Det kommer lite bilder senare..!
UPDATE!

Klass I
Kilamonjaro - 65,2% - 3:e plats
Han var så himla duktig, haha!
Chefen var mycket nöjd, och jag tror vi ska försöka ha med honom genom hela Leaguen (ca 7 tävlingsomgångar). Programmet vi red var med endast skritt och trav, men med en hel del klurigheter för en gigantiskt treåring med dålig balans. Det svåraste för oss var när vi vid E skulle göra en 10m halvcirkel till höger och sedan vid X en halvcirkel till vänster i trav. Jag tycker att det är en onödigt svår grej att sätta i ett program som ska vara busenkelt. Men, vi klarade det!
Kommentarerna från dommaren löd ungefär som så att hästen tydligt var väldigt 'grön' men såg ut att kämpa på bra. Något 'bakom skänklarna' (jag fick jobba ganska mycket för att hålla igång honom) och att ryttaren gjorde ett bra jobb. Domaren trodde även att han  kunde bli mycket fin i framtiden!
Det är inte många treåringar som får 65% på sin tävlingsdebut inte!

Glad Maja med stooor Kilamonjaro!

♦

Klass II
Rupert - 61% - Utanför placering
Rupert gick faktiskt bättre än förväntat! I början av protokollet förekommer en del 8:or, men så bestämde sig en av gårdshundarna för att börja leka med en presenning precis när jag red förbi, och efter det ville han inte slappna av. Jag kämpade på lite för mycket istället för att bara låta honom vara och det blev inge bra helt enkelt. Fick en 8:a på sista linjen ner till dommaren efetrsom jag lyckades hålla honom väldigt rak där. Högergaloppen blev fel också. Tog tre försök innan det blev rätt, så jag har bett chefen ta sig tid o hjälpa mig med det i veckan. Tydligen har Rupert alltid haft svårt för den, men det måste ju gå att jobba bort.
Domaren gillade Rupert ändå, alla tyckte att han var helt bedårande i sina knoppar, så jag ser faktiskt fram emot nästa veckas tävling. Då ska jag låsa in hundskrället innan min ritt, haha!
Chefen och hans fru (som tävlat int. 3*) tyckte att Rupert såg riktigt fin ut stundvis, och att han nog kan bli kanon med mer jobb!


Otroligt nog tittade jag inte ner på hästen när jag red dressyrprogramet... Antagligen kommer det göra underverk för min sits att tävla lite dressyr!

Ni skulle bara se hur urgullig han är i knoppar IRL!
Han ser ut som en stor ponnyhingst!

Nu står han knoppad och klar i stallet inför Dressyrtävlingen i morgon (idag?). Jag kan inte programet, inte Kilamonjaros heller, men jag brukar lära mig sådana saker illa kvickt när jag väl sätter mig med dem.

Programmet vi ska rida motsvarar nog något av de Svenska LB-programmen. En hel del övergångar och snirkliga vägar. Största skillnaden mellan Irländska och Svenska dressyrprogram verkar vara att man här får rida lätt i traven hur mycket eller hur lite man vill - det är valfritt (precis som i östersjön, hahahaha! Fattar ni?).

Men som sagt, ingen panik.
Det går som det går. Dressyr är ändå inte min grej =P
Inte Ruperts heller om man ser hur bra det gick för oss i Showjumpingdebuten!
Första gången ponnyhästen hoppar en bana på mer än fem hinder, och vi var klockrena felfriare! Chefen var mycket nöjd och sa att vi kan rida den lite större klassen nästa gång eftersom han hoppade så fint =)
Denna gången var hindrena ca 60cm och nästa gång kommer de vara ca 80cm.

♥

Nu har vi äntligen fått bilderna från senaste terrängtävlingen!

Tyvärr kunde vår fotograf endast få bilder på de första och sista hindrena på banan, vilka var de allra lägsta och på vilka jag och Rupert presterade som sämst - men det är bättre än inga bilder alls!

Nästa gång hoppas jag dock kunna få bilder över de större/svårare hindrena på banan, det hade ju faktiskt varit liiite roligare ;)


Detta var hindret han stannade på i ca 5 sek innan han hoppade och tittade jäääättemycket på de hemska balarna, haha!



Haha, helikoptersprång, det blev lite fel X)

Jag ska nog fråga Chefen om han fortfarande tycker att jag är den enda som inte behöver martingal i terrängen... Kan tillägga att han här drar för fulla muggar och går om framförvarande häst i ett jihu! Jag körde med handbromsen i eftersom jag totalt black-outade!

Tjohooo! =)


Eftersom det är fredag idag så ska jag nu ut till stallet och förbereda inför Showjumping-leaguens andra omgång. Jag ska hoppa typ 60cm med Rupert, då han aldrig hoppat en sådan lång bana innan. Vi får se om jag rider Billy också, vill inte att det blir för sent in på natten bara!
Update om det senare alltså..!

Lunch!
Har än så länge hunnit med att rida Kilamonjaro a.k.a The Mountain! Äntligen har jag hittat ett passande smeknamn för jättehästen, haha!
Chefen vill ju att jag ska rida honom på Dressyrtävlingen på söndag eftersom de har en unghästklass med bara skritt och trav och svåraste delen är 10m cirklar. Eftersom jag tidigare knappt kunnat rida 20m cirklar med honom var jag dock lite tveksam. Dessutom har jag inte ridit honom på över en vecka, så jag kände allt lite press.

Chefen tyckte att jag skulle utmana ödet lite och låte bli att longera honom innan, liksom bara se vad som hände. Visst, han skuttade iväg för mig några gånger, men förutom det var han helt super!
Vid första galoppfattningen drog han en rövare och bockade en hel långsida, men efter det fattade han rätt galopp varje gång och höll sig lugn. Efter lite övning fixade vi även 10m cirklarna, på ett ungefär.
Så nu ser jag faktiskt fram emot  tävlingen, i alla fall lite, haha!

Ska rida Rupert också, men jag har ingen aning om vilken klass.
Chefen vill att jag ska rida två klasser med honom, jag skulle tro att de motsvarar LC och LB, men vi får se hur jag väljer att göra ;)

... I close my eyes just to wish that when I open them again, there you'll be.
I feel so unsafe and lost living in this world without you, the fight for you is all I've ever known.
Moving on is not a choice I make, it's just something that's happening all around me, I guess that's what they call the circle of life. I'm already getting tired of comparing everyone I meet with everything that you were, just to find myself dissapointed time after time, and once again having to face the fact that I'll never feel that way again.
The way I felt with you.


Jag har arbetat en del på egen hand de senaste dagarna, vilket betyder att jag har haft tid att tänka. Ungefär 99% av de tankarna handlar om Kenny. Oftast blir jag inte så ledsen längre, oftast bara minns jag, oftast gör det mig glad och tacksam och varm om hjärtat. Även det lika ofta gör lika ont som innan.

Jag har försökt lyfta blicken för andra hästar.
Jag är väldigt säker på att det kommer bli en annan häst. En ny häst. Men jag har ingen aning om hur jag ska göra för att jag ska bli nöjd och tillfreds med mitt kommande val. Vad är det för slags häst jag ska skaffa mig?
Jag vet vad jag vill ha. Jag vill bara ha Kenny.
Men nu är livet så hemskt och orättvist att det inte är något alternativ, så vad är så mitt andrahandsval? Är det en häst som Rupert? En liten finurlig unghäst med viss kapacitet som jag skulle kunna ha som projket, utvecklas med och sedan sälja? Eller vill jag ha en renodlad tävlingshäst? Någon med kapacitet utöver det vanliga som kan ta mig till en helt ny nivå och verkligen satsa på tävlingsbanorna?
Jag vet verkligen inte...
Alla säger att det inte är någon brådska, och självklart är det inte det. Men vissa dagar känns det som om det skulle göra saknaden lite lättare om jag har något att uppehålla mig med.
Det är nog dock så att jag kommer få acceptera att det kommer ta tid. Just nu hittar jag ändå bara fel hos alla hästar jag sitter upp på. Ingen är som hon, så ingen känns bra. Och är mitt hjärta inte tillräckligt mottagligt för att ens ge dessa andra hästar en ärligt chans att visa att man kan vara bra på andra sätt, så är jag antagligen inte redo.

Man kan inte bygga något hållbart på en bräcklig grund, och mitt hjärta är helt enkelt för bräckligt än.


Jag hoppas att jag snart ser ljuset på andra sidan av den här dippen jag har just nu... Min mamma kommer snart o hälsar på, läger här på gården komemr bli aningen lugnare snart och jag har inte haft en ledig dag på snart två veckor. Bara jag får vila upp mig lite så blir nog tillvaron lite ljusare, både i min värld och på bloggen.

Inte direkt bloggmaterial, men jag behöver verkligen skriva av mig lite!

~.~.~.~

Citat från Wikipedia:
Politeness is best expressed as the practical application of good manners or etiquette.

