Ja, nu börjar det kännas att jag inte vilat ut ordentligt på ett tag, för shit vad trött jag varit idag. Det har varit rena blodsockerkarusellen! Man har dessutom alltid en viss stress-press på sig här, det är alltid så att tiden inte riktigt räcker till och att man måste prioritera massor.
Igår innebar det att Kilamonjaro (som det tydligen stavas) fick vila, och idag till min stora besvikelse får Rupert stå över. Jag hade planerat att rida honom efter att jag slutat jobba, efter 6, men då hade en av instruktörerna bestämt att han kunde gå en provatlektion i stället. Det här är det värsta med att inte kunna bestämma över hästarna helt själv... De är ju 'mina', men i Ruperts fall innebär det att om jag inte hinner så hinner någon annan. Vilket vidare innebär att jag kommer få börja om från scratch i morgon. Sådant är det värsta jag vet....

♦

De andra två pojkarna har skött sig finemang idag!
Först ut var Billy, och eftersom Sam skulle hoppa sin bästa tävlingshäst så fick vi (jag och Katharina) hänga på. Det ver en simpel men klurig övning där det som utmanades var ryttarens fokus. Jag är redan väldigt fokuserad när jag rider, och framförallt när jag ska hoppa, så det gick riktigt bra för oss. I vlket fall är det en jättebra övning.
Det vi gjorde var att värma upp på 40cm hinder, eftersom hästen inte fokuserar på så små hinder, så måste vi ryttare göra det desto mer. Själva huvudövningen var relaterade avstånd, två hinder på en linje. Vi hoppade inte mer än en meter, för jäklar vad jag fick rida! Jag har svårt för att se avstånd på en häst som jag måste driva fram till hindret, med Kenny var det ju bara att lägga ner handen och sitta still. Så det här var verkligen bra för mig. jag hade flyt idag och avstånden fungerade, men som sagt: jag fick verkligen jobba för sprången.

Kilamonjaro gjorde debut på utebanan idag!
Jag longerade honom själv, och alla svårigheter var som bortblåsta! Han lyssnde så väl på mig, och gjorde allting rätt så jag var så nöjd så. Sedan satt jag upp och han var jätteduktig då med. Innan har jag kanppt fått honom att svänga i hörnen, och nu kunde jag med enbart vikthjälperna få honom att gå på en jämn fin ått-volt i ridhuset!
Då tyckte Sam att vi skulle prova ute, och efter att han vant sig vid miljön kunde vi göra lika bra ått-volter där ute =)


Jag visade Katharina lite bilder på Kenny förut, och vi snubblade över bilderna från när hon är liten (4 år). Då utropara Katha: "Maja, she looks just like Rupert!".


Rupert - Kenny
Först tyckte jag att det var fränt, men nu är det lite läskigt faktiskt.
Bilderna är inte de bästa, jag ska ta en ordentlig bild med kameran på Rupert någon dag så ska ni få se. Undrar just vad det här betyder...

Samma dag som jag kom var det full rulle här på gården med ambulanser och oroliga människor. En tjej som jag ännu inte träffat hade fallit av sin häst på terrängbanan så illa att hennes ben stod 90 grader rakt ut från hennes kropp. Senare, på sjukhuset, visade det sig att höften och lårbenet var brutet på fyra stället. Usch..!
Hon kommer inte kunna rida på minst 6 månader, så fram tills dess ska jag ta hand om hennes häst (eftersom han egentligen är Sams häst). Den nya killen heter Billy, är 7-8år och betydligt mer utbildad än mina småpojkar. Men Billy kommer jag få starta några jakter och tävlingar nu under hösten, så får vi se hur det går!
Unghästarna jag har hand om är så unga än så länge att ingen är redo för tävlingsbanorna än, det skulle kanske vara Rupert om någon månad, men jag vill se hur det går för honom på hemmaplan först.

Idag har jag fått lite hjälp av Sam med mina adra två hästar (igår fick jag ju lite Kilimanjaro-direktiv). Det är så skönt att vi har samma tänk! Jag är väldigt bra på att identifiera olika problem eller svårigheter, men har inte riktigt tillräckligt med erfarenhet för att lösa dem, det har Sam. Så jag kommer helt enkelt till honom och ber om tips, och det har hittills fungerat varje gång!
'Ostadigheterna' med Rupert löste vi idag med the gog. Jag ska rida honom med den nu i en vecka eller så för att underlätta för oss båda och för att det blir så mycket enklare för honom då. Han verkade trivas riktigt bra med den. Anledningen till att han inte förstår vad jag menar när jag försöker använda mina skänklar för att flytta honom i sidled är för att han helt enklet inte lärt sig det än, lilleman. Det är det vi ska jobba med allra mest nu. Jag ska kombinera mina vikthjälper med skänklarnas inverkan för att tillslut få honom att förstå att de betyder samma sak. Det är jättebra träning för mig också eftersiom jag verkligen måste renodla mina hjälper för att inte göra honom förvirrad.
Billy ska jag mer få 'på banan' igen. Han kan ju tränas lite mer än de andra, och det vi ska jobba mest med är hans reaktionsförmåga. Jag ska liksom inte behöva banka igenom mina önskade rörelser, utan han måste bli mer allert! I morgon gäller det därför att sporrarna åker på, och att mina benmuskler kommer att dödens dö.
Killi hann jag tyvärr inte med idag, vi hade så grymt mycket att göra här på gården! Men han är ju bara tre år, så det gör honom gott med lite vila. Istället blev det en ordntligt borstning och pussar och mys. Han är en sådan häst som har svårt att behålla hullet nu när det bli lite kallare, så vi försöker jobba förebyggande med massa mat och idag fick han dessutom täcke på.

Jag ska verkligen försöka ta bilder på pojkarna så att ni bättre får se hur de ser ut. Lite snabb-fakta med vad jag än så länge vet om dem kan jag ju tills vidare dela med mig av:

Rupert
4 år, skimmel, valack.
Jag är gaaanska säker på att han är ren connemara, dock 1.55-58 i
mankhöjd. Sent tagen och grunderna sitter inte riktigt än, men han vill göra
rätt för sig och är superkelig i boxen.
Gnäggar alltid när jag går förbi!

Kilimanjaro
3 år, mörkbrun, valack.
Jag har faktiskt inte frågat vem pappan är, men mamma tävlade upp till
tvåstjärning fälttävlan med Sam och de hoppade 1.60 på hemmaplan utan
problem. Han kallas 'Giraffen' eftersom han har lååånga ben och låång hals
och är ca 1.75 i mankhöjd. Inte den bästa exteriören, men även han är nästan
larvigt snäll och godhjärtad. Jag har ännu inte galopperat på honom.

Billy
7-8 år, mörkbrun, valack.
Den hästen jag vet minst om, men han är ungefär lika stor som Killi (1.75),
lite 'snällare' exteriör kanske. Han är lat på banan men ska vara en riktigt
stjärna i terrängen. Han har tävlat 1.10 utan problem,
så det ska bli intressant att se vad han går för!

Jag har två 'egna' hästar att pyssla med varje dag! =)

Jag är jätteglad för dem, även ifall det överraskande nog är två pojkar. Rupert och Kilimanjaro är alltså numera Majas hästar, haha! Båda är ju bebisar, men det ser jag bara som ett plus. Det ska bli så kul att se hur de båda utvecklas tillsammans med mig, och vad vi lyckas uppnå under min tid här!

