Haha, nej inte riktigt, men det kändes så!

Var inne i den lilla staden idag för att hitta bra gå-i-stan skor. Snygga med klack men gå-bra liksom.
Efter att ha köpt en supersöt beige kappa så bestämde jag mig för att jag ville ha matchande skor. När jag kollade upp såg jag ett par beiga på en hylla. De var fullständigt groteska och jag var bara tvungen att prova dem!
På är de hur sköna som helst, och mina ben ungefär dubbelt så långa! De är väl egentligen inga ultimata gå-omkring-skor, men jag gick i alla fall i 15min i affären och de var fortfarande supersköna.
De är väldigt speciella, och inte alls min smak - men jag var bara tvungen att han dem!


Självklart utan svara strumpor då...
Klacken är 13cm, så jag tackar gud för en gångs skull för mina långa fötter, haha!

Jäklar va fort det gick här!





Finaste Rupert ♥






♥

- Jo men visst kan jag det.
Ska väl kunna skriva ihop ett Irlandsinlägg om lite allt möjligt, inte bara hästlivet! Just nu i finanskristillvaron gör man väl landet inte riktigt rättvist, men de har ju klarat sig igenom tuffa tider innan.


- Oj, hur ska jag svara på det här, haha!
Hela min häst-filosofi bygger på ett vattentätt band av kommunikation, kärlek och respekt mellan häst och ryttare. För mig är det absolut viktigaste att jag och hästen känner tillit till varandra och att vi såklart tycker om och som sagt respekterar varandra. Irländarna är generellt 'ökända' för att vara mer hårdhänta i sin hästhantering än andra hästnationer, och som en bekräftelse till detta tycker många av de andra hästägarna här att jag gullar med och skämmer bort mina hästar med alldeles för mycket uppmärksamhet och positiv respons. Själv tycker jag det är sjukt hur de neglegerar sina hästar - men det är olika helt enkelt. Jag finner att genom mitt sätt att hantera och möta framförallt unghästarna så blir de helt enkelt tryggare. Genom att visa så tydligt jag bara kan hur mycket jag tror och litar på dem, så tror och litar de på mig. Skorpan och Georgia är två väldigt känsliga individer, vilket gör att de flesta uppfattar dem som nerviga och heta. Egentligen är de bara väldigt lyhörda och om man bara möter dem på rätt sätt så kan de bli lika lugna och trygga som vilken annan häst som helst.
Mitt senaste exempel på detta är den muntliga kommunikationen med Georgia vid lonering. Jag har upptäckt att man vanligtvis talar ganska högt till sin häst när man longerar. Man vill vara tydlig med sitt kommando, och därför utropar man vad man vill att hästen ska göra, till exempel "Trava!". Detta ropande gör Georgia stressad och osäker, så istället talar jag till henne som om hon stod bredvid mig. Chefen tycker att det ser ut som om jag inte säger någonting alls utan bara står där, men Georgia är så lyhörd och koncentrerad på mig att jag kan få henne att skritta, trava, galoppera och stanna utan att någon annan är hon hör mig.

Svårt att förklara, men jag hoppas att ni får en idé om hur jag tänker!

↑
Chefens kommentar om Rupert idag ♥

Men vi tar det lite snabbt från början:

Kilamonjaro var först ut i 30cm.
Lilleman var så tapper, haha!
Innan har vi ju bara hoppat ett endaste kyss några gånger, och nu stod det 9 färgglada bommar och infångare och mötte honom i dörren. En mur hade chefen varit snäll och köpt dagen till ära (ironi, ni vet...). Han travade dock glatt över de flesta hindren, och de andra gick han helt enkelt över. Lyckades dra med oss två av 12, så jag är helt klart nöjd!

Mandela fick hoppa 50cm.
Jäklar vad han hoppade!
Vissa språng tog det all min förmåga att hålla mig kvar i sadeln utan att störa honom i språnget för att hon hoppade så vansinnigt stort. Muren var han dörädd för, men hoppade (ungefär hinderstöden...) när jag bad honom. Vi fick nog också med oss två av hindrena, eller kanske tre... Är i alla fall himla nöjd eftersom det var hans första bana också!

Sist och minst (mankhöjdmässigt) var Rupert.
Klassen var 90-95cm, men eftersom muren bara kunde vara 80 eller 1,00 så valde de att sätta upp resten av hindrena till 1,00 också. Dock gjorde jag uppror och fick alla ryttarna med mig, så ungefär hälften av hindrena sänktes till 90 och resten till 95, med muren kvar på 1,00. Jag var faktiskt lite nervös... Det kändes bara som om jag skulle sätta honom i skiten. Det tog oss två hinder att komma in i rätt rytm, var av 2:an revs pga dålig ridning från min sida. Resten av banan fullkomligt flög han fram! Någon gång kom vi stort, men bara jag la spöt på hans bog tog han i och svävade över! Jäklar vad fin han var alltså! Chefens enda kommentar efteråt var som sagt att han är en stjärna denna lilla hästen, chefens far menade att jag aldrig mer får tjura om hinderhöjder och flera kom fram till chefen efteråt och frågade vad det var för en liten grålle han hade! Alla sa att han såg fantastisk ut!
Fiiiiina, fina Rupert! Ett ner alltså i första 95-klassen!

Dagen började med sovmorgon.
Jag vaknade av solsken i ansiktet, fågelkvitter och hästar som gnäggade.
Åt frukost i sängen och läste i min älskade bok i 1½ timme.
Flätade mitt hår, klädde på mig o cyklade in till tesco o handlade nödvändigheter o cyklade sedan tillbaka i världens tempo!
Var så uppe i varv efter cyklingen att jag snabbt bytte om och gick ut och red.
Det var så himla varmt ute att jag bara hade en piké på mig!
Rupert var lite trött, antagligen pga värmen, men fick sig en härlig uteritt.
Mandela fick arbeta lite på utebanan, han är så fantastiskt ridbar den där hästen!
Vår efterlängtade 'teaser' kom efter att jag ridit, en miniatyrhingst, svinfin! Vi ska ha honom för att 'reta' avelsstona till brunst, han är verkligen helt bedårande - ska ta bilder i morgon!
Nu har jag läst lite mer i min bok.
Druckit massa te och ätit apelsinkakor.
Nu ska jag väl äta något ordentligt, duscha och sedan nassa!