Jag är van vid att ha folk omkring mig med visst sinne för hur man beter sig och med relativt hög social kompetens. När jag infinner mig omgiven av personer utan detta har jag upptäckt att jag blir väldigt konfunderad och intimidated (finns ingen bra översättning till Svenska för det ordet). Jag blir helt enkelt hur obekväm som helst och vill helst bara gå där ifrån!
Det behöver inte vara så att personen/personerna i fråga är direkt otrevliga, det räcker bara att de är social 'klumpiga' och jag börjar genast skruva på mig.
Detta händer varje gång jag spenderar en längre tid på ett nytt ställe, som till exempel utomlands. Kanske är det någon slags form av kulturshock, allt jag vet är att jag inte gillar det.
En liten del av mig har lust att fullständigt explodera när detta händer, med risk för att låta som en medeltids-tant har jag lust att bara läxa upp dessa människor tills de inte vågar göra annat än bete sig väl. Detta har jag dock inte vågat göra än, kanske tur det.
På ett sätt tycker jag väldigt synd om människor som inte kan föra sig, det kommer vara et stort handikapp för dem genom hela livet. Men det hindrar inte min totala irritation!

Jag vet inte om jag har mina föräldrar att tacka, eller om det helt enkelt är hur jag är som person som gör att detta är en egenskap hos mig själv som jag värdesätter och ser till att vårda väl. Jag är i alla fall djupt tacksam för min sociala kompetens och medvetenhet om 'vett och etikett', även om det som sagt ibland leder till viss obekvämhet för min egen del.

Det jag gillar allra bäst med det Engelska språket är just att man talar sä väl och är artig, så även här på Irland. Självklart finns det dock undantag. Nu när vi är så väldigt internetionella här på anläggningen med besökare från alla möjliga platser på jorden och 'anställda' från Sverige, Tyskland och Frankrike, så håller alla olika personers små olater och dåliga uppföranden på att gå mig på nerverna!
Det gäller inte bara saker eller samtal som jag deltar i, utan även interaktioner som jag studerar från avstånd (socialpsykologen i mig, ni vet).

Exempel på saker jag stått ut med liiite för länge nu och som gör mig fullständigt galen:
- Folk som snyter sig vid matbordet eller vid andra 'sammankonster' utan att gå ifrån eller i alla fall be om ursäkt.
- Vuxna människor som inte kan äta maten på tallriken ordentligt utan måste mosa ihop allting till en enda sörja á la bäbismat och sedan äta med endast SKED.
- Folk som smaskar när de äter.
- Folk som kommenterar sådant som ej bör kommenteras.
- Folk som tar utan att fråga ägaren av det tagna tinget.
- Folk som gör massa ljud när de sover.
- Folk med ålderskris som yttrar sig genom att de beter sig som annat, betydligt yngre, folk.
- Folk som dröjer sig kvar, hänger, är allmänt inaktiva och smyger omkring samt 'ursäktar sin exsistens'
- Folk på prestigejakt som tävlar med folk som är på ett completely different playing field!
- Folk som hävdar sig genom att trycka ner andra.



Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, jag är verkligen super-dunder-duper irriterad just nu! Ni får ursäkta det icke-hästrelaterade-inlägget, men jag kan inte koncentrera mig på något annat än hur irriterad jag är  för tillfället.
Jag hoppas att det är ok, och att jag inte har några oartiga bloggläsare, haha!

Min första uppgift för dagen var rena lyx-myset!
En av ponnyerna ahde fått stanna inne i stallet i natt efetrsom det var så mörkt när han skulle ut, så han skulle tas ut på morgonen istället. Chief heter han, är en skäckvalack på kanske 1,35, helt underbart söt! Det är en bit till Ponnyernas fält, så jag fick order om att rida honom barbacka dit. Gud som de skrattade åt mig när jag blev helt överlycklig av uppgiften, haha!


En glad Maja och en hungrig Chief!

Jag älskar att rida barbacka!
Jag känner mig som Ronja röverdotter och jag tycker att det är så himla mysigt. Man blir som ett mes hästen och det känns så lätt och naturligt.
De blev faktiskt lite imponerade när jag hur enkelt som helst svingade mig upp på honom från marken med en hand i manen. Jag tror inte att de riktigt trodde på mig när jag sa att jag gjorde det jämt på min 1.70-häst, men så var det ju faktiskt ;)


Avskrittning med Billy

Strax innan lunch hade jag en privatlektion för Sams pappa Henri. Det är lite kul med Henri, han är liksom en häst-veteran och kan en hel del, och han vill verkligen berätta och förklara. Men ibland blir han lite blyg/försynt. Han gillar mig eftersom jag gärna diskuterar saker och ting med honom, haha!
Idag kom han i alla fall fram till mig och sa att han tyckte att vi skulle passa på att hoppa bana med Billy för att se vad det är som blir fel för oss. Jag visste redan innan att jag och Henri hade lite olika syn på det här med häst hoppning och hur det ska gå till, men det är det som är så bra med diskussioner - efteråt var vi helt överrens och 'löste problemet' tillsammans.
Billy var sitt vanliga jag inne i ridhuset: Omotiverad och nonschalant.
Henri tyckte att jag skulle låte honom vara nonschig och krasha i hindret om det är så han vill ha det, för det kanske är just en sådan väckarklocka som Billy behöver, medan jag vill att allt ska vara perfekt från början.
Första rundan hade vi bara en rivning men massa 'klonk', andra rundan hoppade han mycket bättre. Men jag är ändå inte nöjd...
Det känns inte som om Billy tycker att det är roligt alls, och därför bryr han sig inte om hindret står eller faller, och det gör mig så himla frustrerad!!! JAG måste vara motiverad nog för oss båda, men när han inte tycker att det är kul så har jag väldigt svårt att hålla masken uppe. Henri och Sam menar båda två att detta är helt enkelt en sådan häst som Billy är: Han gillar sina terränghinder, han bråkar aldrig och han är gosig - men han har helt enkelt inga abitioner bortsett från på terrängbanan. Terränghinder hoppar han lätt upp till 2*-nivå, men dressyren och banhoppningen bryr han sig inte om, där måste man FÅ honom motiverad.
Jag har jättesvårt att rida en sådan häst, men jag lär mig väl något av detta också.

Henri trodde att jag var dressyrryttare, och jag tar det som en komplimang. Flera personer här på gården och privatryttare har gång på gång sagt att de aldrig dett Billy så fin som när jag rider honom, det är ju alltid något!
Henri och jag pratade också en del om mina prestationskrav, och att jag vill att det ska bli rätt från första början. Han menade att med en häst som Billy så spelar det egentligen ingen roll hur perfekt jag rider honom på banan, det kommer komma klonkar och rivningar ändå. Ibland hoppar han felfritt och ibland inte. detta har jag väldigt svåret att acceptera...

Jag förstår mer och mer hur bortskämd jag varit med Kenny.
Hon älskade all ridning, bara det att hon älskade dressyren lite mindre och hoppningen lite mer, haha! När jag försöker förklara för tränarna och ryttarna här att jag är van vid en häst som 'söker' efter hindrena, som jag bara behöver påbörja anridningen på och sedan sitta still och följa med så bara skrattar de och säger att det är helt annorlunda med hästarna här. Meningen är väl att jag ska lära mig något av detta, ibland känns det ok och ibland känns det konstigt, men jag får ta det lite som det kommer antar jag..

Minusgrader, frost och dimma = Svinkallt!

Jag var så nervös på tävlingsplatsen idag att Sam nog höll på att få krupp på mig, haha!
Jag stannade och gapade vid varje hinder och menade att de var för höga eller för breda eller både och. Jag kom med 1000 ursäkter för hur jag och Rupert aldrig skulle komma runt banan och tillslut fick båda parter kompensera...

Banan som vi skulle ha hoppat började ok, men sedan blev hindrena åtminstone 1,10 och när vi kom till en kombination av en häck och ett nedhopp på 1,50 och jag gallskrek så fick jag starta den lägre klassen, där alla hinder låg på ca 1,00.
Rupert är ju faktiskt bara fyra år, och detta var hans första riktiga tävling någonsin, så jag ville verkligen inte pusha honom för mycket. Detta var faktiskt andra gången Rupert någonsin åker transport, och första gången i livet som han rids någon annanstans än hemma på anläggningen!

Jag var nervös när vi red fram också...
Rupert har ju testat mig lite nu på senaste tiden, smitit förbi hinder och stannat. Varje gång han gjort det försvinner hela mitt självförtroende totalt, och jag kan inte begära att han ska hoppa om jag själv inte satsar på uppgiften. Han har aldrig sett några andra terränghinder än dem på vår anläggning, så jag visste att han antagligen skulle smita någonstans, och det gjorde mig nervös.
Vi skulle rida i par igen, jag och Katha, och vi var överrens om att vad som än händer sätter vi Rio och Katha först eftersom han är äldre och Rupert varit lite osäker på senaste tiden. Några minuter innan start kommer vår 'kollega' Evelyn som också jobbar i stallet och frågar om hon kan rida med oss på sin häst Missy eftersom hon också blivit avskräckt av den högre banan. Klrt hon kunde det, så vi red alla tre:
Rio först, sedan Rupert och sist Missy eftersom Evelyn inte gått den lägre klassens bana, hehe...

