jag har en lång anridning tappar jag lite fokus och 'öppnar mina sinnen' istället för att lämna huvudet tomt och bara se hindret och känna språnget.

Jag har aldrig fått beröm av honom på det viset, det är alltid bara 'bra', 'super' eller 'gör om och gör rätt'. Jag blev riktigt rörd och stolt, och sedan satte jag baske mig avsprångspunkten precis där han ville ha den!

Väl inne på gräsbanan sedan skötte sig Rupert fantastiskt!
Alla distanser var lite långa eftersom vi hoppade lägre höjder än banan var konstruerad för, men vi kom perfekt på vart enda hinder! Det vi hade lite problem med här var att rytmen inte skulle bli för hetsig i och med att jag var tvungen att rida honom mer framåt. Rytmen är annars min och Rupert starka sida. Erik Holstein brukar ha oss som praktexempel där (sånt blir man också stolt av!), han menar att jag och Rupert skulle kunna hoppa samma övning en hel kväll med exakt samma rytm hela tiden, och att det är mer unikt än man kanske tror..!
Dock innebär det som idag att det kan bli lite hetsigt, nästan lite ponnyridning, ibland när jag vet att jag måste rida större och mer framåt. Svårast var det i 3-kombinationen när hindrena var 1m, men distanserna var för 1,20, där jäklar fick vi stretcha, haha! Avslutningsvis hoppade vi banan, men relaterade avstånd, 3- och 2-kombination samt trippelbarr på 1,10m! Första banan på 1,10 för oss! Rupert var såklart felfri den rundan ♥

---

Kilamonjaro då?
Jo då, lilleman skötte sig!
Jag var livrädd först med tanke på hur mycket han bockade sist vi hoppade och eftersom det var på gräs, men han kändes super! Vi hoppade tillslut en bana på 6 hinder inkl bank, plank, trippel och reklam-matta på kanske 70cm! Tjohoo!
Bockade inte en gång, och stack förbi ett hinder - annars spot-on!
Jättekul att han kändes så bra och lyssnade och sög tag i hindren!
Chefens plan börjar ta form för 'lilla' killy också...
När jag åker hem ska han antagligen få vila, och han ska operera problemet med luftvägen. Efter det ska han bli 100% återställd, och så ska Chefen tävla banhoppning med honom. Han är ju egetnligen avlad för fälttävlan, men även om han blir helt återställd efter operationen så tror chefen mer på honom som hopphäst. Han är ju kanon i dressyren också, men vi får väl se. Med den galoppen han har (så mycket bakbensaktion att den knappt går att sitta i!) så bör han kunna gå de högsta klasserna, det är vad Chefen hoppas i alla fall. Han kommer nog sluta på nära 18h också, och det är strax över 1,80 i mankhöjd! Galet!
Nu som fyraåring är han 1.76, och då har baken växt över manken nu igen..!
Ett riktigt hoppe-monster kommer han bli, och det ska bli så kul att se vart han är om några år. När han hoppar runt sin första Grand Prix ska jag sträcka på mig och säga "Jag var den första som galopperade och hoppade den där", hehe!


Kilamonjaro 3 år i höstas!

Ibland får jag sting av hemlängtan, och det blir allt oftare ju mer vi närmar oss juni. Jag kommer sakna allt här så vansinnigt mycke, men jag börjar känna mig färdig. Jag tror och hoppas att jag är redo att åka hem och möta vardagen... Nu gäller det bara att ta vara på tiden som är kvar här ♥



Jag har inget att rapportera på Nelly-fronten, mer än att hon är fabulous!
Idag fick hon sin 2/3 vaccination och ska därmed vila lite till...
Vi har inte ridit på 4 dagar med idag, och det börjar kännas lite faktiskt. Saknar att rida henne, men känner att det här är rätt just nu. Tänkte rida ut en sväng i morgon i alla fall.
Jag har pratat med gårdens foderexpert (han äger ett foderföretag i alla fall) och han har lovat att ta med Djävulsklo till Nelly på torsdag. Jag tänkte ge henne det nu i en vecka eller så då det ska vara exceptionell bra mot inflammationer och allmänt bra för leder. Då jag misstänker att det är en mild inflammation som orsakar gallan så känns det som en bra lösning..!