I morgon blir det Showjumping enligt följande:
Kilamonjaro ska få hoppa 30cm
Mandela ska få hoppa 50cm
Rupert ska få hoppa 95cm

Igår skulle de officiellt sittas på Skorpan för första gången.
Jag skulle upp, och chefen var hästhållare/Maja-lyftare. Det gick finemang att sitta där och röra på sig, klappa och klia honom på halsen och ledas runt av chefen. Det kändes så enkelt och naturligt att vi bestämde oss för att prova att longera honom i skritt. Det gick också jättebra. Allt gick jättebra egentligen ända tills Skorpan för en sekund glömde bort vart jag var någonstans, och han blir väldigt osäker kring chefen om jag inte är med. Därför gjorde han hel helomvändning, chefen var tvungen att släppa linan för att han inte skulle få panik och det bar iväg i full galopp.
Tacka gud för att man har så god självkontroll att man vet vad man gör med sina kroppsdelar! Där stod jag i alla fall i stiglädren med benen så långt ut från hästen som möjligt, hållandes i en halsrem och upprepa "Wooooh, eeeeeeasyyyy boooooy" ända tills jag märkte att jag hade hans uppmärksamhet. Då sa jag "Aaaaand waaaalk" och så bröt han av till skritt och höll sig lugn efter det ♥

Idag var det dags för uppsittning igen och när vi skulle börja trava fick han en liten flashback och galopperade ett varv innan han insåg att allt var ok och efter det var han en riktigt stjärna!
Chefen bara står i mitten och håller i longerlinan, sedan kan jag, men endast rösten, be honom att skritta, stanna och trava! Superduktig är han!
Det man märkte att han reagerade på mest och som verkade va den största förändringen för honom med att ha mig där upp var att mina kommandon kom bakifrån istället för från sidan (som när jag står i mitten vid longering). Han tyckte att det var lite läskigt först, men idag var han lugn och fin!
Avsultade dagens pass med att Chefen ledde oss en runda kring gården.

Det går fortsatt bra med Georgia också!
Det kommer nog dock dröja lite innan vi rider på henne...
Att komma upp på henne blir nog egentligen inte så svårt, har redan provat att småhänga lite och hon verkar inte bry sig alls. Dock kommer det bli jättesvårt att longera henne med ryttare utan att hon galopperar runt som en galning - det gör hon ju nu ibland utan ryttare! Dessutom får jag kanske föreslå en annan lösning för chefen, för eftersom hon bara litar på mig än så länge kommer hon nog inte gå med på att någon annan än jag longerar henne, men jag vet inte heller om hon så skulle gå med på att någon annan än jag sitter på henne. Man skulle behöva klonas i hennes fall!


Avslutar med en bild från Rugymatchen:

Jag fick en länk från Malin, det är säkert fler av er som redan sett det:
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1389233/Den-irlandska-krisen-i-hastarnas-spar.html

Det fick mig att börja gråta.
Jag visste att det var illa, men följer inte nyheterna så mycket, och här ute på landsbygden märker vi inte av detta alls. Jag blir så arg och besviken på människan när sådant här händer. Man måste ju någonstans veta att man övergiver hästen till sitt öde, utan mat eller skydd, och att de överlever inte det!

Det är i sådana här stunder jag vill ha en egen gård och bara samla upp alla dessa hästar, ge dem ett hem, en trygghet och massor av kärlek. Kanske bedriva någon slags omplaceringsverksamhet. Men man ger ju inte ens de här hästarna en chans...
Alla hästar förtjänar att bli älskade och värdesatta!


Fy fan vad jag känner mig maktlös.

Det är en riktigt händelserik dag här på Annaharvey idag!

Än så länge idag har jag longerat Georgia, och hon var bättre än någonsin! Provade att galoppera på kommando för första gången, och hon fattade en perfekt, harmonisk galopp! Jag hade förväntat mig allt utom det. Så henne är jag superstolt över idag. Ryckte motvilligt hennes man också... Jag vägrade först eftersom jag menade att hon ser vild och rockig ut i sin långa fluffiga man, men chefen vill att hans hästar ska se proffesionella ut, inte rockiga, så det var bara att lyda. Hon är fortfarande bedårande, men lite mindre wild-looking ;)

Killi longerades också, helt halt-fri,
så i morgon blir det nog första ridturen på 10 dagar!

Mandela har ridits.
Markarbete på utebanan, skänkelvikning och förvänd galopp. Riktigt fin är han nu, ju mer man galopeprar desto finare är han, så just nu galopperar vi största delen av ridpassen. Det funkar för honom, så varför inte...

Efter lunch ska det sittas på Skorpan, och Rupert ska ut på terrängbanan!

Nu då till orsaken till min upphetsning:
Chefen har anmält mig och Rupert till en endagars Eventing Ireland fälttävlan! Den 17 mars bär det iväg till landets södra del där Chefen är banansvarig på något vis. Shiiit, vad jag kommer vara nervös!



Bättre uppdatering kommer, måste gå ut till stallet nu!

Det står still på häst-letar-fronten just nu...
Ibland känns det lite frustrerande och ibland känns det som om de är bra att det går långsamt eftersom alla känslor fortfarande river och sliter i mig mest hela tiden.

Vissa dagar vill jag ha Rupert.
Vissa dagar vill jag ha en häst som Rupert.
Vissa dagar vill jag ha en stor ståtlig häst.
Vissa dagar vill jag ha en liten imponerande häst.
Vissa dagar vill jag ha en oslipad diamant.
Vissa dagar vill jag ha en mer färdig tävlingshäst.
Vissa dagar vill jag ha ett sto med användbar stam.
Vissa dagar vill jag ha en helt orörd häst.
Vissa dagar vill jag inte behöva vänta.

Vissa dagar vill jag inte ha någon annan häst alls.
Det är de dagarna som bara går åt till att tänka på Kenny.
Då känns det orättvist mot den framtida hästen,
som alltid kommer vara second best.

