Fast det är rätt ok!
Hell, hur kan det inte vara ok när det bara är jag, 80 hästar, ridhus+ridbana+alla ridvägar för mig själv? Det enda jag behöver göra idag förutom att rida var att fodra alla hästarna nu på morgonen, och sedan fodra ikväll - där emellan kan jag rida hur mycket jag vill. NICE!

Red mina tre pojkar igår och alla skötte sig bra. Rupe och Killi var lite lata, men Billy var hur fin som helst! Honom har jag ju inte ridit på nästan en månad eftersom han var förkyld innan jag åkte hem. Men igår kunde vi utan problem göra perfekta övergångar galopp-skritt, skritt-galopp och han jobbade djupt och runt hela passet! Jag fick fortfarande rida för kung och fosterland hela tiden, men jag fick liksom belöning för det också! Han och Rupe får nog komma ut lite idag, lite lugn galopp på galoppbanan kanske (in my dreams...)?

Killi håller jag på att göra upp en plan för. Han har förlorat alldeles för mycket hull under de här två veckorna, och han har bitmärken över hela halsen från terroristerna på lösdriften. Chefen är ju inte här idag verkar det som, men jag ska fråga honom om jag får stalla in Killi i en box istället, för han ser ut som en stackars krake just nu... Nu på morgonen har jag halmat en av fölboxarna ordentligt och tänkte ställa in honom där efter att jag ridit så att han kan stå där inne och äta så mycket hö han bara orkar i ett par timmar innan jag släpper ut honom igen. Ska ge honom så mycket kraftfoder jag törs på väl utspridda givor också. Han har ju varit utan kraftfoder i två veckor nu, så jag vill inte ge honom för mycket på en gång...

Ja, nu ska jag ut och börja rida i alla fall!
I kväll ska jag nog försöka mig på någon slags årsresumé...
Även om det känns ganska dystert...

Rest In Peace Bogsy!
Du var allt ett litet mirakel, blev 20 år gammal, det måste vara något rekord.
Trotsat döden gång på gång, men tillslut vart du så gammal och grå att du började glömma saker, som att äta och dricka, och det är aldrig bra. Du kommer bli saknad här på gården!

Nu är jag framme på Annaharvey igen!

Flyget var försenat och bussen långsam, men annars har det gått bra att resa. Just nu är jag ganska rastlös eftersom det inte finns någon mat och jag har inget att göra.... Chefens fru kom och hämtade mig vid bussen, och hon sa att jag var tvungen att hälsa på Rupert när jag kom till gården, för han har stått vid grinden och väntat på mig varje dag, världens finaste Rupe! Mycket riktigt så stod han där OCH GNÄGGADE när jag kom! Han lät mig knappt hälsa på Billy och Kilamonjaro eftersom han bara ville bli kliad i pannan och ruffsad i luggen hela tiden ♥
Han är ju faktiskt bäst!

Det känns faktiskt väldigt välkomnande med massa plusgrader:

Vädret i Tullamore ♥

Våren kommer ju tidigt till Irland, längtar till utomhustävlingarna som säkert kommer dra igång i FEBRUARI!

Det känns faktiskt väldigt välkomnande med massa plusgrader:

Vädret i Tullamore ♥

Våren kommer ju tidigt till Irland, längtar till utomhustävlingarna som säkert kommer dra igång i FEBRUARI!

IGÅR KOLLADE JAG OCH MAMMI PÅ MIN FLYGBILJETT, BARA FÖR ATT KOLLA NÄR JAG SKULLE VARA FRAMME. VET NI VAD VI MÄRKTE?
JAG ÅKER I MORGON, INTE DEN 30:E!!!!
I MORGON!!!

Därför har jag varit lite vild de senaste 24 timmarna...
Jag har inte riktigt hunnit med allt som jag ville hinna med när jag var hemma, framförallt inte införskaffat allt som jag behövde... Men det löser sig. En säkerhetsväst, helst en racesafe, var det viktigaste, men det får chefen beställa hem åt mig istället =)


Igår hade jag i alla fall en urmysig dag med mina favoritflickor! Johanna (ex sambo) och Carolin (ex groom, haha) och jag fikade inne i stan i tre timmar och kollade sedan in mellandagsrean lite. Det enda jag hittade då var en ny stalljacka, en svart med ett stort 'Kilimanjaro'-märke på armen från Cubus. Lite kul eftersom Killi heter så haha!
♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦♦ ♦
Idag gav jag säkerhetsvästjakten en sista chans och begav mig till Horsefarm i Falkenberg. Jag hittade ingen säkerhetsväst, men fatta vad jag hittade istället:

Ett blått Scapa från äldre kollektionen!
JA TACK!
På lite rea också, så det kostade 500 spänn, så himla kul!

Det blev dessutom två gräsligt gröna spön, eftersom ridskoleflickorna har en förmåga att 'låna' mina spön och inte lämna tillbaka dom så har jag nu valt en gräslig (haha, gräs) färg som ingen kommer vilja sno:


I morgon klockan 04.30 börjar resan tillbaka till Gröna ön!

Jag håller alltid ögonen öppna efter en ny tävlingskavaj i någon frän färg. Först ville jag ha en riktigt royal/kornblå eftersom jag tycker att det skulle vara så snyggt till en blond tjej och en vit häst, men för det första har jag ingen vit häst längre, och för det andra har ju massa människor det nu sedan J van D lanserade sin blåa kavaj...
Lite tråkigt, men det lämnar mig öppen för förslag =)

Därför blev jag helt lyrisk när jag kikade runt på Ebay och snubblade över denna kanonfina Ralph Lauren kavaj:

Den ser ju helt klart ut att vara 'ridbar'!
Tyvärr missade jag auktionen och tyvärr är RL-kavajerna minst lika dyra som en J van D eller någon någon annan tävlingskavaj i frän färg, så sökandet fortsätter!

Jag gillar ju min svarta med silverglittriga kritstrecksränder, så jag är inte i desperat behov. Det hade bara varit så roligt med en fin färglad hoppkavaj också =)

Nu när jag funderat så mycket på mina mål som ryttare så har jag inte kunnat undgå att gå tillbaka lite i tiden också...
Det har varit så oändlingt många ögonblick och tillfällen som format mig till den ryttare och människa jag är idag, men jag har faktiskt lyckats plockat ut 4 där jag verkligen känt hur jag växt som ryttare efteråt. 2 hopp- och 2 dressyrtillfällen som fått mitt hjärta att slå lite extra för hästar, ridsport och min framtid inom ridsporten.