Visstja: Igår anmälde chefen mig till en tävling på Söndag!
Det är den tävlingen jag hade velat rida Nelly i, men vi får se hur gallan ser ut. Känns allt ok hoppar vi kanske vår första Clear Round-klass. I nuläget ska jag i alla fall starta i både dressyr och hoppning med Rupert, och endast dressyr med Kilamonjaro. Killy är helvild just nu, så vi får väl se hur dt blir med det... Jag hoppas på att kunna rida Rupert i morgon. Min fina prins, jag saknar verkligen att rida honom ♥

Idag var det som jag tidigare nämnt fälttävlan här!
En endagars upp till och med Open **.
(För er som undrar, skillnaden mellan en Open ** och en vanlig ** är att dressyrprogramet i den förstnämnda är av svårare grad.)
Sammanlagt var det 8-9 klasser och allt har flytit på ganska bra!
En bruten arm blev det, och ett par avfall/omkullridningar som hade kunnat slutat illa men som mirakulöst nog gick bra. Jag har slitit som ett djur hela dagen och har varit lite sur över det, men så är det ibland..!

Det kändes ganska bra att titta på de tvåstjärniga ekipagen som flög runt och inte längre tycka att de är galna utan även att det där skulle man nog kunna göra om ett par år ;)
Dessutom tyckte jag 1.20-banhoppningen de gjorde såg lekande lätt ut - det tar vi Nelly!

Något jag dock reagerade på var att de aldrig veterinärbesiktigar här förrän man kommer upp på internationellnivå eller tredagarsfälttävlan (på dessa vet-checkas dock hästarna EFTER man ridit, aldrig före). Så himla skumt med tanke på hur supernoga det är i Sverige...?

Hade inte tid att ta bilder idag, men fann  ovisade bilder från när jag tävlade ridskolehästen Aussie:



Det tog ett tag, men tillslutlärde jag mig ocså att stå rätt i nerhoppet. Iiiih, haha!

Har just pratat med Nellys förra ägare och jag frågade hur mycket hon red Nelly under denna vintern/våren då jag ville veta ungefär hur jag skulle lägga upp hennes vila.
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men svaret blev i alla fall:
Varje dag, men om hon gått en jakt på söndagen fick hon måndagen till att vila.

Detta har fått mig att fundera lite. Eller ja, mycket.
Kanske att jag ska låta henne få lite halv-vila redan nu. Bara rida ut ibland, gå promenader och mysa, och plus detta ge henne en månad hel-ledigt på bete när vi kommer hem. Hon har ju gått hårdare än hårdast vad det verkar, så det är kanske inte så konstigt att hon fått den där gall-attacken.

På tal om galla så såg jag idag att hon har växt rätt mycket (vi snackar i centimeter iaf!!) så hon är nu en bit överbyggd bak och det var hon inte för 6 veckor sedan... Kanske beror gallan på att jag belastat henne under en växtperiod? Ja, nu ska hon få vila och massa mys i alla fall!

Lilla Nelly-skruttan,
va komplicerat det blev nu ♥

Det kan man lätt tro när hon går och vinner sin första start.

Idag har jag funderat...
När Nelly kom för ca 6 veckor sedan (ja, det har redan gått 6 veckor, aaaah!) så bestämde jag mig för att rida och utbilda henne under den kvarvarande tiden här på Irland och sedan släppa henne på bete när vi komm hem till Sverige, och då hon förhoppningsvis skulle kunna allt jag tycker att en fyraåring ska kunna.
Det vill säga; Gå i en relativt stadig form i alla gångarter med en ärlig bjudning, ta stödet från tygeln och viktigast av allt vara framme för skänkeln. Flytta för skänkeln (alltså inga perfekta skänkelvikningar, men kunna flytta sidvärts om jag ber henne) samt hoppa en enklare bana med titthinder på 90cm.

