Nellisan kanske inte har så mycket att säga till om bredvid kungen Cumano? ;)

Igår under den långa uteritten funderade jag mycket kring vad jag gjort i hästväg, möjligheterna jag fått och vägarna jag valt. Jag kommer inte gå in på allt det nu, men något som blev väldigt tydligt var hur länge sedan det var jag satt på en häst jag inte behövde utbilda, och hur få gånger det faktiskt hänt över huvud taget...

*Under de senare ridskoleåren red jag två ponnyer som jag utbildade och tävlade.

*Red in en tokig westernponny när jag ville rida mer än 'bara' på ridskolan

*Min Kenny kunde verkligen hoppa, men inget annat vid köpet, vilket var en stor utmaning för femtonåriga jag.

*Under mina gymnasieår red jag mer sällan än ofta de äldre hästarna

*Under min långa praktik i Adere utbildade jag ungponnyer och omskolade en galoppör till ridhäst.

*Mitt jobb på Irland var framförallt som inridare/utbildare av unghästarna, hade en äldre häst under en kort period när hans ryttare var skadad - men han blev för galen av att bli riden av mig, haha, så tillslut fick han gå på bete istället XO

♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦

De gånger jag fått rida riktigt välutbildade fina hästar har varit
*när jag jobbade (på helger och praktik) hos Emma och fick rida hennes tävlingshästar. Hennes förra hästskötare hjälpte mig jättemycket och ibland fick jag verkligen trimma både min mosters och hennes egen häst. Även där red jag unghästarna, men att just få rida de (tre) välutbildade hästarna minns jag var så häftigt... På stoet de hade räckte det att jag tänkte vad jag ville göra så gjorde hon det, och i slutet av passen var hon så lösgjord och avslappnad att man verkligen fick bekräftat att man gjort rätt. Den hästen hade jag ridit 1.60 med utan att tveka, så kraftfull och ändå så lyhörd... För att inte tala om när jag fick ha hingsten att utbilda mig på, inget kom gratis - men när man gjorde rätt fick man verkligen veta det, jesus vilken häst!

*när jag hade praktik på Pias FlammaBygget. Jag var där i precis rätt tidpunkt, när precis rätt folk jobbade där och stämningen var på topp! Fan va kul det var! Där red jag också framförallt unghästar, men hade 2-3 av tävlingshästarna som jag red + hoppade. Minns framförallt en hoppträning för Pia när jag hoppade högre än jag någonsin gjort innan, och allt kändes bara enkelt och roligt, och hur en av hästarna gjorde så stora framsteg när jag red den att jag fick ge tips åt de som skulle ta över när jag åkte.... Hade en liten 4-årig poetic-ponny som jag skulle rida in också, jäklar vad hon bockade, haha!

♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦

Att rida unga och outbildade hästar har gjort mig till den ryttare jag är idag, och i vissa få fall har jag ju faktiskt fått vara med från början tills det att hästen är sådär fin att rida som Grand Prix-hästar. Lille Rupert gick ju från att vara precis inriden till att göra alla skolor, perfekta skänkelvikningar, rygga, byten (påbörjade serier) - allt det lärde jag honom ♥
Och för det fick vi båda beröm av en FEI-domare...!

Ja, unghästar erbjuder en helt annan resa än den man får av att bara rida fina 'färdiga' hästar. Jag kan verkligen sakna den där känslan ibland, den man får när man i princip kan släppa ner hela skänklarna och tyglarna och ändå vara ett ekipage i perfekt balans och harmoni... När man kan samla och öka, flytta och stå blickstilla, kontrollera kraften, släppa lös kraften...
Men jag hade inte bytt bort det jag har.
Kanske kan jag i framtiden få ha både och? Det hade varit en dröm!

Maja ♥ Bäbishästar = Sant