Rupert red jag på utebanan idag igen.
Helt vill jag bara rida ut honom, galoppera på fälten så att han verkligen tycker att det är roligt att bli riden, men det går hästar på nästan alla fälten här omkring, och Sam är inte jätteglad i idén att släppa iväg någon ensam på en unghäst ut på fälten eller terrängbanan... Men, jag jobbar på det ;)
Ridningen av Rupert gick i alla fall mycket bättre idag än tidigare!
Jag gjorde verkligen allt i min makt för att sitta så still som möjligt, och hålla händerna ganska breda och låga (det är vad unghästarna här är vana vid, så jag tänkte att man ju i alla fall kan börja där). Jag får verkligen jobba som en gnu när jag rider honom, men det är värt det för de stunder då han verkligen slappnar av och bär upp sig själv. Återigen ska det bli riktigt kul att se hur fin han blivit om några veckor eller så, när han orkar bära upp sig längre stunder. Vid ett tillfälle under passet idag gick han verkligen som en gud, jag bara sken som en sol uppe på hans rygg. Men så bytte jag varv och fick börja om från början igen. Vi kommer nog komma i mål tillslut dock, det känns som det!

Jag måste erkänna att jag var liiite nervös inför ridningan av Kilimanjaro idag. Som tur var kom Sam och vi dskuterade lite vad som hade kunnat gått fel igår. Allt blev ju bättre när jag tog av honom gogen (som jag ej satt på) och då såg vi både direkt att den var för kort. Antagligen hade han blivit lite klaustrofobisk eller så...
Därför fixade vi idag så att gogen inte satt fast utan att jag kunde ha den som ett par extra tyglar, och själv kontrollera hur mycket den skulle inverka. Detta fungerade prima!
Först var det dock longering som gällde, och jag har lite problem med att han inte riktigt lyssnar på mig där... Att se Sam longera honom var en fröjd, ett sådant sjukt samspel de har! Sams önskan är att jag och Kilimanjaro ska få samma relation som de. Meningen med att jag ska ha Kilimanjaro som 'min egen' är för att Sam hoppas att han ska kunna bygga ett förtroende för en ny ryttare, lyssna och känna igen mig och känna att jag är 'hans människa'.
Det ser jag fram emot, det låter mysigt!
Jag ska dessutom bli lite mer 'lärd' av Kilimanjaro, lära mig hur man gör med unghästarna här på gården för att sedan agera 'jocket', som Sam så fint uttrycker det, på de kommande unghästarna som vi ska jobba med under vintern. Då ska jag och Katarina även få an varsin två-och-ett-halvt-åring att 'leka med' =)

Sam inspirerade mig mycket idag, han är så klok i sin hästhållning


.
Dagens outfit.
X-dry jacka - Cavallo ridbyxor - Hunterstövar
Chefen beordrade mig att ta på mina fina hunterstövlar när jag skulle ta in hästarna. De tycker att jag är helknäpp som åker flygplan med mina wellis, men inte har dem när jag går i gegga. Jag kan inte låte bli att hålla med lite grann, så jag får nog offra bästa stövlarna nu när vädret är som det ska här på Irland (= spöregnar).

Det är lite patetiskt faktiskt,
men i morse kom jag knappt ur sängen =O

Jag har så fruktansvärt ont i mina sittben, och låren värker så att jag går på ett, för andra, mycket roande sätt. Typiskt mig. Dock var det bara att kravla sig upp i sadeln igen, bokstavligt talat, haha!
Idag blev det en tur på Rupert igen.
Han var ungefär lika stel som jag, så jag frågade hur länge sedan det var han var ute på terrängbanan, och fick svaret att han nog bara varit där en gång för några månader sedan. Lilleman har ju bara blivit riden i 4 månader eller så...
Åh, idag kändes det verkligen som om han hade kunnat bli hur fin som helst, men jag är inte riktigt 'fit' och blev orolig i mina hjälper = dödsdom på en fyraåring. Han tog inte riktigt mina skänklar eftersom han var stel och lite lat, vilke resulterade i att jag liksom småkramade hela tiden, och eftersom han inte riktigt orkade blev han hängande i handen vilket resulterade i att jag inte ville hålla emot i tyglarna och blev ostadig. Studvis gick han som en klocka, hur fin som helst! Men så blev vi båda otåliga och det gick åt pipsvängen.
Patrick, en av intruktörerna på gården, kom för att hjälpa till. Han ville, precis som jag att jag skulle bli mer stilla och stadig. Men så fort jag blev det tappade Rupert suget och blev till en degklump, och vips så vart jag orolig i hjälperna igen. Det var så länge sedan jag red unghäst, och då var det nerviga tävlingshäst-typer som alltid gick framåt av sig själva, så Rupert är verkligen en utmaning för mig. Men jag gillar honom verkligen, och tror att vi har en chans att passa riktigt bra ihop, så jag ska fortsätta kämpa och rida honom så fort jag får chansen!

Efter Rupert var det dags för mig att longera och rida den än så länge enda 'ridbara' 3-åringen: Kilimanjaro. Han skulle vara så snäll och trevlig, så det var inga problem. Well, han var jättesnäll att longera, och jättesnäll under den mesta tiden av ridturen, men jesus vad jag höll på att flyga av honom!
Tillsynes helt utan anledning började han veva med sitt huvud helt hysteriskt så att han nästan ramlade, och detta gjorde han kanske tre gånger på de tio minuterna jag skulle rida honom. En av de anställda som var med på marken för att se hur det gick sa bara åt mig att försöka få honom gå framåt när han gjorde så, men hon var fundersam eftersom han aldrig gjort så tidigare...
Precis när jag skulle ge honom långa tyglar i skritten började han igen, och denna gången reste han sig samtidigt och tappade balansen och hamnade med näsan före ner i backen. Jag fick snabbt som tusan tag i tyglarna och lyckades balansera upp honom så att han kom på benen igen, men snacka adrenalinpåslaget.
Efter detta kallade vi på Sam och han fick undersöka hästen + se på medan jag travade några varv, tror ni att Kilimanjaro gjorde någonting då? Nej..!
Men så när vi tog in honom i boxen fick jag igenom honom ännu en gång och hittade som små utslag uppe på hans manke (förstår att tjejen som gjorde i ordning honom åt mig inte såg dem, för hans manke är nog en bra bit över 1.70), han blev helt galen när jag kliade på dem eftersom han tyckte att det var så skönt - så antagligen var det det som irriterade honom under passet... Stackars liten hade sådan klåda..!


Bättre bilder på Rupert:





En bild på fina Heidi, som jag red igår (den bruna):



Och så några bilder på glada hästar i stora hagar, det e livet:

Jag vet inte vad det är med Irländare som får dem att vilja sätta upp mig på näst intill orida hästar och skicka ut oss på terrängbanan, men det händer mig hela tiden! Det gör inte så mycket, men ändå!
Min första ridtur idag blev på Rupert, en döcharmig övervuxen connemaravalack på ca 155cm i mkh. Han är bara fyra år och blev inriden under sommaren, men som sagt döcharmig! Apelkastad över hela kroppen med kritvitt huvud =)
Jag blev presenterad för mer eller mindre hela den enorma terrängbanan, och fick även hoppa lite. Rupert var väldigt vinglig och osäker i början, men mot slutet hoppade han allt galant: nedhopp, upphopp ur och i vatten, trappor, stockar, murar osv.
Första nedhoppet i vatten var kanske 90cm högt, så jag var inte beredd på att han skulle ta i så mcket som han gjorde vilket var nära att resultera i ett dopp, men flexibel som man är klarade vi oss undan det, haha! Jag tror han kan bli en riktigt bra häst med mer träning, synd att han inte var 10cm högre bara...

