Men, den här bloggpausen har varit viktigt och lärorik ändå, och jag känner att jag behövde den. Nu har jag gjort en ordentlig omvärdering och bestämt mig för att börja blogga igen eftersom jag saknar det! Min nya blogg kommer bli lite annorlunda, den kommer inte bara handla om häst-Maja och Nelly, utan om hela jag med skola och hela köret! På så vis hoppas jag kunna uppdatera MER helt enkelt!
en del kanske inte kommer gilla det, utan vill att jag bara ska skriva om den hästiga biten av mig själv, och andra som inte gillade min förra blogg kanske kommer gilla min nya.

Aja, jag hade i alla fall blivit jätteglad om mina trogna läsare ville kolla in den och säga vad ni tycker. Blir riktigt rörd när jag ser att det är ett gäng som fortfarande kollar in varje dag ♥

 

Så, det funkar tydligen inte att läka, men sådär är adressen till min nya blogg iaf:
confessionsofanequestrienne.blogg.se

 

Vem behöver egentligen tusen läsare när man har så fina läsare som jag? ♥

 

 

I oktober, efter att jag fått reda på om jag kan förverkliga min Englands-dröm, och det är jag helt säker på att jag får!

Jag kommer som sagt ha kvar den här bloggen och kommer skriva här då i oktober när nya bloggen är färdig =)

 

Läget just nu är bra, har debutera LA/110 med Bella på och äntligen hittat ett bett som verkligen fungerar! Nelly är fortfarande wild and crazy och jag åkte faktiskt av henne här om dagen med näsblod, skrapsår, blåmärken och ett trasigt muskelfäste i axeln som följd - men jag återhämtar mig bra ;)

 

 

HA DE!

 

 

Hej allihopa,

ni kanske redan anat vad som komma skall.

 

 

Jag har kommit fram till att jag har fler anledningar till att inte blogga än till att faktiskt göra det, så beslutet har fattat sig själv så att säga.

För det första så var hela meningen med bloggen att jag skulle ha den som träningsdagbok, men nu skriver jag ner det i en bok i stallet istället och jag tycker att det fungerar lika bra. Sen så känner jag även att om det jag hade att komma med var intressant för andra än bara mig så skulle jag dels få mer respons men framförallt hade bloggen vuxit. I antal läsare har bloggen nu stått stilla i ett år, och jag skulle i vanliga fall aldrig lägga ner tid på något som inte utvecklas, så det är väldigt motsägelsefullt av mig att fortsätta driva bloggen.

Det känns inte heller helt kul att just nu bara uppdatera om hur Nelly mår och hur mycket hon bockade under igångsättningen... Dessutom känns det inte riktigt rätt att skriva om Bella speciellt detaljerat i ren försäljningssynpunkt (även om jag bestämt mig tidigt för att vara 100% genuin och ärlig med hela hennes köp, utbildning samt försäljning).

Jag har en känsla av att jag kommer börja blogga igen när jag flyttar till England vid årsskiftet för att dels plugga och dels kunna satsa på min och Nellys fälttävlanskarriär på ett helt annat sätt än vi kan här i Sverige.
Det blir antagligen en helt ny blogg då, även om jag antagligen låter den här vara kvar eftersom jag själv i alla fall gillar att gå tillbaka o läsa om tävlingar eller Irlandstiden =)

För en allra sista uppdate då:
Bella ska tävla på fredag, och det ska bli riktigt spännande!
Nellysnuttan är just nu på djursjukhuset eftersom hon fick kolik vid lunchtid idag, jag får förhoppningsvis hämta hem henne i morgon eftermiddag! ♥

Jag har haft jätteroligt i falsterbo! Shoppat som en tok, partat som en primadonna (haha!) och inspirerats av tävlingarna som aldrig förr! Nu ser jag fram emot att få komma igång med mina flickor, fortsätta utvecklas ihop med Bella och börja planera hennes försälning samt komma igång med Nelly och att hon håller sig frisk och glad från och med nu!

 

 

bjuder på en bild så länge, oxer 110:

 

Så länge red jag och Nelly idag!
12 km skritt och backträning med distansekipaget i stallet (landslagsstatus på dem! Jätteduktiga!), och det var dööööööden!

