Där bortanför träden ser man havet, men himlen blev lite för ljus...

Åh va jag hade det bra i stallet idag!
Jag var ensam där, förutom när grannarna tittade förbi och när mamma och pappa sa hej då. Det riktigt spöregnade, men det hann som tur var sluta innan jag och Nelly skulle rida.
Själva ridpasset blev alldeles, alldeles underbart..!
Vi började som vanligt med att skritta 10min på långa tyglar, sedan värmde vi upp i trav med serpentiner, volter, snettigenom (spikrakt!) och mycket riktigt bra övergångar. Sedan tog vi en skrittpaus innan vi provade på att galoppera lite för första gången på banan! Först tränade vi bara fattningar, galopperade 5-6 språng och bröt sedan av. Det gjorde hon jättebra, och sedan fick hon galoppera ett helt varv på volten innan vi bröt av. Detta gjorde vi i båda varven, helt utan några byten!
Jag fattar ju alltid galopp genom att säga "aaaaand Canter", och de sista två gångerna han jag bara flytta fram innerskänkeln och säga "aaa", STORA FRAMTEG!!!

Vi avslutade med att jag  sa "Good girl, Nelly! Wohoo!", och så drog hon hela långsidan, haha! Fina fina hästen..!

Avskrittning


Godis-maten efter ridning!

Igår var det jättehett ute när jag var i stallet, och idag lär det vara ÄNNU varmare!
Det finns så pass mycket bromsar och hästflugor att jag inte vill att hon ska vara svettig när jag släpper ut henne igen. Men en premiärtur med hackamoret barbacka blev det igår i alla fall. Jag kan ju då passa på att dela med mig av min vunna erfarenhet: Om du har en bäbishäst som du är ganska övertygad om inte kommer lyssna speciellt bra på ett hack, rid då INTE ut barbacka när du provar, haha!
Nej alltså, det gick ju ganska bra, men när hon väl började springa var det svårt att få henne att sluta, och hon har en väldigt stor trav X)


Jag klippte av EN DECIMETER av manen också, pga värmen framförallt.
Förstår ni hur lång den var innan? Haha!
Nelly tycker inte om när man rycker manen, inte alls. Tur för oss att det i princip blivit mode att ha korta tjocka manar åtminstone på unghästar ;)


Nellys box!
Mycket spån ska det vara =)


Nellys och Chaddes stora gräshage!

Nelly har imponerat på alla i stallet idag!
Första gången vi skulle rida på utebanan, samtidigt tömkördes en häst, folk och cyklar for förbi staketet på vägen och en åkgräsklippare åktre runt utanför ridbanan - och Nelly bryr sig inte om något!

Alla som var där bara gapade och sa "Hon är bara så himla kool!", och det är hon ju faktiskt! Vi skrittade och travade i ca 20 minuter idag. Volter, serpentiner och mycket övergångar. Hon gjorde allting perfekt!
Så nu tänker jag bar anjuta av vilken fantastisk häst jag har!
Älskade Nelly! ♥

Vi begav oss ut för att utforska vårt nya landskap igår!
Nelly gillade det och var superpigg! Det var verkligen jättekul att se henne så pigg och framåt. Planen var att mest skritta och trava där marken tillät det, och vi lyckades hålla oss till det riktigt bra, förutom att hon vid trav i svag uppförsbacke föll över i galopp - det har ALDRIG hänt förut! Så jag lät henne galoppera i lagom tempo ca 100m, och hon bytte inte galopp en endaste gång!
// stolt_matte_90

De senaste dagarna har jag haft putsmani och putsar min utrustning som aldrig förr!
De nya skorna till exempel, jag har putsat dem MINST varje gång jag kommer hem från stallet ( =två gånger om dagen), sadeln har verkat törstig och har därför skötts om lite extra och alla tränsen har behövt smörjas upp inför inflyttningen i nya stallskåpet.
Jag är faktiskt ganska duktig på att ta hand om min läderutrustning, och nu när jag köpt sadeltvål på prayflaska är det lätt att bara spraya och torka av den efter varje ridtur =)

Jag har på senaste åren samlat på mig en del träns...
Hälften av dem (3) används inte alls just nu, var av ett är tävlingstränset. De tre jag istället använder och som har fått följa med till stallet är:

Vi kommer alltså variera mellan dessa träns i vår vardagsridning.
Hacket är ett hop-plock, och jag misstänker att det inte kommer bli allt för mycket ridning med det - Nelly är inte speciellt känslig för tryck på näsan..!
Pullartränset är det jag alltid ridit henne med innan, det tränset jag hade med mig till Irland. De förra ägarna hade sådant på alla hästar de red in, men väldigt löst spända. Helt enkelt för att slippa tryck över tänderna, och inte heller snörpa ihop munnen på hästen med en remont. Vanligt tredelat bett på detta träns.
Det tredje tränset har remontnosgrimma och ett tredelat mässingbett med fasta ringar, och det är det vi kommer använda mest skulle jag tro. Nu när Nelly bara gått med pullarnosgrimma vill jag vänja henne av med det för att se om hon efter en tid kanske blir lite känsligare för tryck över näsan... Vi får se helt enkelt.

Jag red med remont-tränset igår, och det gick kanon!
Mer om det i ett senare inlägg...

---

Jag verkligen ÄLSKAR min sadel!

