Kärleksförklaring
Igårkväll stod Nelly i det stora fältet närmast grinden när jag kom. Hon stod ensam ungefär hundra meter bort från de andra hästarna. När jag kom och ropade på henne så gnäggade hon och kom lunkandes genom gräset för att möta mig. Min fina, fina häst ♥
Vi stod och myste och kliade och klappade länge, och det var så himla mysig...
Då kändes det verkligen att jag är hennes människa nu, hon vet det och hon tycker att jag är rätt ok ändå. Jag hade ju egentligen bestämt mig för att inte bli förälskad i lilla Nelly, då hade det blivit för jobbigt om jag skulle bestämma mig för att sälja henne i framtiden - men med en sådan här gullunge är det ju omöjligt att inte bli kär!
Älskade Nelly - du är bäst!
Kommentarer
Trackback