Ett stycke supertrött Rupert

Vi diskuterade det här med mankhöjder lite efteråt.
Jag sa då att om Rupert antingen varit 10cm högre eller 10cm lägre så hade jag köpt honom bara för att han var så fin, och tillslut kom vi fram till att om någon kunde komma på hur man skulle avla för att få fram connemaror i storhästformat så skulle man ha riktiga kanonhästar, hehe...

Jag måste ha gjort något för att imponera på min instruktör under terrängturen, för när vi kom tillbaka hem frågade hon om jag skulle kunna tänka med att sitta upp på hennes unghäst lite. Det visade sig senare inte vara en unghäst direkt, utan ett extremt sent taget sto med en stark egen vilja. Hon hade inte blivit riden på ett par dagar, så de longerade henne först och sedan fick jag svinga mig upp. Den hästen har verkligen potensial att bli riktigt fin, men jesus vad man fick rida för det! Hon kunde bli hur mjuk och avslappnad som helst i skritten, men så fort man försökte krama henne in i trav blev hon helt nipprig, tappade all koncentreation på mig och sprang mest omkring och blev rädd för traktorer och hinder och hästar... Jag kom dock på en taktik som hon svarade riktigt bra på, och tillslut kunde hon trava ett varv eller så åt båda hållen i en avslappnad självbärande form. Ägaren var hur nöjd som helst, så henne får jag rida när jag vill, haha!

Skönt att få bekräftat att man gör rätt och att de är nöjda =)

I övrigt har det varit en ganska lugn dag!
Jag har shockat alla med att lära mig alla hästars kraftfoder på en dag, så det har jag fått göra ensam under dagen. Annars har det som sagt inte hänt så mycket... I morgon är det tydligen en rätt hektisk dag igen, alla boxar ska strös, det kommer nytt foder och massa hästar ska byta hagar och grejer.
Hagarna här måste jag bara säga är heeeelt otroliga! Som jag skrivit innan behöver man verkligen fyrhjulingen för att ens hitta hästarna i hagen! Terrängbanan it self är ca 200 acre, och gården har mycket mer mark än så.


Vägen upp till gården.


Även om de har stora hagar väljer de störtsköna cobbarna ändå att lerbada!


Mörk bild på hagen närmast stallet!


Megamörk men lite frän bild innifrån nedre stallet.


Sist en bild på dörren in till min och Katas lägenhet =)

Första dagen är avklarad, klockan är halv åtta, och jag funderar på att gå och lägga mig... Haha, nej riktigt så illa är det inte. Jag och min tycka rummis Katarina kommer nog prata om allt och ingenting ett tag till =)

Idag har jag inte fått rida.
Jag är egentligen lite besviken över det, men med tanke på hur dagen sett ut är det inte så konstigt. Det har varit full rulle, med lektioner på ridskolan på löpande band mellan 10-17 med gruppen på alla nivåer. Några av de minsta tjejerna bed om ledare, och då fick jag hoppa in. Jesus, jag har inte sprungit runt ett varv i taget i ett ridhus släpandes på en sur ponny på hur många år som helst, men idag fick jag smaka lite på det! Det jag gjort mest har i alla fall varit att göra i ordning massa hästar, några till privatlektioner och några till ryttarna på gården. Jag spenderade även några timmar i paddocken som 'hinder-slav', men det var kul att se på när de hoppade (även om jag allre halest velat vara med).

En av de bästa sakerna med det här stället är att de gör riktig mat!
Det är sant, ett hästställe med egen kock som gör nyttig hälsosam mat, mumma!
Det växer inte på träd mina vänner.
Till exempel har min lunch o middag idag varit:
Potatis och broccolisoppa med andra grönsaker i och rykande färskt hembakat bröd samt köttfärssås med grönsaker i och fullkornspasta. Helt ok om ni frågar mig ;)

Idag har jag dock fått göra något riktigt kul på sluttampen:
Jag blev utbildad på och sedan titlerad andreförare på fyrhjulingen!
Haha, det är sant. De har en stor röd fyrhjuling här som man jagar hästarna med.
Det är precis så roligt som det låter!
När alla ridskolehästarna ska in från de sagolikt stora fälten (vi snackar marken på 150 hektar här) så tar man sin fyrhjuling och åker och hämtar dem, sedan vallar man flocken hemåt snabbt och enkelt. Vanligtvis snabbt och enkelt i alla fall - i morse ville Rosie inte in från fältet och drig i väg i full kareta år andra hållet, det tog ett bra tag innan Sam fick tillbaka henne till flocken, knäpphäst X)

I morgon vid lunchtid ska jag ha min första ridtur.
Det blir överraskande nog på terrängbanan med en än så länge okänd häst tillsammans med Sam (tvåstjärnig int fälttävlan) och jag hoppas att det går bra!

Ok, det får vara nog med update för idag.
Tyvärr har jag inte hunnit ta några bilder än, ska komma ihåg att ta med mobilen ut i morgon! God natt alla Svenska vänner, nu ska jag ta en kopp te och Katarina ska lära mig hur en tysk tvsida fungerar.

♥

Haha, inte riktigt kanske - men ändå!

Nu är jag framme på Annaharvey farm equestrian centre =D
Alla är nästan misstänksamt trevliga och skrattar åt mina skämt, det bådar gott, haha!
Jag bor ihop med en 18-årig tjej från Tyskland, och det känns faktiskt riktigt skönt. Vi verkar vara ganska lika. Jag har fått en snabb rundtur av gården, och i morgon börjar jag jobba. Lördagar ska tydligen vara rena döden att börja på, men jag har sagt til ldem att bara peka på det som behöver göras, så gör jag det. Nemas problemas!

Nu ska jag packa upp min ett-tons-packning och försöka hitta något att äta...

Två bilder ska ni få, lovar att ta egna så fort jag har en ledig stund!

Nej, så speciellt farligt är det faktiskt inte.
Liite panik har jag nog, är grymt förväntansfull och liite nervös ändå...

Kan fortfarande inte förstå att det händer, men i morgon vid 15-tiden är jag framme på anläggningen! Åh, vad jag hoppas att det blir så bra som jag tror och som det känns! Jag vet ju inte när eller hur jag kommer komma över internet, jag hoppas verkligen att det finns på gården - annars finns det risk för att det tar ett tag innan jag får tag i ett internet...
Jag ska dock försöka mobilblogga i alla fall en gång i morgon under resans gång!

Idag har jag packat heeeela dagen, det är så himla svårt och jag får inte med mig alls så mycket som jag hoppats, haha! Men men, mamma har lovat att skicka saker som jag saknar! Jag har sammanlagt 50kg packning med mig + en ganska välfylld handväska, haha!

Den jag kommer sakna absolut mest är min älskade vovve ♥


Men jag kommer förhoppningsvis ha så fullt upp att jag knappt hinner längta hem!


Nästa gång jag skriver här (förutom ev mobilblogg) är jag på Irland - fatta det!
Nej, nu måste jag umgås lite med min kära mor, lägga in låtar på telefonen och ladda den...


Stor Svensk kram från en snart Irländsk Maja ♥

Min Nisse är bäst i hela världen ♥

Han har blivit lite orolig av all packning och hysteri den senaste tiden, så i kväll bestämde han sig för att ta saker i egna händer och försäkra sig om att jag inte glömmer ta med mig honom på min resa:


Han vaktar resväskan!
Har ni någonsin sett ett sådant gulligt lurv!?

Vakum-plastpåsar är en flyttares bästa vän:

FÖRE:


EFTER:


I'm loving it!
=D

J E S S I C A  K Ü R T E N

The spirit of a true Irish horse, in a human.

