Mer om gårdagen
Jag tänkte att jag kanske ska berätta lite mer om gårdagen, som var så lyckad!
Först ut var Kilamonjaro med sin Dressyr.
På framridningen
Han kändes jättefin lillkillen! Jag kommer inte helt överrens med hans nya dressyrsadel (Wintec med massa stöd så man sitter som fastklistrad, jag är ju van vid hoppsadlar där man 'är sitt eget stöd' och har lite mer frihet, så jag känner mig passiv i denna sadel) men det gick ganska bra ändå!
Detta var hans andra dressyrtävling med galopp i programet, och första utomhus. Det vi hade svårast för var att banan kändes så himla liten, 20x40 utan väggar som stöd är bara för svårt med en 1.75 hög 4-åring med mastodont-gång! I galoppen halkade han dessutom vilket gjorde honom så upprörd att han inte lugnade ner sig förrän vi var klara... Men det gör inte så mycket, domaren var en sådan domare som gillar de stora långlinjerade hästarna med mycke gång, så han fick riktigt höga poäng ändå = 68,någonting%
Vi var bara tre som red utom tävlan på unghästar, men vi hade en egen prisutdelning ändå. Väldigt generöst av arrangörerna tycker jag, och Killy vann!
Sen var det dags för Rupert
Hehe, efter prisutdelning
Jag tyckte att Rupert skötta sig mycket bra i sin dressyr, men som jag nämnde tidigare var domaren en sådan som gillar de stora dressyrhästarna och alltså inte de små hopphästarna som egetnligen är bättre. Dessutom gjorde jag tydligen fel när det kommer till att "Give and retake the rein", för då låter jag bara hästen stretcha och bli låg i formen men tydligen ska man ha löst hängande tyglar för att visa att hästen kan bära upp sig själv. Så där fick jag 4:or eftersom jag hade kontakt med hästens mun hela tiden, något jag inte ångrar eftersom jag på en 5-åring som Rupert hellre ser at han följer min hand och söker stödet än håller sin 'huvudposition' utan stöd. Himla dum grej att ha med tycker jag, men det är väl för att jag inte är någon dressyr-ryttare.
Han fick en del 8:or i alla fall, så det var ju kul..!
Vi hamnade som sagt 4:a av kanske 12 ryttare, så det får vi vara nöjda med!
Hoppningen var dökul!
Den här tävlingen motsvarar en lokal tävling i Sverige, så klasserna för dagen var 80, 90 och 1,00. De två första klasserna hade vunnits av ryttare från min klubb (Annaharvey Riding club), och vi hade ganska goda chanser med mig och Kat i sista klassen. Kat red dessutom en ganska rutinerad häst så alla höll tummarna. Banan var ganska lång, 11 hinder var av två kombinationer och de flesta gick runt på ca 75 sek. Det var grymt vindigt och hade regnat hela natten, så jag var lite nervig då hovslagaren glömt Ruperts broddhål och jag hoppade utan. Vanligtvis hade jag inte broddat för en 1,00-klass öht, men Rupert är så liten att det känns som när man hoppade 1,20 med Kenny..! I alla fall var det många som stoppade på de färgglada hindrena och många hade 4 fel, så till omhoppning var vi bara fyra. Jag såg hur regnmolnen började komma och blev riktigt glad när jag fick höra att jag skulle starta först, det är ju inte så sannolikt att man vinner om man startar först, men jag kommer i alla fall inte behöva vara rädd för att sladda i svängarna. Jag hade något av en plan, men så rev vi första hindret! Han var liksom inte riktigt med på noterna, efter det skärpte jag mig och hoppade runt den 6 hinder långa omhoppningen på dagens snabbaste tid! Inga av de andra var felfria, så vi vann!
I första klassen hade vinnaren 0 fel och tid 49 sek.
I andra klassen hade vinnaren 0 fel och 45 sek.
I sista klassen hade jag 4 fel och 43 sek.
Go Rupert!
Och då red pressade jag honom inte ens utan bara bad om lite större galoppsprång och valde rätt vägar! Han är världens bästa lilla 5-åring den där Rupert ♥
Alla var så imponerade, och ingen kunde tro att Rupert egentligen skulle gå i 'Green horse'-klasser (unghästklasser). De tyckte att han var så fin och duktig, och jag kan bara hålla med!
En annan lite rolig sak hände när jag kom ut från omhoppningen. Det en av de andra omhoppningsekipagen hade sin tränare med sig, en kille som red för försvaret (de är ganska respekterade tävlingsryttare här), han sittade på mig och sa "This is not reaaly your scene is it?". Han menade att jag såg ut som om jag hörde hemma vid betydligt större evenemang och frågade vad jag egentligen tävlade för klasser. För mig var det väldigt skönt att höra då jag nästan fått lite höjdskräck av att bara hoppa unghästar och unghästklasser. Med Kenny kunde jag ju hoppa 1.40 hemma utan problem, men här tycker jag att 1,00m med Rupert är spännande... Det beror ju såklart på hästen, men ändå. Deet var andra gången den här veckan som hoppryttaren i min fått ego-boost, och det känns såklart både välbehövligt och bra =)
Kenny, 1.20 i Falkenberg.
Hoppa kunde hon, finaste skruttan...!