Eller, Nelly blev liksom tröttare än tröttast och svettig efter klättringen, men ändå skrittade hon på som aldrig förr hela vägen hem. Jag tror hon tyckte det var riktigt roligt med ett riktigt ridpass, det var ju två månader sedan nu!

 

Vi ska nog försöka planera in backträning en gång i veckan för både henne och Bella, det är bra med ett riktigt pass i veckan och det tar ju inte riktigt lika lång tid om man travar+galoppar lite på vägen dit och hem.

 

Uppför backen med proffsen framför!

 

Frän damm på toppen, alger och kalk skapar färgen =)

 

Mobilkameran kan inte riktigtåterge utsikten längst uppifrån, men allra längst ut där borta ser man havet. Ja, jesus va högt upp vi var!

 

Ner för backen fick vi lära oss att man som matte och ryttare minsann får sitta av och leda sin tappre springare, så det gjorde vi!

Ja, jag veeeet - jag suger lite just nu och är allmänt tråkig!
Grejen är den att jag är stallchef nu under Falsterbo (förutom ons-sön då jag åker!!!!), eftersom chefen är där med företaget - och det är en del att göra ;)

Mina dagar ser numera ut såhär:

06.20
Går upp, försöker äta något, åker till stallet och fodrar.

 

07.00

Sitter på första hästen, oftast Nelly.

 

08.00
Sitter på andra hästen, oftast Bella.

 

09.00

Sitter på tredje hästen, oftast Fuxen.

 

Sen ska det fyllas vatten hagarna och inne, mockas, göras mat och lite extra sysslor som jag har att roa mig med just denna vecka är att harva ridbanan, rensa bort allt ogräs runt om ridbanan (inte jobbigt men sjukt tidskrävande!) och någon dag ska jag försöka gå med röjsågen runt alla hagarna så gräset inte växer över trådarna + kolla efter olämpliga växter ;)

 

 

Det blir i alla fall inte så mycket tid över till bloggen eftersom jag dessutom passar på att umgås med familj och vänner så mycket jag kan!
Kan dock meddela att jag kommer kunna ta med mig datorn till Daz Falsterbo!!!
Vi kommer ha el till bilen och därför kan datorn få följa med och jag ska verkligen försöka uppdatera så mycket jag hinner mellan alla klasser och shopping och partajande som ska ske! Woppppie!

 

Denna bilden är från vår 100 debut i april i år, äntligen igår beställde jag den!
Åh, om man kunde ha samma känsla på alla tävlingar alltså... Hon var helt fantastisk med en felfri 90-runda (hon har bara felfria 90-rundor) och 4 fel i 100-debuten. Hon är verkligen min stjärna och jag saknar SÅ att hoppa tillsammans med henne! Om en månad eller så kan vi nog börja igen...!

 

 

Kollar på Nations Cup från Rotterdam (Det var fälttävlan innan dess som jag fick hela familjen att sitta o titta på! I love eurosport ♥)!

Kommentatorn tog just upp hur svårt det var för Michael van der Vleuten att följa sin häst i sprången då denna häst var stor och av tyngre modell, hoppade stort med mycket rygg samt gärna höll huvudet lågt i landningen. Michael hade rätt svårt med balansen vissa språng och fick verkligen kämpa.

Känner man igen det!?

Känns rätt gott att veta att det finns hästar i världseliten som hoppar som Nelly, och att det finns ryttare i världseliten som har svårt att sitta kvar, haha X)

 

- Jag har bränt mig, typ, överallt

- Det är så mycket insekter att man bara kan rida kl 07 på morgonen

- Nellys flugtäcke håller inte måttet

- Jag har inte så gott om pengar just nu, vilket alltid blir lite ansträngt...

- Jag och Bella står still och stampar på samma ställe just nu, vi kommer liksom inte vidare.

- Jag kan inte hitta något bett som Bellis verkligen trivs med

 

 

+ Det är äntligen sommar

+ Jag får rida på min fina Nellefant och det går bra

+ Bella har gjort stora framsteg sedan hon kom

+ Jag gillar verkligen min tillvaro just nu,

älskar att ha två egna hästar som går ihop i hagen och myser

+ Snart är det Falsterbo

+ Ska antagligen åka en sväng till Hamburg om några veckor

 

 

 

 

Då jag är en självutnämnd expert på området och i princip bara har mina egna erfarenheter att dra slutsatser ifrån får man ta det hela med en nypa salt. Jag har generellt ganska raka och starka åsikter om hästar och ridsport, och ni som läser får inte glömma att det här helt enkelt är vad jag tycker.

 

För att citera min Chef; "En bra häst får man alltid betala för".

När jag började leta häst på Irland hade jag en budget på ungefär åttio tusen kronor, vilket jag kunde få en fin 1.30-häst för om jag letade med ljus och lykta bland privatpersoner eller en helt ok unghäst (med få eller inga resultat) om jag kollade på de stora anläggningarna. På Irland finns det många anläggningar som kan mäta sig med ridcenter här i Sverige eller exempelvis Tyskland där de köper/säljer/föder upp sporthästar som utbildas och tävlas av mer eller mindre kända ryttare. På sådana anläggningar spelar det inte så stor roll vilket land man befinner sig i, priserna är ungefär desamma.

Jag hade kunnat skriva A4 efter A4 om hur hästhållningen och den generella hästkunskapen är på Irland, om hur deras traditioner skiljer sig från våra liksom dagens allmänkunskap och stallrutiner. Men, det har jag varken tid med att skriva eller ni lust att läsa skulle jag tänke mig ;)
Det jag kan säga är att det ÄR annorlunda. Ibland väldigt annorlunda.

DET är antagligen en av de största anledningar till varför vi Svenskar tycker att man kan få mycket häst för pengarna på Irland, och nu när läget varit så katastrofalt på Irland har läget blivit ganska extremt.
Sveriges radio skrev om detta för lite drygt ett år sedan.
Och där beskrivs läget ganska bra - kort och gott: Förfärligt.
Jag vill upplysa nu om att såhär illa är det inte längre även om läget inte är riktigt bra än heller. Det var dessutom framförallt kring Dublin och någon enstaka annan storstad som det var så extremt, jag såg till exempel aldrig någon övergiven häst när jag åkte land och rike runt på tävlingar även om man såklart inte ska blunda för att det faktiskt hände...
Som ni kanske minns är det av denna anledningen jag har Bella. Både för att jag ska få erfarenheter, men framförallt för att hon ska få ett bättre liv i Sverige.

Läget på Irland är alltså som sådant att de har ett stort överskott av hästar som varken landet i helhet eller de enskilda individerna/familjerna kan ta hand om. Som de flesta av er säkert har koll på så handlar priser om tillgång och efterfrågan, och nu när tillgången är enorm och efterfrågan ganska liten sjunker priserna drastiskt.
Det är det enklaste sättet att förklara de billiga hästpriserna på Irland, även om hela ekvationen egentligen är mer komplicerad än så.
En del av hästarna är oslipade diamanter (med tanke på de flestas skick skulle jag säga att det flesta är oslipade diamanter som faktiskt är mycket bättre än de ser ut, om någon bara ger dem chansen), och en del är precis sådana små tilltuffsade troll som de ser ut att vara ;)

Valack, 8 år, ca 175cm, full stam, ok ridbarhet, gick 110 banhoppning och som ett spjut i terrängen (också upp till 110). Trevlig allround/fälttävlanshäst. Ca sextio tusen.

 

Valack, 4 år, ca 160cm, full stam, hög ridbarhet med väldigt speciell, kanonfina språng, inga tävlingsresultat med gick lite träningstävlingar med bra procent och felfria hoppningar. Ca fyrtio tusen.

 

Rupert känner de flesta av er igen säkert ;)
När han var 5 år, gått någon enstaka tävling och flera träningstävlingar upp till 110 och uppvisade extremt hög ridbarhet med höga dressyrprocent erbjöd jag en summa över min budget för min älskade man! Men, honom fick jag inte köpa ens när jag drog i med en absurd summa...

Sto, 6 år, 163cm, full stam, gått felfria 120 som 5-åring. Åttio tusen.

Valack, 7 år, 162cm, fullblodsstam, gått jakter och hoppade 150 vid provridning utan problem. Fyrtiofem tusen.

 

Valack, 6 år, 165cm, okänd stam, gått jakter, terrängtävlingar och banhoppning upp till 100. Trettio tusen.

Nu när jag letade ponny kollade jag på flera för max trettio tusen och allt ifrån oinridna med talang till sådana som gått några jakter eller tävlat. Bella var egentligen både äldre och mycket, mycket bättre än den typ av ponny jag egentligen tänkte köpa, men jag kunde bara inte motstå henne ;)

Den billigaste jag överävgde kostade fem tusen, och Bella var nog den dyraste.

Så, att svara direkt på Idas fråga om hur mycket man kan tänkas ge för en häst är nästan omöjligt, det kan skilja sig så extremt mycket. Men, generellt kan man nog tänka den summan man hade fått ge i Sverige, och dra av si eller så mycket - dyrare är det iaf garanterat inte.

---

Summan av kardemumma är i alla fall att det finns en hel del billiga hästar på Irland. Jag var personligen aldrig på någon marknad eller auktion, men det är vanligt och det finns både totalt oseriösa och väldigt seriösa sådana. Mitt hjärta hade nog inte klarat att åka på någon av de sämre, men planen var faktiskt att åka på den bästa när jag letade ponny, dit åker folk från hela världen och alla hästar som visas är veterinärbesiktade av väl valda veterinärer.

Jag skulle personligen ALDRIG råda någon att köpa en häst på Irland utan att antingen sett hästen med egna ögon och med en veterinärbesiktning som gått rätt till, eller att man använt sig av EGNA kontakter som man litar till 110% på. Min chef vägrade för det första att låta mig kolla på hästar utan att han var med, och gav mig rådet att "Alltid tro det värsta om folk", man kan inte lita på någon när det gäller affärer! Känner man sig inte heeeelt trygg så ska man inte gå igenom med det även om det inte handlar om enorma pengasummor. Det är inte bara man själv som kan fara illa utan även hästen!
Samma sak gäller transportörer!
Om det är någon av mina bloggläsare som vi något tillfälle ska transportera en häst från Irland så får ni gärna höra av mig och så delar jag med mig av den jag använder - det finns helt skamlösa människor i den branschen!
En resa kan kosta allt ifrån 3000-20 000kr, och man får vad man betalar för!

Det finns egentligen massor av saker att tänka på när man ska importera en häst ifrån ett annat land. Allt ifrån standarden på hovslagare i landet till hur noga de är med vaccinationer och hur vallen är. På Irland är till exempel inte gräset alls likadant som i Sverige, och mineralerna i jorden skiljer sig väldigt mycket. Bara en sådan sak är ju kanske inte det första man reflekterar över, men jag är ju lite speciellt på det sättet ;P

 

Angående hur jag tror att hanteringen av unghästar påverkar deras hållbarhet skulle kunna få flera egna A4 sidor det också!
Kort sagt kan jag säga att jag är helt övertygad om att det påverkar hästarna. Punkt.

Senaste förra veckan stötte jag på en unghäst som pressats för hårt och helt enkelt gått sönder, och det var här i Sverige. Jag läste i någon tidning, där jag tror att det var Jens Fredricson som sa att det egentligen bara borde vara mycket erfarna tävlingsryttare som får utbilda unghästar. Det är ju ett ohållbart koncept, men det ligger något i det. En oerferen häst hör ihop med en erfaren ryttare, och tvärt om.
Jag har faktiskt flera gånger fått beröm av veterinärer och tränare för min förmåga att tänka på hållbarheten i min vardagsträning av hästarna. Det kräver tålamod och motivation, och det har jag gott om ;)

I min filosofi är varken överrens med den frihets-ridningen de generellt gör på Irland eller den instängda ridningen de generellt gör nere på kontinenten (om man drar alla över en och samma kam, vilket är hårt med inte utan grund), men den är ändå mer åt det Irländska hållet. Detta är anledningen till att jag aldrig haft önskan att jobba med hästar nere på kontinenten, bara på Irland eller England.
Jag tror stenhårt på varierad träning, varav Nelly aldrig gör samma sak två dagar i rad. Hon går alltid på olika underlag, i olika tempon och genom olika rörelser. Jag hade samma tänk med min förra häst, och jag har aldrig behövt behandla någon av mina hästar för en enda ledinflammation eller annan ridrelaterad/belastningsskada. Jag tror på min koncept, och resultaten talar för att det fungerar.

---

♦

 

 

Ska försöka skriva ett inlägg igen, men JESUS vad arg man blir när man skrivit ett lågt inlägg och det bara försvinner! Jag är en sådan som verkligen aldrig kan komma ihåg precis vad jag skrivit - det är ju därför jag har bloggen - för att komma ihåg vad jag tänkt och gjort ;)

 

Jäklar vad hon hoppar alltså! =D Hon är helt galen, och jag har typ noll kontroll, men hon är så sjukt kvick och hoppar så väl. Ryggen är alltid med och hon är aldrig i närheten av bommarna..!
Hon är verkligen rolig att hoppa, och jag tror att hon kommer kunna vara räddningen för någon ung ryttare som är osäker i hoppningen, för Bella kommer alltid ställa upp för sin ryttare och hoppa om hon så måste vända ut och in på sig själv ♥
Jag hoppade bara några små-hinder på 50-60cm för att känna på henne, sen höjde jag upp till 100cm de sista två sprången. Då blev hon nästen lite för het någon gång, men det kändes verkligen hur roligt hon tyckte att det var, sötponnyn!

 

 

Det jag lärde mig om Bella idag var i alla fall att även om hon är väldigt komplicerad på hinder på det viset att hon alltid kommer rätt, alltid hoppar och är grymt försiktig, så är det markarbetet vi kommer fortsätta hålla faokus på under hela tiden hon är hos mig.

Hoppningen just nu är liksom Bellas grej, som ryttare får man var amed som styrman, men det är HON som hoppar. Man är liksom inte riktigt ett team och som ryttare har man inte jättemycket att säga till om ;)

Bella måste lära sig att lyssna på sin ryttare, att inte alltid ta kommandot själv även om det är det som hon är van vid. Just nu tror jag att hon hade kommit runt en LA med vilken nybörjare som helst bara den kan styra, men vill man komma längre så kan hon inte ta alla beslut utan att ryttaren får ha någon inverkan. Så är det bara!
Och jag är nu mer säker än någonsin på att Bella skulle kunna gå de högsta klasserna, om hon bara får rätt utbildning och rätt ryttare på sin sida =)

 

Alltså, markarbete är (som nästan alltid) nyckeln!
En vacker dag kommer hon acceptera hjälperna och vi kommer kunna rida i full harmoni, samma dag kommer hon ta ett ärligt stöd på bettet och när vi kommit så långt kommer hon förhoppningsvis våga veckla ut sina bakben i sprången istället för att knipa så som hon har benägenhet att göra nu. Hon hoppar väl även om hon har bekbenen under sig, och hon kommer antagligen aldrig få så fina bakben som tex Nelly, men att få henne fram till bettet är en förutsättning för att hennes språng ska bli så bra de kan =)

 

Red på Nellisan idag ♥

Första gången på en månad.

Första gången vi hade på sadeln på nästan 7 veckor.

Smulan var så exalterad att hon knappt kunde stå still när vi sadlade utan mest bara frustade och vevade man frambenen, sötnöt!

It feels just like coming home,

beeing on your back again ♥

Båda hästarna var ju faktiskt hos veterinären igår, för när jag var klar med Nelly åkte jag hem och hämtade Bella så att hon kunde få sin andra vaccinationsspruta (så nu få vi börja tävla!). Bellabus kom faktiskt lös och sprang en vända på veterinärstationen - inte bra!
Men, hon kunde snabbt fångas in och ingen skada skedd ;)

Till det intressanta då.
BÅDA MINA HÄSTAR HAR GÅTT UPP 30KG PÅ 3 VECKOR!

Nelly, som är extremt överviktig nu har gått upp i rent fett och vätska skulle jag säga, och väger nu hela 730kg.
Henne vill jag ha någonstans mellan 650-670kg i vanliga fall, så hon är en riktig tjockis nu!
Bella, har gått upp i princip bara i muskler skulle jag säga, och då är 10kg i veckan verkligen inte fy skam! Hon väger nu 450kg, och mer än det ska hon nog inte väga ;)