♦



Jessica är min förebild av många olika anledningar.
Men den främsta är hennes glöd.

Nästan allt jag skrev i ett tidigare inlägg som var positivt med de Irländska hästarna, finns också hos Jessica. Hon är stark, driven, ödmjuk, passionerad, medveten och älskar verkligen sina hästar! Många ryttare har mycket att lära av denna fantastiska ryttarinna.

Hur många gånger har man inte sett henne rida en omhoppning och spänt väntat på den där sista galoppsträckan till den där sista enorma oxern där de andra ryttarna visst gasat halvhjärtat men där Jessica verkligen visar att hon har full tillit till sin häst och satsar allt bokstavligt talat utan förhållningar. Varje gång funkar det!
Hon är helt otrolig på det tycker jag! Att verkligen lita på sin häst förmåga att klara sin även på världens svåraste banor. Tänk om alla ryttare faktiskt trodde så mycket på sina hästar som Jessica gör, något säger mig att vi hade haft ännu fler fantastiska hästar då...

Om det jag beundrar mest hos Jos är hans medvetenhet, hans filosofi och förståelse för hästar som de individer dem faktiskt är, så är det jag beundrar mest hon Jessica hennes kärlek till det hon gör och dem hon gör det med. Jag ska också kunna rida med sådan tillit och känsla en vacker dag.

Jessica är en av få världsryttare som man kan se framför sig hur hon är ute och galopperar i skogen eftersom hon tycker att det är roligt, eller hur hon verkligen helhjärtat glädjs av alla framsteg som görs, hur små de än må se ut för omvärlden...
Att jag dessutom vet från en säker källa att hon är precis så fantastisk i verkligheten som hon förekommer i media gör henne bara ännu bättre.

Det finns nog inte heller någon annan ryttare som google har så många bilder på när man verkligen ser hur hon älskar hästen hon står bredvid eller sitter på:

Nu är bloggens nya utseende ganska så klart!
Vad tycks?
(F5:a om ni nte ser förändringen..!)

Jag är helnöjd!
Tack kära syster för ditt engagemang när jag själv hade idétorka =)

Själva textutrymmet har blivit lite smalare, så en del gamla inlägg ser lite muppiga ut, men det fixar jag till en annan gång.

Idag har jag en date med världens bästa Halmstadbo, Andrea.
Vi ska ut till Biltema för att köpa sådana vakum-platsåsar till mig att packa jackor i, sedan ska vi åka till hennes stall och klappa på finaste Wembley (så att jag i alla fall på fara i närheten av hästar en sväng innan resan, haha). Efter allt detta ska jag hem och packa visare!

Have a nice day!


En bild från när jag red Wembley i somras, fina häst!

Jag packar för fullt.
Inte.

Jag har inte börjat än...
Det blev en vända in till stan för att laga mina älskade timberlandstövlar som en söm gått upp på, samt en par sporr-remmar som jag glömde köpa igår. Efter det blev det en lång strandpromenad där min 90 år (hundår) gamla vovve blev helt galen och betedde sig som om han vore valp. Busade med andra hundar och hämtade pinnar - jag vart nästan orolig för honom, haha!

Nu ska jag i alla fall börja med packningen av de saker som inte är så pillrigt;
Skor, jackor och ridbyxor tror jag att jag börjar med.

Jag var tänkt att skriva min packlista, men den är så galet lång att jag nog bara gör det om någon önskar sig det speciellt, haha =)

PS!
En ny look på Bloggen är påväg, It's going to be niiiiice!



En bild på mig och Kenny när vi för första gången hoppade 1,40.
Dock hade vi sadeln under själva ridpasset ;)
♥

Idag har vi äntligen köpt en kanonbra resväska till Yours truly!
En läppstiftsröd skimmrande Samsonite som rymmer 132 liter, så tillsammans med mig jättebag som rymmer nästan lika mycket borde jag vara safe...

Alla hårda och tåliga grejer så som skor och ytterkläder från åka i den mjukare bagen, och det är jag inte vill ska få slag, typ hjälmarna får åka lyxväska =)

Jag hittade ääääntligen mina efterlängtade sporrar också;


Dessutom hade dem ett dessa häftiga sporrar som jag var tvungen att prova!


Jag tror de har ungefär samma effekt, men det ska bli spännande att prova!
Det jag är ute efter är ju att sporrarna inte ska trycka eller skava så som den klassiska sporren gör, och inte heller rulla nedifrån och upp som stjärnsporren (som lätt används på fel sätt bör tilläggas...) utan 'glider' mer. Men får precis samma effekt som fårn den klassiska, men inget obehag från hästens sida
= Helnöjd Maja.

Det blev ett paket show socks och coca-cola lipsyl.




I morgon börjar det packas...

Kallas: Nelly, Nellisan, Nell
Född: 2007
Höjd: I nuläget 172cm
Färg: Apelkastad (skimmel)
Stam: Okänd (ingen förälder-match i hela Irländska registret), men kan dock med viss säkerhet säga att hon har Fullblod, Irish draught, Connemara och antagligen Clydesdale i sig ;)
Meriter: Varit spetshäst vid 6 jakter, och deltagit i många fler. Vann sin första Huntertrial med mig på Irland! Kom runt test-tävlingen för Stilbedömd terrängritt, vilken var svår! Felfri i samtliga 90-starter vi gjort och endast 4 fel i vår första 110 (som vi kom runt)!
Övrigt: Primadonna, hon vet precis hur bra hon är, haha! Ranghög och ganska kaxig, men väldigt tillgiven när hon är på rätt humör...! Egentligen fantastisk ridbarhet, men lite åt det bekväma och långsamma hållet. Utmärkade trevliga gångarter och ett sjuhelsikes språng när hon har ambitionen ;)

 

 

En jätterolig utekväll med tjejer jag inte träffat på alldeles för länge var precis vad jag behövde!
Nu känns det som om jag är påväg tillbaka på banan igen =)

Förlåt för bloggens stillastående, det var lite jobbigt där ett tag som ni säkert förstår...

IDAG ÄR DET 5 DAGAR KVAR TILL IRLAND
Det börjar bli verklighet nu!

Jag och mamma var och shoppade lite ridutrustning till mig igår =)
Jag är verkligen överlycklig för grejerna, som representerar en tack-för-att-du-sålde-transporten-present,
för den sålde jag igår!

1. Världens finaste och skönaste ridbyxor från Pikeur - Limited edition!
Härligt röda med alla sömmar/brodyr i silver så det glittrar fint!




2. Mina allra första helskodda ridbyxor i chokladbrunt från Cavallo!
Superstrech med ganska tunn skoning, supersköna!



3. Urmysig fleecetröja från Pikeur med fina detaljer!
Första bilden är mest rättvis vad de gäller färgen...



(klickbara bilder på axel-bling, arm-bling och ryggdekorsömmar)


4. En helt underbar vinterjacka från Pikeur med äkta dun!
'Hör ihop' med fleecejackan, liknande detaljer och superkavlité =)





Som sagt är jag verkligen superlycklig över dessa fin-fina saker!

Idag förenas Kenny med sin allra käraste syster Norpan i himlen.

Det tröstar lite att de nu har varandra, att de får vara tillsammans igen.
Men jag saknar dem.
Saknar dem båda så att det känns som om hjärtat ska brista...

Världen kommer aldrig vara sig lik utan våra fina flickor.

Jag är vanligtvis faktiskt inget Marabou-fan, jag gllar mörkare choklad i mindre mängd.
Men nu måst jag erkänna mig frälst i chokladjätten!
Den nya sensation-smaken Cookies and Cream
ÄR APGOD!