D R E S S Y R  I
Det första dressyrtillfället var när jag var 14 år och även om jag red i 'hoppgruppen' på ridskolan så följde jag nästan dagligen med min syster till hennes häst som stod i ett stall med bara massa Westernryttare. Jag tyckte att det var hur häftigt som helst! I det stallet fanns det en vit arab som hette Shangall och som vunnit SM i Dressyr (för kanske 10-12 år sedan nu), efter det ville ägaren ha nya utmaningar och började alltså rida Western istället. Kan ju tillägga att de vunnit SM i flertalet westerngrenar nu också... Hur som helst så fick jag lov att rida på Shangall ett par gånger i veckan, och jag älskade det! Oftast red jag honom barbacka, och vi brukade hoppa lite eller bara strosa runt i skogen! Jag red egentligen inte så jättebra som 14-åring, men Shangall tog så fantastiskt bra hand om mig! Han var så snäll och så duktig att han lärde mig hur mycket som helst under tiden jag red honom.
Detta specifika tillfälle var när jag fick veta att Shangall var väldigt duktig på galoppombyten, och en vinterdag i paddocken bestämde jag mig för att prova. Jag behöde aldrig lägga om skänklarna ens..! Vinklade jag fram högeraxeln bytte han till höger galopp och vinklade jag fram vänsteraxeln bytte han till vänster. Andra gången jag någonsin bad honom om byten gjorde vi byten om vartannat längs hela långsidan utan förändrad takt eller tempo. En riktig sagohäst var han, och jag fick en så fantastisk känsla på honom att det verkligen hjälpt mig i min utveckling ända sedan dess!

En bild från google på Shangall och hans nya ryttare, som det går riktigt bra för!


D R E S S Y R  II
Sista ridpasset innan våra betyg skulle sättas i ridkursen på mitt gymnasium skulle vi rida självständigt med kandar på valfri häst. Lärarna suckade verkligen när jag sa att jag ville rida Aktör, och de undrade om det verkligen skulle vara nödvändigt. Aktör är ett stort tungt halvblod e. Cortez på över 180cm i mankhöjd. Han är stark och nervös och ganska jobbig att rida, faktiskt. Han hoppar som en gud, men det går bara upp till 1.10 eftersom han är livrädd för hindrena och det är få som kan rida honom till ordentliggt arbete i dressyren. Jag had aldrig ridit aktör förut, men ville liksom visa vad jag gick för den där sista chansen! 10 min senare ångrade jag mig bittert, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att han var så stel och spänd och lat på samma gång! Jag red för kung och fosterland i full 'dressyrmundering', hoppryttare som jag är, och gav mig själva fan på att det skulle gå. Efter en timmes bönande och försök till att hitta balansen mellan att ge honom hjälp och stöd och lugna och ändå sätta lite press på, så sa det bara klick. Jag kunde släppa båda tyglarna och bara fortsätta rida lätt i slow-motion och han jobbade på som en maskin! En SYMASKIN! En tränare sa att det såg ut som om han skulle sparka sig i magen med bakbenen för att han klev på så stort och högt. En så himla häftig känsla att rida en så stor powerhäst som till början var så svår, helt utan ansträngning från min sida. VIlken wow-känsla alltså..!

Stora fina acke-backe-bus!


H O P P N I N G  I
En kväll i oktober förra året bestämde jag mig för att hoppa lite med Kenny i ridhuset. Det var ingen anna i stallet. Allt var tyst och mörkt och jag kunde koncentrera mig så himla bra på bara mig själv och Kenny. Vi hoppade en kort bana med perfekta distanser för att få en bra rytm och känsla. Första bara lite smått, sedan upp på 1.20 eftersom det var vad vi skulle börja tävla efter vinteruppehåller (vilket vi också gjorde). Hon hoppade bättre än någonsin och vi hade en så himla fin känsla. Kom perfekt på hindrena varje gång och tog jämna fina språng. Tillslut fick jag ett nyck och höjde upp banans sista oxer till 1.40. Det var så vansinnigt högt, jag hade aldrig hoppat den höjden tidigare. Jag blundade i språnget, men kände mig ändå så himla trygg på hennes rygg. Hon verkligen flög över och jag ville bara skrika av upphetsning! Åh vad jag älskade henne då, extra mycket!
Även denna känsla är något jag tagit vara på, sparat och känner ibland efter för att få motivation och viljan att kämpa vidare..!

Riggade kameran och tog ett kort på hindret efteråt, haha!


H O P P N I N G II
Mitt andra hopp-moment är helt enkelt alla gånger jag sett kenny löshoppa! Hon hade alltid så himla roligt, och hon var så himla bra på det att det alltid var publik på läktaren som hejjade på! Jag har ingen film på när hon hoppar riktigt högt, som hlgst hoppade hon 1.70, men här är sista hindret 1.40 iaf:

Jag har blivit ap-sjuk =(
Vaknade i natt med nästan 40 graders feber och har haft frossa sedan dess..! Det suger verkligen, jag har ingen ork till någonting, och i morgon är det julafton. Så himla typiskt!

Just nu äter jag lite frukost = Skumtomtar
och
Pappa ser till att jag tar min medicin = Gammeldansk (cognac)


Återkommer så fort jag mår bättre,
förhoppningsvis i morgon..!

Jag har skapat en ny kategori som ska handla om Mina mål!

För mig är det otroligt viktigt att ha något att ta sikte på som hjälper mig med motivationen i vardagen. Det är inte det att jag måste ha något att kämpa för eller en dröm om prestige för att hålla mitt hästintresse vid liv. Nej, det är snarare så att jag vill utmana mig själv och genom detta utvecklas som ryttare och människa.
För mig äv vägen mot mina mål (planeringen, del/kortsiktiga mål, steg fram och steg tillbaka, analyser och funderingar) minst lika givande som känslan när man uppnått själva målen.
♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦
Detta har jag saknat jättemycket nu när jag varit hästlös.
Visst kan jag sätta upp små vardagliga mål med mina Irländska pojkar, men det är inte samma som att skapa 'Dröm-mål' tillsammans med en speciik individ - det ser jag fram emot så galet mycket!


Inom de närmsta dagarna kommer det postat 3 inlägg i denna nya kategori:

• Kortsiktiga mål
• Långsiktiga mål
• Dröm-mål
  
  De flesta av er vet kanske redan vad de olika innebär, men de kommer ändå få en kortare förklaring om vad de betyder för mig och mer specifikt vilka mål jag har inom de olika kategorierna i sina inlägg!
  Det kommer givetvis bli ganska svårt att sätta upp mål nu eftersom jag inte vet ännu vem som ska hjälpa mig att uppfylla dem, så det får helt enkelt bli individuell mål för bara mig. Vad vill jag uppnå som ryttare, just nu? Vart ska jag sikta?