Det är en Prestige Golden Star Extra, inte att bli förväxlad med dess betydligt mer vanligt förekommande föregångare Golden Star. Prestige tog helt enkelt deras mest framgångsrika sadel och gjorde den såååå mycket bättre (och snyggare...)!
Den är fortfarande ingen värsting på något sätt, men den passar mig som ett smäck, och den låg läskigt bra på Kenny. På Nelly är den lite för vid, som jag tidiger beklagat mig över. Men den ligger OK ändå, och hon kommer garanterat växa i den =)

---

Lovade ju en bättre bild på nya ridskorna också, så här kommer den:

Det var faktiskt rätt skönt att rida i ridskor =)
Annars rider jag alltid något av mina Tretorn; Svarta eller Ljusblå!

Nelly i nya boxen!

Allt kan egentligen sammanfattas med att Nelly är bäst!
Hon var lite tveksam på om hon verkligen ville gå in i transporten, hon stannade halvvägs upp och stod där i ca 20-30 sekunder innan hon fortsatte in - även om vi uppmuntrade henne att gå. Det får vi öva på! Om jag ska kunna åka på tävlingar ensam med henne är det yttert viktigt att hon bara traskar rätt på släpet! Men, till det som är bra då; Hon står som ett ljus! Jag glömde till och med bort att jag hade henne och släpet där bak. Hon stod alldeles stilla heeela vägen!
Väl framme vid stallet tyckte hon att det var väldigt spännande först, men landade otroligt snabbt ändå. Alla är imponerade över hur lätt hon verkar ta omställningen, och hon älskar höt!

Vi gick ut på 40 min promenad i gårkväll, och hon är verkligen superpigg!
I morse släppte vi ut henne med Chadde (hennes nya hagkompis), och visst piper de lite på varandra ibland, men annars är det lugnt! Ikväll tror jag att vi ska rda ut en liten runda =)

Det har redan blivit en liten omställning i foderstaten.
Hon ska få äta upp den grooven hon har, sedan ska hon få en müsli baserad på svarthavre frå Havens. Det blir säkert jättebra!


Jag fick nya stallskor av mamma igår också!
Jättefina!
Bättre bild kommer...

Nu när hon kommer direkt från 4 veckors bete så kommer det ta ganska lång tid innan hon är helt invan på den nya foderstaten. Högivan kommer trappas upp rätt långsamt, men som tur är finns det ganska mycket gräs i hagen hon ska gå i på dagarna. Det underlättar också att vårt hö är rätt näringsfattigt, för då kan hon få en större giva utan att påverka mer än att det stimulerar hennes tuggbehov!
Krafftfodret är jag inte heeelt nöjd med än, ska undersöka mina alternativ, men den här foderstaten passar henne på papper och det är något liknande hon kommer få om några veckor då hon är van:

FRUKOST KL 07
2 kg hö
1 liter Krafft groov

LUNCH
Ingen, gräs i hagen

EFTERMIDDAG KL 17
2 kg hö

EFTER MOTION ca KL 19
1 kg hö
1 liter Lusern
Multivitaminpellets
Mineraler
Bluechip
salt

KVÄLLSMAT KL 21
5 kg hö
1 liter groov


Foto: Lisa Härdne

De första veckorna kommer bli rätt lugna.
Hon ska mest få landa och vänja sig vid nya stallet och hagkompisen osv. Något som inte står med i Planen men som jag planerar att göra är asfaltsträning. Alltså att jag succesivt kommer vänja in henne att gå på asfalt, så att hon tillslut kommer kunna gå en timme utan problem. Det kommer då bli ett av veckans pass, en timmes skritt på asfalt! Jag har bara sett positiva resultat av det!

Jag har även räknat ut hennes foderstat, så den kommer upp!

Det var riktigt mysigt i danmark med föräldrarna idag!
Alltid lika läskigt att åka stor båt, men det gick bra ändå =)

Nu under kvällen har jag gjort ett jätte-röj av allt hästrelaterat jag har..!
Det var äntligen dags att flytta in alla Nellys saker i nya stallet.
När jag väl stod där och kollade över den hästutrustning jag har, insåg jag hur mycket jag faktiskt gjorde mig av med efter Kenny. Jag trodde ju inte att jag skulle skaffa häst igen på flera år. Men nu står jag här med Nelly, och det fattas faktiskt en hel del. Jaja, det får väl komma till när jag har tid och råd helt enkelt!
Det mest kritiska är väl ett ordentligt vintertäcke och jag behöver komplettera mitt stall-apotek ganska ordentligt.



Allt fick plats i alla fall!
Med det röda stallskåpet ni ser + ett jätteskåp i stallet var det inga problem!

Imorgon ska Nelly äntligen flytta in!
Det ska bli riktigt mysigt att bo-in henne i boxen och stallet och hagarna =)

I morgon tidigt på morgonen ska jag på mini-dags-semester med min Mutti o Vati till vårt lilla grannland DANMARK! Jag är faktiskt inte så insatt i vad vi ska göra, men det blir säkert jättebra ;)



Jag tror i alla fall att vi inte kommer hem allt för sent på kvällen, så lite update blir det förhoppningsvis på kvällen.

