Mina Förebilder: Danne
Dan Aspegren
Min Guru, Min dressyr-Gud, Min räddare i nöden!
♦
Utan Danne hade jag inte varit bråkdelen av den ryttare jag är idag.
Jag trodde att jag kunde rida när jag träffade Danne. Jag hade redan då MVG i alla mina
hästrelaterade kurser på skolan, kunde genomföra upp till medelsvåra banor och program på
många olika sorters hästar och hade utbildat några unghästar mer eller mindre på egen hand.
För att inte tala om hur mycket jag kämpat med Kenny...
Egentligen, så kunde jag ingenting.
Danne lärde mig att ridning inte är det man sitter och gör på hästryggen. Det är inte att "få hästen att göra si eller så". Ridning är en känsla, och innan man hittat den känslan kan kalla sig vad man vill - men någon ryttare är man inte, inte på riktigt.
Det har alltid varit det bästa och det värsta jag vet att rida för Danne.
Det bästa eftersom han har lärt mig så fantastisk mycket, och för det kommer jag vara honom evigt
tacksam. Det värsta eftersom man varje gång blir påmind om vilken liten ryttare man är,
och hur mycket det är som man ännu inte behärskar hur redo man än tror att man är för utmaningen.
Danne kan sitta på en stol i ett hörn av ridhuset medan man själv är i andra änden, och ändå veta
precis vad man gör med liltån på sidan som inte är mot honom.
Han kan därifrån säga att man behöver vinkla ut den liltån, eller sitta en centimeter mer på ytter sittben
och så fort man gör det så känns allt helt fantastiskt och hästen rör sig som om den skulle sväva.
Danne är den enda jag vet som kan
ådstakomma mirakel genom en minikorrigering från andra sidan ridhuset.
Konstigt nog har jag inget foto på Danne, så ni kan tyvärr inte få se hur han ser ut.
Men det är ändå ganska oviktigt.
För han ser ut som vem som helst, men jag vet att han är någon helt annan.
♦
Danne är Chefstränare på Hovstallet i Stockholm,
och det är en ynnest att jag fått rida för honom de gånger jag fått.
Han har ett prestgefyllt medaljsystem i sin tränarkonst.
Beroende på hur väl ryttaren rider kan hon/han göra sig förtjänt av en guld-, silver- eller bronsmedalj.
Under alla hans år som tränare har endast två personer någonsin gjort sig förtjänt av varsin
bronsmedalj - längre har ingen nått än så länge.
Jag är inte där än, men jag kämpar på!
Det skulle krävas en roman om jag skulle berätta om de underverk som Danne gjorde tillsammans
med mig och Kenny.
Den förvandlingen vi genomgick kommer jag alltid bära med mig och vara tacksam för ♥
Tack Världens Bästa Danne!
Danne är fantastisk! Angående betten så är det verkligen en djungel och man kan ju inte gärna köpa alla betten och prova. Jaktstången är rak och gör att hon blir väldigt lättriden på hinder eftersom hon lyssnar på minsta lilla vink. Maria Tellebo som hade henne förut red på det. Jag tycker dock att det kan bli för starkt i svängarna mellan hinder om man inte sitter helt helt stilla. Har funderat på flippanbettet, vore kul o prova men vet ingen som har. Pelham har jag inte ens funderat på men ett babypelham kanske vore ngt. Ska ju rida för Lotta Björe om två veckor så då kommer jag nog få reda på vad jag ska rida med sen, haha.
Han låter ju helt fantastisk=)
Visst är Danne fantastisk ..... Har ridit för honom sen jag var 12 år..... Är 52 idag.... Rider tyvärr inte längre pga sjukdom, men duktigare instruktör och hästmänniska finns inte. Om man gör det han säger, blir hästarna fantastiska och det känns som de går av sej själva... Svårt att förklara, men du fattar vad jag menar.
Han är så otrolig!
Jag har ridit för flera olika ridlärare, men Danne är helt annorlunda och den bästa! Nu har jag inte ridit för honom på många år men jag skulle vilja göra det igen!