Chokladsås i choklad, mmmm....

Haha, det är nog tur att jag åker ifrån Sverige och Marabou snart - 8 dagar närmare bestämt =)

Idag ska jag cykla ner på stán och kolla efter lite saker på min inköpslista.
Jag kom på att det ju kan vara bra att ha med sig lite apoteksvaror, värktabletter och så, men efter en
stund insåg jag att jag ju faktiskt ska till ett land som har Boots! =)

För er som inte vet så är Boots Storbritannien (finns kanske någon annanstans?) och alltså även Irlands
svar på ett apotek, bara det att butiken är stor och utbudet oändligt!
De har massa saker som inte finns i Sverige och några saker som inte ens är lagligt i Sverige.
Boots har allt ifrån roliga badbomber till mirakelkrämer och dunderkurer för ex förkylning!

På inköpslistan inför Irland har det skett några förändringar, då lite köpts och lite lagts till.
Numera ser den ut ungefär såhär:

• En resväska
• Röda ridbyxor
• Sporrarna!
  
• Vantar
• Mössa
• Pannband
• Vinterskor (köps ev på Irland)
  
• Täcke och kudde
  Ska köpa vakumförpackade på IKEA, det är alltid skönt att ha sitt eget med sig.

Det jag framförallt ska köpa idag är en outfit att ha till helgen.
Jag ska på ett hejdundrandes party i Småland, och det är sista gången jag ser många av mina vänner
innan jag åker.
Jag har svårt att hitta festkläder som jag verkligen gillar,
men nu måste jag verkligen hitta något bra!


Någon som har tips på en snygg festoutfit någonstans?

Mitt i all denna hysteri med Irland och resan och framtiden,
gör det fortfarande så fruktansvärt ont...

Idag är det två månader sedan jag såg henne.
Två månader sedan jag gnuggade ansiktet i hennes man.
Två månader sedan jag pussade hennes mule för sista gången.

Det går fortfarande inte en timme utan att jag tänker på henne.
Inte en dag utan att jag gråter efter henne.

Min fina fina Kenny ♥



Through timeless words, and priceless pictures
We'll fly like birds not of this earth
Tides they turn, and hearts disfigure
But that's no concern when we're wounded together



Trough it all, it was so worth it.

♥

Jag har påbörjat en packlista, och jag tycker att det är skitsvårt!

Vad har jag för kläder egentligen? Behöver jag köpa nya ridbyxor? Hur många gummistövlar behöver man
för att överleva en höst/vinter/vår på Irland? Är det bättre att ta med sig för mycket än för lite?
Om en eller två regnjackor blir blöta, borde jag då ta med en tredje att byta med? Hur kallt blir det
egentligen på vintern? Canada Goose-kallt eller bara-man-är-torr-så-fryser-man-inte-kallt?
Ska jag ta med tävlingskläder i första vändan? Alla tre hjälmarna?
Vad ska jag själv ta med mig och vad kan mamma och pappa tamed sig när de kommer i oktober?

Ja, det är helt klart mycket att tänka på...
Jag har bokat flyg så att jag sammanlagt kan ha med mig 50 kg bagage!
Jag kommer alltså ha nästan lika mycket bagage som jag själv väger, är det helt insane?

Jag har redan en gigantisk stor bag på hjul, som jag kan ha alla skor och lite kläder i.
Sedan ska jag köpa en väska med hårt skal för saker som inte får slängas runt för mycket, typ hjälmarna.
But still!
Jag har hittills kommit fram till 11 par skor som jag MÅSTE ha med!
Jag tror faktiskt att jag MÅSTE ha med alla tre hjälmarna också!

Oooh vad det här är svårt!
Men samtidigt lite kul...



En bild från mitt framtida hem!
Det där kommer snart vara jag, haha!

Nu är alla biljetter bokade,
och den 24 september bär det iväg!


Det känns som om jag har massor av saker som måste göras innan dess!
Inköpslistan till exempel, och en packlista måste göras, och jag måste planera och organisera...
Men guuud vad jag ser fram emot avfärd!

♥

Den senaste kvarten har jag sprungit omkring huset som en springande springare och
försökt få perspektiv på saker om och ting - men det är mission impossible!

J A G  H A R  B L I V I T  E R B J U D E N  E T T  J O B B  P Å  I R L A N D ! ! !

De är jättenöjda med mitt CV och bilderna på när jag rider!
Jag får börja direkt när jag kommer, och jag får komma när jag vill!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!

This is not happening!
It feels so unreal, but so right!

Jag ska ju få definitiva svar från två Irlänska stall i morgon, men kände att jag ville ha fler bollar i luften...
Så vad gjorde jag?
Jag skickade iväg mitt CV till ett stort internationellt fälttävlansstall i England.

Jag känner mig nästan lite busig.
Men jag tycker att det är bättre att skicka ut till flera, man kan ju alltid tacka nej,
och jag vill verkligen komma iväg nu...!
Eftersom jag inte hittat så många stall på Irland som tilltalar mig så tyckte jag ett England ju faktiskt
kunde vara ett bra alternativ...
Detta stall är det enda jag sökt som faktiskt varit ute efter att anställa någon ny, och de stänger
inte för ansökningar förrän sista september.

Det är alltså bara att återgå till väntandet...

VS

Hela familjen har varit i Örebro den här helgen.
Inte bara jag, mamma och pappa som vanligt, utan även min syster och hennes man, min bror han
hans Maren = urmysigt!

Det är inte jätteofta vi ses allihopa eftersom min bror och Maren jobbar i Norge, och syster och Håkan
bor i Karlstad, men när vi väl träffas har vi det så himla kul ihop!

Både igår och idag har vi varit inne i stan, och idag införskaffade jag ännu en Irlandsnödvändighet:
Regnbyxor + Regnjacka i toppenkvalité!
Jag tyckte att jag var lite busig när jag valde knallblå byxor och gul jacka = Sweden!

Ingen kommer fundera på vart jag kommer ifrån i alla fall, haha!

Bilder:


Gjorde värsta minen som inte fick vara med =P

Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg om konsten att
inte ta någon skit, och hantera kritik.

Av någon underlig anledning har jag det senaste året gått ifrån att ha både kass självkänsla och
självförtroende till att verkligne kunna stå på mig.

Eller ja, stå på mig har jag alltid kunnat göra när det verkligen gäller, men jag har alltid tagit åt mig
av vad andra sagt till eller om mig och blivit sårad...

Jag tänkte börja med att definiera vad Självkänsla och Självförtroende är för mig.
Det fick jag en uppgift att göra i skolan en gång, och resultatet blev det här:
Självförtroendet har att göra med om du tror på dig själv eller inte. Om man vågar lita på sig själv
och ”vad magen säger”. Självkänslan handlar mer om hur väl du känner dig själv.
Om du verkligen vet att det du vill, är just det du vill. Om du faktiskt är glad osv.

Det är två skilda saker.
Man kan lita på en person man inte känner, och man kan känna en person man inte litar på.

♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦

Jag kikar runt på ganska många hästbloggar varje dag, och på den senaste tiden har jag blivit
fullständigt shockad av de hemska kommentarer som en del får, och ännu mer shockad över hur vuxet
de 'utsatta' tjejerna hanterar denna inte-någonstans-konstruktiva-kritik! Imponerande tjejer!