---

Jag har äntligen fixat klart allt med stall för Nelly också, och hon kommer stå i stallet där jag ska jobba! Vi ska i alla fall prova, då boxen som sagt är i minsta slaget... Men allt annat känns bra, framförallt den fantastiska naturen kring stallet! Jag kommer ju framförallt träna Nelly i skog och mark, eftersom jag anser att det är det bästa alternativet för henne och gynnas hennes hållbarhet (mer om det i igångsättningsplanen som jag loooovar kommer!). Det ska bli så kul att kunna ta lite bilder och visa er!
Friesern Nykle är det bestämt att jag ska ta hand om 11-20 augusti nästa gång!

Go Natt!

Idag har jag varit i Halmstad och kollat på hopptävling.
Det var alltså min första Svenska hopptävling på över ett år, och det var verkligen... lärorikt. För det första kändes det väldigt lågt och enkelt - banorna var generellt betydligt enklare än på Irland (kan ha att göra med att tävlingarna jag red visade sig motsvara nationell-nivå och dagens tävlingar var lokala o regionala, men ändå...). För det andra reagerade jag på hur många hästar med faktiskt rätt dålig teknik som fanns på tävlingen. För det tredje; Vad GÖR folk med sina händer!?

Jag skulle vara beredd att säga att mer än hälften red med alldeles för korta tyglar och höll händerna i jämnhöjd med bröstet! Vi snackar som ett extremt uppresande tygeltag - men KONSTANT!
Jag kan förstå att man, i ett försök att få extra inramning och om man har en häst som gärna dyker, höjer handen vid något eller några tillfällen inne på banan - men SÅ högt, och HELA tiden!?
Nej, jag förstår inte vad man försöker uppnå, men kanske reagerar jag så eftersom jag vet att min irländska chef hade skällt öronen av mig om jag ridit så ;)

Det här är den bilden där jag själv har mina händer högt, och jäklar vad skäll jag fick, hehe! I mitt försvar kan man ju säga att jag ridit här 4-åriga Rupert några enstaka gånger, han var sjövild och 2 sekunder efter den här bilden togs galopperade han rätt in i hästen framför och nästan crashade i de tre kommande hindrena...!

Jag försöker verkligen stanna, och det gick verkligen inte, haha!
Nu kan jag ju skratta åt det, men där var jag nog lite rädd!


Dessutom var alla väldigt pigga på att lägga på spöt - det ser man väldigt sällan på Irland.
De klatshade med spöt innan hindret, över hindret, efter hindret (om hästen rev), och i alla fall innan hindret kan jag hålla med om att det behövdes ibland, men jag kan inte förstå hur ryttarna tänker när de lägger hästen klappkanon skitfel på ett hinder och sedan lappar till hästen som tog beslutet att stanna eftersom den är hinderklok och försiktig! Man blir ju inte annat än trött alltså...

Ja, i och med den nya kavajen kommer ju jag kunna ha en helt ny tävlingsoutfit att variera med! Jag älskar att jag kommer kunna variera mig!
Den nya impulskavajen kommer ju dock inte förändra mina planer på att sy upp en helt unik maja-kavaj hos en skräddare - även om det kanske blir lite längre in i framtiden ;)
♦
Nu har jag en helsvart outfit bestående av min svarta kavaj med silverglittriga kritsträcksränder, svarta tretorn advanced och svart Charles Owen Professional:



Den nya består av nya bruna kavajen, bruna gpa-hjälmen och antagligen svarta läderstövlar (på bilden har jag dock bara strumpor):


Haha, jag gjorde en jätteful min eftersom min hund sprang iväg, men kavajen syns ganska bra!


Jag kom på någon annat spännande också!
Eller vad sägs om ljusblå tretorn, ljusblå skjorta, brun kavaj o brun hjälm!?
Mohahah, I'm unstopable!


Fan, va nöjd jag blev!

Jag kände mig lite kreativ,
så jag åkte in till Halmstad,
köpte en vanlig kavaj på en vanlig affär,
och blingade!

Den sitter inte jättebra, för då den inte är stretchig och jag vill tävla i den så köpte jag en storlek större än vad jag egentligen har. Men det stör inte så jättemycket i alla fall =)





Vad tycks??

Just nu sitter jag bara och är shockad över bomben i Oslo...
Men jag ska försöka samla mig och skriva lite om de senaste dagarna.
Jag vet i alla fall att min bror+flickvän är i säkerhet och påväg till Sverige.

♦

Först och främst så kom min och Kennys hästskötare och hälsade på!
Carro följde med oss på nästan alla våra tävlingar tillsammans, och hon var det enda förutom jag som fick rida henne. Det var skönt att hon kom, hon har fått mig att skratta massor de här senaste dagarna, och det behövde jag verkligen..!
Hon håller på att utbilda sig i idrottsmedicin, så hon har hjälpt mig

• lokalisera vilka muskler jag har problem med,
• varför jag har problem med dom,
• vad jag ska göra för att sluta har problem med dom och
• bra strechövningar för mig som ryttare

= KANONBRA!

Jag håller ju på att skissa på Nellys igångsättningsplan och våra mål, och nu kan jag komplettera detta med mig egen träningsplan! Det ska springas och tränas uthållighet och stretchas som aldrig förr!
Jag får förresten ta o lägga på ett kol med igångsättningsplanen, Nelly kommer ju hem om en vecka nu! Jag har hittat ett nytt stall som jag ska försöka prata med ägaren till. Det såg så himla mysigt ut! Enklast hade det ju varit om jag hade Nelly i stallet där jag ska jobba... Men jag har hängt upp mig lite på det där att hon inte kommer ha någon sto-kompis... Ja ja, vi får se!