Nu är 'problemet' som så att hon redan kan allt det där.

Den senaste veckan har hon gått så himla bra! Hon är så ambitiös och har verkligen utvecklats över alla mina förväntningar, lilltjejen! Allt i markerbetet har fallit på plats, hennes galopp har fått betydligt bättre kvalité och idag skuttade hon över mur, vattenmatta och konstiga hinder utan att blinka.
Vi befinner oss alltså i ett läge där jag helst hade velat släppa henne på bete och helvila, men det kan jag inte riktigt. egentligen hade jag kunnat fortsätta rida henne den tiden som är kvar, men för det första vill jag inte överanstränga henne och för det andra märkte jag idag att hon var fyllig i högra hasen. Alltså gall-fyllig, och jag får alltid panik när det kommer till gallor.
Visst, hon har egentligen värdiga anledningar till den: snabbt foderbyte när hon kom hit, kraftigt gräs senate veckan, grymt hård mark ute senaste tiden osv. Men jag ser det som en stor blinkande varnings-signal..!
Nu ska hon få vila i helgen, och jag ska gå promenader med henne och se vad som händer med gallan. Går den inte bort illa kvickt ställer jag in tävlingen nästa helg alternativt rider bara ett dressyrtest.
Det KAN vara så att hon gjort något brall som lett till det här, men jag vill vara 100% säker på vad jag har att göra med. Om det är något jag inte behöver göra med Nelly så är det stressa.
Hon är ett talangfullt litet flickebarn och vi har all tid i världen att tävla och ha roligt!

Bara för att vi har världens finaste hingst här på gården ♥
Han slår Totilas i söthet i alla fall! Foto: Katya Ryjoukhina

Det hela började när vi över jul lånade tre mini-shettisar för att ha i tomtens stall och som barnen fick titta på. Jag blev såklart störtförälskad och försökte allt vad jag kunde att övertala Chefen till att behålla dom. Han tvärvägrade som vanligt, men kom efter några månader på att det kanske skulle vara bra att låna en teaser (liten hingst som kan få stona i brunst, men som inte kan göra någon 'skada' pga sin storlek) då alla 6 avelsstona ska betäckas i vår. Sagt och gjort så åkte han till en av sina bekanta och hämtade hem ' Bobby'. "Bobby my as", sa jag och bestämde direkt att han skulle döpas om till Casanova. Chefen gillade det och nu är det officiellt. Ballt!
Casanova har ingen aning om att han är 75cm i mankhöjd utan lägger ofantlig energi på att förföra stona och visa valackerna vem det är som har byxorna här på gården ;)

Han är en speciellt liten herre som skriker hela dagarna, stegrar sig hela tiden när man leder honom och älskar att skrämma ridskoleponnyerna. Han är den som tar längst tid för Hovslagaren, och då har han inte ens skor! Han tycker om att bli ompysslad och borstad, men när han helt plötsligt har 'fått nog' är han kvick som en iller med att vända sig om och sparka dig på smalbenen..! Alla tycker att han är jättebesvärlig, men Chefen är helt kär, haha! Så pass att han i veckan kom med nyheten att han köpt honom! Jag tror att det helt enkelt är en mans-grej. Chefen kan liksom inte gå förbi Casanovas box utan att ruffsa om pannluggen på honom och säga att han är "The man", haha..!

Jag avgudar honom såklart, och det är jag som står för 99% av hanteringen av honom. Alla andra tycker att han är jobbig, men jag tycker bara att han är så himla kool! Han börjar bli lite präglad på mig också, så pass att han låter mig pussa honom på 'kinden' när vi har borst-stund och när jag ropar på honom i hagen så kommer han i vild galopp. Fina Casanova ♥

Men Nelly relaxar i hagen med kompisarna..!

