Where did that feeling go?

Jag har haft en så fantastisk känsla på Rupert den här veckan.
Hoppningen har varit som en dröm och vi har flygit över alla hinder som om vi aldrig gjort annat. Men idag var den känslan som bortblåst.


Han kändes lite seg, som om han var oförberedd på något vis. Kat filmade ritten men det var så pass mörkt i ridhuset att kvalitén blev för dålig för att lägga upp, och på filmen ser han också liksom långsam ut. Han hoppade ok, dock utan rygg vilket han aldrig gjort förr - han brukar få till så himla runda fina språng.
Jag mådde lite illa också, vet inte varför, och det gjorde mig okoncentrerad. Ja, jag kan komma på en hel massa saker som inte var på topp idag, och vi fick som aldrig någon bra rytm eller känsla under ritten - vilket är synd, men det händer.
När vi nådde 'the skinny', alltså hindret som bara är 1m långt, kändes han lite vobblig innan och smet förbi. Jag var inte alls förberedd på det eftersom han känts så himla säker den senaste tiden, så det får jag ta på mig själv eftersom jag antagligen hunnit korrigera honom i tid om jag varit snabb nog.

Dessutom känns dessa hinder så ointressanta i sig för honom. Nu när vi tränar på i alla fall 90-100 så känns det som om han blir lite nonchalant på dessa mindre hinder. Det är ju ett ganska vanligt fenomen dock ;)

Till våren hoppas jag kunna åka iväg med honom på lite mer seriösa tävlingar av högre standard, då kanske vi båda tänder till lite!


Kommentarer
Anonym

När man är fyra år är det normalt att vara upp och ner - annars vore det ju konstigt. Det krävs rutin för att vara jämn och veta när det gäller - även för en häst! :-) Kanske han tycker att det är spännande med tävling, även om ni är "hemma" och rider?! Om ett år är det säkert annorlunda, då kan man förvänta sig något annat. Följer er med spänning!

2010-12-11 @ 14:09:19


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0