L I S A
ska få ett alldeles eget litet inlägg eftersom hon gjorde mig så himla glad nu på morgonen!



Jag har inte riktigt varit tillfreds med bloggen på ett litet tag nu eftersom det inte hänt så mycket på hästfronten känns det som. Nu när jag är hemma i två veckor lär det inte bli någon skillnad på det, men jag ska ändå försöka att posta minst et inlägg varje dag och försöka få det att vara så intressant jag kan!

Efter jul och till våren kan jag lova att det kommer hända grejer!
Våren  2 0 1 1  kommer jag bl a:

• Rida in Skorpan
  Han är mitt ansvar nu, som Chefen sa. Jag kommer såklart få vägledning av Chefen och hjälp när jag vill ha det, men det är 'min' häst och mitt ansvar. Jag kommer alltså få vara med ända från början. Från att han var i princip vild, helt ohanterad, aldrig haft grimma på eller blivit ledd så ska han ridas in och lära sig att vi människor kan vara riktigt trevliga prickar =)
• Tävla på nya nivåer
  Jag fattar fortfarande inte det Irländska tävlingssystemet, men jag kommer i alla fall lösa en motsvarande tävlingslicens till den Svenska Seniorlicensen. Problemet är att man löser licens för en viss svårighetsgrad här. Så vill jag börja tävla 90cm med Rupert, då måse jag göra det hela året sedan, om jag inte gör en superavancerad uppklassning, Så allt detta ska jag lära mig mer om. Jag kommer i alla fall kunna tävla Hoppning, Dressyr och Fälttävlan på förhoppningsvis en hel del ställen runt om centrala Irland! Wohoo!
• Köpa ny häst!
  När Chefen körde mig mot flygplatsen sa han att han ska hjälpa mig att hitta en bra häst bara han får vissa riktlinjer så som ålder, utbildningsnivå, kapacitet, pris mm. Det känns tryggt att få hjälp av honom! Jag funderar jättemycket kring hästköp just nu, så det kommer det garanterat komma inlägg om =P
  
  Längtar som bara den tills all snö smälter bort och våren kommer!
  En av de bästa sakerna med Irland är att våren kommer redan i februari ♥

Har kommit tillbaka till Örebro efter at ha spenderat ett dygn i den lilla håla i Värmland där jag vuxit upp. Det var fantasist mysigt att träffa större delen av släkten! Först fika hos mormor och morfar, sedan farmor och farfar bjöd oss på en hejdundrandes middag med underhållning och liveband. Efteråt fick man sova gott på hotell och äta en supergod frukost i morse (det bästa med hoell är hotellfrukostar, helt klart!).
Tack farmor och farfar, jag vet att ni kikar in här på bloggen ibland!

Men nu är jag alltså tillbaka i mamma och pappas hus i Örebro, och i morgon åker vi ner till mitt Halmstad för att stanna där resten av julledigheten =)
Det ska bli så mysigt!

Jag har haft en så himla bra första dag hemma i Winter Wonder Land!
Jag vaknade vid 11, åt lite frukost och zappade runt lite på tv:n. Det är första gången på två månader som jag tittar på tv..!
Sedan tog jag på mig kläder och gick ut...

...med världens bästa hund!


Vi gick på en mysig promenad i snön, och gammelman var hur pigg och glad som helt. Känns så himla bra att vara hemma hos honom igen (och min familj+vänner såklart!).
Efter promenaden åkte jag och Vati ut på en shoppingtur!
Han visade mig några Örebroställen som jag lyckats missa förut, och jag kom på lite saker jag faktiskt behövde!
Som ett par döfina skor:

De är ännu snyggare IRL, ska försöka ta kort med dem på!

Det var länge sedan jag köpte något på Hööks, men jag har varit på jakt efter ett par rutiga ridbyxor med stora runtor ett tag nu, och hittade ett par jättefina där! Jag hoppas verkligen att de håller ett tag, men jag har för mig att HorseHead-kläderna håller lite bättre än deras eget märke? Jaja, det märks!
Köpte även deras nya Softshell-ridbyxor!
De var så himlasköna, hur varma som helt med sitt fleecefoder!
De hade en rätt fin Rugbytröja på rea också, så den fick följa med den också:


Och sist men inte minst...


Nu ska jag mysa lite med mina saltlakritsar (som inte finns på Irland) och Hippson.

Sedan är det sags att titta på H&M - We love horses sändningar från
OLYMPIA!!!!

Alla vart imponerade över att jag gick upp klockan 8.30 idag för att hinna rida Rupert och klappa om de andra pojkarna ordentligt!
Rupert var lite lat idag, men gick ganska bra ändå. Vi gjorde inte så mycket krävande grejer, galopperade lite över bommar och det fixade han fint.

Sedan kramades jag med Kilamonjaro, Billy och Skorpan innan jag traskade ner till miniatyrhästarna och busade lite en sista gång..!

Jag undrar just hur 2 veckors vila kommer påverka mina grabbar...
Rupert kommer antagligen inte förändras så mycket, kanske att musklerna växer till sig lite ytterligare! Billy kommer garanterat gå upp i vikt och terrorisera de andra på lösdriften som aldrig förr, haha! Kilamonjaro befarar jag kommer gå ner i vikt... Ska be chefen stödfodra honom ordentligt! Jag hoppas att Skorpan kommer ihåg att han inte är en vildhäst längre, och att vi inte riktigt behöver börja om från början igen.

Om ungefär en timme åker jag iväg till bussen, klockan 18.00 stänger gaten och 18.50 lyfter vi!
Home sweet home!

I morgon bär det iväg hem till snöiga Sweden!


Det har varit krävande dagar här på Annaharvey, och uppdateringen har blivit lite lidande, men så är det ibland!
Jag är i alla fall i världens julstämning efter allt julfirande här på gården, och det ska bli så fantastiskt skönt att komma hem och träffa familj och vänner ♥

Just nu håller jag på och packar, och tycker alltid att det är så svårt! Vill inte ta med mig speciellt mycket eftersom jag vill kunna ta med mig desto mer tillbaka, så jag klurar och organiserar för fullt!

Planen för morgondagen är ungefär som följande:

• Vakna i tid (typ 9)
• Rida Rupert, barbacka eller uteritt
• Vara i ordning för avfärd vid 12.45
• Komma till flygplatsen i tid för att strosa omkring länge och väl på taxfree!
• Boarda vid 18-tiden
• Landa ca 3h senare
• Krama Mammi och Vati på Skavsta!