Nu hade jag kunnat pladdra på i evigheter som hur hemskt det är att detta är vardags potatis inom
ridsporten och vilka dåliga människor det är som sitter i trygghet på andra sidan skärmen och skriver
dessa hemskheter för att de mår lite bättre av att trycka ner andra...
Det är i och för sig sant, men det här vet ju redan alla!

Dessa människor kan vi faktiskt inte göra något åt. Vare sig om de ignoreras eller konfronteras
så kommer det alltid finnas dessa små, avundssjuka männiksorna inom vår älskade sport som livnär
sitt eget ego på att försöka utplåna andras. Patetiskt, men sant.

Det jag hellre vill skriva om är att det är så himla viktigt att ställa sig över dem!
Man får helt enkelt inte låta sig såras.
Man måste tro på sig själv så mycket, och känna sig själv så väl att man vet att det inte spelar någon
roll vad alla andra (eller någa få anda) tycker!
"Stå på dig, annars står någon annan på dig", är en fras som jag lever efter.
Tänk på det om du är på väg att falla i fällan.

Det är också viktigt att ha så pass bra självförtroende att man inte tror att alla kritiska kommentarer
man får INTE är konstruktiva! Ibland vill andra faktiskt bara ge tips och hjälpa till, inte vara dumma!
Jag har varit med om det här massor med gånger.
Jag har blivit arg på många som kritiserat mig, de har oftast bara försökt hjälpa till, men jag har inte
tolkat det så utan blivit sårad och arg. Det är ju helt onödigt, eller hur?
Jag har ockspå varit med om att jag få tagit hand om kompisar som varit helt förstörda eftersom de
fått ta skit från någon, som det senare visade sig inte menade illa med det hon/han sa.
Dessutom har jag i efterhand fått reda på att min egen konstruktiva kritik eller kommentarer som jag
trodde var tips och hjälp-på-traven har tolkats som helt fel slags kritik, oich upprört folk.


Bild från google.

Det jag vill komma till är att folk måste jobba på sitt självförtroende/självkänsla, annars överlever
man inte i dagens samhälle, och absolut inte i dagens ridsport!
♦
Dessutom beror ju alla dessa feltolkningar på kommunikationsfel!
Innan du tar åt dig av en kommentar, extra kolla med den som skrev om den faktiskt menade illa,
oftast är det ju faktiskt inte så.

Lita på sig själv!
Känn dig själv!
Sköt dig själv och skit i andra!
Sist min inte minst ska jag dela med mig av några kloka ord som min mammas Australiensiska väninna
en gång sa till mig:
"They aren't relative for my excistens"
Så himla bra!
Du behöver inte de där människorna och deras kommentarer för att excistera, eller hur?
De är totalt irrelevanta - det brukar vara mycket lättare att skaka av sig kritiken/kommentarerna
när man tänker så!


Bild från google.

Idag har jag röstat!
Oh yeah =)

Det kändes bra, och vuxet.
Nu återstår det bara att se hur det går i valet, för att sedan fastställa hur snabbt
jag måste fly landet.
Jag har nämligen svurit en ed att flytta utomlands om Mona Sahlin blir statsminister, haha!



I rest my case...

Jag har inte så mycket att skriva om just nu, så jag tänkte att jag lika gärna kunde svara på denna
fråga i ett ordentligt inlägg.
Faktum är att jag inte har någon speciell erfarenhet av detta problem, men jag tycker att det är
ett intressant beteende som jag ofta ser hästar som gör.

När jag var 13 år red jag en ponny på ridskolan som gjorde sådär, petade ut tungan på ena sidan.
Men han gjorde det bara när han gick i ärlig form och arbetade rätt =)
Så de på ridskolan såg väl inte direkt någon anledning till att få honom att sluta...
Jag var på dem några gånger om att kolla hans tänder, men det blev nog aldrig av.


Bild lånad från google.

Du skriver här att Toppens tänder är kollade, och det hade ju varit intressant att höra vad Tandläkaren
har att säga om det hela? Det kanske går att åtgärda på ett superenkelt sätt, vem vet?

Angående själva orsaken till beteendet så har jag hört samma sak som veterinären Du nämnde
- det är en typisk fullblods-grej.
Så som jag har förstått det så är det något av en olat, ett mer eller mindre stressbetingat beteende.
Det är inte nödvändigtvis så att hästen försöker komma undan arbetet, utan snarare att den vid ett
eller flera tillfällen haft svårt att hantera sin stress och därför hittat på något som den kan göra för att
få hjärnan att koncentrear sig på något annat än situationens stressutlösare = leka med tungan.

Jag skulle kunna tro att en häst kan använda detta beteende som en omedveten försvarsmekanism
i det fall som du beskriver; under press.
När man ska rida en svår/jobbig övning eller utföra en komplicerad rörelse så medför det, givetvis, mer
press på hästen och dennes prestationsförmåga.
Om hästen uppfattar denna press som orimlig reagerar olika hästar på olika sätt:
En del blir förbannade, en del förvirrade, och de allra flesta blir stressade.
Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ett fullblod försöker 'skydda sig' från denna stress och allt vad
den innebär genom att, som sagt, göra något lagom simpelt som hästen orkar koncentrera sig på
= leka med tungan.

Med detta vill jag inte säga att du nödvändigtvis har utsatt hästen för onödigt press =)
Utan att det är en känslig häst som helst enkelt reagerar på det här sättet.
Pressen är oftast (långt ifrån jämt) nödvändig för fortsatt utveckling, men som sagt har vissa hästar
svårare att hantera den än andra - hästar är ju faktikst individer, precis som vi!

♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦

Åter då till vad man skulle kunna göra åt det.
Faktiskt så är det så, att den ponnyn jag red på skolan också gick på tvådelat - coincidence?
Perhaps not...

Det kan vara så enkelt att hästen inte gillar just tvådelade bett!
Kennys tandläkare sa att anledningen till att hon gillade just tvådelade bett så mycket var för att hon vek
dem bakåt i munnen och fick på så vis helt fri tungen (= hade kunnat lägga ut den på sidan om hon ville)
och bettet förlorade nästan hela sin effent, vilket var mycket bekvämt för henne, haha!
Detta fick jag förklarat för mig är en lika stor anledning till varför tandläkare inte är ett Big fan av
tvådelade bett som den lite mer 'kända' anledning där bettet viker sig framåt/uppåt och stör hästens gom.
Med ett rakt eller tredelat bett kan hästan inte göra på det här viset.


Irländska fullblod från google.
De må vara stora nervpaket, men de är bra vackra...

Slutligen vill jag alltså ha detta sagt:
1. Jag hade velat höra vad en, eller helst flera tandläkare har att säga om detta. Ring och fråga!
2. Jag hade provat ett rakt eller tredelat bett på hästen. Jag själv gillar inte raka bett eftersom jag tycker
att man får en 'cykel-styre-effekt' på tygeltagen så. Men det är ju en smaksak.
3. Ett Novabett hade kanske fungerat?
Jag har stött på många fullblod som gillar det bettets flexibilitet och mildrande effekt på tygeltagen.
4. Tungfelstickan har jag lite blandade åsikter om. Det är lite dumt att man inte kan fråga hästarna
vad de tycker ibland... Jag resonerar nämligen såhär: När du hittat ett bett som hästen verkligen
trivs med och fungerar på, så kan betyder inte det nödvändigtvis att olaten (tungan) försvinner.
DÅ kan det vara bra att ha tungfelstickan för att vänja hästen av med olaten, för att efter en kort
period återgå till att bara rida på det ' väl fungerande bettet'.
5. Jag har ingen direkt fakta i detta svar, utan spånar mest bara på de erfarenheter jag har och vad
jag själv hade gjort. Om någon läsare är bättre på det här än jag, så får de jättegärna komplettera
mitt svar!