Vissa dagar känns det tungt att jag inte verkar få den där känslan på någon annan häst. Jag har ändå ridit en hel del hästar sedan Kenny, men ingen har jag känt samma trygghet tillsammans med. Jag kommer på mig själv med att söka efter den, just den där känslan av fullständig tillit.
När inga hinder är för höga, eller när man kan styra på vad som helst på terrängbanan utan att ha något annat i tanken än "snart flyger vi". När man kan svinga sig upp barbacka i repgrimma och rida ut på stubbåkrarna för att galoppera, utan att tänka sig och bara le mot bilarna som stannar i vägkanten för att titta på. När man bara vet att om något skulle bli läskigt är det bara att trassla in fingrarna i manen och så ordnar det sig.
Det är självklart att sådan tillit tar tid att forma, men det måste finnas något. Kalla det ett frö eller en gnista om ni vill, det måste i alla fall vara där som ett utropstecken.

D R E S S A G E L E A G U E   F I N A L

Dagens resultat:
Preliminary 10 2002 - Rupert
73,63%
3:e plats

Resultat League:
Pre-novice - Rupert - 5:a
Introductionary - Kilamonjaro - 2:a

För att ni ska förstå hur bra det verkligen gick idag kan jag berätta att vi kom på delad 3:e plats med en 1.80-hög svart tysk dressyrhäst som blivit placerad i alla dressyrtävlingar han startat, och som tidigare tävlat motsvarande Medelsvår dressyr. DETTA ÄVEN OM VI FICK FEL GALOPP EN GÅNG. Så bra var han.
Jag är så himla stolt över honom!
Det domaren hade synpunkter på var hans engagemang och elastisitet i gångarterna, förståligt eftersom han var lite tjurig idag. Det var bara jag och en annan ryttare som fick en 8:a på sitsen, vilket även det gör mig superstolt!
Galoppen var som sagt det som inte satt, han fattade vänster när det skulle vara höger, bara för att vara lite jävlig, och när vi sedan skulle fatta ny slog han sig lite fri - annars är det mest bara massa åttor ♥
Vår halt var "Super"!!!
Åh, vad jag är glad i min lilla grålle!
Vill verkligen komma iväg på lite mer tävlingar nu så att man får se vad han verkligen går för, och det kommer det nog bli nu när jag fått min Irländska licens:

Hihi, med den oranga tröjan ser det ut
som ett amerikanskt fängelsefoto!

♦

Eftermiddagen spenderades genom att jag blev medbjuden på min första Rugbymatch någonsin! Det var så mycket roligare än jag först trodde, haha! Chefens två bröder spelade, och de jag var där med kände nästan alla spelarna - så vi blev eld och lågor där på läktaren! Jag blir alltid så himla uppspelt av att sitta på säktaren, så jag var nog den som skrek värst av alla X)
Matchen var jämn ända tills slutminuten då Tullamore gjorde en touchdown (jag tror de kallar det det i Rugby också) och vann! De var en del ömma och haltande män som lämnade planen när det var klart, men alla var glada och kramade om varandra - helkul sport det där!

Första omgången av anläggningens Spring Showjumpingleague ikväll!
Kilamonjaro är ju skadad, och Mandela har tappat en sko, så det blev bara Rupert idag. Inte så bara det egentligen, vi kom 5:a av 18 starter! Han var helt vild på framridningen eftersom det sprang omkring massa tjoande barn överallt och han är ju inte riktigt van vid det. Helt plötsligt kunde han bara sticka, som skjuten ur en kanon! Men efter en långsida eller så var kontrollen tillbaka. Vi tänkte bara mjukstarta denna gången med en 80-klass, bara ta det lugnt och få en bra känsla. Nu i efterhand kan jag ju säga att det känns lite larvigt att hoppa så lågt med en ponnyhäst som han - för jäklar vilken bra känsla vi hade. Det gick kanske liiite för fort, men jag skyller på den låga hinderhöjden. Sprången var i alla fall runda och fina och vi kom perfekt på vartenda hinder.
Sedan fick vi vänta på omhoppning.
Vi hade säkert kunnat vinna, för vi var bara 5 felfria, men jag vände upp honom mot fel hinder och när han sög tag i det var det svårt att avbryta när jag insåg att det var fel. I sista stund lyckades jag göra någon slags U-sväng, men det förlorade vi 2 sekunder på och det skjutsade ner oss på en 5:e plats. Dubblenolla i alla fall, så nästa gång hoppar vi upp en klass till 95cm! Sedan hoppas jag att vi kommer iväg på lite Riding-club-tävlingar snart, då är det 1,00-klasser som gäller.

Rupert var så himla snygg idag i sin hingstnacke, välkammade man och mitt pullarträns med swarovskipannband, jag vill verkligen komma ut och visa upp honom!

Ja, idag har varit en dag olik alla andra :S

Jag skulle egentligen jobbat ensam, men vi har två praktikanter som var på plats, och chefen har åkt till Frankrike utan att lämna några arbetsuppgifter åt dem. Så himla typiskt honom! De kan lite om hästar de här två tjejerna, men inte så mycket att man kan säga åt dem att göra något utan att visa först vad som ska göras och sedan hålla ett öga på dem. Detta betyder alltså att det inte blev så himla mycket ridning idag, och att dagen varit lååååång!
Hann rida Rupert på morgonen, med sporrar för första gången. Jag har väldigt snälla 'båbis-sporrar', men kände att de kunde vara till hjälp vid galoppfattningarna, och det var de! Han var lite tjurig idag lilleman, men så red vi ganska länge också. Avslutade med att rida final-programet som vi ska rida på söndag, och det kändes helt ok. Absolut inget Maja-och-Rupert-program, men det funkar. Sedan har dagen gått åt att klippa benen på ett par lurviga ridskolehästar (eftersom deras hovskägg kliar och blir lerigt så rakar vi av det, ser urlarvigt ut, men hästarna blir gladare), ha lektion med praktikanterna, ta hand om Killi, busa i ridhuset med unghästarna + Mandela osv.

Killi dricker vatten, söthäst!
Nu när chefen inte är hemma är det hans pappa som drar i spakarna. Vi var lite ense om hur vi skulle gå vidare med Kilamonjaros sår på bakbenet, men han är högsta hönset, så han fick som han ville tillslut. Det betyder att Killi nu står utan bandage ute i en inte allt förstor hage med en kompis, över natten! Jag kan förstå idén om att det är bättre för svullnaden om han kan röra på sig, men jag gillar inte riktigt att han är ute på natten - antar att det är kontroll-freaken i mig...