Vad hände då?
Jo, Rio flippar ut totalt och vägrar hoppa första hindret och springer iväg. Detta resulterar i att jag och Rupert galopperar om henne och hoppar det första istället med Missy strax efter. Då hoppar även Rio. Mot hinder nummer två som var ett smalt hinder av höbalar står Rupert imot jättemycket och stannar till,m då hoppar Missy forts istället och Rupert hänger på (eftersom han inte gick bakåt utan bara stannde och sedan hoppade fick vi inga fel). Sedan jäklar lägger Rupert i högsta växeln och bara drar, där sitter jag på tvådelat tränsbett och försöker mest bara styra, haha! Han var helt galen, så himla exalterad och busade som bara det. Både Missyoch Rio är bra mycket större än honom, men de hade ingen chans att komma ikapp eller förbi, så jag och Rupert fick hoppa första helt enkelt. På vissa hinder bromsade han in och då hoppade vi och Missy/Evelyn samtidigt över hindrena - det var koolt!
Det hände ett par gånger, haha!

Rupert var så himla modig!
På vissa av hindrena tog jag bara mantag och bad en bön, och han hoppade varje gång! Även om allt var nytt och han är oerfaren..!

Resultat då?
FELFRIA!

Men, Rio stannade en gång, och Missy också,
så som team fick vi 40 straff.
Rupert var alltså den yngsta, men bästa!
Duktiga lillkillen ♥



Det var faktiskt nära att det inte blev någon tävling över huvud taget idag!
Sams bil dog halvvägs till tävlingsplatsen och gick inte att återuppliva igen. Det blev fullt pådrag och jag kunde inte låta bli att tycka att all dramatik var lite häftig...
Där stod vi med sammanlagt tre transporter (ett ekipage från vårt stall som också skulle tävla hade stannat för att hjälpa) på en 100-väg i dimma och var tvungna att lasta om tre hästar och bogsera bort bilen med en traktor från en gård några hundra meter bort!
Hästarna skötte sig exemplariskt och vi fick kontroll på all trafik ganska effektivt ändå. Första planen när det hände var att åka hem med hästarna, men så när vi fick den nya bilen bestämde sig Sam för att vi lika gärna kunde åka och se hur långt tävlingarna hunnit, och vi kom i tid!

Alla väntar på extrabilen...


Ashlynn hade med sig sin systemkamera, så förhoppningsvis blev det i alla fall någon OK bild på mig och Rupie!

Men denna gången var jag det inte, haha!
Jisses, ni skulle se mig alltså, ser verkligen ut som en dränkt katt och min Kingslandväst väger sju ton! Påminn mig om att tacka gud för Hunterstövlar =)


Strax innan regnet, solnedgång.

Det har vräkt ner nu under eftermiddagen, känns ungefär som att bo i en vattenpöl. Inte jättekul, men så är livet här på Grönaskönaön!

I morgon är allt tydligen betydligt mer seriöst än jag trodde!
Rupert har idag blivit försedd med nya 'terräng-benskydd', nytt vitt schabrak, nytt marinblått/silver fleecetäcke, lånade välskötta transportskydd, ny egen martingal, fårskinnspad och jag vet inte vad mer..! Jag och Katha ska rida som par igen och vi har matchande vita ridbyxor, vit krage och marinblå Annaharvey-tröjor!

Alla har önskat oss lycka till och Katha håller på att gå upp i atomer av nervousitet. Ändå har jag jättesvårt för att bli förväntansfull...
Jag har vad man skulle kunna kalla en dålig dag.
Jag är extremt trött och ingetning känns bra helt enkelt.
Frågan är hur mycket bättre det blr av att gå upp en timme tidigare än vanligt på min ENDA lediga dag dena veckan...
Ja, som ni kanske förstår är jag lite kinkig just nu.
Två andra negativa saker är:
1. Jag kommer inte ta med mig Billy.
Sam kom på idag att Billy måste åka brett, och vi har bara två transporter att åka med. Jag blev erbjuden att välja vilken annan häst jag ville på anläggningen, men jag tyckte att det kändes bättre att bara ta med mig Rupert i så fall. Då behöver jag bara koncentrera mig på en ritt och bry mig om en häst.
2. Nya regler för hjälmar vid terrängritt.
De kanske kommer tvinga på mig en pott-hjälm. Ni vet en sådan som ser ut som en militärhjälm? Inte jättekul... Jag må vara kinkig än en gång, men det måste seriöst vara den fulaste huvudbomaden i världen!

Jag hoppas i alla fall att Rupert håller sig på banan i morgon. Detta blir hans första riktiga tävling, och första gången han åker och blir riden utanför den egna anläggningen. Kan gå precis hur som helst!

Ja, haha - jag fick faktiskt den kommentaren när jag kom ut från tävlingsbanan..! Det gick med andra ord inte speciellt bra idag.

Jag kan skratta åt det, men egentligen är jag nog ganska besviken.
Jag vet inte vad som hände, och Sam var inte på plats så han kunde inte hjälpa mig med någon analys heller..
När jag red in på banan som sista ryttare i sista klassen var det bara en felfri än så länge. Ett ekipage som jag och Billy borde kunna slå med förbundna ögon, så jag var riktigt taggad!
När jag travade runt på banan trodde jag nog faktiskt att jag skulle kunna vinna. Men så började jag rida mot första hindret.
En del av sprången var riktigt luftiga och fina, medan en del var total katastrof.
12 fel på 15 språng slutade vi på (aplånga banor här!)

Nu när jag tänker efter så tror jag att jag vet lite vad som gick fel, i alla fall en bidragande faktor. På Rupert måste jag ändra om mitt hopp-tänk totalt för att få honom sådär självsäker och modig som jag skrev i ett tidigare inlägg. När vi rider an mot ett hinder måste jag få det sista galoppsprånget innan avstamp till ett litet, så att han komemr lite nära och studsar upp på spänst. Innan, med Kenny, har jag alltid valt att lägga henne lite stort på hindrena för att hon hoppade så spektakulärt och stort då. Så idag satt Rupert-tänket kvar i Billy, problemet är bara att istället för att göra som Rupert (som studsar över hindret som en gummiboll om man kommer lite nära) så var han för långsam i frambenen och rev.
Ååååh, så himla irriterande.
Måste prata med Sam i morgon så att jag får en chans att få bättre feeling inför söndagen.
Vil verkligen rida clear round på söndag...

Som man säger här på grönaskönaön.

Det verkligen spöregnar.
Som jag aldrig sett spöregn förut.
Som om himlens alla portar öppnat sig,
som jag en gång läste att man sa om hällregn i
sagan om prinsessan på ärten.

Som ni kanske vet är det strax dags för Annaharveys Showjumping league att börja, men jag har mina misstankar om att vädret kommer komma ivägen för den stora premiären. Visst, några kommer säkert utifrån, och vi har kanske 40st anmälda och klara. Men jag vill inte ens rida i det här vädret!
Om det inte slutar innan min star så skjuter jag upp min ritt till nästa vecka (fördelen med en league är att det kommer fler tillfällen, hehe).

Jag har precis tryckt i mig lite kvällsmat och ska snart bege mig ut till stallet för att hjälpa till lite grann =)

Äldre bild...

Jag var faktiskt inte nervös alls inför att hoppa på terrängbanan med Rupert idag. Men så stannade han på ett hinder, eller ja, smet förbi, och då bangade jag lite...
Sam var dock snabb med pepptalk, vilket var tur!
Sedan hoppade Rupie snällt en massa hinder tills vi kom till ett vattenhinder han aldrig hoppa förut. Då smet han förbi igen! Jag vände på det direkt igen och red med massa tryck i galoppen och så hoppade han utan problem. Sam sa då till mig att om han smiter förbi en gång till måste jag bli lite arg. För även om han är en liten oerfaren grabb så får han inte göra så, och jag måste bli supertydlig med vad som är rätt och vad som är fel så att han lär sig.
Vi hade ett litet heart-to-heart samtal om hur Rupert måste lära sig att bli en stor, stolt och modig häst. Han ska vara modig och inte tveksam när vi vänder på ett hinder, han ska känna sig som världens bästa häst helt enkelt. Och det kan han bara göra om jag också är modig. Sam menade att man måste känna det i hjärtat. Känner man det i hjärtat, så känner hästen det också, och då blir den modig.
Ganska fint att tänka så...