Nelly har i alla fall bytt betes-hage nu, och fått flugtäcke på sig.
Så förhoppningsvis kan hon lägga på sig lite hull nu sista veckan!

Ni som känner mig väl vet varför.

Igår var det den 20 juli, 365 dagar sedan Kenny dog.
Jag saknar henne fortfarande varje dag, och igår var det extra tufft.
Min fina fina Kenny...

Det finns tillfällen då jag fortfarande inte kan förstå hur jag kan gå vidare.
Hur jag kan leva uta dig.
Men det är bara att ta ett djupt andetag och låta varje dag bli ett myrsteg. Jag kommer aldrig acceptera det, men det är något jag kommer behöva lära mig att leva med.

Jag fick en förfrågan om att förklara mig om vad jag skrev i föregående inlägg, och det är klart jag ska göra det!

Jag kan inte skriva speciellt ingående om någonting än, dels för att jag inte har börjat jobba än, och dels för att jag faktiskt inte vet så mycket om hästarna eller jobbet än.

Det som är säkert är i alla fall att jag om två veckor kommer flytta Nelly till ett stall. Det är ett litet, mysigt stall med endast 7 boxplatser, ett par stora hagar och en fin ridbana. Det är skrittavstånd till ett ridhus om jag skulle behöva det i vinter. Det känns väldigt lugnt och skönt i stallet, till skillnad från den stora anläggningen där jag hade Kenny där det alltid var massa ridtjejer och ständigt något på gång. Det här känns rätt för Nelly.
Stallägarinnan har två dressyrhästar på Msv-nivå som jag ska hjälpa till att ta hand om på veckodagarna. Det ska mockas och ridas och ibland kommer jag kanske behöva hjälpa till med utsläpp eller insläpp om hon fått förhinder.
Detta kommer jag alltså göra även i höst parallellt med skolan, och jag tycker att det ska bli jättekul!

Jag försöker alltid rida så mycket olika hästar jag kan, och speciellt nu när jag 'bara' har en unghäst känns det viktigt att jag underhåller min egen ridning så att jag kan utbilda henne så bra som möjligt. Det var länge sedan jag red såhär renodlade dressyrhästar, så det ser jag verkligen fram emot!
Tyvärr har en av de två hästarna nu skadat sig och kommer vara konvalecent framöver, så det kommer ta ett tag innan jag kan börja rida honom. Han är en riktigt läcker häst, så den som väntar på något gott... hehe!
Den andra av hennes hästar ska förresten också bli Nellys hagkompis!

Den tredje hästen jag kommer ha hand om ganska mycket framöver (vad det ser ut som i alla fall) är Friesern Nykle som jag hade i en vecka innan. Han är en helt ny typ av häst för mig att rida, så jag lär mig massor på det med!

Ja, vad vet jag mer...
De två dressyrhästarna är tonåringar, och Nykle är 7 år.

Här är fb-lånade bilder på pojkarna:

Nykle


Dressyrkillarna

I'm such a geek.
Horse-geek, that I am.

Jag har så fruktansvärt tråååkigt när Nelly är på bete!
Jag vill bara rida och träna och utvecklas och bli bättre och ha rolig och galoppera och hoppa och mysa! Tjah, myser gör vi ju nu också, massor ;)

Igår var jag i alla fall och pratade med stallägaren till den anläggningen där jag vill ha Nelly framöver. Det är nämligen lite dumt; den enda lediga boxen är i minsta laget för en så stor häst som Nellisan... Vi har bestämt oss för att prova, annars kommer jag så hitta en temporär box någon annanstans. Jag kommer dessutom börja jobba i stallet samtidigt som Nelly flyttar in. Det blir nog bra!
Nykle (Friesern) kommer jag också fortsätta ta hand om ibland. Det betyder att jag vissa dagar kommer ha 4 hästar att sköta om - mycket, men kul! =)

Jag ska försöka krångla ihop en 'Sätta igång'-planering och våra mål, så det kommer publiceras så småning om! Alltid lika roligt med sådant, och alltid lika svårt!

Idag blir en bra dag!
Jag ska träffa världens bästa Andy i stan och vi ska prata hål i huvudet på varandra, gå på en mitt-på-dagen bio och sen köra hela långa vägen från stan för att hälsa på älskade
Nelly-noosch!
Det ska bli så himla mysigt, och första gången jag går på 3D-bio sedan Disney Land Paris -99!

Jag gör ingenting om dagarna.
Ibland är det rätt skönt, och ibland känner jag att jag blir mer crazy än lazy.
Nelly har nu gått på bete 2 av 4 veckor, och jag saaaaknar att rida henne! Jag åker till betet och checkar/hälsar på henne varje dag, och hon blir lika gulligt glad varje gång, söthästen!

Igår köpte jag två Nelly-böcker:
En för viktiga datum, händelser, veterinär, hovslagare, tävlingar osv.
En för tankar kring och efter träning och tävling.