Jag kommer nog hinna sakna mina pojkar lite, framförallt Rupie, men det jag verkligen kommer sakna är de små trollen jag måste säga Hej då till kanske 4-ever i morgon:

Värdens bästa miniatyrhästar!
De är bara 50cm i mankhöjd, 8 månader gamla, och som vi ha busat i deras box! De är så himla lek- och kärleksfulla! Varje dag har vi busat ett tag, och de bockar och ballar omkring som galningar, sedan blir de trötta och lägger sig ner och sover, och då kan man gossa precis hur mycket som helst! Det har varit så himla mysigt, precis som healing om man har en kämpig dag! Usch, det kommer bli så stilla utan dem ♥

Varje dag funderar jag över vad det är för häst jag ska leta efter.

Ibland så tänker jag att jag inte ska leta så flitigt, bara se mig om helt utan begränsningar så att jag verkligen känner när jag hittat rätt, när kemin stämmer och det bara säger klick. Det skulle vara det bästa.
MEN
Faktum är att jag har exakt samma teori och tänk vad det gäller män, och faktum är tillika att jag infinner mig i ett kroniskt tillstånd av 'singel'. Alltså verkar inte denna metod fungera speciellt bra för mig, är tiden ute för obotliga romantiker? Eller händer sådant kanske bara en gång i livet...

Nothing compares to you, Kenny ♥

Det lämnar två alternativ utan ordentligt fasta riktlinjer:

Alternativ I
Jag försöker hitta en häst som är inriden, men inte speciellt utbildad så att jag har möjlighet att forma den och rida den till en sådan häst som jag vill ha. De enda krav jag har på en sådan häst skulle vara att den inte är äldre än 5 år (helst 4), besitter hyffsat bra ridbarhet och 'huvud' samt att den uppvisat ett bra språng. Jag ska helst känna mig mer eller mindre säker på hästens kapacitet och att det är i alla fall 1.30-hoppning.

Alternativ II
Jag försöker hitta en häst som redan tävlat lite och uppvisat kapacitet för större klasser. Helst inte äldre än 7 år och redo för 1.20. Detta bör vara en lätthanterlig häst som jag enkelt kan ta med mig själv på tävlingar och redan i vår/sommar sätta lite press på, och kanske hinna vara med i lite cuper eller dyl när jag kommer hem till Sverige.

Olika dagar lutar det åt olika alternativ, eller varienter av de ovanstående...
Ibland vill jag absolut tävla mer, jag älskar tävlingar och detta inte för tävlandets skull utan för stämningen och sporten. Med Kenny valde jag att gå långsamt fram eftersom jag var så säker på hennes kapacitet att jag inte ville pressa henne, jag ångrar det verkligen inte med det gjorde att jag inte fått så mycket tävlingserfarenheter som jag velat. Vissa dagar vill jag verkligen göra hela den biten och satsa på det! Visa vad jag går för när det gäller liksom!
Andra dagar känns det som om jag mer är ute efter ett långtidsprojekt. Jag vill forma min egen häst, inte hitta en som är trasig och försöka laga den utan arbeta med hästen från början. Då känns det som om jag på bästa sätt kan få 'hästen jag förtjänar' på något vis, och då kan jag förhoppningsvis hitta en som besitter en lite bättre kapacitet och ta vara på den!

Det enda som egentligen är konstat är det faktum att jag verkligen vill ha ett sto, och att den ska ha ett stort språng. Jag vill liksom se en framtid med den kommande hästen, se att den kan ta mig till nya höjder, bokstavligt och bildligt talat!

Idag har jag varit en älva/alv!
När jag fick uppdraget bara gapade jag, och sedan skrattade jag hejdlöst. Chefen blinkade och sa "Det trodde du aldrig att du skulle få som arbetsuppgift när du ansökte om ett hästjobb på Irland va?". Jag kunde bara skaka på huvudet X)


Haha, såhär såg jag ut X)

Idag var det ju dags för Santa's Farm här på gården igen.
Vanligtvis har jag inget med det att göra utan rider mina hästar och sköter om gården ungefär som vilken vanlig dag som helst, men idag var de en älva för lite och då tykte Chefen att jag skulle passa bra. Tack, antar jag.

Så det var bara att ta på sig älvdräkten, borsta ut det långa blonda håret, sätta på ett extra lager mascara och rouge i mängder på kinderna. De tyckte att jag såg ut lite som en docka, haha!
Alla barnen gillade mig i alla fall och hela dagen har jag blivit kallad "Mäja de älf". Mitt huvuduppdrag var att välja vilken julklapp som skulle passa vilken unge, och sedan ge de passande julklapparna till Tomten (Chefen fick göra inhopp som det idag) som i sin tur gav dem till barnen.

Vid ett, för alla andra, otroligt roande tillfälle under dagen kom en liten flicka till Tomten och mig tillsammans med sin morbror och sina morföräldrar. Morföräldrarna i fråga gjorde allt i sin makt för att försöka få mig att gå ut på en dejt med Morbrorn i fråga och hur vänligt jag än försökte säga Nej tack, så vägrade de ge sig! Inget illa så men han var verkligen inte min typ, och när han sedan själv lite snyggt försökte sig på att bjuda ut mig ville jag bara sjunka genom marken! Det blev likom obekvämt, och där försökte jag hålla god min inför alla ungar!
Kan ju då tillägga att Chefen gömde sig bakom Tomteskägget och försökte att inte explodera av skratt, den jäkeln!



PS!
Intervalltränade Rupert på galoppbanan idag, för helt  plötsligt har det blivit +4 grader och ingen is på vägarna. Han uppskattade verkligen att få komma ut och sträcka på benen ordentligt, även om han var lite bångstyrig ibland. Tror att han kommit in i en liten trotsperiod, så vintervilan kommer perfekt!

Jag har haft en så fantastisk känsla på Rupert den här veckan.
Hoppningen har varit som en dröm och vi har flygit över alla hinder som om vi aldrig gjort annat. Men idag var den känslan som bortblåst.

Han kändes lite seg, som om han var oförberedd på något vis. Kat filmade ritten men det var så pass mörkt i ridhuset att kvalitén blev för dålig för att lägga upp, och på filmen ser han också liksom långsam ut. Han hoppade ok, dock utan rygg vilket han aldrig gjort förr - han brukar få till så himla runda fina språng.
Jag mådde lite illa också, vet inte varför, och det gjorde mig okoncentrerad. Ja, jag kan komma på en hel massa saker som inte var på topp idag, och vi fick som aldrig någon bra rytm eller känsla under ritten - vilket är synd, men det händer.
När vi nådde 'the skinny', alltså hindret som bara är 1m långt, kändes han lite vobblig innan och smet förbi. Jag var inte alls förberedd på det eftersom han känts så himla säker den senaste tiden, så det får jag ta på mig själv eftersom jag antagligen hunnit korrigera honom i tid om jag varit snabb nog.

