Vi börjar väl med lite bildbevis:



Kom nu ihåg att vi är nybörjare i dressyren!









Vi kom 6:a!
Dock var vi inte fler än 17 st i klassen, så det var bara de första 4 eller 5 som fick rosett och pris. Hade vi klarat oss med en rivning i hoppningen hade vi kommit 3:a, men så blev det som sagt inte.
Innan jag såg resultatet var jag inte så nöjd med varken hoppningen eller dressyren, känslan var inte alls lika bra som den varit den senaste tiden. Men om det ändå räckte till det resultatet, och eftersom han var en sådan stjärna i terrängen så är jag helt enkelt jättenöjd och glad!
Fina lilla Rupert!

Vad var egentligen problemen då?
Dressyren: Jag har aldrig tävlat dressyr på denna nivån tidigare, och fattade inte riktigt att jag inte får gå in på banan innan domaren säger till mig. Chefen hade ju inte heller förberett mig på hur saker o ting går till, så det här får jag faktiskt skylla mest på honom. Rupert var kanon på framridningen, men efter att jag yrat omkring och varit koncentrerad blev hen det också. Gick mer uppåt än framåt i traven, gjorde ett (grymt snyggt) byte i galoppen och var inte riktigt blanaserad helt enkelt.
Hoppningen: Här var han heeelt 'flat' som vi säger. Ingen direkt framåtbjudning och tog liksom inte för sig. Jag gick slita mycket och även om jag la honom perfekt på alla hinder och fixade alla distanser så lyfte han ändå inte på benen och rev båda gångerna med frambenen - klonkade i med hovarna liksom. Därför är jag riktigt missnöjd med hans prestation här. Jag är inte den typ av ryttare som skyller allting på min häst, men den här gången var det faktiskt inte jag! ;)
Ett annat hopp-problem var att hindrena helt enkelt kändes för små! När vi kom till banan hade klassen före oss precis hoppat klart sin 1,00-bana och jag trodde att de skulle sätta UPP hindrena till mig, men så visade det sig att de skulle ner. FÖR LÅGT helt enkelt, kanske var det därför han inte lyfte på tassarna...!
Terrängen: Här gick inget fel någonstans! Han var perfekt!
Vi hade en av de snabbaste tiderna och han tvekade inte på ett enda hinder!
Eller jo, han var väldigt spänd innan start och stegrade som en tok inne i 'startboxen'. Chefen fick komma till undsättning och hålla honom tills det bara var att sätta gasen i botten ;)


Jag är så glad att vi båda överlevde vår Fälttävlansdebut!
Jag trodde aldrig att jag skulle våga hoppa terräng på det här sättet eller att jag någonsin skulle bli såhär pass bra i dressyr-dressyr!


I morgon ska jag åka med Chefens svenska nanny Sanna till ett jättestort shoppingcenter och fira, haha!