Det känns bra att ha någonstans förutom bloggen att skriva ner mina tankar, framförallt då många av dom just nu är så stora och icke-hanterbara att jag behöver skriva ner dom för att få grepp om dom. Just nu handlar det mycket om hur vi ska få ordning på hennes galopp när hon kommer tillbaka, och vad vi ska satsa på i framtiden. För mig har det ju alltid varit banhoppning som varit grejen, men ju mer jag tänker på det, ju mer rätt känns det med fälttävlan! Det är ju den ultimata prövningen av häst och ryttare, men vi får helt enkelt se. Bebis är ju bara 4 år!
En annan grej som det funderas mycket på just nu är det här med stallplats...
I det stallet det varit meningen att Nelly ska stå efter betet verkar det inte bli någon plats ledig, och eftersom jag antagligen ska jobba i det stallet vid sidan av skolan så hade det varit så smidigt att ha Nelly på samma anläggning. Det som slog mig när jag började leta efter andra stall var att jag har helt anda värderingar kring en stallplats nu än jag hade med Kenny.
För Kenny var det viktigt med bra hagar, mycket skötsel (fodringar, täckesbyten osv), bra ridbana, ridhus och träningsmöjligheter, och bra ridvägar.
För Nelly bryr jag mig i princip bara om att hon får gå mycket ute i stooora hagar med så många kompisar som möjligt och att det finns outstanding uterittsmöjligheter. Om de ens har ridbana eller inte bryr jag mig inte så mycket om faktiskt. Så som jag planerar Nellys träning för hösten duger det ändå ganska bra med stubbåkrar att rida på de dagar vi ska ha rent markarbetespass.

Detta är dock inte det lättaste att hitta...
Jag har blivit rekommenderat ett ställe som jag ska åka och titta på lite senare idag, jag hoppas verkligen att det blir bra!!

Här har vi ännu en tanke som väcktes under Falsterbo Horse Show:

Jag är en av många ryttare som har problem att hålla ögonen från min häst. Jag har allt för ofta inte blicken framåt när jag rider, utan sneglar ner på hästens nacke/öron. Otaliga intruktörer har på alla möjliga vis försökt få mig att sluta med denna ovana, och det har väl sakta men säkert blivit bättre även om jag fortfarande gör det under varje ridpass. Det finns faktiskt väldigt mycket åsikter om det här med att titta ner när man rider, även om man så bara sneglar så menar de flesta att det förstör sitsens helhet och ser så fult ut osv.
Men för mig har det blivit ett tecken på full koncentration.
Visst har jag också stött på de livsfarliga ryttare som på framridning/framhoppning stirrar så på sin häst nacke så intensivt att de inte ser vart de rider eller vem de rider rätt in i. Men lika oansvariga som jag tycker dessa ryttare är, så finner jag inte den ryttare som alltid rider med blicken framför sig och som ser allt som händer runt omkring alls lika intensiv och passionerad som den ryttare som håller ett konstant focus på sin häst med både blick och hjärta.
♦
Det jag menar är väl egentligen att denna egenskap/sitsfel inte stör mig, OM man är en tillräckligt skicklig ryttare det vill säga. Det är, som jag nämnt, skillnad på den ryttare som psykar sin häst och har noll koll på omgivningen vilket resulterar i att man rider in i andra och orsaka olycker - och den ryttare som är så intensivt uppkopplad med sin häst att de rider i en egen bubbla, men med sådan simultankapacitet och finess att man kan glida omkring en ridbana med flera ekipage utan att påverka de andra eller låta de andra påverka den egna magin.

♦

Biff-Maja sneglar lite på Mandela (inte så konstigt med tanke på att han var sjövild), hur jag egentligen har mina händer hör ju inte riktigt till saken, men - haha:


Några focuserade sneglare ni säkert känner igen:











Några åsikter?

Här kommer det bli ofantligt mycket text nu, men jag är så inspirerad och har så otroligt mycket tankar och funderingar just nu att jag bara måste få ner allt! Med så här mycket glöd i mig kommer jag nog snart inte kunna hålla mig från att publicera mina mål med Nelly, några kommer ni redan upptäcka i dessa texter:



HOPPNING - FEMÅRINGARNA
Det var så stor skillnad på unghästarna i den här klassen! En del 5-åringar (alt. 6-åriga fölston) ser så himla färdiga ut, medan andra ser ut som förvirrade 3-åringar. Man får verkligen svart på vitt hur olika hästar utvecklas olika snabbt, och det kan ju faktiskt mycket möjligt vara så att de valpigaste som hoppar Scandinavian Open är de som kommer bli de bästa tävlingshästarna i längden även om de inte är de bästa för dagen.

För mig personligen fick jag uppnått precis det jag ville av att se 5-åringarnas final. Jag fick se hur unghästarna är som klarar av en tävling av denna standard, ungefärlig svårhetsgrad på banan och vilken press som läggs på dessa 5-åringar rent allmänt på en tävling som Falsterbos Folksam Scandinavian Open!
För Nellys del känner jag mig faktiskt ganska säker på hennes karaktär och förmåga. Höjdmässigt och tekniskt kändes banan helt klart överkomlig (bokstavligt talat, haha).
Det som fick mig att tänka till något var att alla ekipagen såg så självsäkra och stadiga ut, men ändå kunde en häst som Malin Baryard Johnssons stanna ut sig. Hästarna såg alltså inte alls berörda ut av arenan (de hade ju förvisso varit inne där en gång innan...), men blev ändå 'rädda' för vissa lite spooky hinder. Det jag försöker säga är väl att även om de flesta hästarna rids av proffsryttare så var ingen vinnare given..!