Dessutom känns dessa hinder så ointressanta i sig för honom. Nu när vi tränar på i alla fall 90-100 så känns det som om han blir lite nonchalant på dessa mindre hinder. Det är ju ett ganska vanligt fenomen dock ;)

Till våren hoppas jag kunna åka iväg med honom på lite mer seriösa tävlingar av högre standard, då kanske vi båda tänder till lite!

Hoppas att ni kan hänga med i mineralsnacket!
Annars är det bara att fråga!

Jag tycker mineraler är superfascinerande! Foto: Google.com

Igår hade jag och H (Chefens far) ett väldigt långt och intressant samtal om hästar och mineraler!
Här på anläggningen gör de nämligen sitt eget kraftfoder, eller ja, egentligen gör de ju allt hjälv: Strö, hö och alltså även kraftfoder. Detta kraftfoder är av utmärkt kvalité och mixas samman på beställning så att det man ger hästarna är fräscht och nyblandat. Det gillar jag!
Det är nämligen så att huvudingridientsen i fodret är krossad havre, och det är inget annat än fakta att krossad havre härsknar (ung som mjölk) efter 14 dagar, då det innehåller så mycket (nyttiga) oljor mm.
Därför har jag aldrig varit ett fan av att köpa krossad havre färdigt i säck eftersom man allt för ofta inte hinner göra slut på det i tid. I alla fall, åter till detta kraftfoder.
Det är alltså krossad havre, men lite extra melass på för smak och extra energi samt mineraler, allt mixat till en mumsig blandning som hästarna älskar! Det jag och H började prata om igår var vad det egentligen var för mineralblandning.

Det förhåller sig som så att det är en mineralblandning perfekt utformad efter hur gårdens marker ser ut och alltså hur höts, hösilagets, havrens och betets värden ser ut. Till exempel så är området kopparfattigt, så det är extra koppar i mineralmixen.

Koppar! Foto: Google.com

Efter lite allmänt snack, och efter att H förstått att jag har rätt bra koll på alla mineralers värden och betydelse för hästar efter min tre-års-foderkurs på gynmasiet så kom det fram att han var den första på Irland som presenterade att Koppar faktiskt var BRA om inte LIVSVIKTIGT för hästar. För drygt 20 år sedan trodde man nämligen att det var tvärt om farligt för hästarna med koppar och gjorde allt man kunde för att hålla dem borta från det. Nu vet man dock bättre, även om jag själv tycker att man fortfarande lätt glömmer bort denna mineral i hästarnas foderstater.
Tips!
Man upptäcker att hästar har kopparbrist genom att deras päls blir väldigt torr och sliten och i vissa fall kan hästen uppträda 'hängigt'.
Det kan dock bli problem åt andra håller också. Om hästen skulle få i sig för mycket koppar kan den inte tillgodose sig järnet i sin foderstat, och kommer uppvisa symptom på järnbrist även om hästen faktiskt får i sig tillräckligt med järn. I ett sådant fall hjälper det alltså inte att öka på järnintaget, utan minska kopparintaget.
När det kommer till mineraler handlar det om balans. Vårt Svenska ord LAGOM passar in väldigt bra i detta sammanhang. Man är alltid ute efter att hålla mineralintaget på en 'lagomnivå'.
Tips 2!
Samma sak gäller balansgången mellan kalcium och magnesium. Om en häst får i sig för mycket kalcium är det inte skadligt i sig eftersom den helt enkelt kommer kissa ut överskottet, men det kan rubba kroppens upptag av magnesium. Magnesiumbrist kan yttra sig på lite olika sätt, när man häst hade det fick hon väldigt svårt att bygga muskler och var väldigt 'pigg' i huvudet - nästan nervös. Det är ett ganska vanligt beteende vid magnesiumbrist.

Magnesium finns som pulver som man ibland
kan behöva ge sin häst om den inte får i sig
tillräckligt, men håll koll på kalciumnivån innan
ni börjar med diverse tillskott. Foto: google.com.

Just inkomen för lunch, och har precis ridt Rupert.
Jääääääklar va fin han var idag!

Chefen sa åt mig att hoppa ett par språng med honom idag eftersom de bestämt sig för att ha Showjumping-league Finalen i morgon - med ackumulator!
Det ska bli mkt spännande.

Idag red jag i alla fall ett ganska ordentligt markarbetspass först med bommar. Vi tränade mycket på att ställa och böja vid hörnpassering och på voltspår, och han gör det verkligen bra nu, återigen visar han vilken superhäst han är! Till själva hoppadet då:
Jag satte upp tre hinder som jag kunde hoppa i följ för att mest bara känna rytmen, då vi hoppade för inte så länge sedan. Räcke-räcke-oxer på kanske 70cm. Han hoppade så himla runt och fint på dessa småhinder, med alldeles perfekt mycket bjudning att jag bestämde mig för att höja lite, även om jag var ensam i ridhuset och egentligen hade velat haft chefen på plats eftersom Rupert inte är så rutinerad på höjder över 80cm. Satte ändå oxern på 1m och han fullkomligt flög över! Jag vet att det inte är speciellt högt, men med Rupert som är så liten och ändå hoppar så stort blir känslan helt otrolig!
Vi fortsätter att komma perfekt på vartenda hinder också - så himla kul!

Pratade med några från anläggningens klubbs styrelse efteråt då de menade att det skulle tycka att det var kul om jag och Rupert kunde hänga med på lite Riders Club-tävlingar (ska berätta mer om detta så fort jag själv förstått vad det innebär) till våren, och det skulle vara så himla roligt!
Ska diskutera det hela med chefen någon dag när det passar =P
♦

PS!
Hoppade ett 50cm kryss med Kilamonjaro idag också! Det kändes nästan högt, haha! Han hoppade dock finemang! Jättekul det också efetrsom han varit så tveksam tidigare, och nu tog han faktiska språng och joggade bara inte över - duktig knäpphäst!

Allt ser så vackert och orört ut.
Isigt och frostigt.

Idag har det varit ett par minusgrader, -8 i morse, vilket innebar att allt vatten var fruset och det var bara till att börja konka vatten till 40 boxar och 20 lösdriftshästar. Hard work!