Rupert smet förbi ett hinder till i alla fall.
Och jag blev arg.
Och han blev skiträdd.
Stackars liten...
Jag gick egentligen bara på med spöt två gånger på den sidan bogen vilken han smet åt, och han blev alldeles hysterisk. Efter lite lugnande skritt och efter att jag ruffsat honom i pannluggen lite grann var han dock på banan igen. Efter det hoppade han hur bra som helst!
Både jag och Sam var riktigt imponerade av några språng! Så länge jag ser till att hålla spänsten i hans galopp så hoppar han hur stort och lätt som helst =)
Vi hoppade nästan alla hindrena som jag hoppade med Billy i helgen. Alltså hinder på 95-105cm, och han fixade det utan problem! Han blir stark ibland när han blir för exalterad, men jag tycker att det är helt ok pm en fyraåring gör det ibland, det växer han nog ifrån...
Nu laddar vi om inför Söndagen!!!!



PS!
Klippte Billy idag och red efteråt.
Vilken stjärna!
Red förvänd galopp och han som har lite problem med sin galopp skötte sig exemplariskt! Jag hade inga sporrar, tänkte att han skulle vara lite extra känslig efter klippningen, så han var lite lat i reaktionerna ibland. Men OJ så lösgjord!

Yes, om typ inte många dagar alls fyller jag år.
20 år.

Jag känner mig gammal...
Jag kommer snart inte vara en tonåring längre, jag har varit det de sju senaste åren, och det har känts ganska bra. Men nu är det slut på alla men-bah-jag-är-fakitkst-bara-**ton-år-och-behöver-inte-bry-mig-bortförklaringer. Inte för att jag var speciellt vårdslös innan, men nu FÅR jag inte vara det..! Taskigt läge!

Jag har försökt komma på några bra saker med att fylla 20, men de är faktiskt ganska få. Visst, i Sverige är det stort för då får man gå på systemet, men på Gröna-sköna-ön får man göra det vid arton, så ingen skillnad där direkt...
Esh, det finns säkert massa bra bara det att jag inte kan komma på det..!

Jag ska i alla fall köpa mig själv en fin-fin present.
Frågan är bara vad.
Jag håller ju på att spara ihop mitt skrammel till en häst, eller i alla fall en halv. Men det kan ta sin tid. Jag har faktiskt hittat något materiellt som jag skulle kunna tänka mig. Min Kingslandväst är den glassiska, matta modellen, marinblå. Men den blir så otroligt skitig nu när jag är i stallet hela dagarna, så jag kikade lite på en av de 'blankare' modellerna eftersom jag tror att smutsen inte sätter sig lika snabbt på dem. Tycker att det var superkul att de nu hade en GRÖN väst i katalogen, så den kanske jag tar och klämmer lite på, haha!

Fiiiiiin!

I morgon börar Showjumping-leaguen!
Jag ska dock jobba till mig lite extra pengar genom att agera sekreterare (a.k.a penga-insamlare). Jag hade ändå beslutat mig för att inte starta Rupert denna gång (hoppade honom idag nämligen, berättar i ett eget inlägg!) och Billy vill jag hoppa högsta klassen påoch så kaqn jag lika gärna starta sist =)
DOCK har det visat sig att högsta klassen (nu i början i alla fall) bara är dryga 1,00! Visst, ridhuset är inte jättestort, men ändå - det blir ju ingen speciell utmaning...!
Ska försöka flörta mig till viss hinderhöjning för min del, mohaha!

I ponnystallet finns det en vit Welshmountain valack som heter Half-nut. Jag har, ända sedan jag kom hit, funderat över hans konstiga namn. Har "Half-nut" någon annan betydelse, eller antyder hans namn att han är 'halv-knäpp'?
Idag bestämde jag mig för att fråga, och tydligen förhåller det sig såhär:

På anläggningen fanns tidigare två vita welshmountain valacker,
den ena var mer vild än tam och krönt till både avkastar- och utrbrytar kung. Han hette Whole-nut, för han vark verkligen helknäpp! Hans bästa kompis tillika tvillingsjäl var också busig, men bara hälften så vild som Whole-nut, därför fick han heta Half-nut.
Nu är Whole-nut såld, och Half-nut en gammal man, men han gör vad han kan för att hålla ställningarna, haha!



Saker jag hittills märkt att Half-nut kan:
Ta av sig tränset,
ta av sig SADELN,
ta av sig ungen på ryggen på flera olika sätt,
lägga sig ner och rulla precis vart som helst utan
att någon kan göra något åt saken,
hoppa jättebra - när han vill,
öppna kedjan till sin boxdörr,
öppna kedjorna till de andra ponnyernas boxdörrar (!!!),
springa jättefort (när han rymmer),
inte springa alls (när han borde),
och mycket mer som jag inte kommer på nu..!

Onsdagar är nog de dagar då vi har mest att göra. Jag tror egentligen inte att vi har så mycket mer jobb, bara det att ridskolan har massa lektioner. Massa lektioner = massa ponnysar, massa ponnysar = massa barn, massa bar = ja, ni förstår kanske grejen.

Jag hann inte rida en endaste häst idag!
Istället har jag lagat en klippmaskin och klippt tre hästar.
Jag har aldrig klippt en hel häst själv förut eftersom Kenny hade tunn fullblodspäls året om och hästarna på skolan klippte vi typ en sida var på. Idag vakade Sam över mig som en hök, men inte av den anledningen att jag inte skulle kunna klippa, utan av den anledningen att jag hotat att göra hjärtan på hästarna - något som tydligen är hel-förbjudet här, haha! Mina klipphästar slapp därför undan dekoration...

De jag klippte va Jasmine (svart D-ponny som tror att hon är häftigast i världen), Larry (är precis så kool som han låter, stor brun Cob med hovskädd) och ponnyhästen Rupert!
Jasmine var lite kinkig ibland, men det gick bra ändå.
Larry stod som ett ljus hela tiden och gillade pysslet,
Rupert klipptes för första gången i hans fyraåriga liv!
Idag var faktiskt första gången jag såg honom bli lite nipprig över något! När jag satte på klippmaskeinen tittade han storögt på den och blåste ut luft så att han lät som en heffaklump eller nått ;)
Efter lite klippmaskinen-är-din-vän-terapi gick allt galant och jag kunde till och med klippa honom i ansiktet, världens snällaste lilla ponnyhäst!

I morgon vill Sam att jag tar ut honom på terrängbanan inför söndagen för att se till att vi inte har några hjärn-spöken. Om jag får som jag vill så hoppar vi nog inte så mycket dock eftersom jag vill rida leaguen på fredag. Men, chefen bestämmer - så man vet ju aldrig ;)

I morse var det svinkallt!
Frost OCH dimma!

Allt ni hör är sant!
Vädret här är verkligen helmysko, men all växtlighet verkar trivas då det faktiskt ÄR grönt överallt, ibland året runt. Idag har det till exempel hunnit med att vara svinkallt, vårvarmt, orkanvindar, spöregn, solsken, duggregn och lite växlande molninghet där emellan. Det är galet - galet I tell you!


Jag har tänkt mycket på Kenny de senaste dagarna.
Jag saknar henne så himla mycket!
Hur mycket jag än trivs och hur bra mina pojkar än går så hade jag bytt bort varenda dag här för en minut till med henne. Min älskade, älskade Kenny.


Pojkarna har varit duktiga idag i alla fall..!
Billy red jag ute på fälten som vanligt numera, han gick fantastiskt bra. Han förstår sig inte riktigt alltid på de övningar jag ber honom att göra, men han vill alltid väl och försöker så gott han kan. Idag blev det lite styrketräning i backar och varierade underlag. Det var jobbigt för honom, men han skötte sig genom hela passet och verkade ovanligt nöjd med sin insatts efteråt =)

Kilamonjaro var jag faktikst liiiite nervös inför att rida idag. Lillkillen har ju vilat i ca 10 dagar, och även om han är larvigt snäll så är han ändå en treåring med 10dagars energi i kroppen. Han överraksade mig med att vara lite smålat X) Underlaget i ridhuset var faktiskt lite halt idag, det har blivit lite över-vattnat där inne, så jag valde att vänta med galoppen tills i morgon! Skritt och trav fungerar finemang nu, så Sam a.k.a Chefen är lite sugen på att låta oss starta det lättaste dressyprogramet (skritt o trav) på kommande dressyrtävling. Spännande!

Rupert var duktig, men inte så bra som innan.
En liten svacka var väl att vänta nu när han gått så himla bra ett tag. Det spöregnade när vi skulle rida, så jag red honom innomhus för första gången, kanske var det därför. Jag vet att jag själv blir så himla omotiverad av att rida inne, så det kanske han blir också. Provade på den förvända galoppen lite genom att rida på en ått-volt med bibehållen galopp. Han tyckte att det var jobbigt och sprang iväg lite ibland, men han höll både galopp och balans, så jag är förhållandevis nöjd =)



(det går tydligen inte att lägga upp bilder, så jag gör det i morgon ist)

In my every thought.
In every lovesong.
In every silent moment.
In every breath.
You're still here.