Igår longerade vi, och det gick kanon!
Det här var fjärde gången vi longerade, och de två första var ju total katastrof. Nelly hade aldrig blivit longerad innan, bara tömkörd, så hon var jätteförvirrad och sprang mest bara omkring. Igår höll hon sig på en stor jämn volt, gjorde allt jag bad henne på första försöket och vi galopperade till och med lite - helt utan byten! Tjohoo!
Chefen kom o tittade lite på henne, och han tycker att hon förändrats så himla mycket sedan hon kom (på bara den här månade alltså). Han sa att hon börjar bli lite väl rund om magen nu kanske, men också att ryggmusklerna kommit så snabbt att han knappt kan tro det. Kul!
Jag brukade alltid låta Kenny bli lite rundare innan vi började bygga upp hennes muskler efter vila/konvalecens, för att ha något att 'ta av', och igår sa Chefen samma sak: Det är lättare att bygga muskler av fett än av luft. Sant så sant!

Idag känns det som om det får bli en uteritt, och på Fredag ska vi hoppa lite tänkta jag!
Nästa Söndag är anläggningen hyrd av en annan klubb som ska annordna både tävlingar i hoppning och dressyr. Jag kan välja att starta Nelly både i och utom tävlan... Har inte riktigt bestämt mig än. OM vi tävlar så ska hon hoppa 1,00m (två rundor) och ett ganska klurigt Dressyrtest som motsvarar något lite svårare än LB men inte alla rörelser som krävs för LA. Hade varit kul att rida ett dressyrtest bara för att se vad hon tycker om det och vad dommaren sägen... Å andra sidan är hennes galopp inte stark nog för ett test än. Så vi får se, vi har ju massor av tid Nelly o jag!
Kanske hoppar jag bara en clear-round hoppning, det är nog så bra!

Nu till helgen kommer jag nog inte hinna rida henne alls :(
Alldeles för mycket inför stora tävlingen...!
Tydligen ska det komma en del Irländska kändisar, två OS-ryttare och flera från landslaget!

Till helgen annordnas årets första fälttävlan här på gården. Vår anläggnings första fälttävlan för året alltså. Alla yr omkring hela dagarna och det är massor att göra och förbereda! Inte minst för oss stall-slavar, haha!
Idag har vi:

• Målat lite fler bommar (har ca 6 hela hinder kvar) och de blir verkligen fina!
• Kapat träd i 'djungeln', ungefär 1 miljard träd faktiskt. Kände mig som en riktigt skövlare! Men jisses vilka fina häckar det blir på terränghindrena ;P
• Målat terränghinder

Allt börjar ta form nu och det ska bli så spännande till helgen!
Jag ska egentligen vara ledig, men det här kommer jag nog inte undan..!
Med lite otur kommer jag få skriva åt en av dressyrdomarna, är faktiskt lite rädd för det om jag ska vara ärlig. För det första skriver jag inte sådär supersnyggt, för det andra så mummlar dressyrdommarna här en del och för det tredje finns det en del rid-ord som jag inte har 100% koll på hur man stavar! Jaja, det löser sig...

♦ ◊ ♦

Nelly är megabrunstig igen!
Det var lugn och ro i lite mer än 2 veckor, och nu är hon spritt språngande galen igen. Eller nja, galen är hon inte, inte mer än vanligt i alla fall, men oj så kär! Den lycklige är en rödhårig Irländare av cob-typ som heter Rua (som betyder 'röd' på Irländska!). När jag skulle leda Nelly förbi hans box idag satte de panna-mot-panna och pratade lågt med varandra (med sådana mummlande huhuhu-ljud hästar gör), så himla söta!
Som tur är (eller?) så går de i hagarna bredvid varandra och kan i alla fall låtsas att de betar ihop.