Sedan skulle alla boxar mockas ut.
Som tur var så är det bara tre boxar som mockas ur för hand, men det är sjukt jobbigt när man väl står det. Och jag och ammoniack är inte bästa kompisar direkt. Överlevde gjorde jag i alla fall!
Vi hade strömavbrott också...
Ett sådant  jobbigt strömavbrott som går på och av hela tiden. De försökte ha lektion i ridhuset, men det var bara att lägga ner tillslut. Jag hann som tur var med att rida Billy innan ljuset blev nyckfullt, och han var fin idag. Han var lite förkyld förra veckan, men hostade inte en enda gång idag eller igår. Sjukt pigg var han också, bockade omkring och ibland drog han bara ner huvudet mellan frambenen och skada hej vilt på det - bushästen!
Fick för mig att prova en grej i galoppen och efter att ha galopperat över en bom på marken ett par gången styrde jag rakt på ett block, en sådan ''sockerbit'', ni vet. Han frågade inte ens utan bara skuttade över det. Vi har de avlånga modellen av blocken, så efter det provade jag att styra på ett som stod upp på kortsidan. Jag behöver knappt rama in honom! Den hästen hoppar bokstavligen allt du styr på!
Rätt koolt faktiskt..!
Känns att han saknar terränghoppningen, det gör jag med!

Var jag helt enkelt för trött för att blogga,
men det var en riktigt bra dag!

Det började med att jag och Kat var grymt snabba med att mata+vattna+sopa alla stallar och överallt. Sedan kom Chefens far, tillika coach och sa att han tyckte att det var dags för lite hoppträning! Hans ord är lag här, så jag spurtade upp till lösdriften och fångade in en pigg och glad Rupert!
Just som jag skulle börja sadla kom dock en annan order: Hämta Jacob i hagen. Jacob är den stora vita hästen som mamma red när hon var här:

Kan tillägga att hästarna stod längst bort i hagen, och det var snöstorm...
Efter att ha pulsat heeela vägen fram och lyckats fånga in vilddjuret är jag så trött att jag inser att jag inte vill gå tillbaka. Så jag tackar gud att jag har hjälmen på huvudet och efter lite kravlande är jag uppe på 175cm/8-900kg vita vildingen, barbacka i grimma. Han busade ett par gånger, men var ananrs jättesnäll och bar mig hela vägen tillbaka, tack Jake!

Åter till hoppningen då!
Jag var så himla stolt över både mig själv och Rupert efteråt!
En till synes simpel med riktigt nyttig övning fick vi göra, och den kommentaren vi oftast fick höra var "Perfect"!
Övningen gick ut på att det stod ett ensamt räcke på långsidan, och så sattes det upp en markering som innebar att om man mitt i galoppsprånget hade markeringen vid sin axel, så var det exakt tre jämna galoppsprång till hindret. Detta innebär alltså att om galoppsprånget i fråga hamnade lite bakom eller före markeingen betydde det att man skulle behöva samla lite, eller trycka på lite för att nå fram perfekt. Det var alltså en övning för att träna ögat hos oss ryttare, att avståndsbedömma korrekt.
Jag är en sådan som måste träna på detta, då det inte kommer helt naturligt för mig. Men den senaste tiden har det flutit på läskigt bra! Rupert och jag kom, som H sa, "Spot on" varje gång! Ibland fick jag trycka på lite för att nå, och ibland fick jag samla honom lite för att få plats, men de där tre galoppsprången satt varenda gång!
Det kändes så himla kul att det fungerar så bra i vårt samspel nu! Jag behövde bara uppmuntra honom lite med skänklarna, och han ökade precis så mycket jag önskade, eller samlade sig precis lagom för ett perfekt avstamp! Det enda som fick mig lite fundersam var att Rupert var lite studsig i galoppen vid uppvärmningen, han gick liksom mer uppåt än framåt ibland, och det är mer samling än jag vill se hos en fyraåring. Det gick dock ur honom när vi började hoppa, som tur var!
Jag ville inte pressa honom så mycket eftersom det var första gången vi hoppade på ett tag. Tillslut låg räcket på 1m och han hoppade fortfarande perfekt varje gång, så då gav vi oss. En jättebra övning som sagt, som man lika gärna kan göra med bara en bom eller ett litet hinder.

Mys efter hoppträningen!

H (Chefens far) var väldigt nöjd med oss efteråt! Han sa att vi kommit långt på kort tid och han menade att det var skicklighet från min sida som tillät oss att komma så bra på hindret alla gånger. Jag tackar och bockar, även om det ibland känns som om det hjälper mig en del att Rupert har en sådan otrolig hinderkänsla!
Det är verkligen kul att den denna lilla häst utvecklas så fint!

Jag är egentligen inte den 'självhyllande' typen, men idag kan jag inte annat än hålla med min Chef när han sa att det inte är konstigt att mina unghästar tycker så mycket om mig.
De kommer alltid och trängs vid grinden när jag kommer, de gnäggar efter mig i hagen, till och med Skorpan (Dunlicky) lämnar sin flock och traskar glatt fram till mig när än jag kommer. Och de låter mig alltid göra precis vad jag vill med dem!
De blir liksom glada när jag kommer, och jag blir glad av att se dem!

Chefen o jag pratade lite om detta fenomen idag, och vi var ganska överrens om att det var för att jag leker med dem. Jag möter dem liksom på deras nivå - på ett bra sätt. Enligt Chefen är det "tyvärr ganska ovanligt"...

När jag funderade lite på det, så stämmer det faktiskt. Jag leker ganska mycket med mina hästar!
När jag märkte att Kilamonjaro började testa och utmana mig så försökte jag inte mästra honom eller visa att det var jag som bestämde, jag försökte hitta lösningar för att få honom gladare och hitta andra vägar istället för att ge honom anledning att revoltera. Det ledde till att vi nu har ett ganska varierat schema, eftersom han verkar betydligt mer nöjd med det upplägget.
Skorpan går jag in till i lösdriften så fort jag har tid, minst en gång om dagen och bara tar på honom. Låter honom nosa o undersöka, kliar honom i pannan och ser om jag får ta på honom överallt. Vilket jag alltid får =)
Med Rupert var dagens motion ett praktexempel.
Han har vilat tre dagar, så eftersom jag visste att han skulle vara superpigg, och jag inte vill provocera fram några bocksprång så släppte jag honom lös i ridhuset och bara busade med honom i 15 min det första jag gjorde. Han var superbusig och struttade runt där inne som en galning, han hoppade till och med ett hinder som stod framme, haha! Efter busandet ryktade vi länge, och sedan blev det en liten ridtur ute i snön. Det var egetnligen bara en liten skrittrunda, men när amn tänker efter tränade vi: kordination, styrka och tillit. Kordination eftersom det var halt och ibland ojämt underlag, så han var tvungen att tänka vart han satte tassarna, Styrka när han fick pulsa genom snön och Tillit till mig när jag sa att det var ok att gå där det var isigt även om han var osäker eftersom jag såg att det gick att gå där, och Tillit till honom när jag lät honom bestämma.