Vissa dagar är svårare än andra.
Ibland kan jag jag inte ens förstå att det faktiskt hänt och då värker hjärtat som om det vore nybrustet. Andra stunder är mer accepterande och jag kan låta alla minnen trösta och värma.
Idag skulle jag egentligen göra något helt annat, men som av en händelse hittade jag en bild från min och Kennys sista tävling, 1,15m på Harplinge RK. Bilden är kanske inte vår mest smickrande, men den påminner mig än en gång om vilken fantastisk häst hon var, vilket scoop och vilka språng hon hade i sig.
Och hur mycket jag saknar henne...

And dust yourself off
And back in the saddle

Idag red jag Rupert för första gången sedan omkullridningen. Jag var egnetligen inte nervös eller så, det kändes mest bara väldigt bra efteråt...
Det verkar som om varje pass vi rider tillsammans är bättre än det förra; han utvecklas verkligen hela tiden! Nu börjar jag komma på massa saker hos honom som jag inte märkt förut.
Till exempel är han sjuuukt balanserad för att vara en fyraåring. Jag vet inte om det är för att han är så kompakt eller om det helt enkelt är en talang. Under ridpasset som filmen är tagen ifrån fattade han fel galopp vid ett tillfälle, men det tog en hel långsida innan jag fattade det eftersom det kändes lika enkelt för honom och lika stadigt som den rätta. Jag gjorde volter och allt möjligt i förvänd galopp utan någon som helst svårighet eller obalans. Det kändes som sagt lika bra som i rätt galopp! det tycker jag var lite fränt..!
Idag red vi ett kortpass, med dessa övningar:

Jag försökte att vända endast med hjälp av vikt och skänklar, och han förstod ganska fort vad jag ville. Så himla lugn och fin hela tiden var han, vad jag än gjorde hade han samma stidiga takt och rytm!
Mot slutet kände jag för att utmana honom lite, så jag travade honom i en ganska låg avslappnad form med fjäderlätt kontakt i tyglarna, och så tryckte jag på. Jäklar vilken accceleration!
Han fick ett så härligt tryck i traven och det kändes som om han flög fram, helt utan att bli ostadig eller börja galoppera, han bara växlade upp helt enkelt. Det var jag absolut inte beredd på!

Jag ska försöka få till en ny film eller be någon filma lite nästa gång jag rider, för jag är i alla fall grymt nyfiken på hur det ser ut =)

I morgon ska jag prova den förvända galoppen lite mer igen!

Jag ser verkligen fram emot vad denna vecka har att erbjuda!

MÅNDAG
Ledig dag; Cykeltur till Tullamore för att upptäcka lite mer av staden plus lite shopping såklart! Ska bland annat köpa ett nagellack som mirakulöst ska göra mina naglar starkare och längre, hehe =)
Under eftermiddagen planeras ett lugnt pass med Rupert, skritt och trav bara för att mjukstarta honom lite grann. Billy får vi se om han ska skrota i hagen hela dagen eller om jag skrittar ut en runda med honom.

TISDAG, ONSDAG, TORSDAG
Vanligt jobbdagar; Tror inte att det händer något speciellt. Ska förhoppningsvis hinna med alla mina hästar!

FREDAG
Showjumping-leaguen börjar!
Har inte bestämt vilka klasser jag ska rida nu första omgången. Hoppar antagligen inte speciellt högt eftersom Rupert och Billy ska tävla på söndag igen!

LÖRDAG
Vanlig jobbdag, men på kvällen är det stort partaj i Tullamore!
Ni vet en sådan M. Jackson-tribute som genomfördes i stockholm och som efter det gjort på massor av ställen världen över? Ja, det ska göras i Tullamore också, så det måste vi in och titta på =)
Men det blir inget party-all-night-long eftersom det är tävling nästkommande dag!

Vi kom för nära, där av sitsen, men bilden hade ändå lite feeling!

Som jag berättat tidigare var det en kille som provred Billy innan, och han ville rida terrängen, så det var en ganska trött Billy som skulle tagga om för en andra runda. Kämpe som han är skötte han sig exemplariskt =)
Det blev dock ingen clear round eftersom vi inte gick banan denna gången eftersom Katha försäkrade mig om att det var samma bana som sits förutom på ett ställe. Fine, tänkte jag och gasade på. Men vid vattnet var det inte alls samma som sist så jag hoppade fel A-hinder, men B och C gick finemang (vilket var skönt eftersom det var där jag gick omkull med Rupert...). Mot slutet då de lite högre hindrena kom kändes det att Billy var lite sliten, han blev stark och jag orkade inte riktigt hålla honom. Men det gjorde inte så mycket eftersom han är en så schysst häst som hoppar i alla lägen! Efteråt fick han ett bad, ett mysigt fleecetäcke och en långpromenad så att han fick torka och beta. Han verkade nöjd, haha!

Rupert hade nog velat vara med idag, han hade stenkoll på allt som hände från sin box =)

Nu till rooooooliga nyheter!
Nästa söndag ska jag och Katha egentligen ha vår första lediga dag tillsammans (annars är vi alltid lediga på olika dagar), vi hade planerat en shoppingrunda men chefen kom och frågade oss om vi ville följa med på en Hunter trials på en annan anläggning några mil bort denna dag! Om allt vill med sig får jag då ta med mig både Rupert och Billy i lastbilen och åka iväg till ett helt nytt ställe och tävla - KUL!
Jag är verkligen förväntansfull och hoppas att Rupert är fräsch hela veckan!

ÄNTLIGEN!
(Som Fylking skulle ha sagt)
Nu, tidigt på morgonen, ville Youtube med sig!
Mini-klippet där ni får ett mini-smakprov på mini-Rupert kan här med presenteras på bloggen =D

B I L L Y


Billy har varit fantastisk idag och igår!
Idag pratade jag med Sam om att han går så väldigt mycket bättre ute, och han höll med mig om att jag ska följa magkänslan och göra det som fungerar bäst för Billy - så nu får jag rida ute med honom på fälten och terrängbanan hur mycket jag vill! Det är najs!
Han har sådan grym power när jag rider honom över de gigantiska gröna fälten! Bill är inte den lättaste av hästar i markarbetet precis, men han försöker verkligen hela tiden, så jag är riktigt glad i honom nu =)
Tyvärr så är det ju så att ju bättre det går för oss, desto fler får upp ögonen för honom. Det är en kille som ska prova honom i morgon innan terräng-tävlingen... Han kommer i så fall ha kvar honom här på Annaharvey, så jag kanske kan rida honom ibland - men jag vill ju rida honom varje dag, haha...!
Ja, vi får väl se hur det går..!
Som sagt är han inte lätt, och han kräver sin ryttare, så förhoppningsvis tar det ett tag att hitta en bra match.

♦

Mitt ben då, hur mår det idag?
Jo, det har hållit mig vaken i natt. Så fort jag vände eller vred på mig gjorde det ju galet ont! Men så i morse kändes det ganska ok =)
Jag haltar fortfarande omkring, men jag rider bättre än jag går - i sadeln kan jag göra det mesta, haha! Billy kunde jag rida lite markarbete på så att han är fit for fight i morgon. Jag och Katha är supertaggade inför debuten i Novice (1,00m!). Sist red vi ju 80-klassen, men nu ska vi alltså avancera! Som jag skrev i ett tidigare inlägg gäller det alltså nu att den snabbaste vinner, och Sam var snabb med att hota oss, haha! Han tycker ju att de flesta som rider dessa terrängtävlingar är hulliganer som har en 50/50-chans att komma i mål med livet i behåll - så han har sagt att om vi skulle bli placerade, eller ännu värre VINNA, så kommer han mörda oss X)
Rider man så fort så ska man inte överleva menar han (med glimten i ögat såklart..!) Men jag förstår faktiskt vad han menar.
Ett av fullbloden i stallet reds av sin ägare förra veckan. De red så fort de förmådde och gick runt på ca 5 min. Den som vann gick på 3... Fattar ni hur fort det är!? Det är faktiskt nästan så att det inte ens är imponernade, bara dumt!

Jag har en riktigt glädjande nyhet också!!!
RUPERT ÄR HELT OHALT!
Pigg och glad och travar på som aldrig förr!
Gud vad jag är lättad =)

Update om tävlingen i morgon!

Jason Mraz var en av många som hjälpt mig genom de senaste månaderna. Det var faktiskt när jag var ute och körde med bilen på en skogsväg någonstans norr om Steninge som jag för första gången förstod att jag skulle överleva.

Details in the fabric spelades på radion, och det var den första låten jag lyssnat på på över en månad, innan dess hade all musik väckt för mycket känslor och varit för smärtsamt, men vid just det här tillfället gick det på något vis.

Jag grät tills jag inte hade några tårar kvar,
sedan kändes det som om mitt numera deformerade hjärta försiktigt försökte sig på att slå igen...

Calm down
Deep breaths
And get yourself dressed instead
Of running around
And pulling on your threads and
Breaking yourself up

If it's a broken part, replace it
If it's a broken arm then brace it
If it's a broken heart then face it

Everything will be fine
Everything in no time at all
Hearts will hold

Just nu är jag och alla andra här på gården oroliga för att jag ska göra ett hat-trick...
Ni minns kanske att jag skrev att jag fick en kanonspark av Ruben här om dagen, på låret strax nedanför höften. Gissa vart jag fick EN TILL, tusen gånger värre, spark idag!?