Lilla Georgia med jättesteget!
Kan ni först att det kan få plats ett sådant jättekliv i en så liten häst? Hon har verkligen helt sjukt stora gångarter, även om galoppen blir lite vild ibland ;)
Idag satte jag för första gången på väldigt lätta inspänningar för att se hur hon reagerade. Resultatet var verkligen överraskande. Jag ver beredd på allt; skrik, panik och fullt shen, men inte att hon skulle GILLA det! Så fort hon kände kontakten med bettet sänkte hon huvudet och gick hur lugnt och fint som helst. Jag misstänker att stödet och stabiliteten från goguen faktiskt fick henne att känna sig trygg och slappna av. Jag var helt paff, men jätteglad för hennes skull! Nu dröjer det nog inte länge innan man kan sitta på denna madam också!


Dagen avslutades med att jag och chefens far fick hålla en lektion eftersom en av våra instruktörer fått förhinder. Som tur var så var det en grupp av 12-åringar som jag känner ganska väl nu, och de är en av de mer 'avancerade' grupperna vi har = lätta att jobba med! De tyckte att jag var lite sträng, men sa att det var ok eftersom jag berömde så mycket när det blev rätt - haha, fina ungar det där!

Om ett par minuter ska jag gå ut (har haft sovmorgon!) och SITTA PÅ SKORPAN!
Första gången någonsin, och det ska bli så spännande!

Det snurrar riktigt i huvudet på mig just nu, känns som om jag har massor att fundera på.
Lite ska jag i alla fall dela med mig av, hoppas ni hänger med:


Hehe, jackan gör att jag ser ut som quasimodo!

• Stackars Kilamonjaro rullade fast i går och har nu ett riktigt elefantben med ytliga skärsår vid hasen. Nu får han penicillin, bandaget ska bytas två gånger om dagen (man måste vara minst tre pers eftersom det gör så ont på lillen) och vi promenrar 3x20min. Han har skött sig bra ända tills idag då han började hoppa omkring när vi var ute och gick. Så speciellt ont verkade han inte ha just då =P
• Chefen berättade idag att han pratat lite med sin fru och de kommit fram till att jag kan få köpa Mandela om jag vill. Jag var helt oförbered och visste inte riktigt vad jag skulle säga... Jag gillar ju Räven jättemycket, han är verkligen en fin häst, men jag har svårt att föreställa mig honom som min. Han har fantastisk lätt för sig i dressyren och hoppningen är ju bara påbörjad, dock visar han talang även där för att inte tala om hans kvickhet. Han hade garanterat kunna bli en super häst för speedklasser, men det fick mig at fundera... Jag är nog lite mer ute efter en häst med ett spektakulärt språng. Storhoppande liksom. Mandela är mer som, ja, en liten räv. Kvick som attans och hur vändbar som helst... Ja, mycket att fundera på. Det som är bra med Räven är att jag inte behöver känna någon brådska, för de säljer honom inte till någon annan än mig.
• En häst med en stam och ett språng som det lilla bruna stoet kommer jag kanske aldrig ha chans att äga igen. Men samtidigt är hon ju inte riktigt vad jag söker.
• När jag väl hittat en häst som passar in nästan helt perfekt på min önske-beskrivning känner jag... ingenting. Jag ser på den som en bra affär, men inte som min framtida häst.
• Jag har piggat upp mig med ett par röda Tretorn Advance.
• Sista veckan i mars ska jag och min älskade Johanna åka på minisemester 3 intensiva dagar, men just nu verkar det vara mission impossible att få allt att funka!
• Undrar om jag någonsin kommer få en lägenhet i Halmstad...?
• Jag ska kontakta min programansvarige på högskolan och ta reda på vad jag måste göra för att börja till hösten igen. Efter det kommer jag antagligen hamna ett steg närmare verkligheten och ett steg ut från min tillvaro-bubbla, undra hur jag kommer reagera på det...

Ja, det var nog allt just nu!
En hel del att fundera på alltså...

I alla fall om man ska tro Gisela!

Ni får ursäkta om jag bryter hela jantelagsregistret nu, men jag känner mig alltid så jäkla bra när jag rider för Gisela! Hon har tränat olympiska, världens och europas toppryttare, och hon tycker
att JAG är bra!
att JAG har en fantastisk sits!
att JAG är en ödmjuk och mild ryttare!
att JAG rider med otrolig känsla!
att JAG har talang!
att JAG skulle kunna bli en sjuhelvetes dressyr-ryttare!
att JAG är det bästa som hade kunnat hända Rupert!
Och att det är MIN uppgift att göra honom till en stjärna!

Det bästa av allt är att det KÄNNS så himla bra när jag rider också..!
Idag visade vi upp oss i vår nya dressyrsadel, och Gisela var överförtjust, haha. Hon sa att hon aldrig hade kunnat ana att jag hade sååå långa fina dressyrskänklar. "Inte jag heller", svarade jag, hehe. Det känns faktiskt riktigt bra att sitta där i dressyrsadeln, och Rupert är så bekväm att sitta på att jag kan focusera helt på min sists vilket resulterade i glädjetjut från Gisela och hon sa hela tiden "Du sitter verkligen helt perfekt". Yey!
Rupert var till och med mer fantastisk än vanligt och gick i perfekt tempo, perfekt form och eftergiven vad vi än gjorde. Ända till galoppfattningarna, då han slog sig fri i fattningen med mjuknade direkt efter första språnget igen. Eller ja, jag sa att han slog sig fri, Gisela sa att det var han sätt att säga "Fuck off" eftersom det var jobbigt att bära sig i fattningen. Så det var det vi tränade på idag, och fick till riktigt bra tillslut. Idag märktes det mer tydligt än annars att Rupert gärna går överställd åt vänster, och så lite som möjligt ställd åt höger. När han gör detta så vrider jag tydligen på mina händer lite som när man styr en cykel; alltså vänsterhanden går 3cm bakåt och högerhanden 3cm fram. Inte så mycket skillnad tyckte jag, men Gisela ville få bort den olaten på en gång, och det tror jag faktiskt att vi lyckades med också, haha!

Humöret på topp!
Självförtroendet på topp!
Känns som om jag helt klart kommer tävla i alla fall lite dressyr med kommande hästen ;)

Ja, så ligger det till:
JAG BEHÖVER NYA STÖVLAR!