Med Nelly känner jag mig inte alls orolig för att hon skulle bli tittig eller orolig av arenan eller publik, hon är så fantastiskt bra i huvudet på det viset! Det jag kunde se som vårt största problem är det faktum att man inte riktigt fick rida hästarna som unghästar. Alltså man fick inte utnyttja utrymme och tid mellan hindrena för att kunna lägga hästen perfekt om man tappat rytmen eller rätta till en obalanserad galopp - hindrena kom för snabbt och tiden var satt alldeles för snålt för det. En del sneddade till och med över hindren, och klarade ändå tiden med nöd och näppe. Detta även efter de ändrat maxtiden...
I nuläget hade detta gjort en felfri ritt omöjlig för oss, men vi har ju faktisk ett år på oss att träna, så det kommer förhoppningsvis inte vara något problem alls när vi väl är där =)

Det var väldigt givande att se alla dessa duktiga ryttare på så orutinerade hästar. De flesta ahr ju jobbat en del för att ta sig till den här finalen, och det var intressant att se skillnaden mellan de som verkligen ville vinna idag och de som vill vinna i framtiden. Speciellt imponerad blev jag av en ryttarinna (minns ej namn eller hästens namn) som red en häst som utmärkte sig bland alla de andra då den var extremt försiktig. Hoppade väldigt stort över vissa hinder och verkade stå emot lite ibland. Efter ungefär halva banan missbedömdes en oxer och även om hästen hoppade gigantiskt landade de mitt i hindret, men fortsatte oskadda i galopp efteråt. Detta var ekipagets första fel på banan, och det var inte många felfria, ändå väljer ryttaren att hoppa första hindret en gång till och sedan utgå - till synes endast för hästens skull. DET är stort i mina ögon.
♦

HOPPNING - STÖRRE KLASSER
Jisses vad inspirerad man blir av att se världsryttarna rida!!!
Hur de löser knepiga situationer, hur de kommunicerar med sina hästar, vilken känsla de har, hur skickliga de är och vilka fantastiska hästar de har! Som vanligt sitter jag mest vid framridningen, i alla fall under grundomgången, och allra roligast är det att följa en ryttare under framridning, framhoppning och sedan inne på banan. Muchos intressant!
Det har gått så lång tid sedan jag hoppade större hinder, så i dessa klasser finner jag banan helt klart skitläskig, men desto mer imponerad blir jag av ekipagen som tar sig runt! När man kommer till de höjderna att man hinner räkna ett par sekunder från avstamp till landning, då finner jag hoppningen både läskigare och häftigare än någon annan gång! En dag Nelly, en dag är det vår tur ♥

Jag känner mig fullständigt lysande av inspiration när jag lämnar min plats på läktaren efter en sådan hoppklass - så imponerad och fylld av inspiration!
♦

DRESSYREN
Det blev faktiskt en hel del dressyrtittande för min del också!
Efter Irland kan jag titta på dressyren ur ett helt nytt perspektiv och med ett nyfunnet intresse som behöver stimuleras ;)
Även om jag i nuläget inte känner alls samma sug i magen när jag är publik vid en GP-dressyr som en GP-hoppning, kan jag ändå komma på mig själv med att längta till det ögonblick då jag och Nelly kan dansa fram över en arena på det där viset. Piaff, passage och piruetter är kanske att ta i, men vem vet? =)
När jag satt och såg GP-ekipagen rida fram så kom allt jag lärde mig av Gisela Holstein tillbaka. Även om jag och Rupert bara kunde av bråkdel av vad dessa ekipage kan så tittade hon ändå på oss med sina FEI-dommar-ögon och menade att vi hade kunnat komma långt. Bara de få gångerna jag red för henne hände så himla mycket med min ridning, jag fick verkligen som jag nämnde tidigare: ett helt nytt perspektiv! Och det är alltid bra att kunna se saker ur så många olika perspektiv som möjligt, först då har man en chans att se den verkliga helheten.

Det jag för dagen tänkte allra mest på var något som förbryllade mig lite. Jag minns en träning som Gisela hade och som jag tittade på, med en Irländsk ryttare som red en 5-årig valack och de tävlade på *-nivå i fälttävlan. Det är verkligen en fantastiskt ambitiös häst som alltid vill vara till lags och alltid ställer upp, även om han är så ung och oerfaren. Han är stor och svart men mycket gång och ligger nästan alltid i topp efter dressyren då han alltid verkar tyckas trollbinda publik och dommaren. Gisela var dock mindre imponerad.
Hon tyckte också att hästen visade mycket potential och såg flashig ut, men hon menade att han inte är till ro med sig själv. Han kunde genomföra ett ett dressyrprogram på pricken rätt, men hans ögon och det faktum att han hela tiden fipplade med sina läpper visade att han inte var till freds. Domarna på lägre nivå såg alltså inte detta, eller kanske förstod de inte, men en domare av Giselas standard och med henned kunskap kan istället inte förbi se det.
Det här är, som ni kanske förstår, något jag tänker på ibland. Det var som om hästen gjorde en tyst protest, även om han var för godhjärtad för att bråka med sin ryttare. Detta beteende kunde man se ibland hos nästan alla dresyrhästar jag tittat på under mina dagar på falsterbo - just dessa upprörda ögon och fipplande med läpparna. De ser hur flashiga ut som helst och deras kroppar är fullkomligt lösgjorda - men deras sinnen är inte det.
Detta är såklart endast mina egna tankar och funderingar, och jag kan ju faktiskt inte så mycket om denna slags dressyr. Men när tanken slår mig går det upp för mig att jag nog alltid kommer föredra markarbete framför dressyr...
Och att även om jag skulle tycka att det var jättekul att lära Nelly några av de högre skolorna inom dressyren, så skulle jag inte vilja rida henne på det sättet. Antagligen måste dessa hästar vara så explosiva och nerviga för att man ska få fram det man vill hos dem och göra dom spektakulära inne på banan, men för en tjej som alltid strävar efter att rida sina hästar lösgjorda och avslappnade känns det som något väldigt främmande...