Let's begin with the beginning:
Idag tyckte Sam att jag skulle ta en tur med Rupert på terräöngbanan, och Katha skulle ta med sig Rio som varit halt för att se om han var helt fit for fight inför söndagens Hunter trials.
Rupert var heeeeeeeelt fantastisk! ♥ ♥ ♥
Sam var upp över öronen imponerad och menade att han hoppade bättre än någonsin, och han hade inte en enda synpunkt på min sits eller något annat - allt var perfekt!
Vi fullkomligt flög fram över hinder efter hinder och Rupert hade verkligen roligt, han bockade och brallade och jag bara skrattade. Så kom vi till vattenhindret där Sam tyckte att jag och Rupert var mer än mogna för en av svårigheterna: Stock (80cm) i lite nerförsbacke, 1 galoppsprång till vattnet, 5-6 galoppsprång i vattnet, upphopp 80cm, 2 galoppsprång smal och breeed stock (1m). Tjohoo tänkte jag och Rupert och fattade galopp!
Men vid upphoppet uppstod ett kommunikations-och-taxerings-fel och allt blev pannkaka.... Rupert ställde sig boksavligt talat på näsan och tappade balansen totalt, jag försökte desperat få upp honom på frambenen igen men var chanslös och när han snubblar till för femtioelfte gången flyger jag ensam över c-hindret och landar på fötterna på andra sidan. Lilla Rupert som ju bara är 4 år och som aldrig någon fallit av förut blir skiträdd och fullkomligt exploderar, avfyrar en klockren bakhov med full kraft rakt på min höft så att jag flyger nästan tre meter åt sidan. Sen blir jag liggandes där och försökte mest andas.
Det gjorde så fruktansvärt ont att jag bara ville skrika, men lite självbevarelsedrift hade jag kvar. Efter ca 2 min kickar adrenalinet in och det gör inte så ont längre. Då vill Maja upp på hästen igen.
Väl uppe känner jag att det är något fel på Rupert. Mycket riktigt verkar han ha sträckt en muskel riktigt ordentligt och vi skrittar hem. Efter de 400m hem till stallet kan jag inte komma av hästen utan att det gör så ont att jag nästan tuppar av. En lyft-aktion från starka killar inleds och jag bärs där efter in i lägenheten där jag fåt sitta med benen höst inbäddad i frysta ärtor.
Sam vill köra mig till sjukhuset, men jag vill vänta efetrsom jag tror att det bara är musklerna som fått stryk. Det visar sig senare vara riktigt när jag redan efter två-tre timmar linkar ut på gården på egen hand.

Nu väntar alla med spänning på det kommande blåmärket och jag får se hur många dagar jag kommer halta omkring. Ont som in i bomben gör det, men man är väl en Viking, haha!

De skrattade lite åt mig när de bar mig in, då det var som allra värst, och jag bara ville att någon skulle kolla på Rupert och sätta på honom ett täcke!
Senare när jag kravlade mig ut till stallet skrattade de lite mer åt mig när jag linkade omkring och försökte pyssla om lilleman så gott jag förmådde. Han verkar i alla fall inte vara arg på mig, och det var jag faktiskt lite orolig för. Några nävar havre och ett täcke som matchar min jacka senare så hade jag hans kärlek ♥

I morgon får vi se hur ont vi båda har och hur vi pallar med... Jag är fullt inställd på att tävla på söndag, i alla fall med Billy.




Jag bråkar fortfarande med youtube om filmen, jag fattar inte varför jag inte får upp den? Den är ju knappt två minuter lång nu (är egentligen 15..!)

Det värsta som finns i hela världen är icke-fungernade-teknik!!!!!

Jag blir galen och har mest bara lust att slänga ut datorn genom fönstret!

Idag har jag försökt filma lite när jag red Rupert, dels för att ha något att jämföra med om någon månad, dels för att jag nästan alltid brukade filma när jag red och inte hade någon spegel till förfogande för att hålla koll på sitsen och så att jag inte drig på mig massa 'olater'. Nu var det lääänge sedan jag blev filmad, och det märks - haha! Det är många saker jag kommer behöva tänka på inför Dressyrtävlingen den 31:a =P

Ruper ser i alla fall riktigt fin ut och det känns bra =)

MEN, nu fungerar helt plötsligt INGENTING!
Internet har ju krånglat i över en vecka nu, men nu kan jag helt plötsligt varken lägga upp något på Youtubube eller leka med bilder i photoshop! Allt bara dööööör....

AAAH!
Jag blir så arg!
Jag vet att inget blir bättre av det, men jag kan inte hjälpa det!

SKIT-TEKNIK!

Allt kommer upp så snart jag är färdig med mitt utrbott och jag lyckats skrämma lite fart i grejerna...

Det här är första gången jag har två lediga dagar på rad
= SKÖNT!

Nu ska jag nog ut och rida så många hästar jag kan och har ork till, haha!

UPDATE IKVÄLL!

Ledig idag, och det har varit en alldeles lagom dag!

Det blev en cykeltur in till Tullamore och en helt fantastisk klänning införskaffades och en så grymt ball väska att jag knappt vågar använda den. Bilder kommer självklart, ska bara hitta kameran...

Tog lite bilder inne i stan och på vägen in, så de ska komma upp här så småning om!

När jag kom tillbaka till gården och vunnit ett slagsmål med Patrick (en av instruktörerna) om min Kingslandväst som han tagit utan att fråga (haha) så hämtade jag Billy i hagen.
Sötnosen gnäggade när han såg mig ♥
I ett mer eller mindre desperat försök att hitta lite egen framåtbjudning från hans sida red jag mitt markarbetespass på terrängbanan, med riktigt bra resultat. På banan är han ofta väldigt seg i reaktionerna och vill inte riktigt, men om jag rider i naturen är han helt annorlunda. Så det ska jag ggöra så mycket jag kan framöver =)



Jag kan ju även berätta att jag blivit totalt beroende av Gossip Girl!

Serien är ju bar fantastisk!
Intriger, lyx och fantastiska kläder - ja tack!


Jag hade inte tackat nej till att bokstavligt talat vara i Blairs kläder!


Inte heller tackat nej till badboy-Chuck...

(Som ändå inte blev publicerat förrän nu...)



HERRE GUD!
Jag kommer kanske (antagligen) inte överleva hela dagen, så därför skriver jag en snabbis nu vid lunch...

Denna dag har varit kaos från början och jag har nog gjort mer än 10 muntra män skulla ha klarat av de senaste fyra timmarna!
Det hela började med att Evelyn kom och sa att de behövde henne i köket idag, vilket betyder att jag är i stallet helt själv. Fine, tänkte jag, det är ju en vanlig tisdag - NOT!
Det har kommit massa gäster till gården och gäster = massa lektioner överallt = massa jobb för Maja. Det var bara att kraftfodra i ett jihu, springa ut med alla 30 hästar som skulle ut i hagen, höa (fast jag såg enligt de som såg mig från frukostfönstret mest ut som ett av de där yrvädren som bildas när man gör något fort i en tecknad film, ni vet?) överallt, sopa alla stall, hämta ponnyerna i deras hage med fyrhjulingen och få in alla i rätt box, hämta alla cobbarna med fyrhjulingen och få in alla dessa i rätt box och sadla och tränsa 10 hästar
Allt detta på 2½ timma.

Vid 11-tiden var det meningen att jag skulle följa med en tjej ut på en lugn skritt-och-trav-tur över fälten, men hon ångrade sig och ville rida privatlektion istället. Tror ni att det fanns någon instruktör ledig? Nej! Tror ni att JAG fick agera instruktör på stående fot? JA!
Jag var faktiskt riktigt nervös innan... Tänk om jag är dålig på att instruera!? Tänk om inget jag säger fungerar eller om hon inte vill göra som jag säger!? Och vad i herrens namn ska jag göra för övningar!?
Hoppryttare som man är blev det några snabbt ihopsatta enkla markarbetsövningar med bommar och små hinder. I börjar var ponnyn som tjejen red, Tiny (a.k.a the runaway eftersom han alltid rymmer) väldigt lat och långsam i reaktionerna. Men efter en stund kom både jag och tjejen på hur man skulle rida honom och de hoppade riktigt bra till slut. Tjejen var överlycklig och vill hädanefter inte rida någon annan än Tiny och hon vill bara hoppa = My work here is done, mohahaha!

Under eftermiddagen fick jag en sjuhelvetes spark på låret av världens dummaste häst Ruben så jag har haltat omkring här på gården i några timmar nu. Det gör så förbannat ont, men det är antagligen bara musklerna som fått stryk som tur är. Blått är det i alla fall...!
I morgon har jag i alla fall en ledig dag och kan tycka synd om mig själv i hela 36 timmar, de e bra!