Mina älskade svarta Tretorn Advance börjar bli lite nötta nu efter 3 års flitigt användande. Eller, egentligen börjar de inte bli nötta alls, jag lyckades bara skrapa dem lite på ena tån när jag föll av Kilamonjaro. Jag vill dock ha svarta stövlar när jag tävlar, så planen är att tvätta och fixa mina nuvarande stövlar tills de skiner igen och sedan bara använda dem på tävling, för att köpa ett par nya fränare stövlar att ha hemma/ vid vardagsträning.
Det lutar starkt åt ett par röda tretorn
(ballast i stan, men jag hade nog inte tävlat med de röda)
Jag kommer skrämma vettet ut irländarna med dem!

Bästa dagen på länge!
Jobba själv, red två hästar, tog det bara lugnt och skönt!
RED UT I T-SHIRT!!!






Sen kom reget:

Men det förde också med sig något vackert:

Jag har kommit på en strålande idé!
Mitt hästletande går väl, sådär, just nu. Väntar på att en kvinna i England ska göra en film åt mig på när hennes häst blir riden och vad den kan göra under ryttare än så länge (Ja, England... Jag vet, lite onödigt kanske, men det kan vara en grymt bra häst. Kan knapp bärga mig tills videon kommer!). Så dels för att motivera mig och dels för att jag inte vill jobba i sommar eftersom jag jobbat hela året nu men ändå kommer behöve pengar så ska jag göra följande:

Rädda en liten häst eller ponny från Irlands finanskris, ta med den till Sverige. Träna och tävla hela sommaren och sedan sälja den till hösten!
Det finns så mycket talangfulla hästar här som man inte tar tillvara på, så jag ska köpa en sådan och ha som projekt - KUL!
Jag kommer alltså, om allt går vägen, ha med mig två hästar hem till Sverige i sommar. Mamma och pappa antagligen farfar också behöver inte bli oroliga när ni ser detta, haha - jag har full koll på läget och vet att det är en bra idé!

Nu ska jag fortsätta vara på bra humör,
och dansa ut till stallet till knäpp-musik!
And if you don't dance, then you're no friend of mine ;)

Det har skrivits en del om mat på många bloggar nyligen, så jag har blivit inspirerad till att skriva ett jag med!
Jag har alltid försökt att vara väldigt noga med vad jag äter, framförallt eftersom jag blir så fruktansvärt kinkig om min kropp inte fått i sig vad den behöver ;)
Efter att jag dessutom förstått att jag har ett betydligt högre näringsbehov än 'medelmänniskan' så har jag verkligen tagit tag i mig själv och mitt ätande.

Bild från google.

Jag jobbar ju faktiskt från 08-18 nästan varje dag, men en timmes lunch, och jag jobbar med men kropp nästan non-stop under den tiden; Rider, bär vatten och hö, leder omkring på massa hästar, ryktar massa hästar, sopar stallgångar hur mycket som helst och jagar ridskolehästar osv.
Detta gör att till exempel mitt kaloribehov per dag INTE är det som alltid rekommenderas = 2000 kalorier/dag, utan nästan 2700 kalorier/dag. Det är rätt stor skillnad ändå...

Sedan kommer vi till det etniska i ätandet.
När jag är i Sverige äter jag BARA svenskt kött, och BARA ekologiskt om jag får bestämma själv. Jag äter hellre fisk och kyckling än rött kött, men att sluta äta kött finns inte på kartan - jag tycker att det är alldeles för gott!

Jag håller med björnen, lax = mums!

Så, det här är kanske mer intressant för mig än för någon annan (ev. min mamma, haha), men det här är i alla fall vad jag äter en 'typisk dag':

FRUKOST
- Havregrynsgröt med sojamjöl för protein och mjölk
- Yoghurt-shot med L-casei och andra bra-bakterier
- Fiskleverolja
för att jag inte äter tillräckligt med fisk här
- Multivitamin/mineral/spårämnen tablett
för att vara säker på att jag får i mig allt jag behöver
- Ginseng
för att det sägs vara bra för personer som tränar mycket och/eller har en hektisk vardag. Sägs motverka stress.


LUNCH
- 2 fiberbrödskivor
+
- 2 stekta ägg
+
- Bladspenat
+
- 1 glas juice
Enkel, energi/proteinrik, bra lunch!


MIDDAG
- Kycklingfilé m rosé och rosmarin (favoritkryddor!)
+
- Färskpasta
+
- Broccoli
Fantastisk god, och riktigt bra middagsmat!

Sedan blir det en kopp te och kanske en liten havrekaka vid kvällningen =)

Uh, nu blev jag riktigt hungrig!

Nu ska jag berätta något som jag tycker är lite häftigt.

Med jämna mellanrum kommer det ut en veterinär, som alla känner väl här på gården, och tar lite blod från Rupert. Han är supersnäll att sticka och får alltid ett äpple efteråt! Varför nu då detta?
Jo, så som jag har förstått det hela har Rupert en ovanlig blodgrupp och hans blod används för att rädda fölisar som inte fått några antikroppar från sin mamma.
Antikropparna får ju fölisen i sig genom råmjölken, men om det uppsptått problem så att fölet inte fått i sig detta kan man ta ett blodprov för att se om fölisen saknar plasma i sitt blod. Om den inte har tillräckligt kan den få blod av en matchande blodhäst = Rupert!
Som jag skrev ovan har Rupert alltså en ovanlig blodgrupp, och därför 'samlar' man på hans!