Rupert busar i Ridhuset idag!

Jag blev riktigt glad när jag kom på det här.
Jag känner mig duktig med unghästarna, som om jag förstår dem och ser deras behov. Det ser jag absolut som en av mina starkaste sidor som ryttare ♥

Jag fick för mig att skriva ner vad jag gör med Rupert just nu, för det är verkligen bra övningar att ha till hands när man ska hjälpa sin unghäst att lättare förstå de sidförande hjälperna, eller som i Ruperts fall när han ska lära sig dem för första gången.

När jag började rida Rupert kunde han utan problem (bortsett från höger galoppen) gå i alla gångarter, start och stop. Men mer än så var det inte. Formen var näst intill katastrofal, och han hade aldrig lärt sig att skänklarna kunde betyda mer än "framåt".
Nu är det minsann andra bullar!
För det första ser hans nacke ut såhär idag:


O Chefen har gett oss basic-övningar som gör det superlätt för honom att flytta i sidled. Dessa kommer jag nu presentera nedan!
R U P E R T - Ö V N I N G  I

Denna övning går alltså ut på att vi följer fyrkantsspåret i skritt.
När vi kommer till ett hörn så 'genar' vi och styr rakt mot väggen ungefär där kvartslinjen tar vid och när vi når väggen så gör vi halt, hästen behöver inte stå i mer än 30 graders vinkel från väggen. De två-tre sista stegen innan halten trampar jag ner ordentligt i yttre stigbygel och vinklar huvudet lite åt samma håll för att tydligt flytta över min vikt till denna sida. Sedan, direkt ur halten (som endast bör vara en sekund eller två) ställer jag Rupert en knutta utåt och lägger på ytterskänkeln för att be honom flytta i sidled.

Första gången räcker det med att kan korsar en enda gång, viktigt är dock att han korsar över både fram och bak. Nästa gång ber man om två steg i sidled, gånger där på tre osv.
Skulle det hända något, eller om hästen står emot av någon anledning så avslutar man övningen OMGÅENDE och ser till att uppmuntra hästen till att gå framåt igen, man får under inga omständigheter forcera en unghäst (eller någon häst för den delen) att göra något! Aldrig någonsin!
Om hästen gnatar på ordentligt efter den uppkomna incidenten kan man prova igen i nästa hörn, men börja om igen så att ett endaste steg i rätt riktigt duger - och var noga med att berömma hästen så att den förstår att den gör rätt och är duktig!

När hästen förstår sig på denna övning och allt känns enkelt kan man gå vidare:
R U P E R T - Ö V N I N G  II

Denna övning känner kanske fler igen, den är ganska klassisk.
Det hela går i alla fall ut på att man nu använder sig av kvartslinjerna, vänder upp på dessa, flytter över vikten till innersidan den här gången och ber hästen flytta ut mot väggen. Inte hela vägen första gången, utan även här bygger man succsesivt på övningen tills man är i mål!

Med Rupert brukar jag göra Övning I ett par gånger, och sedan pausa och göra något annat. Efter en stund upprepar jag nån enstaka gång och går sedan över till Övning II. Med hjälp av dessa övningar lärde han sig flytta sidled utan problem på två dagar! Nu kan jag ställa och böja honom på volter och i hörn utan problem även i trav. Snart ska vi nog prova på Övning II i trav och se vart vi hamnar, haha!

Ja, nu vet ni vad vi tränar på just nu =)

Såhär i Juletider är det ju vanligare att man har en shoppinglista på allt man ska köpa till alla andra, men nu förhåller det sig som så att jag varit grymt effektiv och redan köpt alla utom en julklapp, och finner det därför mycket lämpligt att skämma bort mig själv lite..!



Jag jobbar häcken av mig, och behöver helt enkelt lite nya fina saker för att hålla mig pigg och glad!
Som ni ser behöver jag alltså både nya ridhandskar och 'arbetar'handskar som jag kan ha i stallet. Helst två par av varje eftersom jag behöver nya light grip och lite varmare ridhandskar, och man blir så blöt när man arbetar att jag behöver jobbhandskar att byta med.
En säkerhetsväst behöver jag verkligen, den jag lånar här passar inte speciellt bra och om jag vill fortsätta med fälttävlan i framtiden behöver jag en. Och om jag ska rida in Skorpan (Dunlicky) så behöver jag en som jag kan röra mig i princip obehindrat i, för den ponnyn är som en katt!
Ridbyxor slits som inget annat när man jobbar i dem varje dag, så det behöver fyllas på med sådana också! Man märker en tydlig skillnad på kvalité när de används såhär flitgt, de lite dyrare, lite bättre ridbyxorna håller minst dubbelt så länge = ekonomiskt i längden!
Ridstrumpor slits de också, jag har hål på nästan alla mina, haha! Jag har blivit sugen på att ha massa par av 'den klassiska ridstrumpan', med rutmönstret på. I alla möjliga färger helst!
Kingslandvästen blir nog mer en julklapp eller födelsedagspresent till mig själv. Har ju redan en marinblå, men den blir lätt smutsig så jag skulle vilja ha en i glansigare kvalité och den gröna färgen är bara för snygg!

Ja, så det enda jag faktiskt inte behöver är Kingslandvästen...
Vi får väl se hur vi gör med den då, kanske att jag köper en jacka ist - för det behöver jag lite mer!

Bloggen är ganska tråkig just nu.
Ska jag vara ärlig så har jag inte mått så jättebra den senaste tiden, jag försöker att inte visa det här på bloggen. Ibland är det skönt att låtsas som om allt är finemang och då kan jag skriva inlägg om allt möjligt och få det att låta som om jag är hur glad som helst, men ibland blir det istället att man inte har energi till att låtsas och då blir det inget skrivet alls.
Jag saknar Kenny.
Jag saknar henne hela tiden.
Oftast lyckas jag hålla det i schack, koncentrera på jobbet och inte känna efter så mycket när saknaden river och sliter i mig. Men ibland går det inte och jag blir bara förtvivlad.

Så, nu var det sagt.
Det känns som om jag har lite mer kontroll på läget nu, så jag har två inlägg på G som jag lagt lite extra tid och omsorg på. De är båda om saker som får mig att bli lite gladare, så det ska bli rätt kul att publicera dem!