Dagens ridpass bestod av en urmysig uteritt i regnet.
Allt var så grönt och skönt och milt att det bara var mysigt att det regnade. Vi galopperade en del och Nelly fick faktiskt riktigt med fart idag, med kärlek o hormoner som bränsle skulle jag tro ;)
Det fantastiska med dagens uteritt var dock följande: Hon gick på tygeln hela rundan! Hon var liksom bekväm med att jobba, och det blev en helt annan harmoni i ridningen. Fjäderlätt höll jag stöder i tyglarna och hon tog det direkt! Fina fina Nelly!!!

Nu så äntligen är filmen uppladdad, tjohoo =P
Det är långt ifrån en av våra bästa rundor, men å andra sidan vår första riktiga hopptävling hemifrån. Han är fortfarande ovan att resa (även om han är jätteduktig!) och han har känts lite ur form ett tag. Jag vet inte ritkgit varför, men han känns inte som sig själv. Antingen känns han matt och oengagerad, eller på tårna och arrogant. Tonåringstrots kanske..? I den här rundan var han mer oengagerad. Tittade inte på något läskigt, och hoppade bra på de flesta hinder, men på planket ser det verkligen inte ut som om han tänkte hoppa annat än rätt igenom?
Chefen och Eric (Holstein) menade att jag red lite för mjukt och snällt, att jag behöver trigga honom lite mer. Då riskerar jag i och för sig att han blir arrogant istället... Klurigt det där.

Jag tror det kan vara så att han inte känner att han får någon utmaning. Han hoppar så fantastiskt mycket bättre på större hinder, kanske är det det han vill göra?
Man får ju dock inte glömma bort att han bara är 5 år, och ska bli ridskolehäst, så egentligen behöver han inte kunna hoppa högre än vad han gör nu. Jag tror bara att han skulle tycka att det var roligt.
Får se, har jag chansen att hoppa honom själv någon dag sätter jag nog upp lite större utmaningar för honom och ser vad som händer ;)

... Då ska jag köpa mig det här:


Det är inte en fråga om OM, det är en fråga om NÄR.
;)

Kavajen och Air-västen är saker jag skulle kunna köpa innan jag träffar honom, så då har jag tänkt såhär:
Om jag bestämmer mig för att satsa på fälttävlan med Nelly, då kommer jag in(vest)era i Air-västen.
Om jag känner att mitt Dröm-mål med Nelly som 5-åring är inom räckhåll, då blir det Kavajen. Den heter ju till och med Maia, så det känns som ett omen, haha!

Frågan är dock vad man ska ha som sina färger när man rider terräng, och på air-västen. Och om man ska ha en blå eller röd Maia...

Tåls att tänka på!

Jag slet som ett djur i går för att få upp filmerna jag har på lager:

• Nelly löshoppar
• Ruperts första hopptävling i Ross House
• Markarbete med Nelly hemma

Men youtube och blogg.se hade bara bestämt sig för att kriga med mig! Denna filmen fick jag ju upp, men Ruperts film försöktejag med i 7 (!!) timmar och det bara gick inte - så typiskt!
Ska försöka idag igen!

Idag filmade jag lite när  jag red, så det kommer komma upp här snart.
Hon kändes fantastisk i skritt och trav, men galoppen var sjövild igen. Massor av byten la hon in och jag har en del att fundera på kring det. Jag måste bli mer medveten om precis allt jag gör, för att försäkra mig om att jag inte omedvetet uppmanar henne till dessa byten. Eller i alla fall ger henne tydliga chanser till dem...
Bra att jag filmade alltså..!

Det finns också nyheter kring hennes DNA-test.

Just nu är jag dock helt slut...
Det var länge sedan jag verkligen fick luften slagen ur mig på det här viset. Kanske behöver jag bara natten för att återhämta mig, kanske mer.

