What's going on:

Det ligger till som så att jag kommit till insikt, på riktigt.
Jag kommer inte skriva upp allting här, det är lite för privat, men det har skett en ganska drastisk förändning som ni kanske fick aningar om i förra inlägget.

Det har kanske inte märkts mer än indirekt här på bloggen, men jag har fått rätt dåligt självförtroende i ridningen och tvekat på alla beslut jag försökt ta när det gäller Nelly och ridningen. Nelly är en så ung häst, och hon ändras så mycket hela tiden och det blir förvirrande för båda henne och mig. På en så ombytlig, känslig och ambitiös häst är det superviktigt att lyssna till sin magkänsla vid ridningen, men ju mer mitt självförtroende sjunker desto mindre rider jag på känsla.
Det som slog mig igår under en dialog med Tina var att jag och Nelly var så fantastisk synkade i höstas. Jag behövde bara tänka och så gjorde hon, allt var avslappnat och lösgjort och härligt. Det har vi tappat fullständigt nu...
Största förändringen som skedde under träningen igår var att vi tog bort nosgrimman helt och hållet på Nell, hon ska nu gå utan och jag ska inte hålla i tyglarna alls - tills vi är redo att lita på varandra igen.
Just nu litar jag inte riktigt på Nelly eftersom hon inte är med på mina hjälper vilket leder till att jag inte vet vart jag har henne och eftersom brallat så mycket senaste tiden. Nelly litar inte riktigt på mig eftersom jag blivit svag i min ledarroll och inte 'tar hand om henne' som jag gjorde i höstas. 
Jag har börjat känna en enorm prestaionpress eftersom Nelly uppvisat sådan potential, vilket bara gjort att självförtroendet sjunkit ännu mer eftersom ingenting riktigt funkat...


Här funkade bara allt...

Vi kommer alltså ta ganska många steg tillbaka, släppa all press o stress och bara försöka hitta varandra igen. Detta innebär också att vi kommer skjuta på tävlingarna tills utomhussäsongen drar igång, då vi förhoppningsvis är tillbaka på banan igen (med undantag för någon pay n jump vi kommer åka på för skojs skull). Först kändes det jättetungt och lättande samtidigt, sen blev jag beslutsam och strukturerad och nu känns det mest bara helt rätt. Jag ska göra allt jag kan för att fixa det här, och för att Nellisan ska få det så bra som hon förtjänar.

♥

Känner igen det där... Jag tror på att ni ska köra ert eget race, gå på magkänslan och ha kul!!

Nu, "novellen" :

Jag tänker också massor med min unghäst, och blir stressad av att vissa kommit längre med sina osv. Men, alla hästar är faktiskt olika och man har även olika mål. Några vill bara få upp hästarna i klasserna för att sedan sälja tex. Jag "mesar" med min (i hoppningen främst då). Dels är hon väldigt humörig-bockig och har överhoppat sig som tusan. Och dels så vill jag inte pressa henne (eller mig kanske hehe) utan vill att smådetaljerna ska sitta innan vi går vidare mot högre höjder.Är man proffs så kan man säkert guida och stötta en unghäst på större banor. Jag känner att jag behöver hennes hjälp också för att klara banan. Därför vill jag att hon ska få superbra självförtroende, då mitt är sådär... Hittills funkar det bra och hon går som tåget mot alla hinder.

Du har bra tankar Maja, ni kommer bli ett superteam tror jag :)

Hej! Vet inte om detta kommer uppfattas som stöddigt, men det är tänkt som en hjälp för att få dig att se saker ur ett mer objektivt perspektiv. I alla fall:



1. Så himla kapabel och häftig är väl ändå inte Nelly?

Med så himla menar jag de hästar som fått 10-10 på treårs, vunnit kvalitén, vunnit 4-års breeders. Hästar med superstam från kända uppfödare som har visats av proffs. Visst, hon är fin och har fina gångarter, men hon är i mina ögon en rätt normal häst (med det menar jag att hon säkert kan gå minst 1.30 utan problem om några år).



2. Om vi istället tittar på dig: Du är en vanlig ridtjej utan speciell erfarnhet på varken ungästutbildning eller tävlingsridning. Har startat någon 1.20 och ridit in lite unghästar på Irland. Ingen utom du själv (och eventuellt några missunnsamma bloggläsare, eller andra trista typer i din omgivning) bryr sig om hur det går för dig med din häst. Hade du varit Malin Baryard eller Victoria Almgren hade en enda unghästs utveckling heller varit någon som intresserat de stora massorna, och de lever ändå på sin ridning.



Det jag ville ha sagt var: Du rider för att det är roligt och all den eventuella press du känner finns bara i ditt eget huvud! Ute i det riktiga livet är folk för upptagna av att kombinera ihop outfits till sina bloggar för att bry sig...



Lycka till!

Till Erika

Vi är nog väldigt lika, vännen..! Tack!



Till Malin

Jag förstår absolut vad det är du vill få fram och att du inte är den typiska det-är-lätt-att-vara-kaxig-bakom-en-datorskärm-typen.

MEN, det är omöjligt för er som läsare att få hela bilden av min situation - och det är så jag vill ha det. Jag har egentligen inget behov att att försvara mig, men jag kan försöka förklara utan att avslöja mer om mig själv än jag är bekväm med:

Angående Nellys kapacitet så har jag inte visat upp de sidorna hos henne här på bloggen alls, för att jag anser att varken hon eller jag är redo för det.

Jag anser för övrigt att det i de absolut flesta fall inte är de hästar som presterar väl i unga år som lyser starkast senare som vuxna, faktum är att många av våra finaste unghästar aldrig slår igenom på den 'riktiga' nivån eftersom de pressats för tidigt.

Nej, Nelly kommer inte göra ypperligt ifrån sig som 5- eller kanske ens som 6-åring, hon och hennes stora kropp behöver mer tid (vilket är just vad jag kommit fram till). Det är inte heller så att det ”bara” är jag som tycker att hon är fantastisk, utan hon har fått klara lovord både från FEI-domare på högsta nivån, ryttare på internationellnivå i fälttävlan och Internationella Grand Prix-ryttare i hoppning, med många fler...



Angående mig så har jag faktiskt vad man skulle kunna kalla ”speciella erfarenheter”, eftersom jag fått förtroendet att skola flertalet svårklassryttares hästar, och när jag säger skola menar jag då inte motionera utan träna och utbilda. Jag har under hela min gymnasietid jobbat extra hos en av Sveriges mest framgångsrika ryttare (inkl självständigt tränat både svårklass- och unghästar), när jag var på en av Sveriges största ridanläggningar en period fick jag träna hästar för ägarens tränare, visa hästar för internationella storryttare och rida in flertalet unghästar – till dessa erfarenheter kommer då mina två resor över till Irland där jag fick förmånen att tävla mer än någon varesig före eller hittills efter.

Pressen vet du/ni inte heller något om. Min familj är en hästfamilj, med framförallt en ytterst framgångsrik individ som tävlat på högsta internationella nivån samt bedriver framgångsrik hoppavel i Europa.

Så nog finns finns det personer vars åsikt räknas som anser att jag och min häst BÖR prestera! Jag förväntar mig inte att någon ska förstå hur det känns att behöva bevisa något för en familjemedlem som bara bryr sig om vad det står i resultatlistan.



Jag väljer att inte nämna några namn eller länder eftersom jag tycker att det är för privat. Ville bara skriva det här för att du/ni inte ska få för er att ni känner till hela historien, för det gör ingen annan än jag själv och ev min familj. Vore hyggligt om det respekterades att jag inte vill gå in på detaljer.

Nu lämnar jag gärna ämnet