Snön kom som på beställning!

Alla barn måste gå genom en labyrin för att komma till djuren i stallet,
och sedan genom en annan för att komma upp till tomten =)

Mina bästa kompisar,
våra 5månaders grisar! Stört sköna typer som jag matar hela tiden, haha!

Tre ettåriga åsnor!
De är så himla fina! Men de var helt vilda när de kom hit, hade aldrig varit
inomhus, så de är ganska blyga. De blir dock modigare för var dag!
Åsnor på Irland är förresten superbilliga, motsvarande 500kr styck för såhär unga!

Och såklart falabellorna, de är inte mer än 8 månader gamla, så jag har utsett
mig själv till "extra-mamma" åt de tre, vilket innebär att jag sätter mig i halmen
inne hos dem och kelar och busar lite varje dag.
Myyys!!!

+
Behöver jag säga att vi skrattade helt hysteriskt!?

Ja, snacka om att det hänt mycket idag!
Ska försöka hålla mig kort dock:

Det har som vanligt sprungits omkring med vatten halva dagen, shit vad jag börjar bli trött på det nu! Efter två minuter är man pissblöt, och då ska man hålla på med det dumma vattenkonkandet i över en timme till, usch!

Hann i alla fall med mina pojkar idag, som på löpande band:
Första longerade jag Kilamonjaro över en bom i skritt och trav. Det gick faktiskt riktigt bra, han börjar fatta det där med att kliva över dem nu X)
Andra pållen var Billy. Han har börjat bli lite förkyld, så honom bara skrittade jag och travade lite för att försöak provocera fram lite hostningar från hans sida, för att få ut allt slem i hals och näsa. Stackars Billy! Men ha är pigg och glad som aldrig förr, bara irriterad i halsen och snorig...
Tredje hästen var Dunmore, den gule. Chefen rider ju honom i vanliga fall, men jag känner ett ganska starkt band til lden hästen av någon anledning, så jag gillar verkligen att jobba med honom från marken. Idag longerade vi, och han var superfin!
Sist ut var Rupert the Bear. Han var lite pigg och hade tendes till att bli stark, men efter lite övergångs-övningar gick det lättare. Många kommenterar hur otroligt fin han är nu, och hur de knappt kan tro att det är samma häst! Sött av dem att säga så =)

Sedan hände något läskigt!
När jag satt av Rupert mådde jag plötsligt sjukt illa. Det kändes som om jag skulle kräkas vilken sekund som helst och jag mådde bara pyton helt enkelt. Lyckades få in Rupert i en box men när jag började ta av tränset vände det sig liksom i både huvud och mage och efter det minns jag ingenting förrän Kat kom och väckte mig. Då satt jag ner i halmen i Ruperts box och kände mig alldeles yrvaken. Kat skälle lite på mig eftersom hon trodde att jag satt och sov när vi hade massor att göra, men så såg hon att något var på tok. Det konstigaste av allt var att Rupert hade varken sadel eller träns eller skydd på sig, och han hade fått sitt kraftfoder, men jag kommer inte ihåg att jag gav honom det... Skitskumt!
Chefen blev lite orolig och gav mig choklad, socker är bra menade han, haha!

Under eftermiddagen kom alla tomtens djur hit! Eller ja, alla utom hönorna och något mer! Lovar att ta massa kort i morgon =)
Vi har tre ettåriga åsnor,
två får,
tre falabellor,
två små grisar,
två ganska små kor,
en jättehäst,
tre helgalna kalkoner,
fyra fina duvor,
tre ulliga kaniner.

Koolt va!?

Vem hade kunnat tro att jag skulle åka till IRLAND och FÖRBÄTTRA MIN SITS?
Ja, inte jag själv i alla fall...

Irländarna är ju inte erkända stilryttare direkt, och jag måste erkänna att jag sett ett par riktiga skräckexempel under min vistelse här: Krokiga ryggar, ständigt framåtlutande överliv, skump i sadeln, noll balans, långa tyglar, låga händer ja - listan kan göras lång.
Många tränare har gjort sitt bästa för att finslipa på min sits genom åren, men de flesta av dem har varit väldigt försiktiga med att göra för mycket eftersom de inte vill störa min ridkänsla genom att tvinga mig att tänka på hur jag har händerna, blicken mm. Det är både smickrande och lite irriterande. Det jag har fått förklarat för mig är att det är så små korrigeringar som behövts att det inte spelat så stor roll..

Det som har varit mitt problem har vairt min blick.
Jag tittar gärna på hästens öron när jag rider.
Jag är liksom så koncentrerad på hästen att jag måste titta på den för att inte tappa fokus. Jag är dessutom en väldigt följsam ryttare, hamnar aldrig efter i ett språng och blir aldrig hård i handen, baksidan av detta är att jag gärna ger efter för mycket med min hand och förlorar där igenom böjen i arbågen och rider istället med raka armar.
Den tredje korrigering som behövts och som hänger ihop med de två ovanstående är att mina axlar ibland följer med i eftergiften och faller framåt.
Fördelen med detta är som sagt att man blir väldigt följsam, nackdelen att man blir FÖR följsam och tappar hållningen.

Detta var en ganska vanlig syn efter att jag ridit 6 månader utan tränare och utan speglar:

Som ni ser är det egentligen inga stora fel på sitsen, men man vill liksom 'dra tillbaka' ryttaren i sadeln lite och be mig sträcka på mig. Det vill jag i alla fall.

Tipsen jag tidigare fått har vairt:

• Tänk 'Dolly Parton'
  Alltså brösta upp sig helt enkelt, sträcka på sig och bak med axlarna.

• Räkna lampor i taket
  För att få mig att titta upp, fungerade ända tills lamporna tog slut..!

• Tänk 'skulderblad-ihop'
  Också et bra tips egentligen, man får en bra hållning när man tänker så.

• Snodd vid hästens öron så du blir påmind varje gång du tittat på den
  Fungerade också ett tag...

Men inget av dessa harhållt i längden...

Det enda Chefen här har sagt till mig angående sitsen har varit:
'hands to belly button!'
Det får mig att hålla mina händer där de ska vara, och sedan faller restan bara på plats! Min blick åker upp och axlarna tillbaka och bröstet fram.
Skitbra!
Så nu sitter jag mer såhär:

Denna bilden är dock tagen för en månad sedan, nu är det ännu bättre.
Händerna här är inte super till exempel, men jag blir stadigare hela tiden!


Med detta vill jag väl helt enkelt säga att lösningarna kan finnas där du minst anar det =P