Nu ska ni äntligen bli presenterade,
bloggläsare, detta är tok-hästen Georgia:

Svettig och trött, men en bild iaf =)

Idag lyckades jag äntligen få Chefen att följa med mig till longeringsmanegen och kolla på Georgia och kanske komma på varför hon blir så rädd och stressad. Innan jag gick dit med henne hade vi dock ett litet moment hon och jag. Idag tyckte hon faktiskt OM att bli borstad, hon höll sig lugn under hela ryktningen och när jag kliade henne under manen kliade hon tillbaka på min axel..! Myyys!
I longeringsmanegen var hon bättre än någonsin! Flippade ur lite en gång, men det visade sig vara för att hundarna var i busken bredvid även om jag inte hörde dem. Vi tränade mycket på att sakta av till skritt och att hon skulle hålla sig på voltspåret vid avsaktning. Hon var helt brilliant!
Känns som om man har lite hopp om vår relations framtid nu!
♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦
Skorpan var även han bättre än någonsin!
Imponerade på vår åskådarskara med att han fattar galopp bara jag säger "canter" och bryter av till trav direkt jag säger "Trot". Behöver inte vid ett endaste tillfälle mana på honom med longerspö, utan bara med rösten. Vi har tränat på ett nytt kommando som verkligen satt till 100% idag också: Out! Skorpan gör gärna volten mindre när jag ber honom skritta, men om jag säger "Out!" så går han ut på stora voltspåret igen - idag fungerade det i alla gångarter! KUL!
På måndag eller tisdag hoppas jag kunna sitta upp för första gången!!!
♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦
Mandela var verkligen på tårna idag.
Superladdad och det gick inte att 'rida bort'. Avslutade med att hoppa lite för Chefen, och det gick väl ok bra. Han sprang lite innan hindrena, antagligen för att han var trött, vilket resulterade i ett par pet. Sprången är det dock aldig något fel på, han kan verkligen hoppa den lilla räven!
♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦
Avslutade med att hoppa Rupert för Chefen OCH han far.
Jag tyckte egentligen inte att han gick så bra, och jag blir ibland lite förvirrad av Chefens intruktioner eftersom jag vill rida på ett sätt som är annorlunda till hur han vill att de ska se ut. Men jaja, han sa i alla fall att han är så nöjd över Ruperts utveckling, och hur jag tränar honom - och det är ju alltid kul att höra.
Vi hoppade en kort bana på 1m det sista vi gjorde, och det gick finemang. Emellanåt blev Rupert lite för het och struntade då i vad jag försökte förmedla, men han kan ju faktiskt inte vara superfin varje dag - han  är ju fortfarande en bäbis (som håller på att bli en liten brat!).

Piggar upp mig med en bloggtävling hos Stockholmsjenna!
En riktigt ball pryl som jag hade använt mig av jämt om jag hade en =)

Tänkte muntra upp mig med att filma när jag red Rupert idag, och prova den nya ridmetoden i galoppen för första gången.
Han gick så fantastisk bra!
Lilla skrutthästen börjar visa vad han går för, och jäklar vad han kan! Nu har jag ännu svårare för att se hans framtid som ridskolehäst, han är för bra för det helt enkelt. Baksidan av den nya ridmetoden är att han kan bli lite stark när han blir trött, men så å andra sidan kan han inte bli stark om inte jag blir det, så idag löste vi det riktigt bra. Hans galopp idag är obeskrivlig... Så stor och rund utan att han rann iväg, och det är en så häftig känsla när man verkligen märker hur han tar i och jobbar, bara för att man ber honom. Fina fina Rupert!
Han verkar dessutom tillfreds med att jobba häcken av sig, frustar hela tiden och blir mjukare och mjukare för varje minut som går. Vi avslutade med att skritta ut en 20min runda, och jag klappade om honom hela tiden.

Det var alltså mina två steg framåt:
Rupert är Kung och
jag blev på bättre humör

MEN
ett steg tillbaka då;
Hela filmen är lila och det går nätt och jämt att se NÅGONTING ALLS. Så himla tråkigt, det hade varit så kul att isa er hur fin han är - och vad duktig jag är som tvingat mig upp i en dressyrsadel och faktiskt sitter riktigt bra i den.
Får se till att försöka filma snart igen...!


Finaste killen innan jul

Bild från google

Idag känner jag mig faktiskt lite som Ior.
Igår var jag bara en liten gnutta bitter, och idag känns det ungefärr likadant. Inget verkar riktigt fungera just nu (förutom Rupert och Skorpan).
Mina tävlingar blir inställda.
Drömhästen var ingen drömhäst.
Jag känner mig fastklistrad eftersom det inte var så lätt som jag trodde att ta sig överallt för att kolla på hästar, och så länge jag inte har eget fordon känns det som om jag lär bli sittandes här.
Det känns inte som någon idé att köpa en bil eftersom jag åker hem i juni.
Eftersom det nu gått så lång tid är jag lite osäker inför att köra på fel sida vägen.
Jag har hittat två intressanta hästar, men hur ska jag ta mig dit!?
Jag vill åka på en weekend utomlands men det är kallt överallt.
Jag vill verkligen ha en egen häst. Nu.
Jag har plötsligt grymt dåligt tålamod.
Jag vill ha lite mer kontroll över och koll på min situation.
Är trött på att vara independent utan att faktiskt vara independent!!!

Jag känner mig urkinkig, men vägrar få dåligt samvete över det!

En sådan dag är det idag.

Lite råd på den långa väg vi kallar livet.



Jag har faktiskt stött på lite problem för första gången sedan jag kom hit.
Jag tror att mitt grubblande över Ruperts nya träningsupplägg i ett tidigare inlägg gjorde att jag hittade mig själv som ryttare lite igen. Och det faktum att jag letar efter en egen unghäst har gjort att jag börjat reflektera över hur jag hanterar de unghästar jag har här på gården. Alla gårdar och anläggningar över hela jorden har sitt eget sätt att hantera unghästar på, och även jag har mitt. Än så länge har det inte blivit någon direkt konflikt mellan de två 'metoderna' jag använder mig av (alltså gårdens och min egen), men nu har vi kommit till ett ställe där de korsar varandra. Hur jag ska välja verkar kanske självklart, men under omständigheterna faller det sig inte så.

Talar jag i gåtor nu?
Ja kanske, jag har en del att fundera på bara...

---

Det blev inget tävlande idag eftersom Chefen fick förhinder.
Lite tråkigt eftersom vi nu missat de två senaste tävlingstillfällena, men så blir det ibland. På söndag är det i alla fall Final i Dressage-leaguen, och så som tabellerna ser ut nu kommer jag komma 2:a med Kilamonjaro och 5:a med Rupert. Om Rupert fortsätter gå såhär bra finns det dock chans att vi rör om ordentligt i grytan på söndag ;)

Sedan nästa fredag är det äntligen dags för Showjumping league igen!!!
Vad jag vet så ska jag rida Kilamonjaro och Mandela i den första klassen tillsammans mad alla a-ponnyer (haha!) och sedan förhoppningsvis prova på att hoppa 1,00-klassen med Rupert. Det kan dock bli så att vi mjukstartar med en 80-klass istället, vi får se!