Man kan kanske säga det som att även om hästen jag sitter på endast gör som den svarta Irländska hästen, en tyst nästan omärkbar protest, så vill jag vara en så pass skicklig och ödmjuk ryttare att jag ändå märker det och direkt kan göra något åt det.
Jag vill ha glada hästar som är lösgjorda i både kropp och sinne.
♦

SYDSVENSKAN FALSTERBO HUNTING
När jag såg huntingen förra året tyckte jag att terränghindren var jättesvåra, men att banhoppningshinderna såg väl överkomliga ut. Efter ett år på Irland har min inställning ändrats helt. Jag kan nästan svära på att jag och Nelly (och att jag och Rupert) hade kommit runt den banan redan nu när hon bara är 4 år. Alla terränghinder inklusive det stora bordet inne på arenan är hinder vi redan hoppat på Irland, och som känns urenkla!
Det är synd att man måste vara lite kändis för att bli inbjuden, för om några år skulle det vara grymt kul att rida huntingen med Nelly - hon hade klarat det lätt och prispengarna är ju inte att leka med.
KUL!

♦◊♦

Det var nog allt som for omkring i huvudet just nu ;)
Mina tanktar och min mun går i ett och jag fullkomligt sprutar ut information, tankar och funderingar åt alla håll just nu. Mina föräldrar tycker väl att det är sådääär kul, men de står ut med mig i alla fall, haha!

I år var allt lite mer spännande än tidigare år..!
Vi hade nämligen inte förhyrt någon campingplats utan fick stå på parkeringen, men det gick bra det med! Vi hade ju som tur var Johannas fantastisk landrover med taktält ♥

Vi sov alltså där uppe, och det är så hiiiiimla smidigt!!!
Jag är ju ingen som njuter av campinglivet direkt, burkmat och insekter är liksom inte min grej - men där uppe får man vara ifred så det är jätteskönt! ALLA älskar det, haha!
Träffar man någon på campingen som frågar vart man bor och man säger "landrovern med taktältet", så vet ALLA vilken det är och dör lite av avundsjuka, hehe..!


Jag fick sitta bakom galler bland väskorna på vägen ner X)



Maten värms på gasolina-spisen och vi relaxar lite i kvällsolen - nice!



Torsdagsnatten var vi lite oroliga för då vi trodde att alla skulle vara på Falsterbofesten dit vi såklart glömt köpa biljetter, men SAK NOEL var ju i tältet så det gjorde INGENTING!
Båda nätterna var super - mina fötter är så ömma och jag har benhinneinflammation av allt dansande! Första kvällen hittade vi ett gäng med både nya och gamla bekantskaper där det helt enkelt var "for vildt", haha!
Allt var bara Fabulous!



Moi, Malin, Johanna, Anna
LOCA PEOPLE ♥

Idag bär det iväg mot Falsterbo äntligen!
Det blir jag och två kompisar som åker, och vi ska ha det så jättebra =)

Kommer tillbaka fredagkväll - update då!
Kanske att jag ger mig på en mobilblogg om något spciellt spännande händer ;)

Igårkväll stod Nelly i det stora fältet närmast grinden när jag kom. Hon stod ensam ungefär hundra meter bort från de andra hästarna. När jag kom och ropade på henne så gnäggade hon och kom lunkandes genom gräset för att möta mig. Min fina, fina häst ♥

Vi stod och myste och kliade och klappade länge, och det var så himla mysig...
Då kändes det verkligen att jag är hennes människa nu, hon vet det och hon tycker att jag är rätt ok ändå. Jag hade ju egentligen bestämt mig för att inte bli förälskad i lilla Nelly, då hade det blivit för jobbigt om jag skulle bestämma mig för att sälja henne i framtiden - men med en sådan här gullunge är det ju omöjligt att inte bli kär!

Älskade Nelly - du är bäst!

Foto: Lisa Härdne

Nelly har nu gått på bete i snart 2 dygn, och hon verkar tycka att det är kalasbra! Betet hon går på har två stora fält med massa mumsigt gräs, skogsdungar, bäckar och ett lite större skogsområde. Det är verkligen fint. Det ligger uppe på en kulle och det fläktar alltid skönt, även om det inte är tillräckligt för att hålla de dumma blinningarna o bromsarna på avstånd!

