Jag har aldrig i mitt liv varit så nervös som jag var i morse.
Jag kräktes till och med. KRÄKTES! Så lame! ;)
Men efter det gick det bara uppåt.

Vi var där i god tid och Nelly tyckte att allting var väldigt spännande. Jag fick också reda på att Nelly var den enda 4-åringen i startfältet (nån enstaka 5-åring och resten 6år), så då kände jag ingen prestations-press längre. Jag ville verkligen bara sitta kvar.
Under framridning och framhoppning var hon helt crazy bananas!
Gick i 'passage' hela tiden och laddade helt sjukt i anridningen mot hindren. Jag tyckte fortfarande att hindrena på banan var stora, men efter att ha fått till några bra språng på lika stora hinder på framhoppningen kände jag mig lite modigare...! De jag såg innan mig var jätteduktiga, men modiga, rutinerade hästar och de red i full fart runt banan. Jag blev faktiskt förvånad över hur okomplicerat det var för dom andra, haha!

Så var det i alla fall dags för start, och vi hoppar välkomststocken och det stora andra hindret och det går bra, men det var precis som om Nelly förbrukat sin energi genom att larva sig på framhoppningen, så det gick i vårt vanliga 'gunghäst-tempo'. Jag struntade i och för sig i hur många miljoner tidsfel vi skulle få, jag ville bara leva!
Graven hoppade hon sjukt stort på, men jag var beredd och vi kom över kalasbra, men så nådde vi 5an:

Det är alltså en enklare variant av en spets; lite lägre och kort i ena änden, lite högre och bred i andra. Det är dessutom ett ganska smalt hinder + att det stog en klunga folk 10m innan hindret, och det tog hela Nellys konsentration att undra vad de gjorde där. Vi har aldrig hoppat smala hinder och eftersom hon inte är helt med på skänkelhjälperna så gick det inte att parrera henne när vi väl höll på att glida ut, så hon bröt helt enkelt ut. Hoppade på andra försöket. Nästa hinder smet hon också förbi, av den anledning att det var i sne nerförsbacke o även det ganska smalt, vi liksom missade det, höhö..!
Vid det här laget vad jag lite påväg att ge upp, gillar inte att få fel på två hinder i rad, men så bara gav jag mig fan på att komma runt o Nelly hade fått upp farten lite bättre - så vi fortsatte!

Efter detta var det banken, vanligt upphopp och en stock över nerhoppet. Sådant har vi aldrig hoppat förut, men det gick bra! Sen en lång galoppsträcka till ett rätt ordentligt nerhopp, där hon inte ens stannade till utan bara skuttade nerför, perfekt! Så bar det av ner till vattnet, och efter vattnet gällde det att svänga 90 grader till ännu ett smalt hinder = Nelly drog iväg förbi hindret och upp för backen bakom, då blev jag faktiskt lite trött på henne ;)
Sen var det ett cylinderhinder som hoppades i nerförsbacke, svårt att styra på, men det hoppade hon galant. Sen den förfärade häck/grav/kombinationshindret som finns på bild i förra inlägget. Där fick jag uppmuntra henne lite, men hon hoppade no problems. Så var det bara hinder 1 och 2 kvar som skulle hoppas från motsatt håll.

Sen var vi klara!
Jag skrattade, och domarna skrattade X)

De sa att då det var hennes första tävling och galoppen var så pass ojämn och vi hade 3 olydnader så valde de att inte lämna något omdöme den här gången. Men att jag skulle ha lycka till och att Nelly var fin o duktig bäbis, haha!
Jag skrattade verkligen hela tiden, både av lycka, lättnad och rundans ironi!
Det var fler från fälttävlanseliten där än jag räknat med, och de skrattade de med, och de höll alla med när jag försökte skydda Nellisan med att säga att man ju faktiskt måste få vara en helgalen bäbis ibland också!

Några bilder då filmen är väldigt grötig pga zoom:

Jättehopp över graven




Välkomststocken


Jag är i alla fall nöjd och glad och älskar min häst!
Vi vet vad vi behöver träna på, och att vi behöver träna mer, och det är ju jättebra!