♦ ◊ ♦

Eftersom jag inte har några bilder från dagen så tänkte jag lista de mest använda fraserna just nu:

1. Awesome!
Om allt som på ett eller annat sätt är bra.

2. I don't know! And I don't care!
Svaret på alla frågor. Det är helt klart ultimat och mycket användbart.

3. Shit! Fuck! Holy hell! Oh my god!
Används varje gång man kommer på något man glömt, vilket tyvärr är allt för ofta...

4. That's Gran!
"Gran" som i "Grand" som i "Jättabra". Enligt Irländarna är precis allt "Gran", så man apar lätt efter.

5. Good Girl/Good Lad.
Används inte bara när man taar till hästarna, utan även om en människa göra något bra. I början tycke jag att de var nedlåtande på något vis, men nu har jag kommit på mig själv med att säga det också...

6. Wierd!
Everything is wierd, when you really think about it..!


Alla dessa fraser används hur många gånger som helst varje dag! Faktum är att jag tror knappt vi säger mycket annat! Jo, haha, självklart gör vi det - men vi använder dessa så mycket att det blivit komiskt...

Jag vet inte om det beror på överbelastning nu när vi är ganska många på samma internet, men det är seeeeeegt och det gör mig gaaalen! De senaste dagarna har jag inte ens suttit vid datorn eftersom jag ändå inte kan göra något...

Men nu ska jag tusan i mig uppdatera=)


Här gör jag och Katha ett tappert försök att få hästarna att se lite gladare ut innan starten till vår allra första Hunter Trail!

Jag har fortfarande inte riktigt förstått systemet på dessa tävlingar, men jag ska göra mitt bästa för att förklara vad jag vet för er:
På denna tävling och på den nästkommande helg gäller samma sak, 3 klasser:
Pre-novice: 80cm (som vi hoppade)
Novice: 100cm
Open: 110cm
Banorna är 2,25-2,5km långa.

Banorna är 'helt vanliga' terrängbanor med stockar, upp/nedhopp, häckar, kombinationer, vatten och galoppdistanser. Man kan rida singel (alltså ensam) eller pairs (två och två).
Vi red pairs och det var väldigt roligt faktiskt!
I 80-klassen har man ett lite speciellt resultatsystem som gör det omöjligt att medvetet rida för att vinna. Man gör nämligen så att när alla gått i mål tar ma den snabbaste tiden och den långsamaste tiden och räknar ut medianen, och medianen eller den som är närmast vinner, och den som är närmast vinnaren kommer två osv.
I 100- och 110-klassen är det den snabbaste som vinner.
I de klasserna är det vissa ryttare som man är helt övertygad om inte kommer komma runt med livet i behåll! Eller som Chefen sa: "Be prepared, some of the worlds worst riders comes to these competitions..."

Jag och Kath var tvugna att hjälpa till med att visa upp några av våra hästar inne i byn efertsom det var "Tullamore-Day" just denna dag, så vi fick varken reda på vårt resultat eller se när någon annan red. Lite tråkigt, men vi tar igen det nästa vecka! Vi red antagligen lite för fort för placering =P

Nästa helg ska jag rida Billy i 100-klassen och förhoppningsvis Rupert igen i 80-klassen!



Under eftermiddagen var det alltså dags att göra sig representativ inne i Tullamore, och det gick riktigt bra. Men hur kan det bli annat än succé när vi är så koola som vi är i vår Annaharvey-outfit!?


Dessa urfina miniatyrhästar var våra grannar inne i stan!


Underhållning på hög nivå med säckpipor och kiltar!


Här har vi varit ute i snårskogen och plockat 'pynt' till Terränghindrena!
Jag minns inte riktig vad jag och Chefen skrattar åt...

Eftersom det ska ridas terrängtävling i morgon så passade jag och Katha på att ta med våra (mina) hästar hästar ut på terrängbanan för att känna lite på dem. Detta med blandat resultat - haha!
Rupert är så söt, och han försöker verkligen hela tiden,
men ibland blir det bara inte rätt:


Det fanns en del sådana hinder som på bilden ovan, som ser ut som bank-hopp men med en stock på som man helt enkelt bara ska hoppa över. Men eftersom vi tränat så mycket bank, och upp/ned-hopp med rupert så förstår han inte riktigt skillnaden och försöker desperat hinna med att mellanlanda uppe på hindret. Jag och de andra som var med oss på terrängbanan höll på att skratta ihjäl oss varje gång han gjorde det. Jag var beredd på ett jätte-hopp eftersom han laddade så, men istället blev det ett men mellanlandning, haha!

Oftast gick det dock betydligt bättre:




Ibland fick han till riktigt fina språng, men hindrena är så låga att man aldrig riktigt får en helt bra feeling. Samtidigt är han bara fyra och knappt riden, så jag vill inte heller hoppa jättemycket högre... Jag ska försöka få till lite löshoppning någon dag. Då borde jag kunna få låta Rupert hoppa lite också =)
Det ska bli spännande att kunna jämföra dessa bilder (och filmer) med hur vi ser ut om några månader - älska teknik!

Jag är dock liiite besviken över det faktum att jag inte får rida Billy. Det är ju faktiskt jag som rider honom varje dag och jag som fått honom så fin på så kort tid... samtidigt hade det ju varit orättvist mot Katha att hon inte fick rida i morgon på grund av halt häst. Det känns ändå lite tråkigt eftersom jag i så fall hade kunnat hoppa lite högre klasser med Billy, eftersom han redan gått enstjärnigt (tror jag?) och hoppar precis allt på terrängbanan utan att blinka - men nu är det Katha som kan kan sitta där och glida med ist...
Ja, lite sur är jag nog, men sådant är livet!
Det är 'samma' tävling igen nästa vecka, och då ska jag rida båda mina pojkar!

♦

Förutom detta så har vi ägnat hela dagen åt att preppa terrängbanan! Den vi ska rida känns lång, 2,5km, men det är kanske inte så farligt. Jag och Katha har varit ute i skogen och klippt träd för att kunna dekorera massa hinder, vi har prytt blomkrukor, samlat ihop massa grejer och rejsat runt med fyrhjulingen som huliganer! Sam sa att vi var som en orkan här på gården, och förstörde allt i vår väg. Fast vi egentligen bara hade sönder en grind* och vagnen till fyrhjulingen, och det hade faktiskt kunnat hända vem som helst....
Och han sa det med glimten i ögat.
Så det blir nog bra med det, haha!!

Önska mig lycka till i morgon!

Moi på The Wolftrap

Igår åkte jag o Katha in till the Wolftrap (en urtrevlig Pub) och åt en jättegod middag + några pints mest 'bara för att'. Bör nämnas att vi båda hade lagt ner oss lite väl mycket på upp-piffandet av oss själva inför kvällen med tanke på att vi var hemma igen redan vid elva, men - hellre för fin än åt andra hållet =)
♦
Idag var Billy finare än någonsin att rida, Sam tyckte att det såg riktigt bra ut! Han behöver dock klippas snart, en massa andra hästar också för den delen, så det är vad som står på schemat inför nästa vecka. Sam har varnat mig för att det finns spekulanter på Billy, men jag får rida och njuta av min utbildade häst så länge det varar. Kilamonjaro var på G idag! Det var ganska mycket folk på gården, och två andra hästar i ridhuset när vi red, så det blev ingen galopp. Men i skritt och trav var han jättefin idag - som vanligt. Jag känner mig riktigt bortskämd med den hästen ibland, ynka tre år och så trofast och lugn! Det känns nästan larvigt vad snäll han är ibland, men som Ashley sa här om dagen "You haven't given him a reason not to trust you, so....". Det är ju faktiskt sant, men jag blev ändå väldigt glad när hon sa det =)
Rupert var också riktigt fin idag!
Galopperade för första gången med goguen på och jäklar vilket tryck han fick i galoppen! Det finns allt lite spänst i ponnyhästen ändå.

Inte en speciellt smickrande bild, men såhär ser vi ut som ekipage! Bortse ifrån att jag ser enorm ut i dunvästen, haha! Vi mätte honom idag till 158cm, undrar just hur mycket man kan hoppas att en fyraåring växer...

Nu till något riktigt, riktigt, riktigt, riktigt roligt:
TÄVLINGAR!
Det kommer bli en hel del framöver - tjohoo!
På söndag är det Hunter trails här, det är alltså en tävling i bara terräng. Man hoppar en terrängbana på an av tre höjder och den snabbaste vinner. Hur Irländskt kan något bli, haha?
Jag tror höjderna är ungefär 70 - 80 - 100, och eftersom jag och Katha ska åka iväg med ett par hästar och hjälpa Sam på ett evenemang i en annan stad så hinner vi bara starta den lägsta klassen. Jag ska rida Rupert, så det känns ändå ok att börja där, ponnyhästens första tävling och allt!
Nästa helg tror jag att det är en omgång till med Huntertrails, då kan vi förhoppningsvis prova på lite högre hinder med Billy eller så.
Den 22 oktober börjar en Showjumping League här på anläggningen, där man varje fredag under sju veckors tid samlar poäng genom att tävla banhoppning på olika nivåer. Tror klasserna är mellan 60 → 120cm. Där kan jag också starta med Rupert och Billy, kanske någon mer till och med?
Den 31 oktober kommer min stora utmaning: Dressyren. Sam hoppas att jag kan vara med på Kilamonjaro! Jag sa att han var galen, men han menade att det fanns en bäbis-klass där man bara skrittar och travar. Så vi får väl se, haha!