Jag har dock fått en idé...
En teori kring varför Zebror har sina ränder, är att det är ett flygförsvar på högsta nivå (i Afrika finns ju flugor som dödar). Nästan alla flugor och insekter, inklusive bromsar och blinningar, har så kallade fasettögon, och Zebrornas ränder gör dem osynliga för dessa fasettögon - flugorna kan inte se dem, och kan därför inte heller landa på dem! Jag är därför lite sugen på att göra ett experiment, då jag har förmånen att ha en skimmel ;)
Ett förslag är att köpa sådan hårspray som finns på leksaksaffärer/buttericks och spraya svarta ränder på henne á la Zebra-Nelly! Denna hårspray går väldigt lätt att borsta bort från hästen, så den lär ju inte hålla emot regn...
Andra förslaget är då att jag köper ett flugtäcke på Falsterbo (som ändå var planen), men ett som är väldigt luftigt och skönt och inte ligger an för mycket mot hennes kropp, och målar detta med svarta ränder.

Mitt dilemma med flugtäcken är nämligen det faktum att de som är lätta och luftiga och sköna för hästen att ha även på varma dagar täcker så fruktansvärt dåligt! Och de som täcker bra ligger an så mot hästens kropp att deras egen avkylningsmekanism inte kan fungera korrekt. Detta kan vara min lösning! Spännande!


Tack raringar!

Äntligen är det dags igen!
Förra året had ejag fantastiskt kul tillsammans med mina vänner, och nyfunna vänner, där vi bodde på Campingen i ett taktält till en Landrover - LEGEN wait for it DARY!

I år är det lite rörigare, för ingen har bokat någon Campingplats och vi har egentligen ingenting att sova i heller. Jag har en akutlösning för mig själv, men vad mina nära och kära hittat på återstår att se..!
Planen är i alla fall tidig onsdag morgon -> sen fredag kväll!

Det viktigaste för mig att se femåringarna hoppa, men lite mer hoppklasser och kanske någon dressyr hade jag också velat få till! det mest intressanta, förutom femåringarna, för mig är att kolla på framridning/framhoppning inför stora klasser. Det är där man kan skilja ut de riktigt skickliga ryttarna från mängden.

Shopping då?
Näh, jag har faktiskt inget jag vet att jag behöver såhär i förväg - förutom ett flugtäcke.
det jag har haft på önskelistan länge nu är en ny kavaj, men jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag har inte hittat någon jag fallit pladask för, och jag kan inte heller riktigt sätta fingret på vad det är jag vill ha. Därför har jag bestämt mig för att låta sy upp en hos en skräddare! En helt unik kavaj bara till mig, och det ska bli så himla spännande! Jag har hittat skräddaren som jag vill ska göra det, men jag har inte pratat med honom än. På Falsterbo ska jag i alla fall kolla in modeller och material och detaljer som jag gillar för att kunna göra en så bra beskrivning som möjligt till skräddaren.
Det jag vet att jag vill ha är en tajt och strechig, utan att den blir sådär fult korvig som man ser på så många ryttare nu förtiden... Figursydd såklart, men tre knappar fram. Vilken färg jag vill ha byter från dag till dag... Ibland vill jag ha en lila, ibland åskblå, ibland kornblå, ibland grön osv. Ja, vi får se helt enkelt!

Sen kommer jag säkert dra på mig galet mycket grejer ändå ;)




ETT GIGANTISKT STORT GRATTIS TILL LINN SOM TOG ALLA MED STORM PÅ FALSTERBO IDAG! GRATTIS!!!

---

Update:
Ett swarovski-skärp vill jag ha också!

Det har varit lite röriga dagar som tagit massor av energi.
Nykle har tappat en sko och han har verkligen den sämsta hovkvalité jag någonsin stött på, så hela hoven är söndertrasad. Det ser verkligen inte bra ut, och jag kan bara hoppas på att få tag på hans hovslagare innan helgen!

Nelly har jag inte haft någon bra känsla med alls...
De senaste dagarna har det kommit ganska många för att titta på henne, som vill se min nya häst. Det har mest varit familjemedlemmar, men det räcker för att jag ska få världens prestationsångest. Jag vill liksom visa upp min fina nya häst, försöka få alla att se vad jag ser; hur fantastisk hon är. Men så nu när hon inte får gå ut så mycket i hagen och det blivit så himla varmt så har hon blivit väldigt seg och omotiverad i ridningen, så hon känns som en 20-årig arbetshäst att rida. Det slutar i alla fall med att jag inte har överseende med allt som spelar emot henne och ställer alldeles för höga krav eftersom jag vill visa upp vad hon kan.
Hon finner sig egentligen i det, men jag mår så himla dåligt efteråt och jag skäms så eftersom jag blir besviken.

Usch, det blir bara dumt av alltihopa...

Jag tycker ju så mycket om henne, och jag vet ju egentligen att det är såhär med unghästar; varannan dag är de fantastiska, varannan är allt som bortblåst. Det är så det ÄR, och så det alltid varit. Ändå är som att när jag väl sitter där uppe tror jag att hon ska vara annorlunda eftersom hon är MIN unghäst. Inte världens shysstaste mamma kanske....

Nu har jag i alla fall bestämt att de sista dagarna innan betessläppet ska vi vara så mycket själva som möjligt. Bara mysa och ha det bra tillsammans, inga mer krav nu förän efter semester...!

Syster tog i alla fall några fina bilder: