Idag är det bara SJU DAGAR kvar tills jag åker hem.
Denna sista vecka är dessutom Nellys sista vecka, då en månadslång betesvila väntar när hon anländer till Sverige. Jag har funderat lite o kommit fram till att det är några saker jag vill få gjort den här sista veckan. De två viktigaste punkterna var känna på lite banhoppningshinder då jag endast hoppat det en gång med henne sedan hon kom, och hoppa lite terränghinder. Idag bestämde jag att det var dags för det förstnämnda:

Enda bilden som hanns med innan kameran dog (som vanligt numera...) var detta lilla uppvärmnings-skutt! Som ni kanske ser kom vi lite stort på det så språnget blev ganska 'flat', men man kan inte lyckas jämt med dessa bäbisar ;)

Generellt hoppade hon helt ok...!
Hon rev två gånger bak, och det var första gången hon varit i en bom så länge jag haft henne. De två gångerna hände egentligen samma sak: orytmisk galopp, jag la henne stort, hon hoppade 'flat' och rev med bakbenen då hon inte räckte över. Shit happens. Hon hade annars fin bjudning och vi gjorde några bra galoppfattningar. Men idag kände jag verkligen tydligt hur hennes problem i markarbetet förstärks i hennes hoppning. Vi måste jobba en del på galoppen innan jag kan börja hoppa på lite mer allvar med henne. Lättare gymnastikhoppning hade nog varit en idé också... I hennes försvar så hade de ställt upp ett stort partytält bredvid utebanan då de ska ha någon hundutställning här på Söndag, hon tittade en del på tätet även i anridningen mot hindret vi hoppade, och vart därför ganska ofokuserad på uppgiften.

Jag själv måste komma på ett sätt att underhålla hennes galopp i anridningen utan att jäkta henne. Då det är svårt för henne att hålla en bra hoppgalopp under en längre tid så blir det gärna att jag försöker skynda för att hinna hoppa innan hon blir för lång = Inte så klyftigt kanske...
Dessutom inser jag idag mer än någonsin hur mycket jag längtar hem till min sadel! Ingen av de sadlarna här som passar Nelly passar mig. I den ovan till exempel måste jag ha jättekorsta stigläder för att stöden inte ska vara ivägen (en typisk terrängsadel...), men det blir så mycket svårare att ge henne rätt stöd och uppmuntran när jag har ben som inte ens räcker ner för halva magen på henne..! Dessutom kommer jag lite för högt över henne i sprången = No good!

Ja ja, nog tjatat om det här!
◊
NU: Dush och glass!
I MORGON: Festival med Rupert!