I'TS GONNA BE (wait for it) AWESOME!

• 07.50 - Vakna, äta frukost & klä på sig
• 08.30 - Börja jobba; Fodra kraftfoder, släppa ut alla hästar, fodra hö, strö (nästan) alla boxar, sopa alla stall och rida en häst.
• 13.00 - Lunch
• 14.00 - Tillbaka igen; rida (förhoppningsvis) 2 hästar, ta in Cobarna och Ponnysarna (men fyrhjulingen!!!) och borsta lite på dem.
• ca 17.00 - Ta in alla hästarna, fodra kraftfoder + hö och sopa överallt igen.
• 18.00 - finished!

Bör tilläggas att det nästan aldrig blir såhär, men det är så det ska vara på ett ungefär i alla fall, haha!

Som vanligt var det mycket att göra idag, men jag och Katha lyckades koppla på någon slags turbo så att vi hann med alla våra hästar idag! Rupert fick jag dock ta på lite övertid, men det gör ingenting eftersom jag längtat så efter att få rida honom! Idag satte jag på goguen, jag tror att det är mest psykiskt för lilleman, för den har inge som helst verkan när den 'bara hänger där', fast han är hur avslappnad och fin som helst. Jag vet inte varför jag tycker att det är så roligt att rida honom, han kan ju faktiskt nästan ingenting. Men det är skönt på något vis, härligt simpelt...
(Kan förresten tillägga att vi använder goguen på ett helt annat sätt än vad jag sett tidigare, ett helt ultimat sätt faktiskt. Ska visa någon dag hur så att ni får se!)

Kilamonjaro överträffade sig själv idag!
Igår var han bra, idag var han bäst =)
Idag satt jag upp helt själv utan att någon ens tittade på, travade åttvolter endast med vikthjälperna och galopperade två varv åt båda hållen, varje gång i rätt galopp! Han är så himla duktig! Henry (ägare av gården, pappa till Sam, allmänt 'the boss') stod och kikade på oss i ett hörn och sa efteråt att det var 'Perfect' - fatta det, perfekt! Det kändes himla bra, och jag blev så stolt över lillen!
Så här ser han ut förresten:


Billy the Kid kändes det också länge sedan jag red.
Det känns så kul att de på gården är så impade över hur fin han är när jag rider honom! Han är verkligen en fin häst bara man får honom framme för skänklarna (vilket inte kommer gratis, haha), och det är som sagt alltid kul att andra uppskattar arbetet man lägger ner. Med Billy kan jag ju göra lite mer än med de små också, och det är roligt med lite variation. Jag vet fprtfarande inte så mycket om kommande tävling(ar?), utan vi får se lite hur det blir. Så speciellt mycekt tid för att förbereda mig behöver jag ju faktiskt inte..!
2 på Billy också, min andra B&B (Big & Brown):



I morgon har jag en ledig dag, tror att jag ska försöka fixa en cykel denna gången så att jag får se mig omkring lite. Det ska bli strålande sol och 20 grader varmt i morgon - ja tack!

Ännu en full-rulle-dag!
Vädret var spookey som aldrig förr, ena sekunden var det riktigt varm sol, andra såg himlen ut som på bilden ovan. Jag fullkomligt äääälskar den åskblåfärgen himlen får när den är upprörd, och mot det Irländskt gröna landskapet blir den bara ännu bättre!

Dagens händelse måste nog bli att jag galopperade för första gången på Kilamonjaro idag! Han var så himla duktig! Sam har bara galopperat på honom en gång tidigare, och han fattade bara fel galopp en endaste gång. Det blev ett par ofrivilliga hopp också, solen sken in genom dörren och Kilamonjaro bestämde sig för att det var döfarligt och att man måste hoppa över det, sötnosen =)

I morgon måste jag verkligen få tid över att rida Billy. Jag tror nämligen att vi får vara med på en mini-tävling på fredag om vi vill, och det är klart vi vill! Jag tror i alla fall det var på fredag, eller var det söndag? Eller var det nästa vecka? Humm... ska genast undersöka saken!

Idag har jag varit ensam!
Eller ja, Sam och hans bror var på plats och hjälpte till med 'grovarbetet' (läs: köra traktor, hämta strö åt mig, hämta hö och massa andra saker jag inte förstår mig på). Men jag fick ta in och ut alla hästar själv, mata, strö boxarna, sopa och sköta om. Det blev ingen ridning idag - blä tycker vi om det.
Dock mycket spännande longering...
Kilamonjaros bästa kompis heter Dunmore och rids av både Katha och Sam eftersom han är helt galen. den hästen är rädd för allt, hur mycket de än försöker lugna honom och härda honom så är allt lika farligt nästa dag igen. det värsta är väl det faktum att han är rädd för sig själv, stackarn. Över helgen har det i lala fall varit så mycket att göra att Dunmore och Kilamonjaro har vilat. Vilat säger vi, laddat säger dem. Så självklart ska jag få äran att longera busarna idag för att se hur pigga de var. Dunmore var det första gången jag hanterade, han var rätt skärrad i början, men så länge jag pratade med honom hela tiden gick det bra. Han är så grymt mycket lydigare vid longering är Kilamonjaro! Killa måste jag jaga ibland, men Dunmore behöver man bara säga till vad han ska göra. Jag utmanade honom lite med täta gångartsväxlingar, men han skötte det superb när jag väl fått hans uppmärksamhet! Kilamonjaros beteende är jag fortfarande i chocktillstånd efter. Det var som att hålla i snöret till en heliumballong! Han var överallt och ingenstans. Annars har jag alltid pisk vid longering av honom, och ibland får jag till och med använda den, men idag var det bara att kasta iväg den fort som attans för att försöka hålla kvar i linan istället. Jesus, dessa hästar!
Det blev även longering av Sams tävlingshäst Wilma (gått int 2*).
♦
Har försökt fixa till några bilder från en härlig kvällspromenad igår. Det var solnedgång och för lite ljus för min digitalkamera, men men. Visar dem ändå =)

Förlåt för dålig uppdatering, men jag har varit helt slut!
I lördags kom ett gäng (13st) Svenskar hit, och de har ridit tre pass om dagen, plus de vanliga lektionerna. Man kan säga att jag inte hunnit med så mycket mer än att se till att de haft hästar att rida och skött om våra tre halta hästar. Igår blev den enda ridningen för min del en härlig uteritt med Svenskarna och Sam i täten. För spänningens skull fick jag ta stallets hetaste häst, och vara sist i ledet. My god, Ruby var verkligen helt vild och galopperade på stället och hade sig. Men han är så pass lydig att han lyssnar, även om han var mer än missnöjd...

Härlig bild från härlig uteritt =)

På kvällen bestämde jag och Katha att det var dags att känna på Tullamores nattliv. Inte en jättebra idé kanske med tanke på att hon skulle jobba idag och jag var dödstrött. Men vi åkte i alla fall in och åt en fantastisk middag på en riktigt trevlif Pub. Dock blev det ganska tätt där inne med medelåldersmän ganska fort, så vi drog vidare på jakt efter ett lite 'yngre' ställe. Vi fann ett, men vart lite shockade över Irländskornas klädsel, vilken består av kort-kort och push-up. Men ett par drinkar hann vi med och vi träffade en del roligt folk, så nästa gång gör vi det på allvar, haha!


Jag har fått en önskan om att skriva hur jag fick mitt jobb, och egentligen kan man ju hitta svaret på det om man kollar längre bak i mitt arkiv, men eftersom jag är snäll så kan jag fixa en kort-version av processen någon dag när jag har tid.
Tänkte bjuda på ännu en bild dagen till ära, på min favorit bland ridskoleponnyerna. Jack heter han, och han är ballast av de balla. Han är ungefär lika bred och lång som han är hög, gör inget gratis men hoppar som satan!

Jag har faktiskt längtat efter att rida Rupert, så även om jag är ledig idag hade jag planerat att ta en tur med honom. DOCK fick jag till min stora besvikelse reda på att chefen tagit med skrutten ut på terrängbanan, resulatat: sur Maja.

I morgon ska jag jäklar i mig hinna med honom i alla fall ♥

Nu har jag precis kommit tillbaka till lägenheten efter en snabbtur till Tesco (som ica, fast större) där jag bara köpte nödvändigheter: Shampoo, Balsam, Lotion, tandkräm och make-up-wipes...
Juat nu har jag bara lust att sitta och slappa hela dagen,
men vi får se hur det b lir med det ;)