Först ut var Kilamonjaro med sin Dressyr.
På framridningen
Han kändes jättefin lillkillen! Jag kommer inte helt överrens med hans nya dressyrsadel (Wintec med massa stöd så man sitter som fastklistrad, jag är ju van vid hoppsadlar där man 'är sitt eget stöd' och har lite mer frihet, så jag känner mig passiv i denna sadel) men det gick ganska bra ändå!
Detta var hans andra dressyrtävling med galopp i programet, och första utomhus. Det vi hade svårast för var att banan kändes så himla liten, 20x40 utan väggar som stöd är bara för svårt med en 1.75 hög 4-åring med mastodont-gång! I galoppen halkade han dessutom vilket gjorde honom så upprörd att han inte lugnade ner sig förrän vi var klara... Men det gör inte så mycket, domaren var en sådan domare som gillar de stora långlinjerade hästarna med mycke gång, så han fick riktigt höga poäng ändå = 68,någonting%
Vi var bara tre som red utom tävlan på unghästar, men vi hade en egen prisutdelning ändå. Väldigt generöst av arrangörerna tycker jag, och Killy vann!
Sen var det dags för Rupert
Hehe, efter prisutdelning
Jag tyckte att Rupert skötta sig mycket bra i sin dressyr, men som jag nämnde tidigare var domaren en sådan som gillar de stora dressyrhästarna och alltså inte de små hopphästarna som egetnligen är bättre. Dessutom gjorde jag tydligen fel när det kommer till att "Give and retake the rein", för då låter jag bara hästen stretcha och bli låg i formen men tydligen ska man ha löst hängande tyglar för att visa att hästen kan bära upp sig själv. Så där fick jag 4:or eftersom jag hade kontakt med hästens mun hela tiden, något jag inte ångrar eftersom jag på en 5-åring som Rupert hellre ser at han följer min hand och söker stödet än håller sin 'huvudposition' utan stöd. Himla dum grej att ha med tycker jag, men det är väl för att jag inte är någon dressyr-ryttare.
Han fick en del 8:or i alla fall, så det var ju kul..!
Vi hamnade som sagt 4:a av kanske 12 ryttare, så det får vi vara nöjda med!
Hoppningen var dökul!
Den här tävlingen motsvarar en lokal tävling i Sverige, så klasserna för dagen var 80, 90 och 1,00. De två första klasserna hade vunnits av ryttare från min klubb (Annaharvey Riding club), och vi hade ganska goda chanser med mig och Kat i sista klassen. Kat red dessutom en ganska rutinerad häst så alla höll tummarna. Banan var ganska lång, 11 hinder var av två kombinationer och de flesta gick runt på ca 75 sek. Det var grymt vindigt och hade regnat hela natten, så jag var lite nervig då hovslagaren glömt Ruperts broddhål och jag hoppade utan. Vanligtvis hade jag inte broddat för en 1,00-klass öht, men Rupert är så liten att det känns som när man hoppade 1,20 med Kenny..! I alla fall var det många som stoppade på de färgglada hindrena och många hade 4 fel, så till omhoppning var vi bara fyra. Jag såg hur regnmolnen började komma och blev riktigt glad när jag fick höra att jag skulle starta först, det är ju inte så sannolikt att man vinner om man startar först, men jag kommer i alla fall inte behöva vara rädd för att sladda i svängarna. Jag hade något av en plan, men så rev vi första hindret! Han var liksom inte riktigt med på noterna, efter det skärpte jag mig och hoppade runt den 6 hinder långa omhoppningen på dagens snabbaste tid! Inga av de andra var felfria, så vi vann!
I första klassen hade vinnaren 0 fel och tid 49 sek.
I andra klassen hade vinnaren 0 fel och 45 sek.
I sista klassen hade jag 4 fel och 43 sek.
Go Rupert!
Och då red pressade jag honom inte ens utan bara bad om lite större galoppsprång och valde rätt vägar! Han är världens bästa lilla 5-åring den där Rupert ♥
Alla var så imponerade, och ingen kunde tro att Rupert egentligen skulle gå i 'Green horse'-klasser (unghästklasser). De tyckte att han var så fin och duktig, och jag kan bara hålla med!
En annan lite rolig sak hände när jag kom ut från omhoppningen. Det en av de andra omhoppningsekipagen hade sin tränare med sig, en kille som red för försvaret (de är ganska respekterade tävlingsryttare här), han sittade på mig och sa "This is not reaaly your scene is it?". Han menade att jag såg ut som om jag hörde hemma vid betydligt större evenemang och frågade vad jag egentligen tävlade för klasser. För mig var det väldigt skönt att höra då jag nästan fått lite höjdskräck av att bara hoppa unghästar och unghästklasser. Med Kenny kunde jag ju hoppa 1.40 hemma utan problem, men här tycker jag att 1,00m med Rupert är spännande... Det beror ju såklart på hästen, men ändå. Deet var andra gången den här veckan som hoppryttaren i min fått ego-boost, och det känns såklart både välbehövligt och bra =)
Kenny, 1.20 i Falkenberg.
Hoppa kunde hon, finaste skruttan...!
Kommentarer
Erika
Grattis till dom fina placeringarna!!
Trackback
