Var jag helt enkelt för trött för att blogga,
men det var en riktigt bra dag!

Det började med att jag och Kat var grymt snabba med att mata+vattna+sopa alla stallar och överallt. Sedan kom Chefens far, tillika coach och sa att han tyckte att det var dags för lite hoppträning! Hans ord är lag här, så jag spurtade upp till lösdriften och fångade in en pigg och glad Rupert!
Just som jag skulle börja sadla kom dock en annan order: Hämta Jacob i hagen. Jacob är den stora vita hästen som mamma red när hon var här:

Kan tillägga att hästarna stod längst bort i hagen, och det var snöstorm...
Efter att ha pulsat heeela vägen fram och lyckats fånga in vilddjuret är jag så trött att jag inser att jag inte vill gå tillbaka. Så jag tackar gud att jag har hjälmen på huvudet och efter lite kravlande är jag uppe på 175cm/8-900kg vita vildingen, barbacka i grimma. Han busade ett par gånger, men var ananrs jättesnäll och bar mig hela vägen tillbaka, tack Jake!

Åter till hoppningen då!
Jag var så himla stolt över både mig själv och Rupert efteråt!
En till synes simpel med riktigt nyttig övning fick vi göra, och den kommentaren vi oftast fick höra var "Perfect"!
Övningen gick ut på att det stod ett ensamt räcke på långsidan, och så sattes det upp en markering som innebar att om man mitt i galoppsprånget hade markeringen vid sin axel, så var det exakt tre jämna galoppsprång till hindret. Detta innebär alltså att om galoppsprånget i fråga hamnade lite bakom eller före markeingen betydde det att man skulle behöva samla lite, eller trycka på lite för att nå fram perfekt. Det var alltså en övning för att träna ögat hos oss ryttare, att avståndsbedömma korrekt.
Jag är en sådan som måste träna på detta, då det inte kommer helt naturligt för mig. Men den senaste tiden har det flutit på läskigt bra! Rupert och jag kom, som H sa, "Spot on" varje gång! Ibland fick jag trycka på lite för att nå, och ibland fick jag samla honom lite för att få plats, men de där tre galoppsprången satt varenda gång!
Det kändes så himla kul att det fungerar så bra i vårt samspel nu! Jag behövde bara uppmuntra honom lite med skänklarna, och han ökade precis så mycket jag önskade, eller samlade sig precis lagom för ett perfekt avstamp! Det enda som fick mig lite fundersam var att Rupert var lite studsig i galoppen vid uppvärmningen, han gick liksom mer uppåt än framåt ibland, och det är mer samling än jag vill se hos en fyraåring. Det gick dock ur honom när vi började hoppa, som tur var!
Jag ville inte pressa honom så mycket eftersom det var första gången vi hoppade på ett tag. Tillslut låg räcket på 1m och han hoppade fortfarande perfekt varje gång, så då gav vi oss. En jättebra övning som sagt, som man lika gärna kan göra med bara en bom eller ett litet hinder.

Mys efter hoppträningen!

H (Chefens far) var väldigt nöjd med oss efteråt! Han sa att vi kommit långt på kort tid och han menade att det var skicklighet från min sida som tillät oss att komma så bra på hindret alla gånger. Jag tackar och bockar, även om det ibland känns som om det hjälper mig en del att Rupert har en sådan otrolig hinderkänsla!
Det är verkligen kul att den denna lilla häst utvecklas så fint!