Ja, det är mitt ansikte (med glasögon) på ett annat ansikte!

Nu ska jag rekommendera något som säkerligen aldrig blivit rekommenderat på någon hästblogg tidigare:
Ett par ridbyxor från Hööks!

När jag var hemma i Sverige över jul hittade jag ett par ridbyxor på Hööks i (det numera väldigt moderna funktionsmatrialet) Softshell. De var svarta och oskodda och väldigt sköna att ha på sig, så jag köpte dem.
Nu är de mina mest använda ribyxor - helt sjukt bra!
Sitter tajt som attan men eftersom det är softshell blir det alldeless lagom mycket stretch, och bäst av allt är att de är helt vattentäta! Förstår ni att ALLA Irländare är så avundssjuka att de nästan dör när de går omkring i regnställ medan jag kan gå i ridbyxor?
Jag har faktiskt till och med spillt en hink vatten i knät, utan att bli det minsta blöt på benen, och byxorna torkade så pass fort att jag inte ens behövde byta dem!
Fodret är mjukt fleece, så de är dessutom varma och goa.

Nu såg jag på Hööks hemsida att de bara har något enstaka par kvar, och att de är helskodda (mina är oskodda?) så jag kan bara hoppas att de eller någon annan gör fler softshell ridbyxor, så himla smart!
Man hade ju då kunnat önska att de görs i lite roliga färger också, nu fanns ju endast svart...

Bild lånad från Hööks

Jag måste verkligen ta lite nya bilder nu!
det har bara varit så himla tråkigt väder i ett par dagar med regn och rusk, och inomhusbilder är aldrig lika kul. Men ni har ju till exemel inte ens fått se hur lilla Georgia ser ut, det måste fixas!

Idag har hästarna presterat väldigt ojämt, men det är väl så det är med bäbisar. Nu när jag inte rider Billy längre (Jenny heter tjejen som hyr honom nu, och hon är som tur är en ruskigt duktig dressyrryttare!) så har jag inte en pålle under 5 år = bäbisar hela bunten!


Finaste Billy!

En del har varit superduktiga, andra bråkiga och en del rent ut sagt vilda. Men det jag reflekterat mest över idag har varit Rupert, så för att bevara mina tankar kring allt nytt vi lär oss just nu får det här inlägget handla om honom:

E G O - B O O S T !

Gisela är brutalt ärlig, och på de 30 minuterna man rider för henne så går ca 20 åt till prat och 10 till ridning. Det var dock bra prat, så det var ok.
Hon var väldigt förtjust i Rupert, men bokstavligt talat hatade den stackars tjejen som red honom innan jag kom. Som sagt, brutalt ärlig. Nu sa hon att Rupert äntligen kunde få visa vad han går för eftersom han fått en så kapabel ryttare på sin rygg!
Hon skämde riktigt bort mig med beröm, och vägrade gå med på att jag 'bara var en hoppryttare'. Hon krävde dock att Chefen skulle fixa en dressyrsadel åt mig, så att jag fick chans att använda de där långa muskulösa benen jag har (haha, hon är nog den enda på jorden som skulle säga att jag har långa ben!)!

Gisela var den som introducerade goguen för alla här på anläggningen, men hon plockade direkt av den från Rupert och sa att det var en bra hjälp för ryttare som inte kunde rida så bra eller hästar med olater, och att jag minsann skulle rida utan den från och med nu. Jag sa då att Rupert blir väldigt ostadig i formen och ibland tung i handen utan gogugen - så det var vad vi focuserade på under träningen. Jag har dessutom fått en läxa att göra varje dag tills nästa vecka då vi ses igen. Hon tror att det inte kommer ta speciellt lång tid för Rupert att gå i stadigt form i alla gångarter, och jag hoppas verkligen att hon har rätt!
Övningarna vi ska göra går egentligen ut på att jag ska vara mild, men koncekvent, och lita på min känsla för att Rupert tillslut också han ska lita på den.

Gisela sa att jag var en väldigt ödmjuk, följsam och uppmutrande ryttare. Den typen av ryttare som alla hästar skulle ha, och framförallt bra för unghästar. Hon menade också att den typen av ryttare jag är har lättare än andra för att rida på känsla. Och när man rider på känsla, först då rider man på riktigt.
Tydligen så var det väldigt tydligt att jag gjorde just detta, hon sa att man kunde se på mitt ansikte hur hästen jag red gick. När Rupert var vrång satt jag bara stilla och var konsekvent utan att förlora mina hjälpers mildhet men med ett väldigt koncentrerat ansiksuttryck. Och samma sekund som han släppte efter och började jobba rätt sken hela mitt ansikte upp i ett leende. Hon sa att det leendet spred sig hela vägen ner till Rupert, så att det såg ut som om han log han med.
Jag tycker det var så fint uttryckt, och jag har aldrig tidigare tänkt på att jag gör så!


Som ni kanske förstår är mitt självförtroende på topp nu!
Känns som om jag och Rupert skulle kunna rocka på riktigt på dressyrbanorna framöver!

Först och främt:
It's raining cats and dogs!
Det fullkomligt spöregnar, hela tiden, nonstop!
Hittills tror jag att det kommit 55mm idag, vilket är ungefär 50 för mycket...

Då till själva rapporteringen!
Igr kunde jag inte uppdateringa bloggen för att jag helt enkelt var för exalterad inför dagens provridning, jag trodde verkligen att jag skulle rida kin framtida stjärna för första gången. Så var inte känslan när vi väl var på plats.
Det var en helt ok fin lite pålle, som säkert kommer göra någon ryttare jätteglad, men den ryttaren är inte jag. Vi passade helt enkelt inte ihop. Faktum är att jag till och med ramlada av en gång, haha - men hamnade liksom på fötterna bredvid henne så ingen skada skedd.

Lite besviken var man ju såklart, men life goes on.

När jag kom tillbaka hem till gården bar det ut på internet och fullständing annons-scanning igen. Tittade på säkert 100 annonser, inget intressant!
Då blev jag lite låg faktiskt.
Jag har ju precis börjat leta, men det känns som om det på Hästarnas ö ska finnas i alla fall några som låter liiite intressanta. Men nej.
Sökandet fortsätter....!

