Hjärtefrågor
Idag insåg jag hur lite tid jag har kvar här på Irland.
Jag åker hem om en månad...
Den första tanken som slåt mig då är att det ska bli så skönt att komma hem, skönt att träffa alla nära och kära och spännande att komma tillbaka till vardagen.
Nästa tanke som slår mig är att jag måste lämna Rupert.
För min egen del är det fruktansvärt.
Jag älskar honom verkligen, han har varit mitt störta stöd i sorgen efter Kenny, han har tröstat på ett sätt ingen annan kunnat eller kan. Vi är ett team.
Så ja, jag är orolig för mitt eget hjärta och min egen styrka som kommer sättar på prov vid det här avskedet, men jag är också orolig för Rupe...
De har provat att sätta in honom i ridkolan då och då för att vänja honom av vid att bara ha mig som sin ryttare, och det har inte gått så bra som jag hoppats. Han är lite för ung och lite för känslig än, och då jag vet hur mycket han skulle kunna uppnå om han fick ha en och endast en ryttare så känns det ännu lite jobbigare. Jag vet och har accepterat att jag inte får köpa honom, och på ett sätt känns det tryggt att han alltid kommer finnas här på gården. Men allra helst vill jag ha honom hos mig.
Han visar så väl att han tycker om mig.
Han är så gosig och gnäggar alltid efter mig, hur ska han kunna förstå varför jag lämnar honom? Att jag inte gör det för att jag vill utan för att det är så livet är?
När jag åker här ifrån,
Vem ska ta hand om och stötta Kilamonjaro?
Vem ska klappa på och berätta för Georgia va duktig hon är?
Vem ska busa med och klia Skorpan bakom öronen?
Vem ska älska Rupert?
♥
Nu blev det jobbigt....
Kommentarer
Trackback