Nu när jag och Nelly vet lite mer vart vi har varandra känns det som om det är dags för lite struktur i vardagen!
Jag har en plan för henne, en långsiktig plan, men den känns lite för ömtålig för att lämna ut på bloggen än.
Alla omkring mig tycker att jag ska rida henne mer än vad jag gör, medan min erfarenhet säger till mig att ta det lugnt med tanke på att hon är en väldigt stor fyraåring som fortfarande växer och behöver tid. Det jag kommit fram till är att jag ska rida henne ganska ordentligt de kommande 6-7 veckorna, kanske hinna med en till tävling och få så mycket ordning på markarbetet jag kan inom den tiden. När den tiden är slut är det dags att åka hem till Sverige igen!
Det känns både lite sorgligt och fantastiskt spännande att komma hem till Sverige igen. Första månaden efter hemkomsten ska Nelly få gå på bete med andra unghästar och bara njuta och vänja sig vid Sverige. Det blir alltså hela juli skulle jag tro. Sedan ska jag bestämma mig för vilket stall jag vill ha henne i, och sedan börjar allvaret igen!



Det jag planerar att göra med henne medan vi är kvar här på Irland är alltså att framförallt få ordning på markarbetet. Det innebär att :

• jag vill kunna rida henne mindre och mindre med hjälp av goguen och få en mer och mer stabil form i alla gångarter utan den.
• jag vill att hon ska sluta dra tyglarna ur händerna på mig när det blir jobbigt.
• jag vill att båda galopperna ska bli stadiga. Hon har redan slutat byta mer och mer men det händer fortfarande att hon lägger in ett byte såfort jag inte är superstadig. I galopparbetet är också målet att kunna rida på rakt spår utan problem med byten, i nuläget måste vi hålla oss på stora volter för att uppmuntra henne till att stanna i samma galopp.
• jag vill att hon ska bli starkare. Hon har redan betydligt mycket mer muskler och kondition än någon fyraåring här, men när det kommer till faktiskt arbete då lägger hon av ibland vilket gör det sjukt jobbigt för mig, hehe...

Jag tänker fortsätta med upplägget jag har på ridpassen nu, då jag tycker att det fungerar riktigt bra. Vi börjar på utebanan och rider inte längre än 20 min, då med en skrittpause i mitten. Sedan skrittar vi ut i ca 10-15 min. Ibland blir det 30min pass, men inte så ofta. Försöker hålla arbetet kort och intensivt, avskyr att harva runt på ridbanan med unga hästar... De dagar vi bara rider ut ska jag försöka lägga in mer och mer galopp (om underlaget tillåter) för att hålla hennes gräsmage i chack ;) och för att hon tycker att det är så kul!

När det kommer till hoppningen är jag lite... Tveksam.
Hoppar gör hon. Hon har inte nuddat en bom på den tiden jag haft henne. Men jag vill spara lite på henne känns det som. Hon är så himla ambitiös och försiktig att jag inte vill riskera att göra för mycket för tidigt. Dessutom kommer hon hoppa så mycket bättre genom hela kroppen när vi fått ordning på markarbetet att det nästan känns onödigt att hoppa henne innan. Vi kommer hoppa lite, för skojs skull och om det hålls någon hopptävling här på hemmaplan provar vi nog på det också ;)

Bild från löshoppning:

Bakbommen är på knappt 1.10, hinderstöden 1.80. See what I mean?

Jag har ett problem.
Eller ja, Nelly har ett problem.
Hon är fullkomligt livrädd för en av mina blåa tröjor.