♥

Wow, vilket maraton-svar!
Haha, men jag älskar att få spinna iväg såhär och koppla ihop mina erfarenheter med varandra och
helt nya idéer - så inspirerande =)
Tack Sara, hoppas du är någolunda nöjd med mega-svaret, haha!

Ja, jag har ju fortfarande inte ett slutligt beslut, men för att fördriva min tid har jag försökt komma
på vad jag behöver införskaffa inför resan, och det blev en liten lista i alla fall:

• Resväska
  Jag har insett att jag ju kan glömma att jag får med mig allt i en resväska,
  så jag måste köpa en till - en stor en!
• Sporrar
  Jag håller på att leta ihjäl mig efter ett par Mark Todd sporrar som jag MÅSTE ha.
  Jag är ju van vid en superkänsli lyhörd häst, så jag befarar att jag kommer behöva
  ha ett par sporrar till hands när det är dags att rida andra hästar.
• Bra regnbyxor
  Sådana som man kan ha när man rider.
• Vinterkängor som jag kan ha i stallet
  Så länge se är varma och vattentäta är jag nöjd..!
• Vinterskor som jag ska ha 'till vardags'
  Snygga och varma!
• En ny ordentligt vinterjacka till stallet
  Helst en lite längre - måste inte vara jättetjock, men vind och vattentät som bara den!
• Bra vantar
  Både ridhandskar och varma vantar
• Ev nya ridbyxor
  Jag vill ju så gärna ha ett par röda! =P

Bett är ett ständigt aktuellt ämne inom ridsporten och det kommer hela tiden nya modeller som ska
vara ännu bättre, ännu mer effektiva och evolutioneranda än sina föregångare.
Många beter sig som om detta med vilken modell man har, hur väl det är tillpassat det är och hur avancerad
teknologi som ligger bakom just detta specifika bett är en ensamt avgörande faktor för hur väl man
presterar som ekipage.

B U L L S H I T.

Jag säger inte att det här med bett inte är viktigt, men att det skulle vara så viktigt, det är ren bullshit.
Kommersiell bullshit.

Nej, nu har jag hakat upp mig.
I vilket fall som helst så tycker jag att man lätt glömmer bort en väldigt väldigt viktig grej.
En grej som man bör ha i bakhuvudet alltid, för annars spelar det ingen roll hur många bett man avverkar
och hur drastiskt man byter till skarpare och skarpare och skarpare....

Bett ska inte ge dig bättre kontroll, utan er bättre komunikation...

Med det vill jag säga att du inte ska tro att du kan få en 'olydig' häst lyhörd och alert genom att byta till
ett skarpare bett - vad tror ni att jag tycker om det? Jo, bullshit!
Det är bara gammal hederlig ridning som kan ådstakomma det.
Bettet ska endast finnas där för att underlätta kommunikationen mellan ryttare-häst, det ska inte vara
en genväg för att göra det lättare för ryttaren att mästra hästen han/hon sitter på.



Det jag anser att ALLA ryttare bör sträva efter är att kunna rida sin häst på ett vanligt tränsbett.
För det är väl ändå det vi alla vill? Kunna rida våra hästar på ett så harmoniskt sätt, och med så små
signaler som möjligt? Att kommunikationen ekipaget emellan ska kunna flöda fritt utan att störas?

Haha, det låter som om jag bara äter en gång/dygn - så är inte fallet =P
Men jag tycker att det här med mat och näringslära är väldigt intressant och tänkte därför dela med
mig av ett mål mat som jag äter varje dag!

Det är ett superbra mellis, och fungerar även bra som frukost om man ser till att komplettera med
lite mer protein (ett kokt ägg eller en skinkmacka till exempel!)

J O S  L A N S I N K

En sann hästmänniska och en av de klokaste vi har inom ridsporten

♦


Jos har varit min största förebild ända sedan han blev korad Världsmästare tillsammans
med Cumano år 2006. Jag minns att jag var helt förhäxad av deras prestation under hela mästerskapet.

Det som inspirerar mig mest hos Jos är att han är så fantastiskt klok, och att han vågar tro på sig själv
och hålla sig till sina metoder även om det aldrig är helt riskfritt att göra det när man håller på med
hästar - det finns alltid folk med åsikter som inte stämmer överrens med ens egna.

Jos är den Världsryttaren vars ridfilosofi stämmer bäst överrens med min egen.
Han tror nämligen starkt på det här med att gynna hästarnas hållbarhet.
För honom verkar det vara viktigare att hästarna är glada och presterar bra när det verkligen gäller,
än att vara på tävling varje vecka för att vinna hem massa pengar.
Hans hästar får gå ut i hage, de rids ut i skogen och får galoppera på en galoppbana.
Allt för att hålla dem nöjda och glada - det är sann ryttaranda!

För några år sedan täckte Jos mittenuppslaget i Tidningen Ridsport med en artikel kring ett citat
från en intervju han givit: "Hästar är inga maskniner"
Efter det började jag nog avguda honom på allvar...
Hela artikeln handlade om hur väl han tog hand om sina hästar, hur viktigt han tyckte att det var med
variation i vardagsridningen och hur sparsamt han belastade sina hästar med stora tävlingar.
En sak som verkligen fastnade i mitt huvud från den artikeln var till exempel att Cumano året efter
VM endast gick 8 tävlingar - på hela året!
Det krävs en stor man, med ett stort hjärta att spara på en häst som man vet hade kunnat tjäna
så vansinnigt mycket pengar åt en, bara för att hästen skulle få må gott.

Att han behärskar att kombinera sin klokhet och välvilja till hästarna med fantastisk ridteknik
och känsla gör honom till en Gud i mina ögon!
Han har även bevisat gång på gång vilket vinnan koncept det är, och det är därför han vunnit mitt
häst-hjärta =)


I wanna be just like Jos!


And I really want a horse like Cumano ♥

Kallas: Bella
Född: 2003
Höjd: 148 (slutmätt)
Färg: Mörkbrun med bläs (men ser svart ut)
Stam: E. Pacom of Newhaggart UE. Naheez xx
Meriter: Placeringar 110 banhoppning (sedan 6 års ålder), Placeringar i 1* Irländsk fälttävlansklass (110 terräng), Placeringar i Huntertrials upp till Open-nivå (HT = terräng-tävlingar, Open = 110).
Övrigt: Bella är utan tvekan en riktig Lady! Hon är den som bestämmer i hagen, hon vill gärna bestämma även under ridpassen och hon är väldigt matglad. Bella är en ängel att ha att göra med, super snäll att lasta och köra, står orörlig när man ryktar, sadlar eller när hovslagaren är på besök osv. Vid longering är hon hur kool som helst, men ganska så het att rida.

 

Då Bella redan har så mycket rutin inom hoppningen men saknar den fundamentala dressyrutbildningen så är det det som vi kommer fokusera på under tiden hon är hos mig.

 

En lite intressant sak med Bellabus är att hon inte har något direkt ponnyblod i sig! De främsta raserna hon har bakom sig är Irish Sport Horse, Holsteiner och Fullblod. Några av de större namnen i hennes stam är King of Diamonds, Cavalier royale och Cor de la bryére. På fullblodssidan har jag inte så bra koll...

 

D A N N E
Dan Aspegren

Min Guru, Min dressyr-Gud, Min räddare i nöden!