Nu kan jag kanske fokusera på att hitta vad jag faktiskt letar efter
=
En talangfull 4-åring!



UPDATE!
Som på beställning hittade jag precis en annons på en ny häst som verkar intressant! Dock inte en fyra- utan en femåring. Hoppas att den är så 'grön' och talangfull som den verkar!
Kan avslöja lite medan jag väntar på mailsvar:
- Sto (såklart)
- Brun
- Född 06
- Internationell toppstam!
- Pytteliten

Hopp om framtiden alltså!

Dock,
så kommer inte jag rida denna omgången av Dressage Leaguen (förhoppningsvis faller jag inga placeringar!) eftersom det nu är spikat och klart att jag åker och tittar på hästen på söndag!!!
Wiii, jag kommer vara helt i extas fram tills dess, tänk om hon är så bra som jag tror!?
Jag kommer inte bli allt för besviken om hon nu inte skulle vara det, det hade varit lite enklare om jag hittat nya hästen lite senare, säg april. Men, är hon den jag tror kommer det kanske hit en ny liten dam så småning om!
Så spännande!
♥

Igår blev det ingen uppdatering eftersom jag hade panik. Jag ville redigera några bilder som tagits när jag red Rupert igår, men det gick inte eftersom jag inte längre hande något photoshop på min dator. På något sätt måste jag ha lyckats ta bort det = Paniken var ett faktum.
Som tur var kunde världens bästa svåger Håkis hjälpa mig från Svealand så att det nu är tillbaka!

Nu tänkte jag bara visa bilderna från ridpasset, ikväll kommer riktigt intressant uppdatering då jag har en hel del spännande nyheter att dela med mig av (pssst: det kommer bli en hektisk vecka).
Anedningen till att jag ville se hur Rupert och jag ser ut i dagsläget är för att det käns som om han springer med huvudet lite vart han vill när jag tar av honom goguen, men ändå får vi så höga poäng på varje dressyrtävling. Men, bara för att kameran var framme skötte han sig riktigt bra igår, så jag får väl ta hans humörsvängningar och bockparader, så länge han är fin emellanåt:

Lilla ballerinan ;)


Så jätteliten ser han ju faktiskt inte ut att vara...?

Ain't no other man, can stand up next to you
Ain't no other man, on the planet does what you do
You're the kinda guy a girl finds in a blue moon
You got soul, you got class, you got style, you're bad ass

Ain't no other man, it's true
Ain't no other man but you

Denna låten spelades på radion när jag och Rupert hoppade idag, och det var riktigt passande! För det första så är ju Rupert faktiskt mannen i mitt liv just nu, haha! För det andra ägde han idag! Hade ställt upp ett par enklare övningar, och Chefen trodde nog att jag egentligen skulle hoppa för honom, men när han såg mina övningar sa han att jag verkade ha koll på läget och sa att han skulle komma tillbaka och kolla hur det gick för oss efter en stund. När han kom tillbaka susade vi precis över ett par hinder på 1.10 - vilket är det högsta lill-Rupe någonsin hoppat. Det kändes larvit enkelt, han har god marginal över vartenda hinder och hoppar så väl, så väl! Han hoppar verkligen med hela kroppen, och det verkade vara busenkelt för honom idag. Egentligen hade jag velat höja lite till, men vi tar ett litet steg i taget, vill inte att han ska tycka att det blir svårt ♥

Jag lever i dödsskuggans dal...
Jag har alltså dålig teckning på telefonen och ett internet som låter mig åldras innan det händer grejer! Mycket, mycket frustrerande, men jag lär mig väl att leva med det snart.

I alla fall så har jag redan skrivit ett långt inlgg om dagen, men internet stängde ner sig och det försvann. Därför kommer här dagen i punktform, jag hoppas verkligen att det kommer upp!

• Kilamonjaro visade sina nya färdigheter för Hovis idag = stegrade sig. Hovis lyckades dock säga till honom på skarpen en endaste gång i precis rätt ögonblick, så sedan slutade han. Gick helt ok att rida sedan, han var lite ignorant, men hellre det är galen.
• Rupert är en stjärna! Idag satte jag honom verkligen på prov vad det gäller sifvertsövningar och förvänd galopp. Han felade inte en enda gång. Pratade med Chefen om att jg tror att det är dags för byten, och han höll med. Ska prova i morgon! Göööör spännande!
• Skorpan är bäst av alla bäbisar! De andra två är helcrazy, och Skorpan är en ängel. Nu gör han skritt, trav, galopp och kom hit på kommande vid longering. Pratade med Chefen om att det kanske är dags att sitta upp snart, och han lovade att jag skulle få göra det så snart han bryter av till skritt direkt när jag ber honom (nu tar det kanske 5-10m).
• Georgia är kaaanske mitt projekt från och med nu. Evelyn ska bara jobba 2 dagar per vecka den här månaden, så hon kommer antagligen bli mitt ansvar. Hon har blivit helt förvildad igen och undviker all kontakt med människor. Hade jag inte haft så bra koll, hade jag trott att någon varit stygg mot henne. Helt okontrollerbar är hon, och hon söker ingen kontakt eller trygghet hos mig... Känner mig ganska maktlös, och jag vill så gärna hjälpa henne. Chefen ska vara med när jag longerar och hanterar henne i morgon, för att se om han kan bidra med något.
• Billy Bonkers är inte längre min buse. Chefen berättade idag att en tjej kommer hyra honom tills dess att hans ryttare kommer tillbaka efter påsk. Så himla tråkigt, vi hade ju precis hittat varandra igen. Men, sådant är hästlivet när man inte äger hästarna själv...
• Det blir ingen provridning på söndag. Chefen kan inte då, och jag vill för allt i livet ha med honom! Får nu se när det blir istället. Hoppas snart, är så förväntansfull!
• Jag är en Gleek - streckser på glee's 2 säsong just nu!
• På söndag OCH nästa onsdag kväll är det dressyrtävling för min del igen, Killi och Rupe följer med även dessa gånger. Har liite svårt att bli exalterad. Visst, jag har hittat tjusningen i dressyren som tävlingsgren, men nu vill jag hoppa lite faktiskt - it's what I do!

Hände ju en del idag i alla fall ;)