Det tog ett tag innan jag förstod vad som hände:
Första gången jag hade på mig den blåa tröjan gick jag in till henne i boxen för att säga God morgon. Hon stod och mumsade på sitt hö och tittade som vanligt upp och sträckte sig för att hälsa. I nästa sekund hade hennes rumpa knuffat in mig i väggen och hon hade ställt sig med huvudet i ena hörnet och skakade. När jag försökte gå fram till henne igen kastade hon sig in i nästa hörn. Jag förstod ingenting utan lämnade henne och när jag sedan kom tillbaka med en jacka över var hon som vanligt.
Andra gången jag hade tröjan på mig skulle jag hämta henne i hagen. Vanligtvis kommer hon direkt fram till mig när jag ropar hennes namn, och hon började trava mot mig som hon brukar. 10m ifrån tvärstannar hon, vänder och springer åt andra hållet. När jag går efter får hon i princip panik och försöker springa ifrån mig. Jag komemr då på att jag har samma tröja på mig som när hon flippade ur i boxen och tar av mig tröja och lämnar den på marken. Då kom hon fram till mig direkt.
Tredje gången glömde jag att jag hade tröjan under jackan och när jag skulle sträcka mig fram för att hända på henne kom tröjärmen fram och hon kastar sig bakåt...

Vi provade att sätta tröjan på Kat, med samma reakton: hon lär henne inte sätta på henne grimman utan stod i hörnet och skakade. Håller man tröjan i handen går det ganska bra. Då kan man klappa henne med tröjan och röra vid hennes huvud med den. Hon är spänd med accepterar att man gör det. Så fort tröjan åker på flippar hon ur totalt.

Jag har funderat lite kring hur jag ska göra med det här.
Min instinkt är att vänja henne vid tröjan och försöka få henne att förstå att den inte är farlig. Första tanken var att lägga den i hennes box med äpplen på eller nått, men hon är jag bara rädd för den om den är på en människa. Så kanske om man går förbi hennes box med den på och lägger ett äpple i krubban (hon är inte ett dugg intresserad av godsaker om man håller det i handen, hon fokuserar då bara på tröjan). Men kanske att jag helt enkelt ska försöka låta bli att ha tröjan i stallet...

Chefen tror att hon helt enkelt fått stryk av någon i en blå tröja, eller blivit skrämd av en veterinär då veterinärerna här på Irland har kläder i liknande blå färg...

Stackars Nelly ♥

Först och främst, tack alla för namnförslag på Nelly!
Alla Irländarna här gallskrek när jag föreslog Irish Mist (som de flesta tyckte hon skulle heta) eftersom det i Tyskland och andra länder omkring skulle betyda "Irish shit", och så kan vi ju inte ha det! Det börjar som sagt bli lite kris på ägarbyta mm så hon får helt enkelt heta det näst-bästa; A touch of Frost!

Åter till ämnet:

Tävlingen jag och Rupert var på i söndags var alltså ett kval till Horsewares stora lagklass under Dublin Horseshow! Rätt fränt ;)
De hade massa spännande och kreativt pimpade hinder, och Rupert som var med sina fem år den yngsta hästen i startfältet tittade inte på något! Han hoppade så bra och så fint, ända tills båda banornas näst sista hinder; ett vanligt plank. Det mega-rev vi båda rundorna. Lite tråkigt, men ändå godkänt!
De andra i mitt lag var alla felfria och ett av endast fyra felfria lag. I omhoppningen hoppar bara lagkaptenerna, och i mitt lag var det chefens fru. Hon gjorde en kanonrunda och vi skulle ha kommit två. Vi har filmbevis på att hon inte gör något fel under ritten, men ändå bestämde sig domaren för att dömma henne till fyra fel. Uh, vad orättvist det är ibland! Vi överklagade, men vår överklagan överklagades av de som blev 2:a istället för oss och de kommer troligtvis 'vinna'. Det lämnar oss på en fjärdeplats och inget Dublin Horseshow....
Det hade varit grymt att få rida där, men sånt är livet.
Får väl trösta mig med att jag i alla fall får en megastor kval-rosett ;)

Lite bilder från dagen

Bästa Rupert efter andra rundan!

Utanför ridhuset

Inne i ridhuset

Skumma vattenmattor med bollhavs-bollar. Inte en enda häst tittade på dem!

Jätteridbana för uppvärmning/framhoppning


Urhärliga vägar för fram- och avskrittning

Bättre hoppbilder och film kommer så fort jag får det lite ledigt...!


Film på Nellys löshoppning kan också fixas!