♦

Utan Danne hade jag inte varit bråkdelen av den ryttare jag är idag.
Jag trodde att jag kunde rida när jag träffade Danne. Jag hade redan då MVG i alla mina
hästrelaterade kurser på skolan, kunde genomföra upp till medelsvåra banor och program på
många olika sorters hästar och hade utbildat några unghästar mer eller mindre på egen hand.
För att inte tala om hur mycket jag kämpat med Kenny...

Egentligen, så kunde jag ingenting.

Danne lärde mig att ridning inte är det man sitter och gör på hästryggen. Det är inte att "få hästen att göra si eller så". Ridning är en känsla, och innan man hittat den känslan kan kalla sig vad man vill - men någon ryttare är man inte, inte på riktigt.

Det har alltid varit det bästa och det värsta jag vet att rida för Danne.
Det bästa eftersom han har lärt mig så fantastisk mycket, och för det kommer jag vara honom evigt
tacksam. Det värsta eftersom man varje gång blir påmind om vilken liten ryttare man är,
och hur mycket det är som man ännu inte behärskar hur redo man än tror att man är för utmaningen.

Danne kan sitta på en stol i ett hörn av ridhuset medan man själv är i andra änden, och ändå veta
precis vad man gör med liltån på sidan som inte är mot honom.
Han kan därifrån säga att man behöver vinkla ut den liltån, eller sitta en centimeter mer på ytter sittben
och så fort man gör det så känns allt helt fantastiskt och hästen rör sig som om den skulle sväva.
Danne är den enda jag vet som kan
ådstakomma mirakel genom en minikorrigering från andra sidan ridhuset.

Konstigt nog har jag inget foto på Danne, så ni kan tyvärr inte få se hur han ser ut.
Men det är ändå ganska oviktigt.
För han ser ut som vem som helst, men jag vet att han är någon helt annan.

♦

Danne är Chefstränare på Hovstallet i Stockholm,
och det är en ynnest att jag fått rida för honom de gånger jag fått.

Han har ett prestgefyllt medaljsystem i sin tränarkonst.
Beroende på hur väl ryttaren rider kan hon/han göra sig förtjänt av en guld-, silver- eller bronsmedalj.
Under alla hans år som tränare har endast två personer någonsin gjort sig förtjänt av varsin
bronsmedalj - längre har ingen nått än så länge.
Jag är inte där än, men jag kämpar på!

Det skulle krävas en roman om jag skulle berätta om de underverk som Danne gjorde tillsammans
med mig och Kenny.
Den förvandlingen vi genomgick kommer jag alltid bära med mig och vara tacksam för ♥


Tack Världens Bästa Danne!

Ja, som jag skrev i det här inlägget så har jag lite svårt att hitta den där motivationen som ger
Blogginläggen lite extra glans, eftersom jag inte får skriva om det som gör mig motiverad
= min egen ridning!

Men, så kom jag på något annat som motiverar och framförallt inspirerar mig:
M I N A  F Ö R E B I L D E R !

Först tänkte jag skriva ett gigantus inläggus, men kom på att det kanske var bättre att skapa en ny
kategori och ge dem alla ett varsitt inlägg - det förtjänar de.
Jag har nämligen ett par förebilder inom ridningen, vissa mer, vissa mindre.
Vissa som ni känner till, vissa som ni aldrig hört talas om.

Spännande värre!

Alla är/har varit betydelsefulla för mig och min utveckling som ryttare på sitt sätt, och det ska bli
jättekul att presentera dem för er!



Första presentationen kommer strax...

Jag har inte riktigt SÅ stora nyheter som jag hoppats på,
men stora nog:

Nästan direkt efter att jag skickat ut mina CV:n fick jag svar från ett superställe!
De är intresserade och vi håller på att bestämma när jag ska komma och börja =D
Det är en stor anläggning med upp emot 80 hästar, där dem satsar mycket på fälttävlan.
Jag kommer framförallt få jobba med att rida in och utbilda unghästarna och såklart beroende
på hur det går kommer jag även få tävla dessa i alla grenar (!!!) inför antingen försäljning eller
för att bli ridskolehäst.
Jag blir helt till mig, haha!
Jag kommer få tävla hur mycket jag vill och har tid med inom alla grenar, fatta vilka erfarenheter
jag kommer få! Jag hoppas att jag få komma snart, så att jag kan rida lite hunting i oktober/november!

Iiiiiih!
Det känns verkligen bra - det ska bli så himla kul!

Nu väntar jag med spänning på deras nästa mail!



Mohahahaha..! XD

♦
Bloggen känns lite tråkig nu, väldigt stilla och seg på något vis.
Jag tror att det beror på att detta är en Hästlös hästblogg.

Jag rider ju inte alls nu, och det jag gillar att blogga om är hur jag ridit under dagen, hur jag tänkt
när jag lagt upp diverse övningar och om jag upplevde det jag hoppas på.
När jag inte får/kan skriva om det blir jag lite omotiverad...

Jag hoppas att det blir ändring på det snart.
Jag har inte velat störa dem på ridklubben här i Örebro än eftersom de haft så mycket att tänka
på kring Lag-SM, men efter helgen är det över och då hoppas jag kunna göra något åt min
ridabstinens!

Ja, jag ville bara få det sagt!


Saknaden

O H  M Y  G O D ! ! !

Nu är mina jobbansökningar skickade till ett par Equestrian centres!
Det är så spännande att det nästan gör lite ont =O

Jag har ett par till 'Back-up-ställen' om jag inte skulle få komma till något av dessa,
och jag är förbered på att ingen kommer kunna ta emot mig - Landet är ju faktiskt i finanskris.
Men jag kommer ju bli besviken som en besviken besvik från besvikland om det inte skulle fungera.

MEN, då får jag kolla på England isället.
Jobbigt, då måste jag döpa om bloggen och grejer...

Jaja, shit happens!
Nu vet ni i alla fall att det börjar hända grejer.
Nu ska jag vänta i upp till en vecka innan jag skickar iväg back-up-omgången.
Muchos spännande, mi amigos!

Undertiden kan ni ju få kolla in det stället jag var på sist:
Clonshire Equestrian Centre

♥

It gives you a hell of a ride!

---

Sorry för dålig uppdatering igår, men jag var i S U N N E!
Sunne är den lilla ort i den Värmländska urskogen där jag är uppväxt.
Jag har inte varit där på över tre år eftersom jag har satsat på mitt liv i Halmstad och inte riktigt varit
sugen eftersom hela min familj flyttat där ifrån också (mamma,pappa,syster,bror).



Igår var det ändå dags att uppleva den lilla byn än en gång.
Det var verkligen en nostalgi-tripp att åka förbi gamla skolor, centrum och barndomsvänners hus.
Mest var jag hos farmor och farfar - jag har Världens bästa farmor och farfar ♥
Gud vad jag tycker om dom!
Farmor gjorde stuvade makaroner åt mig, och vi var ute i skogen och plockade kantareller.
Så himla mysigt!


Jag åkte hem till Elin också!
Elin är en fantastisk tjej som jag umgicks allra mest med när jag bodde hemma.
Det var hon som tog med mig ut på allt bus, men också hon som såg till att jag inte gjorde något dumt
och kom hem ordentligt efteråt - älskade vännen!
Nu har hon så mycket vuxenpoäng att det är skamligt:
- Pojkvän sedan 1½ år
- TVÅ hästar
- nybyggt stall på gården
- EGET HUS
Ja, det bara fortsätter. Hur vuxen som helst helt enkelt =)

Vi byggde en hage till hennes hästar och snackade massa skit i några timmar, sedan var det dags att
åka tillbaka till Karlstad.

♦

Nu ska jag ut på stan med min härliga syster!
Bättre uppdatering sen!